Så har då staten idag bett dem om ursäkt som misshandlats i offentligt ordnad barnomsorg. Det är en skam för Sverige, säger Per Westerberg till de församlade offren. Det har han helt rätt i.

Bara att sätta igång direkt så, att förbereda en offentlig ursäkt till alla de gamlingar som misshandlas och vanvårdas i Sverige idag. Denna vanvård är nämligen en lika stor skam för Sverige som vanvården av barn före 1980. Men det är bråttom för de gamla dör i förtid av vanvården och får sina sista år förvandlade till små helveten. Ska man hinna be dem om ursäkt som fortfarande är i livet och innan de tippats över kanten så gäller det att göra det i morgon.

Vad vanvården beror på diskuteras just nu. Inkompetens, inkompetens och ännu mer inkompetens är orsaken, hävdar jag, inkompetens från högsta toppen, riksdag och regering som inte begriper att vanvård blir det automatiska resultatet av privatisering av vården över inkompetens hos kommunerna ner till dem som på äldreboenden genomför själva vanvården, läkare sköterskor och övrig vårdpersonal, ofta för att de inte förstår vad de håller på med, men också ofta på grund av att de tvingas att vanvårda av gnidiga multinationella och skattefifflande riskkapitalbolag.

Här är berättelsen om äldrevården av min mamma, som ändå slapp en del av den allra värsta sorten av vanvård. Det som drabbade henne var illa nog dock. Det ska också sägas att berättelsen utelämnar en hel del av den inkompetens eller illvilja jag kunde konstatera medan jag kämpade för henne.

Tillägg 22/11 kl. 02.05: Lyssna också på programmet Kaliber, Sjuka av sina mediciner (P1 20/11 2011). Har just hört på reprisen. Programmet handlar om exakt det jag berättar om vad gällde min mamma. På den tiden talade man inte om det här, så det kom som en mycket dyster överraskning för mig att läkare och vårdpersonal varken försökte eller klarade av att utvärder effekten av de mediciner man satte in och inte heller att läsa innantill i FASS. Det är fantastiskt att man talar om detta idag.

Tillägg 24/11 2011, kl 1.25:
För den som är intresserad och inte har läst mina tidigare inlägg om äldrevården lägger jag in länkar till några av dem här:

Apropå socialstyrelsens påpekande om för mycket lugnande till de äldre20/3 2009

Mer om äldrevård och “medicineringen” (eg. nerdrogningen)12/9 2008

Det nya änglamakeriet10/9 2008

Naivt om 40-talisterna och äldrevården29/4 2008

Tvång inom demensvården – 1800-talets mentalsjukhus tillbaka? 19/12 2006

Åldringsvården blir bara värre och värre1/11 2005

En tröst, om man nu är lagd åt det hämndlystna hållet – och det är jag vad gäller vanvård och dålig behandling av människor, är att även de där som sitter och beslutar i regering och riksdag idag kommer att bli gamla, om de får leva, och den dagen de inte klarar sig själva längre då är det ingen som bryr sig om vad de var i sin krafts dagar, minister, professor, bankdirektör, det spelar ingen roll då. Det tror de inte nu men ett antal av dem kommer att bli varse detta en dag, på ett eller annat sätt.

/Kerstin

Länkar:
- Vinsten går före vården, AB 19/11 2011
- Pengar till äldrevården minskar, AB 17/11 2011
- Låt inte riskkapitalbolag ta hand om våra gamla, AB 15/11 2011
- Sjuka av sina mediciner, Kaliber SR
- Sten Nordin om riskkapitalbolag: Det är olyckligt, DN 21/11 2011
- Pengar till äldrevården minskar, DN 17/11 2011
- ”Naiva politiker har skapat problemen med samhällsbetald vanvård”, DN 16/11 2011
- Regeringen varnades för riskerna, DN 14/11 2011
- Vårdskandaler blottar det politiska fiaskot,SvD 16/11 2011
- En oberoende instans för kontroll behövs, SvD 19/11 2011 (Men valfriheten är viktig påpekas det. Vadå? Vilken valfrihet? Jag skulle vilja se den som har valfrihet vad gäller att få plats på ett äldreboende. Dels finns det inte platser för alla och är nästan hopplöst att få någon plats alls, dels består inte Sverige av bara Stockholm utan på många orter i landet finns bara ett alternativ, och det gäller även Apoteksvalfriheten – tala om att Alliansen bara har ett storstadsperspektiv. Det är trots allt bara c:a 4-5 miljoner svenskar som bor i storstäder. 1/3 till halva befolkningen har sämre valfrihet nu än tidigare.)