En socialdemokrat, Erik Åsbrink, har utsetts till ny ordförande för Försäkringskassans styrelse sedan den förra socialdemokratiska ordföranden, Inger Efraimsson, avgått i protest över att man behandlar de sjuka illa, heder åt henne. Åsbrink däremot, har inga problem med den saken, förstår man. Han ser bara som sin uppgift att genomföra den politik på området som regeringen beslutat, som förväntas av en opolitisk och lojal tjänsteman i staten (den visan har vi hört från andra i historien, brukar användas av dem som medverkar i inhumana processer).

Inte förvånande alls att Åsbrink inte har några betänkligheter, eller att han fick erbjudandet. Åsbrink var ju en av huvudingenjörerna bakom den socialdemokratiska politiska helomvändningen efter Olof Palmes död, från traditionell socialdemokratisk jämlikhetspolitik med en human inställning till befolkningen och full sysselsättning som mål, till en nyliberal sådan, där målsättningen framför allt är att vi måste organisera fram fler fattiga i landet och obarmhärtigt slå ut alla som är/blir sjuka, handikappade och äldre, allt i enlighet med SNS:s nyligen deklarerade önskemål.

För att få acceptans för denna politik, vad gäller försäkrings- och pensionssystemen, har såväl den förra socialdemokratiska regeringen som de förra och nuvarande borgerliga regeringarna understött en många år lång propaganda om att de som är arbetslösa, sjuka eller utslagna av andra skäl, är mindervärdiga människor, i synnerhet i moraliskt avséende. Ska man föra en politik där man ska ha en viss arbetslöshet, den s.k. jämviktsarbetslösheten, för att kunna driva ner lönerna för stora befolkningsgrupper måste folk betrakta alla dem som är drabbade av denna politik som ett gäng fuskare som måste klämmas åt. Man vet så väl att svenskar, såväl som alla andra folk, tycker illa om fuskare. Alltså har det gällt att få alla dem som är unga, friska och har jobb, att betrakta de arbetslösa, de sjuka och de gamla som ett slags sämre ”människomaterial”, både vad gäller fysik och moral. Stora grupper i samhället har återigen förvandlats till oxar som måste piskas, i de ”starkares ögon”. Detta är i grunden en fascistisk människosyn, en som skymtar fram allt oftare dessutom, inte minst i synen på Kina ex.

Åsbrink erkänner i radions program Studio ett, just nu, att den nuvarande regeringen i stort sett bara fortsätter på den socialdemokratiska linjen ifråga om sjukförsäkringarna, även om det finns ”smärre skillnader”. Skönt att äntligen få höra detta från hästens mun.

Sedan undrar man vilka som idag köper det evigt använda retoriska knepet om att all den inhumanitet, som politikerna administrerat fram sedan 15 år, krävs för att bevara välfärdssamhället? Det är ju liksom välfärden man monterar ner. Eller talar man måhända bara om de överlägsna människornas välfärd, utan att säga detta i klartext?

Länkar:
– Ny ordförande för Försäkringskassan, Studio ett
– Inger Efraimsson hoppar av, GP
– Åsbrink ordförande för Försäkringskassan, DN
– Socialdemokratin tiger bort jämlikhetsfrågan. Dags att vända blad från epoken Persson, Per Wirten, Arena