Thomas Anderberg, docent i filosofi vid Lunds universitet i Uppsala (med moralfilosofi, medicinsk etik, miljöetik, religionsfilosofi, politisk filosofi och estetik som specialiteter), skriver, i en artikel i DN, om varför människan så gärna tror på en Gud, att:

Vi föds alltså inte, som Locke och andra filosofer menat, som oskrivna blad. Vi är åtminstone linjerade och paginerade. Och religionen bör enligt kognitionsforskningens resultat ses som ”en biprodukt” av mentala processer som utformats för andra men funktionellt likartade syften.

Men nej Thomas Anderberg, John Locke (engelsk samhällsfilosof, 1632-1704) förde aldrig fram denna idé om det mänskliga psyket. Att han skulle ha föreslagit en tabula rasa-teori (tabula rasa = blank tavla) av det slaget är bara en vida spridd myt. Denna myt säger att Locke skulle ha ansett att vi människor föddes totalt utan någonting i vårt psykologiska bagage, att vi föddes som blanka totalt oskrivna blad alltså, vilket även jag lärde mig som ung student när jag läste politisk idéhistoria.

Locke är alltså helt oskyldig till den galna ”teori” som han har fått bära hundhuvudet för – under mycket lång tid uppenbarligen. ”Tabula rasa-teorin” nämns nästan alltid som exempel på hur tokiga somliga idéer från det förgångna kan vara och som exempel på hur totalt felaktig föreställningen ifråga är, som just i Anderbergs text ovan.

Men som sagt, John Locke sade ingenting i den vägen vilket man dock måste läsa hans eget verk An Essay Concerning Human Understanding (1690) för att känna till eftersom alla får lära sig att han är fader till ”tabula rasa-teorin” och detta upprepas i varenda lärobok om Locke (också jag har dessvärre undervisat om detta och sorgligt nog också skrivit ett läromedelskompendium innehållande denna villfarelse).

Så vad sade John Locke – egentligen?
John Locke var en renlärig empirist. Han var alltså övertygad om att alla kunskaper kommer från erfarenheten (empiri = erfarenhet) och att vi inte har några kunskaper medfödda, att vi i den meningen föddes som blanka blad, men det är inte detsamma som att hävda att vi inte har någonting alls medfött. Något sådant hävdade inte heller Locke – tvärtom. Han ansåg att människan var utrustad med alla möjliga egenskaper vid födelsen och att det var denna medfödda utrustning som bestämde hur vi uppfattade vår omvärld. Han fann exempelvis att 1) vi människor har medfödd tendens att sträva efter lycka och att undvika olycka 2) att vi har sinnen (syn, hörsel etc.) som bestämmer hur vi uppfattar omvärlden 3) tankeförmåga 4) förmåga att känna glädje, smärta, obehag, kraft/energi 5) att vi har en tidsuppfattning 6) en tendens att generalisera och att abstrahera 7) att dra slutsatser om samband, 8 ) att vi har vissa antipatier medfödda och 9) att vi har språkförmåga och kan kommunicera.

En varelse med alla dessa medfödda egenskaper kan knappast hävdas vara ett totalt blankt blad vid födelsen. I synnerhet som Locke menar att dessa medfödda egenskaper användes av oss för att organisera våra erfarenheter och för att använda oss av erfarenheterna, alltså skapa oss kunskaper och att egenskaperna bestämmer hur vi uppfattar omvärlden. Detta är i själva verket en mycket modern idé och exakt vad de allra flesta av dagens biologer liksom samhälls- och betéendevetare hävdar.

Man måste förstå en person utifrån den tid han/hon levde i.
John Locke protesterade mot sin tids tankemode, att vi hade medfödda kunskaper, alltså kunskaper av typen multiplikationstabellen, var Ganges rinner etc. Sokrates, den ”gamle greken” som via Platon och Aristoteles var en mycket viktig filosof på Lockes tid, var av motsatta uppfattningen. Hans majeutiska metod gick ut på att locka fram elevernas medfödda/inneboende kunskaper genom att ställa dem de rätta frågorna. Det var denna föreställning som Locke fann absurd och det var den han gick till storms mot. De allra flesta av dagens filosofer och idéhistoriker, liksom akademiker i övrigt, håller nog med honom härvidlag.
Det tycks alltså som om någon ärkefiende till Locke sammanfattade hans ”teori” någon gång och sedan har denna sammanfattning tydligen lärts ut till generationer av akademiker.

Immanuel Kant inspirerad av Locke
Nu har historien om Locke och hans teori om de medfödda mänskliga egenskaper en intressant fortsättning, i synnerhet för filosofer och idéhistoriker och för alla andra som är intresserade av frågan. Det är nämligen med stor sannolikhet så att Immanuel Kant (1724-1804), en filosof som åter kommit på modet, inspirerades till sin teori om de medfödda tankekategorierna (de a prioriska kategorierna) just av Locke (som han diskuterar en del i sitt berömda verk Kritik der reinen Vernunft (1781), alltså idén att vi har en viss uppsättning psykiska/själsliga tankeverktyg med vars hjälp vi uppfattar vår omvärld. Denna idé har man beundrat Kant storligen för, åtminstone från och till (modetrenderna inom filosofin kommer och går och återkommer igen precis som andra trender) och just nu är det ”till” för Kants del. Det paradoxala är alltså att upphovsmannen eller inspirationskällan till teorier som just nu är djupt beundrade var John Locke, mannen som man samtidigt framställer som den stora klanten i idéhistorien och som den som hade alldeles fel om människans egenskaper. Sedan var det förstås så att Kant utvecklade och systematiserade idéerna om våra tankeförmögenheter.

böcker

Både Locke och Kant levde före Darwin och innan utvecklingstanken hade slagit rot, så båda var övertygade om Guds existens, varför båda förstås ansåg att det var Gud som hade utrustat människan med de egenskaper hon hade med sig in i livet.

Det moderna evolutionstänkandet
När idén om att mycket mer, än man tänkte sig under några årtionden efter andra världskriget, är medfött åter kom i ropet, som det gjorde från 1980-talet och framåt, så kom man också att återupptäcka och åter börja beundra Kant. Hade Kant bara fått uppleva Darwin, menar många, så hade han förstås ansett att våra tanke- och själsförmögenheter i själva verket är evolutionens verk. (Detsamma kunde man faktiskt säga om Locke, istället för att beskylla honom för att ha varit en pappskalle.) Och sedan 20 år är ett icke föraktligt antal forskare världen över sysselsatta med att visa hur Kants a prioriska tankekategorier är medfödda, som kausaltanken, rumsuppfattningen, tidsuppfattningen, moraluppfattning etc.

Dags att äntligen ge John Locke en rejäl upprättelse i det här avséendet alltså.

Länkar:
– Från andar till gudar, T Anderberg, DN Kultur
– Om Thomas Anderbergs akademiska meriter
– Inlägg om att läsa originaltexter, Motvallsbloggen