Vad är våldtäkt? Påverkas ungdomar verkligen inte av vad de ser och hör?
Det påstås alltid, envetet och årtionde efter årtionde, att vi inte påverkas av massmedia, av filmer, av vad vi ser och hör på TV. Detta är rent obegripligt och den enda förklaring jag kan finna till att massmediafolk envisas med att hävda detta år ut och år in, är att många journalister själva är djupt involverade i medveten påverkan av oss, och om de inte tjänar massor med pengar på det just nu, så hoppas de kunna göra det i framtiden om de sköter sina kort väl.
Det finns forskningsresultat som tyder på att barn och ungdomar tar direkt intryck av vad de ser på film eller på TV. Stora företag, liksom politiska partier numer, använder sig av experimentpaneler för att ta reda på hur budskap ska föras ut för att få bäst effekt på publik och tittare. De lägger ner ofantliga summor på reklam för att påverka oss att köpa deras produkter, respektive att rösta på dem. Det kan visas hur stora kampanjer ger ganska snabb effekt i försäljningsstatistiken och i opinionens åsikter.
Så låt oss sluta hävda att vi inte påverkas av någonting och att ungdomar inte tar intryck av det våld de ser och hör om, i massmedia och på filmduken. Det gör de, ja det gör vi allihop, och allra mest som barn och ungdomar. Inte minst tycks journalister och kulturpersonligheter göra det, just de där som hävdar att vi inte tar intryck alltså.
Senast igår lyssnade jag på radions program Kulturfredag där kända personer inom kultureliten vittnade om sin tjusningen av våld, i olika former. Ernst Brunner fick förklara varför han är så förtjust i boxning och hans förklaring var i stort sett ett sammandrag av fascismens essens, uttryckt i poetiska och förförande ordalag. Det handlade om att få kontakt med det mest grundläggande inom oss – våldet alltså. Det handlade om en världsbild enligt vilken allting började som allas krig mot alla. Journalisten som ledde programmet, berättar sedan om hur hon hade maffianbossar som hjältar som liten och hur hon drömde om att en gång själv bli maffioso.
Människan är det mest påverkbara djuret av alla. Vore vi inte det skulle vi aldrig ha sett den utveckling vi har sett de senaste 10.000 åren. Då skulle de uppväxande generationerna inte ta lärdom av de äldre, inte kunna föra vunna landvinningar vidare. Vore vi inte det skulle skolor vara meningslösa och alla försök att uppfostra barn skulle vara totalt bortkastad energi.
Porr och våld, modersmjölk för dagens barn och daglig föda för ungdomen, så vad förväntar vi oss?
De senaste 15 åren har porrindustrin exploderat och det tycks som om alla ungdomar idag ser på porrfilmer och dessa har tydligen blivit allt grövre. Ingen kan inbilla mig att unga männskor inte påverkas av vad de ser, och att dessa filmer inte förgrovar deras inställning till relationen mellan människor och till sex och relationen mellan könen. Dessutom matas vi alla ständigt med våldsfilmer där våldet blir allt vidrigare. Samtidigt får vi läsa och höra om faktiskt utövat vidrigt våld mot människor, inte minst mellan ungdomar, som senaste veckornas nyheter omvittnat.
Frågan är vad vi kan göra för att motverka den fullkomliga störtflod av våldsromantik och hårdporr som skjöljer över ungomarna idag, för att få dem att förstå vad det faktiskt handlar om. Jag vet inte, men fick tips om en hemsida om pedagogiskt material för skolorna om problemet. Det är ”Forum för levande historia” som står bakom detta material, och även om jag inte kan säga att jag uppskattar denna institution så tycks denna satsning i alla fall vara behjärtansvärd.
Här ett exempel på diskussionsunderlag för skolelever.
20/10 sände P1 en radiopjäs om tingsrättens behandling av stureplansprofilerna. Det finns inte ute på nätet ännu (återkommer med länk till programmet då det lagts ut där), men det sänds i repris söndagen 21/10 kl. 16.30.
Länkar
– Spelar roll
– I kulturens våld” Kulturfredag, sr, P1
– Sr, tablå: Vad är våldtäkt, sr. P1, (återkommer med länk till programmet)
20/10 19:10 at 19:10
Jag tyckte den där videon var väldigt bra som diskussionsunderlag. Det är ju just som han säger ”det var som om vi väntade på en signal” … kanske att hon skulle skrikapå hjälp eller att ”den andre” skulle resa på sig först och säga ”nej så här gör man inte”.
Det handlar väl om att få in lite tankar på andra och ”vad skulle jag vilja att man gjorde om det var jag/min syster/bror/barn” känsla. Civilkurage igen… eftersom det verkar som om personer har glömt att man måste tänka på andra.
Jag upplever det som om man nuförtiden lägger ännu mer fokus på att det måste vara ett tydligt nej, ett tydligt avståndstagande (oavsett om vi pratar om sex/våldtäkt eller annat) vilket lämnar mindre ansvar hos den andre parten. Jag undrar lite om det har likheter med ”överklass” och ”underklass” och maktdiskussioner som vi inte längre anser att vi har i Sverige? Att en part måste tänka på den andra parten just för att man kan göra exakt vad man vill…
Ser fram emot länken till SR p1.
21/10 00:07 at 00:07
Porr och våld ”modersmjölk för dagens barn”, är inte det lite att ta i?
Jag tycker att SCB:s ULF (Undersökningarna av levnadsförhållanden) är intressanta som kontrast till de ständigt upprepade ”sanningarna” om det det allt grövre och ymnigare våldet i samhället. Där framgår t.ex. att den andel av befolkningen som varit utsatt för våld eller hot om våld har hållit sig i stort sett konstant sedan 1980 (trots videovåld och datorspel m.m.). Vidare kan man se att andelen 16-24-åringar som varit utsatta för något våld med kroppsskada var 0,5 procentenheter högre 2005 än 1980-81. Inte vad jag skulle kalla en alarmerande siffra. Beträffande gatuvåld eller hot har andelen för samma åldrar SJUNKIT med en procentenhet sedan 1982-83.
Dessvärre berör undersökningarna inte sexuellt våld alls.
http://www.scb.se/templates/Product____12199.asp
21/10 02:52 at 02:52
Robert Huselius:
Hrm. Jag köper inte det där riktigt, och det beror kanske vad man jämför med. Det har kanske inte förändrats de senaste 20 eller 30 åren, men det har förvisso ändrats sedan jag var ung, även om det förekom mycket våld som man aldrig skrev om på den tiden. Normen var ganska hård på den tiden: Man slår inte den som redan ligger. Dessutom säger ju faktiskt en del kriminologer att antalet våldsfall har inte ökat de senaste 25 åren, eller så, men våldet har blivit grövre.
Vad gäller synen på sex och hur sådant ska gå till, kan du vara säker på att den har ändrats radikalt sedan jag var ung, och jag skulle bli mycket förvånad om en undersökning om den saken inte skulle vissa att så är fallet.
21/10 07:43 at 07:43
Hovrättens dom i Stureplansprofilmålet är på något vis självklar och som någon skriver på bloggen så är det underligt att vi ska behöva jubla i hela landet över den självklarheten. Vad säger det om vårt samhälle?
Det som är mycket intressant är hur tingsrätten kunde fria de åtalade. Vilka mekanismer ligger bakom det? Jag ser fram emot fler bearbetningar och undersökningar av hur tingsrättens dom kunde bli som den blev. Det domslutet är en så märklig tolkning av lagstiftningen i sammanhanget. Ska försöka lyssna på P1s program när det sänds, om jag är hemma. Annars får det bli via nätet när länken kommer hos Dig. Ett bra initiativ.
21/10 17:22 at 17:22
I Tingsrätten spelades tex inte larmsamtalet till 112 upp samt att flickans advokat inte var lika erfaren.
Sedan kommenterade ju Hovrättslagmannen det hela genom att säga att Hovrätten hade trott mer på kvinnan och lagt mer trovärdighet till hennes skador, larmsamtal, beteende och berättlese än de åtalades något tomma försvar (”vi brukade ha sex så här”). Att Hovrätten inte heller tillskriver ”hon har blivit våldtagen men dom förstod inte det och kan därflr inte straffas” är något som jag tycker känns logiskt och lagenligt. Som du undrar jag hur Tingsrätten kunde tycka att det är helt lagenligt…
Rent generellt är det inte ovanligt att Tingsrätt och Hovrätt dömer olika vid komplicerade mål eftersom det är en olik sammansättning av nämndemän vs lagmän. Ofta kan man se att Tingsrätter kan vara lite mer ”som allmänheten tycker” medan hovrätten dömer efter lagen…
21/10 19:05 at 19:05
Åsa:
Jo det är klart, domstolarna består av människor och lagen är sällan helt solklar utan den lämnar ju också en hel del spelrum för tolkningar, mer sådant ibland, mindre sådant ibland.