Såg en bra kortfilmAli Esbatis blogg, om Friedmans recept för omdaning av samhället från ett socialt ansvarstagande sådant till de stora kapitalistiska elefanternas uppsugning av alla resurser, till hur man ska möjliggöra för pengarna att flöda nerifrån och uppåt i en än snabbare takt.

Filmen, som bygger på Naomi Kleins senaste bok, som snart kommer ut, får mig att tänka på hur samma metod har tillämpats av politiker i Sverige, mest utpräglat av borgerliga regeringar, inte minst av den vi har nu.

Det gäller, menade Milton Friedman, mannen som svenska Riksbanken gav ett falskt Nobelpris till 1976, att skapa kriser, att just chocka folk, att skicka in människorna i en total intellektuell och politisk desorientering. Endast om människor är ängsliga och inte klarar av att se vad som händer blir de så förvirrade att man kan montera ner välfärden och införa en ren och fri kapitalism utan alltför häftiga protester.

Inträdet i den eviga krisen
Svenskarna blev chockade av det som hände efter kronförsvaret och den kris som detta förorsakade, 60.000 kraschade företag, nedskärningar i offentlig sektor mm. De flesta tänkte sig nog att krisen ändå var av övergående natur och få insåg då att med den nya ekonomiska politik som man börjat tillämpa i hela Västvärlden, hade man lagt grunden för den eviga krisen – för vanligt folk alltså, motsatsen för de ekonomiska eliterna (de där som får dela på 100 miljarder i bonusar bara i Sverige, alltså lika mycket som grundskola och gymnasium kostar tillsammans/år). De flesta svenskar, trygga som vi var på den tiden, trodde att om de arbetade och bet ihop, skulle tiderna snart bli goda igen.

Tiderna blev inte goda igen och blir de nog aldrig mer. Det är nämligen inte meningen att de ska bli det i framtiden. Den ekonomiska politiken går numer ut på att man ska ha en viss och ganska hög arbetslöshet, en betydligt högre sådan än man hade tidigare. De arbetslösa, och den bestämda kvoten av sådana, kommer alltid att finnas där hur mycket jobbsökande man än tvingar dem till, för den ska finnas där. De arbetslösa ska ha det dåligt för att de ska fungera avskräckande: Sådär kan det gå med mig också om jag inte ”sköter mig”. De ska skrämma alla dem som fortfarande har arbete att arbeta ännu mer och till allt lägre löner.

Människor ska utsättas för ständig press
Inom de stora företagen har man utvecklat, och tro inte att det är av en slump, idéer om ”management by stress”. De innebär att arbetsplatserna alltid ska vara underbemannade. Det, tänker de ledande eliterna sig, leder dels till att alla anstränger sig allt mer, dels till att konkurrensen mellan arbetskamrater ger fler och bättre idéer om rationaliseringar på arbetsplatserna, för arbetslösa vill folk ju inte bli.

Jodå, talet om att vi alla drömmer om drönarliv i arbetslöshet och att de allra flesta fuskar med bidrag, handlar inte om att man tror att människor i allmänhet är lata fuskare, utan om att få dem som fortfarande har arbeten, att acceptera, ja att begära nedskärningar för de där ”latmaskarna” som lever gott på andras surt inbetalade skattepengar, som de ständigt läser om och hör politiker prata om. Pressade och stressade människor blir nämligen alltid mindre generösa och mer missunnsamma. Ju sämre de arbetslösa och sjuka får det, ju bättre fungerar de sedan som avskräckande exempel.

Att människor blir mer egoistiska och mindre solidariska om de stressas oavlåtligt, vet alla som studerat någon betéendevetenskap. De ekonomiska eliterna har mängder av forskare i sin tjänst som talar om för dem exakt hur de ska bete sig för att lura folk och för att förleda folk. De gör inte ens någon hemlighet av vad det är de håller på med. Kunskaperna om detta finns där, för den som vill skaffa sig dem. Eliterna behöver inte vara rädda att tala om saken ganska öppet för de vet något som varken Hitler eller Stalin hade begrepp om, att med kontroll över massmedia och utbildning och med massiv propaganda och vilseledande information behöver man inte censurera. Man behöver inte straffa alla som talar om hur det är, istället för hur det i massmedia påstås vara, eller i de fall som massmedia tiger om. De allra flesta människorna kommer dels inte att tro dem som gör det, dels aldrig att läsa sådant som kunde ge dem insikter om vad som planeras för dem. De kommer att svälja propagandan och gå på de orddis som eliterna sprider ut över världen.

Om social oro utbryter
Om den sociala oro, som eliterna faktiskt trots allt oroar sig för, skulle utbryta, vet de precis hur den ska stävjas redan i sin linda. De har numer alla medel till sitt förfogande och kan kontrollera varenda människa. De får inga problem att förhindra att folk organiserar motstånd eller försöker göra uppror.

I Sverige såg vi en del av de förebyggande metoderna tillämpade vid Göteborgsdemonstrationerna, när USA:s och Bushs män hade fått lägga upp taktiken. Samma taktik tillämpar de hemma i USA och den fungerade bra även här. I avskräckande syfte dräpte man sedan till med domar som inte bara var hårdare än någonsin i Sverige, man dömde dessutom ett antal oskyldiga till långa fängelsestraff: ”Så här, gott folk, går det om ni försöker protestera. Då bryr vi oss inte så mycket om vilka som varit våldsamma och vilka som bara var på platsen. Då slår vi till bara – så mycket ni vet det”.

Se filmen på You Tube som jag länkar till ovan.

Varför inte också läsa ett debattinlägg om journalistkårens verkliga agenda, samt mitt inlägg om hur Försäkringskassan överdriver i sina rapporter om fusket:

Länk:
Till salu: reportrar, R vd Brink, AB
Alltfler anmäler andra människor – anonymt; Motvallsbloggen, 26/2 2007

Tillägg 12/9:
Läs även Eriks Bergs utmärkta och utförligare diskussion om samma sak.