Tittade på reprisen av  senaste Uppdrag granskning i kväll. Det handlade om elchocker, metoden som kommer tillbaka stort. Användningen av metoden att bota depressioner har fördubblats sedan år 2000, förra året slogs rekord med 45.000 elchockbehandlingar (ECT). Sverige och övriga Norden ligger på topp i världen vad gäller antalet elchocker. Detta är mer än anmärkningsvärt med tanke på hur ofantligt effektiva och livräddande man påstått att SSRI-preparaten är. Vore de verkligen det skulle man naturligtvis inte anse sig behöva ge människor elhocker för att bota deras depressioner.

Första frågan är alltså: Hur effektiva var nu SSRI-preparaten? Har man hyst överdriven tilltro till deras effektivitet månne? Det var i så fall inte första gången verkan och välsignelsen av ett psykiatriskt preparat har överskattats de första tio åren efter att det har introducerats. Tvärtom har detta varit fallet med alla sådana preparat alltsedan början av 1900-talet.

Nästa fråga är: Blir somliga mer deprimerade och mår sämre av de SSRI-preparat de äter? Somligt tyder på att detta åtminstone gäller för en del människor. Som vanligt hävdas, från psykiatrikerhåll, att sådant inte förekommer och trots att många människor genom åren har rapporterat om allvarliga, ibland hemska biverkningar av alla möjliga slag. Vi kan vara ganska säkra på att  de som utsätts för ECT-behandling stått på ett, troligen flera, SSRI-preparat en längre tid innan ECT-behandling rekommenderas.

Problemet är dock att psykiatriker nästan undantagsvis bortförklarar biverkningar som inbillning eller som förorsakade av den ”underliggande” psykiska sjukdomen. Problemet för dem som drabbas av biverkningar, eller av utsättningsproblem, förvärras sedan av att de  redan diagnosticerats som psykiskt sjuka. Därmed behöver läkare och psykiatriker inte tillmäta deras utsagor något som helst värde, ingen som helst trovärdighet, så till slut rekommenderas de ECT-bhandling. Och så här har det fortgått under hela 1900-talet, från preparat till preparat.

Ja det finns människor som lurats att ta medel mot psykisk sjukdom, trots att de sökt läkare för rent fysiologiska åkommor, som prostatabekymmer eller värkande muskler, och som inte varit det minsta psykiskt sjuka eller deprimerade, och som sedan mått väldigt dåligt av dessa mediciner. När de berättar för en läkare att de mår dåligt av de preparat de fått uskrivna till sig så är de inte trovärdiga ”för de måste ju ha fått preparaten på grund av psykiska besvär”. Det hjälper dem inte att så inte varit fallet. Börjar man en gång använda benso eller SSRI så är man sedan en icke-människa, ett psykiatrisk fall enbart, utan egen tankeförmåga, utan att kunna uppleva något verkligt, allt som de här människorna ”upplever” blir, i pykiatrikerns hjärna, fantasier, hjärnspöken eller inbillning.

Minnesstörningar av ECT

Nu påvisar alltså Uppdrag granskning att en del människor drabbas av allvarliga minnesstörningar av ECT, så allvarliga att de inte längre kan klara sina arbeten. Många psykatriker gör som vanligt – förnekar att deras behandling, ECT i det här fallet, kan ha några som helst obehagliga eller allvarliga biverkningar. Psykiatriker och läkare är Gudar, de vet, ingen annan är begåvad med tankeförmåga eller analysförmåga.

Psykiatrikern  Håkan Odeberg säger i slutet av programmet att han ”inte har någon kunskap” om några bestående minnesstörningar av ECT. Trots detta skriver han i en skrift till kolleger att ”vissa patienter inte återhämtar sig helt och att det finns belägg för bestående minnesstörningar”. Men, detta, tycks han mena, är vad andra anser, själv har han inte sett några sådana effekter av ECT och han klassar uppenbarligen inte ens andra psykiatrikers erfarenheter som ”kunskaper”. Sådana har bara han själv. Han säger, i programmet att ”vissa upplever att…men han tror inte….” Det vill säga, deras ”upplevelser” kan inte tillmätas betydelse, underförstått: De är ju inte psykiskt tillräkneliga. Hans tro är mycket mer tillförlitlig. Han ”ser inte att det är vetenskapens ståndpunkt att ECT ger permanenta skador”. Alltså informerar han inte patienterna, i den skrift han skriver till dessa, om några risker för långvariga minnesstörningar.

Lyssna på programmet, Odeberg vrider sig som en mask och tänker noga igenom vad han säger innan han svarar på de frågor han får, för att få till ett försvar för åsikten att ECT inte ger några allvarliga biverkningar. Det han säger kokar ner till : Jag har inte sett några sådana skador, alltså tror jag inte att de förekommer. Vetenskap och kunskap är vad jag tror och vad jag anser att mina erfarenheter säger mig och patienternas ”upplevelser” ser jag inga skäl att bry mig om, inte heller andra psykiatrikers åsikter eller erfarenheter. Deras upplevelser  är inte heller trovärdiga och inte vetenskap.

Tacka 17 för att en massa psykiatriker  inte ser några negativa effekter  av ECT, eller för den del av SSRI eller benso (detsamma gäller ett inte ringa antal vanliga läkare som skriver ut SSRI lite hur som helst). De vägrar ju tro på patienter som berättar om negativa biverkningar. Detta har även jag sett så många exempel på sedan min mamma drogades ner av flera läkare för snart 10 år sedan, att min tilltro till läkare och det medicinindustriella komplexet är mycket nära noll idag. Det här etablissemanget sysslar alldeles för mycket med att lura människor, i akt och mening att tjäna pengar.

Det finns dock psykiatriker som har civilkurage nog att hävda att man inte bara kan bortförklara effekter av ECT som flera olika patienter, oeberoende av varandra, berättar om. Johan Stiernstedt, som också medverkar i programmet, är en sådan psykiatriker. Sådana psykiatriker verkar vi inte ha gott om dock för psykiatrins historia är inte vacker, för att uttrycka det milt.

Nu kan det finnas många människor som anser sig hjälpta, både av ECT och av SSRI och då är ju allt väl, men det finns också människor som anser att de hamnade i helvetet på grund av behandlingar av det här slaget. De ska också tas på allvar och varje människa har rätt att själv ta ställning vilka risker de vill ta för vilka eventuella fördelar. Det är inte läkaren som ska bestämma den saken åt dem. Det är inte läkare och psykiatriker som ska spela tärning om mitt liv och om min framtid, även om de tror att risken för negativt utfall är ganska liten. Det är patienten som själv ska bestämma den saken – och på grund av korrekt information, inte på grundval av läkares eller psykiatrikers personliga tro.

/Kerstin

Länkar:
Uppdrag granskning, svt 1
Fick ECT – mot sin egen vilja, Uppdrag granskning, svt 1
Uppdrag granskning, del 13 av 16, svt-play
Snärjd av vetenskap och beprövad erfarenhet, Ove Carlsson
Pillret : en berättelse om depressioner och doktorer, forskare och Freud, människor och marknader, Ingrid Carlberg
Sjuka pengar – En svensk insider skakar läkemedelsindustrin, Peter Rost
Piller och Profiter, JohnVirapen