Jag kan inte låta bli att fortsätta fundera över var socialdemokratiska partiet har gjort av sin tankeförmåga. När man nu har sett hur smutsiga valkampanjer kan bli i det här landet också, borde man ha förutsett vad som skulle komma, och vad som kommer att komma upp igen, gång på gång, inför nästa val.

Nämligen detta som bl.a. kan ses på peter linden.se

Valet av Mona Sahlin var ungefär det mest obegripliga, av allt obegripligt, som socialdemokratiska partiet har gjort de senaste 15 åren. Än en gång, vad tänker de socialdemokratiska partistrategerna med? Finns det ingen förnuftig person i socialdemokratiska ledarskiktet längre, för det var ju helt klart att man tvingade fram tillbakadraganden från alla andra tänkbara och betydligt bättre kandidater till partiledarposten. Eller vill man inte vinna nästa val?

Mitt råd om man vill vinna nästa val och komma tillbaka i regeringställning är att man ser till att välja en ny ordförande i halvtid och dessutom ser till att Mona Sahlin, till dess, sitter tyst i båten och låter de borgerliga arbeta för socialdemokratin.

Länken ovan hittad via Magnus Ljungkvists blogg

Tilägg 14/11 2007 kl. 17.20: Fokus, Dagens Arena drar samma slutsats som jag, vad gäller socialdemokratin, men med anledning av utgången i det danska valet.

Den danska borgerligheten får nu styra en tredje mandatperiod. Under sin tid vid makten har de inte bedrivit något radikalt systemskifte i välfärdspolitiken och även i år gick de till val på en tydlig mittenpolitik. Det har en majoritet av danskarna gett sitt stöd till, samtidigt som vänsterväljare underkänt socialdemokraternas närmande till borgerligheten. Av detta kan två paralleller dras till svensk politik: Alliansregeringen får nu betala priset för ett radikalt systemskifte de inte gick till val på, i form av usla opinionssiffror. Och en socialdemokrati som lägger sig för nära högern borgar för ett misslyckande.