Håkan Jaensson skriver om Anders Paulrud i dagens Aftonblad. Det är en fin teckning han gör av Anders Paulrud. Jag tror honom när han skriver att:

Vi är många som sörjer Anders i dag. Han hade en förmåga att se människor, inte minst kvinnor, och han var bra på att lyssna. Förutom ett antal mer eller mindre nära vänner hade han många som han nog knappt kände till: människor han mött på en middag, träffat ­någon gång i rökrummet – och som aldrig glömde hans sneda ögon, hans skratt och den värme han spred omkring sig. Jag har mött flera av dem på sistone.
Anders var en alldeles ovanligt älskad människa, det finns inget annat ord.

Jag träffade honom och samspråkade lite med honom vid Aftonbladets monter på Bokmässan några år, och saknade honom där i höstas. Han hade verkligen en förmåga att få en att känna att man betydde något, trots att han knappt visste mer om mig än att AB hade publicerat en artikel av mig en gång för flera år sedan. Jag får alltså räkna mig till de där som spontant tyckte om honom, men som han inte kände närmare och tillhör dem som sörjer hans bortgång och över att jag aldrig mer kommer att utbyta lite åsikter eller några skämt med honom på Bokmässan.

Länk:
Anders Paulrud är död, AB, 8/1 2008