Enligt en opinionsundersökning är risken att bli arbetslös den främsta orsaken till oro när svenskarna tänker på sin hushållsekonomi. Som nummer två kommer risken för höga elpriser. Många har erfarenhet av elkostnaderna förra vintern, när hushåll med avtal om rörligt pris tvingades betala dubbelt så mycket per kilowattimme under februari som under samma månad de närmast föregående åren.

Jag har försökt ta reda på varför elen har blivit så dyr i Sverige, ett land med så mycket billig vattenkraft, och så många kärnkraftverk som också producerar el till låg kostnad. Jag kommer här att lägga fram vad jag kommit fram till. Materialet har jag delat upp i tre delar, eftersom jag anser att det finns tre huvudorsaker till att vi betalar så mycket mer för elen idag än för tio eller tjugo år sedan.

Grundmaterialet har också publicerats i det senaste numret av tidskriften Clarté, i en artikel med rubriken Hur det kommer sig att elbolagen stryper strömmen i kyla, blåst och vintermörker. Här följer således den första delen av denna artikel, kompletterad med fakta som tillkommit sedan jag skickade in artikeln, och några reflektioner med anledning av dessa nyheter. Den som vill läsa hela artikeln genast kan köpa nummer 3 av Clarté eller beställa en prenumeration. Om innehållet i senaste numret kan man läsa här.

Den svenska elmarknaden – liberalisering för vem?
Varför kostar elen idag tre gånger mer per kilowattimme (kWh) än den gjorde för tio år sedan? Prisökningen beror inte på att efterfrågan på el har ökat. Elkonsumtionen i Sverige idag är inte större än år 2000, och efter 2005 har den minskat. Det är inte heller så att produktionskapaciteten i kraftverken är mindre. Visserligen har kärnkraftverket i Barsebäck stängts, men detta kompenseras av uppgraderingen av andra kärnkraftverk och utbyggnaden av kraftvärmeverk.
Varför steg spotpriset på elbörsen till över tio kronor per kWh vid flera tillfällen den gångna vintern, så att en del företag tvingades att stoppa produktionen för att de inte skulle förlora pengar? En förklaring som vi fick då, var att Sverige måste importera dyr dansk kolkraft och att de svenska oljeeldade reservkraftverken hade startats. Men de danska kolkraftverken kostar 60 öre per kWh i drift och de svenska oljekraftverken omkring en krona. Hur kunde då priset på elmarknaden bli tio gånger högre?
Förklaringen till de galopperande elprishöjningarna finns i hur den nya avreglerade elmarknaden fungerar, den som skapades genom liberaliseringen, konkurrensutsättningen och privatiseringarna 1996. Vi måste söka efter förklaringen hos de centrala aktörerna på marknaden: aktiebolagen Vattenfall, Fortum och E.ON, elbörsen Nord Pool och den dolda makthavaren Svenska kraftnät.

Vägen till oligopolet
Produktionen och distributionen av elektrisk kraft, elsystemet, var en av de viktigaste delarna av den infrastruktur som möjliggjorde omvandlingen av Sverige från jordbrukarsamhälle till ett modernt industrisamhälle och så småningom till ett av de rikaste länderna i världen. Under de år som elsystemet byggdes upp så ägdes kraftverken oftast av staten, kommunerna eller av elintensiva industrier. Kungliga Vattenfallsstyrelsen, senare affärsverket Vattenfall, förvaltade de statliga kraftverken och det s.k. stamnätet, högspänningsledningarna som förbinder landets olika delar med varandra. Vattenfall hade också ansvar för elbalansen, att det alltid skulle finnas tillräckligt med produktionskapacitet inkopplad och i reserv för att alla elkonsumenter skulle kunna få den el de behövde i varje ögonblick. Affärsverket Vattenfalls uppgift var att se till att industrin och hushållen fick en pålitlig elförsörjning till så lågt pris som möjligt.
Under efterkrigstiden ökade elanvändningen kraftigt, konsumtionen av el fördubblades vart tolfte år. På den tiden trodde man att en sådan tillväxt kunde fortsätta i evighet, och det var en av orsakerna till den stora satsningen på kärnkraft. När den svenska kärnkraften 1986 hade byggts ut till 12 aggregat hade landet ett överflöd av el. Men alla kärnkraftverk måste ju användas. Det skulle sett illa ut om man lagt ett eller två kärnkraftverk i malpåse för att de inte behövdes. Alltså sänktes elpriserna för storförbrukarna för att stimulera till ökad elanvändning. En särskild, låg eltaxa infördes dessutom för dem som värmde upp sina hus med elektricitet.
Det låga elpriset gjorde att det blev mindre intressant för företag och kommuner att ha egna kraftverk. Det var i detta läge som De Tre Stora kunde lägga under sig 85 procent av svensk elproduktion. (Se faktaruta om De 3 Stora Elbolagen.)
Vattenfall och föregångarna till E.ON och Fortum köpte upp de kraftverk som kommuner, industrier och eldistributionsföretag inte längre tyckte var lönsamma. Som en förberedelse för ”liberaliseringen” bolagiserades Vattenfall 1992 och då intensifierades processen. Varje bolag ville kontrollera så stor del av produktionen som möjligt för att stå bättre rustat i den hårda konkurrens som man trodde att avregleringen skulle medföra. 1996, när konkurrensutsättningen var ett faktum, kontrollerade De Tre Stora 85 procent av elkraftproduktionen. Därmed hade de skapat en klassisk oligopolsituation, där de tillsammans i praktiken kunde styra pris och utbud utan att behöva ha något formellt kartellsamarbete. Inget av företagen hade något intresse av att sänka priset, eftersom inget av dem hade några oanvända kärnkraftverk eller vattenkraftverk som kunde tas i drift om dess marknadsandel plötsligt skulle öka.

.

Korsägandet
De Tre Stora ägde 1996 nästan alla vattenkraftverk, som ju svarar för 50 procent av elproduktionen i landet. Dessutom ägde de kärnkraftverken, som producerar omkring 40 procent av elen. Från början hade varje kärnkraftverk en tydlig huvudägare, men med tiden har det utvecklats ett avancerat korsägande, d.v.s. varje kärnkraftverk har minst två av De Tre Stora som ägare. Detta har ansetts olämpligt ur konkurrenssynpunkt och bolagen har anmodats att dela upp ägandet sinsemellan så att varje bolag skulle få sitt eget kärnkraftverk. De Tre Stora har förhandlat en tid om detta men har nyligen meddelat att deras förhandlingar tyvärr inte har lett till något resultat. Med detta har regeringen, Konkurrensverket och Energimarknadsinspektionen låtit sig nöja.

Överläggningarna om hur kärnkraftverken ska användas och när de olika kärnkraftverken ska stängas av för den årliga översynen har däremot gått bra. I år har ägarna kommit fram till att avställningen för bränslebyte och reparationer inte ska ske under sommaren, då elbehovet är minst, utan under hösten, när elbehovet är betydligt större. I november månad planerar man att tre av reaktorerna ska vara avstängda. Och i november kan det bli kallt.

Länkar och litteratur:
– Historik över Vattenfalls rörliga pris senaste åren
– Rörligt elpris per månad 1997 – 2010
– Artikel i VLT om Eons vinst första halvåret 2010
– Energinyheter.se om Fortums vinst första kvartalet
– ”Vattenfall gör som de vill”, DN Debatt 21 aug
– Borås Tidning den 16 augusti om revisionsavställningarna 2010, med uttalande av Mikael Odenberg
– Elprisbloggen 17 augusti om risken för höga elpriser kommande vinter
Se också: Liberalisering, regler och marknader, SOU 2005:4

Mina kompletteringar:
Vi kan nu konstatera att det verkligen blev kallt i november. Jag kan också meddela att i morgon mellan 8 och 9 kommer elpriset på Nordpool att vara 107 öre per kilowattimme, vilket är säsongrekord. Kärnkraftverken har inte kommit i gång riktigt när det var tänkt. Idag är två kärnkraftverk avstängda och ett går på halv effekt. Detta är ett av skälen till det höga elpriset just nu. Ett annat är att höstens avställningar för revision inte alls löpte så smidigt som elföretagen förespeglat. Olika komplikationer tillstötte. En lång period har kärnkraftens ”tillgänglighet” varit mellan 40 och 50 procent, samtidigt som elförbrukningen varit hög. När kärnkraften inte har kunnat leverera el som planerat, så har man utnyttjat mera vattenkraft i stället, vilket har gjort att nivån i de svenska och norska vattenmagasinen har fallit kraftigt redan under hösten. Detta illustreras av följande diagram, som jag fått från NordPool.

Reservoir Content for Electrical Exchange Area
Numbers in % of reservoir capacity

Den lägsta, lila linjen i diagrammet representerar minimum för nivån i de skandinaviska kraftverksdammarna under tiden 1990 – 2006. Den röda linjen är nivåerna i år, 2010. Vad har då hänt? Jo, från en låg nivå vecka 16 så har vattennivåerna i reservoarerna repat sig bra under våren, så att de vecka 24 är ungefär genomsnittliga. Men när vi kommer till hösten så stiger inte nivåerna som de borde, och från början av oktober faller de kraftigt. Det stora uttaget av vattenkraft gör att i november är vattenmagasinen bara fyllda till 65 procent, vilket är den nivå de har i januari under ett medelår. Vi kan alltså förvänta oss mycket höga elpriser även under första halvåret 2011 och att det som då kommer att utpekas som huvudorsak är de nästan tomma vattenmagasinen. Den verkliga huvudorsaken är en helt annan. Den stavas De Tre Storas Oligopol. Att detta oligopol får härja så fritt har också sina orsaker. Några av dessa ska jag presentera närmare i nästa postning.

/Dan Gmark

Tillägg 26/11 2010 kl. 12.30
Magnus Askaner kommenterar elprisuppgången, både på sin blogg Elprisbloggen och på TV.

Även Dagens Industri har observerat vad som händer.

Min kommentar till dessa kommentarer: Medelpriset på el i Sverige för fredagsdygnet är högre än produktionskostnaden för el från danska kolkraftverk. Timpriset för timmarna med högst förbrukning på morgonen och eftermiddagen är högre än produktionskostnaden för el från de svenska oljeeldade reservkraftverken (som inte är i drift nu). De Tre Stora elproducenterna tjänar gräsligt mycket pengar detta dygn.

/Dan Gmark