Just nu har vi en härlig brittsommar, strålande sol och varmt, bara att hoppas att vi också får en fin indiansommar i oktober.

Tornsvalorna har förstås gett sig iväg. I år har vi lärt oss mycket nytt om dessa förunderliga fåglar. Tidigare trodde jag alltid att ungarna flög ut och att allihop gav sig av alldeles i början av augusti, då deras skriande över huset upphörde. Nu när jag förstått att det är de bolösa tornsvalorna som skriar över huset, egentligen inte de som bor i huset, och haft så goda möjligheter att iaktta dem på närmare håll, så inser jag att det är de som inte häckar, som ger sig iväg redan i början av augusti, förmodligen de unga. De som häckade i våra holkar var kvar så sent som den 25:e augusti och de flög totalt tyst in och ut ur bona, så man hörde inga tornsvalor de sista veckorna. När de, och deras ungar gav sig av märkte vi inte alls. Men, vi hittade, sorgligt nog, en död tornsvala på backen strax nedanför vår elledning för ett par veckor sedan, en som vi tror fallit ner då den krockat med ledningen. Vi kunde inte avgöra om det var en av ungarna, men vi misstänker det eftersom de äldre hade flugit runt stället hela sommaren utan att krocka med trådarna. Det var sorgligt att hitta den döda tornsvalan dock.

Grodprinsen är fortfarande ofta ute på kvällar och nätter och jagar precis nedanför trappan, så jag är alltid försiktig när jag går ut på kvällen eller natten, så att jag inte ska trampa på honom. Vi brukar prata med varandra numer. Han sitter ofta och stirrar stint på mig och ser ut som om han lyssnar, är måttligt rädd för mig numer och ibland kan jag se hur han slänger ut tungan och slevar in något litet kryp som kryper på trappen eller stenfoten. Men snart är det väl dags för honom att törna in för vintern. Kallare kvällar träffar jag honom inte numer.

Det är inte mycket till fågelsång i trädgården nu dessutom, men tranorna har inte gett sig iväg än. De trumpetar fortfarande på gärdet nedanför huset, fast vi ser dem bara när de flyger över huset, eftersom vi har en liten skogsridå mellan huset och gärdet där de ofta går och betar. Häckar gör de på myren en bit bortåt andra sidan av huset.

Så börjar det bli ganska mörkt tidigt på kvällarna förstås, en påminnelse om den mörka årstid vi går till mötes. Men årstidsoptimist som jag är, det är bara tre månader kvar innan det vänder igen och ytterligare tre månader senare börjar de första taltrastarna öva upp sig i trädtopparna inför de stora sångartävlingarna.

Jag uppskattar det förutsägbara – och det gör alla levande varelser även om vi människor tycker att viss, men måttlig, omväxling förnöjer. Dock hoppas jag slippa en växling vid den politiska makten, för en sådan kommer inte att föra något gott med sig för många av de mest utsatta i det här landet, och de börjar bli allt fler och kommer att bli ännu fler med en borgerlig regering. Den regering vi har är definitivt inte min drömregering, men det vi i värsta fall kan få blir mycket sämre.