Är det inte lite märkligt att det ena nya lagen efter den andra, som den borgerliga regeringen beslutar om inom sjukvårdsområdet, passar läkemedelsindustrin som handen i handsken.

Först drar regeringen in alla bidrag till Kilen, en organisation som hjälper människor som sig själva oförskyllt blivit medicinberoende och mår dåligt av att vara det, att sluta med sina beroendeframkallande preparat. Det innebär att en röst som är kritisk till den ohejdade förskrivningen av bensodiazepiner (lugnande och sömnmedel) tystas eller blir svagare. Det innebär också att färre får hjälp att sluta äta sina preparat – vilket förstås innebär fortsatt och ökad försäljning av många av de beroendeskapande medel som det medicinindustriella komplexet, med läkarnas hjälp, lurar på människor idag.

Sedan beslutar regeringen att alltmer av vården ska privatiseras, stick i stäv mot vad man lovade före valet. Det är väl känt att privatläkare tenderar att skriva ut mer piller till patienterna, för att dessa ska bli nöjda och komma tillbaka. I Halland som testat det där med ”vårdval”, som man nu genomför i Stockholm, har förskrivningen av penicillin ökat. Just detta preparat, som varit en välsignelse sedan det kom för omkring 70 år sedan, bör inte förskrivas i onödan, i synnerhet inte idag när allt fler bakteriestammar börjar bli resistenta mot allt fler av de olika antibiotiska preparaten.
Det torde gå att forska fram fler varianter av sådana, men läkemedelsföretagen har inte så stort intresse av att göra det eftersom ett effektivt antibiotikum botar patienten på några dagar. Det är mycket mer lönsamt att sälja preparat som man lurar i människor att de måste gå på hela livet, eller som de inte kan sluta med för att de mår så dåligt när de försöker göra det.

Ovanpå detta har man beslutat att privatisera Apoteken. Konkurrens är ju så bra. Men i det här fallet är konkurrens i värsta fall konkurrens till döds, för även privata Apotek tenderar att leda till en ökad använding och alltså ökad försäljning av läkemedelsindustrins produkter. Inte svårt att räkna ut vilka som tjänar på detta.

Dessutom kommer tydligen en lag om tvångsmedicinering av människor med psykiska besvär och det har glunkats om tvångsmedicinering av äldre dessutom. Många är de gamla som far illa pga av de preparat man stoppar i dem och många av dem råkar ut för onödiga fallskador då de drabbas av yrsel och faller. Somliga förlorar förmågan att svälja på de lugnande och antidepressiva man stoppar i dem, för att bara nämna några av de allvarliga biverkningar som drabbar dem.

Och idag får vi veta att Sverige inte, som var sagt tidigare, ska börja tillverka influensavaccin i statlig regi, för socialstyrelsen har skrivit ett avtal med läkemedelsgiganten GlaxoSmith & Kline som ska garantera att vi får sådant vaccin till alla, om det värsta skulle hända och världen drabbas av en pandemi.

Nu väntar jag bara på att regeringen godkänner läkemedelsreklam till allmänheten också, eller att EU kräver att sådan tillåts i hela Europa. En sådan ökar nämligen också och garanterat läkemedelsjättarnas profiter avsevärt i synnerhet om den kombineras med privata vårdcentraler och läkarägda, eller vårdkonglomeratägda apotek.

Vi vet att läkare mutas, i massor, av läkemedelsföretagen. Vi vet också att dessa företag fifflar med skatt och myglar på alla upptänkliga sätt, vilket Peter Rost vidimerar i sin bok Sjuka pengar (2006). Vi vet att läkemedelsindustrin köper upp experter som anlitas av det politiska systemet. Så sitter exemplevis Anders Milton, förra regeringens utredare av psykatrivården, numer i knät på Pfizer, en av läkemedelsjättarna.

Jag är av den bestämda uppfattningen att de politiska partierna i Sverige, i likhet med vad som är fallet i många andra länder, ska vara skyldiga enligt lag, att redovisa varifrån de får pengar, och hur mycket de får.

Länkar:
– Landstinget vill få ner användningen av antibiotika. SR
– Nej till vaccinfabrik, SR
– Kilen, med länkar om området
– Anitas berättelse om sitt Sobrilberoende, Kilen
– Mer pengar till reklam än vad företagen redovisar, Läkemedelsvärlden