Idag vill jag skriva om något som jag uppfattar som positivt.

Det har alltid hävdats, från biologistiskt anfäktade personer (de som drar långtgående slutsatser om människan utifrån någon av biologins domäner), att kvinnor, av biologiska skäl, har sämre lokalsinne, är sämre än män på att orientera sig i omgivningen mm. Nu läser jag i senaste numret av Forskning och Framsteg att ett experiment visat att det här beror mer på träning än på genetiska skillnader mellan könen.

Man lät både kvinnor och män spela ett datorspel som handlade om att pricka (skjuta) mot en prick som dök upp på olika ställen på datorskärmen. Kvinnor träffade rätt i 55% av fallen medan män träffade rätt i 68%. Tror man nu på att det är biologiska skillnader som avgör det här, så drar man lätt denna slutsats direkt och anser sig ha fått ytterligare belägg för den här tesen.

Den kanadensiska psykologen Ian Spence gick emellertid vidare och lät både kvinnor och män spela ett krigsspel (Medal of Honor: Pacific assault), som kräver stor uppmärksamhet, snabba reaktioner och pricksäkerhet då ”fienden” kan dyka upp var som helst på skärmen. Efter tio timmars träning under en månads tid, hade alla förbättrat sina resultat, men kvinnorna hade förbättrat sina mer och så att könsskillnaderna helt försvann.

Så här kommenterar en lektor i psykologi det här testresultatet:

Det här är en intressant studie som talar för att tidigare erfarenheter kan vara en viktig förklaring till de könsskillnader som syns i psykologiska tester, säger Bertil Törestad, lektor i psykologi vid Stockholms universitet

Visserligen är privata erfarenheter inte vetenskapliga, men de kan läggas till grund för vetenskapliga hypoteser, och mina erfarenheter har lett mig till precis den hypotes som det här testet tycks stödja. Jag har sysslat med spår- och sökträning (sökträning ung. räddningshundsarbete i skog) av hundar under många år, och då också fungerat som instruktör på området på många hundträningsläger och kurser. Då arbetar man i skogen, ofta i helt främmande terräng, lägger ut spår först och sedan ska hunden gå spåret, i sök gömmer man sig i skogen så ska hunden fritt leta upp en.

Under drygt tjugo år har jag träffat på två personer som gått bort sig i en främmande skog, en var man och en var kvinna. Men det typiska var att kvinnorna väldigt ofta var ängsliga för att ge sig ut skogen och lägga sina spår, eftersom de nästan alltid trodde sig ha dåligt lokalsinne – vilket de alltså inte alls hade. Men det är klart att om man ständigt matas med föreställningen om att man har det, så får man sämre självförtroende på området och avstår från att träna upp sig, för det är ju bara korkat att försöka lära sig något som man är övertygad om att man inte har biologiskt grundad fallenhet för. Ingen försöker ju flyga genom att flaxa med armarna exempelvis, för varje normal människa vet att detta inte går, för att göra en övertydlig jömförelse härvidlag.

Min slutsats blir alltså att biologin fortfarande används för att förtrycka kvinnor, ta ifrån dem tron på sig själva och sina förmågor och att man i många fall inte har de säkra vetenskapliga belägg för de här påstådda biologiska skillnaderna mellan könen som somliga försöker göra gällande.