Läkemedelsdomen som i alla fall är en pytteliten seger
Äntligen rör det lite, lite, lite på sig i alla fall. En person, Ove Carlsson, som skadats av bensodiazepiner och som skrivit en bok som sitt öde (Snärjd av vetenskap och beprövad erfarenhet), har fått rätt till ersättning för tre av sina många fler år av lidande pga de bensopreparat han fick utskrivna till sig.
På Ekots sida kan man bl.a. läsa att:
En patient som fått långvariga biverkningar av lugnande läkemedel med bensodiazepiner har rätt till ersättning. Det har för första gången slagits fast i en skiljedom. Och det kan få betydelse för hundratusentals människor, säger Lena Westin i konsumentföreningen Kilen, som stödjer människor som skadats av läkemedel.
………
Medicinsk expertis menar ofta att besvären kan hänga ihop med psykiska besvär som funnits från början. Så säger också professorn på Läkemedelverket, Björn Beerman till Ekot.
Lena Westin har jobbat med den här frågan i 30 år, på Kilen, som hjälpt och stöttat många personer som drabbats av allvarliga biverkningar och utsättningsproblem/abstinensproblem efter att de har ätit lugnande (bensodiazepiner) och antidepressiva (SSRI). Hon menar att det finns cirka 200 000 människor i landet som fått problem, men som inte fått stöd från sina läkare.
Den borgerliga och totalt empatifria regering vi nu fått drog förstås omedelbart in det ekonomiska stödet till Kilen (läkemedelsföretagens högsta önskan skulle jag tro). Problemet skulle handhas av Läkemedelsverket menade den, vilket är som att sätta bocken till trädgårdsmästare.
Det otäcka med de här preparaten, vid sidan av de kroppsliga eländen som de kan skapa för somliga, är, att har en människa en gång börjat äta sådana, så har personen ifråga därefter sällan någon som helst chans att bli trodd om någonting av myndigheter eller läkare. Att börja ta sådana här preparat är detsamma som psyksjukförklara sig själv. Det spelar sedan ingen roll om man börjar äta medlen pga PMS, på grund av sorg efter ett dödsfall, på grund av nedstämdhet i samband med att man slutar röka etc., har man en gång ätit piller av det här slaget kan man därefter alltid förklaras icke-tillräknelig av ett antal psykiatriker och man får räkna med att aldrig bli trodd i eventuella framtida tvister med myndigheter.
Psykiatriker kan tycka och tro lite vad som helst, de är ofta oeniga och de experimenterar vilt med sina patienter och deras nervsystem. Ingenting kan idag övertyga mig om att de vet vad de gör eller talar om, att de grundar sig i vetenskap och beprövad erfarenhet. Alltför många av dem grundar sig i sin tro och i sin övertygelse om sin egen förträfflighet och ingenting annat. Det allra värsta är att samhället i övrigt tillskriver dem just det de själva tror att de besitter – en gudagiven förmåga att veta och förstå sådant de inte kan veta och inte kan förstå.
Det lustiga är också att när människor blir sjuka, psykiskt labila eller drabbas av dilirium eller andra psykiska besvär efter att de har brukat icke tillåten narkotika, eller alkohol, alltså medel som påverkar nervsystemet, då är det en självklarhet att deras tillstånd beror på de preparat de stoppat i sig och då har de sig själva att skylla, är själva ansvariga för de tillstånd de befinner sig i. Men stoppar människor i sig narkotiska eller andra nervpåverkande preparat som ordinerats och skrivits ut av psykiatriker och läkare (och benosdiazepiner är narkotikaklassade idag, men ansågs helt ofarliga på den tiden Ove Carlsson fick sitt första recept på preparatet – för prostatabesvär!), se då kan det inte vara preparatens fel om människorna drabbas av samma typer av problem. Då är dessa problem bara ren inbillning och tecken på psykisk sjukdom som ingen kan rå för, och framför allt inte läkarkåren eller det medicinindustriella komplexet.
Besök Ove Carlssons hemsida, läs de artiklar han lagt ut och läs domslutet som han också har lagt ut på sin hemsida. Jag har både läst hans bok Snärjd och nu domslutet. Jag är utan vidare beredd att tro mer på Ove Carlsson än på flera av de psykiatriker som uttalar sig i fallet då jag sett eländen som människor drabbats av pga de här preparaten, och också sett hur läkare envisas med att hävda att de biverkningar människorna drabbats av, i själva verket är tecken på deras psykiska instabilitet eller andra psykiska sjukdomar.
Under categories ”vård/omsorg” finns flera inlägg på Motvallsbloggen om de här problemen.
Länkar
– Snärjd av vetenskap och beprövad erfarenhet
– Dom avseende rätten till ersättning från Läkemedelsförsäkringen
– Läkemedelsdom kan få betydelse
för hundratusentals patienter, Ekot
– Staten drar in bidragen till Kilen – en tragedi, Motvallsbloggen
21/06 01:14 at 01:14
Ett steg i rätt riktning är det verkligen. Ove Carlssons Snärjd fick mig att få känningar av cellskräck nästan. Hoppas att detta för med sig hjälp till andra och att han till slut får ersättning även för de andra åren.
21/06 02:11 at 02:11
Galaxa:
Ja, och jag vågar sätta en tusenlapp på att massor av människor är förtidspensionerade, arbetsoförmögna och har ett litet helvete på grund av att läkare lurat dem att börja äta sådana här preparat.
Jag har själv träffat och känner några av dem. En har fått hela sitt vuxna liv totalförstört av läkare som lurade henne att börja äta benso när hon drabbades av en stor sorg som tämligen ung. Hon är i min ålder och har, efter massor av bensoår och numer också SSRI, tappat sina tänder, kan inte hålla en en droppe, det rinner rakt igenom henne, hon har ont i hela kroppen och och hon mår allmänt uselt sedan 30 år – och är förstås sjukpensionerad. Inte ett dugg mentalsjuk från början dock.
Jag anser att den slarviga förskrivningen av de här preparaten är en skandal, och en skandal som vida överstiger de s.k. tvångssterliseringarna, vad gäller det antal människor som drabbats genom åren.
22/06 10:44 at 10:44
Igår var jag på biblioteket, bläddrade i tidningen Oberoende och fick då syn på en bild på Stockholms Stads nya Alvedoncyklar (på ekerskyddet står: Alvedon – en värktablett man kan lita på)!
Bildtext bl.a.:
”Det talas ofta om sexualiseringen av det offentliga rummet. Kanske är det dags att börja tala om medikaliseringen av det offentliga rummet.”
Helt rätt – läkemedelsreklamen har ökat ofantligt och det är svårt att veta vem som är avsändare – är det läkemedelsbolaget – eller Apoteket – eller båda tillsammans? Ibland verkar de dessutom ha svårt att stava. Det gäller bl.a. reklam för hur man skall skydda sina hundar och katter mot ”fästningar”!
Det förekommer reklam vid busshållplatser och i TV och tidningar.
Ingen upplyser allmänheten om att receptfria läkemedel inte på något vis är ofarliga.
När det gäller psykofarmaka, inkl bensodiazepiner, så har jag på nära håll sett hur lättvindigt dessa skrivs ut. En bekant, som fick lindrig stroke för något år sedan, berättade att distriktssköterskan i hemvården tyckte att hon var ”uppkäftig” eftersom hon hade synpunkter på sin medicinering och sa till henne – jag tycker Du behöver lugnande och ordnar Sobril till Dig.
Vilken tur att min väninna visste vad Sobril var, kunde göra sin stämma hörd och vågade hävda sin uppfattning även om det innebar att hon, i beroendeställning, gjorde sig ”osams” med distriktssköterskan.
Människor kan dessutom lida av oro m.m. på grund av andra mediciner och det minsta krav man borde kunna ställa på sjukvården är att de går igenom medicinlistan och ser om det finns något där som kan förorsaka problemen i ställt för att raskt ta fram receptblocket igen!
27/06 10:31 at 10:31
En framgång för Ove Carlsson – äntligen. Det krävs en mångårig kamp. Bra att kampen ges uppmärksamhet i media.
Här en artikel i Borås tidning:
http://www.bt.se/edrum.jsp?article=269751