Idag är det två inrikespolitiska fenomen som fångar mitt intresse. Dels Ringholms fadäs, dels Tiina Rosenbergs person och strävanden inom F!.

Ringholm har glömt stänga av telefonen och blivit avslöjad med att hysa samma uppfattning som folk i allmänhet, om polisen i det här fallet.
Det kan inte vara lätt att vara politiker och tvingas försvara tjänstemän och offentliganställda som man tycker missköter sig. Dels får man som politiker inte agera så att partiet förlorar de inkompetenta tjänstemännens röster, dels ska man göra alla dem som kritiserar dessa samman tjänstemän till lags så att man inte förlorar deras röster. En hopplös sits som ingen kan avundas politikerna. Ringholms ofrivilligt avslöjade reaktion var annars riktigt uppfriskande. Han är trots allt en människa som alla andra. Sedan kan man ju beklaga att politiker inte kan se till att tjänstemän i stat och kommuner får den kompetens och de resurser de behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter, vilket väl är det dystra i det här fallet.

Vad gäller Tiina Rosenberg så är hon en katastrof för F!.

Det är kanske dags att börja tala om att vi har minst 4, kanske fler kön, och att erkänna att alla dessa kön har lite olika intressen. Dels de heterosexuella, dels de homosexuella (=4 kön) dels de som tycks flyta mellan könen (de transsexuella), varvid vi är uppe i minst 6 kön. Frågan är nu om alla dessa kön har samma intressen och samma målsättning? Jag tror inte att så är fallet.

Är inte alls säker på att lesbiska kvinnor, om de inte har och inte är intresserade av barn, har samma målsättning och samma intressen som heterosexuella kvinnor.
Om jag ser mig omkring tycker jag nog att det verkar som om de kvinnor som inte har barn (vilket är majoriteten av de lesbiska kvinnor jag känner) har betydligt lättare, både att avancera på arbetsplatserna och att skaffa sig goda inkomster med ty åtföljande acceptabla pensioner, än de heterosexuella kvinnor som skaffar sig man och barn. Så den kvinnorörelse som sätter de lesbiska kvinnorna eller de transsexuella kvinnorna (finns de förresten – de kvinnor som vill klä sig i manskläder, och om de finns, är de diskriminerade?) före de hetrosexuella kvinnorna torde inte få speciellt stort stöd bland majoriteten av kvinnorna i landet.

De flesta kvinnorna är trots allt heterosexuella så en genuin kvinnorörelse måste nog handla om att kvinnor inte ska diskrimineras för att de föder och har barn. De som inte accepterar detta borde starta en egen och lesbisk rörelse som kämpar för de lesbiska kvinnornas rättigheter.

Det har inte talats öppet om detta tidigare, men det finns grundläggande motsättningar mellan heterosexuella kvinnor och lesbiska kvinnor och det är kanske dags att man drar fram dessa motsättningar i ljuset och diskuterar dem öppet så att feminister i allmänhet slipper bli beskyllda för manshat.