Vad konstig feminismen har blivit
Jag börjar defintivt bli gammal, ordentligt gammal, eftersom jag inte för mitt liv kan förstå den senaste trenden inom kvinnokampen, den om att få gå omkring och vifta med brösten offentligt. Jag har liksom fått för mig att det finns massor av mycket viktigare kvinnofrågor att ta itu med om man känner för att föra en kamp för jämställdhet och kvinnornas möjligheter och rättigheter.
Att jag inte förstår den nya moderna kvinnokampen kan ju bero på att jag själv inte har minsta lust att vädra mina bröst offentligt men det beror inte på att de är gamla och har mist det där kvinnobröst har tills de använts till det de är ämnade för, nämligen amning, en period. Problemet är snarare att jag aldrig har haft lust att visa mina bröst offentligt, inte ens när de var unga och inte skämdes ett dugg för sig (å andra sidan har jag inte heller haft lust att stänga in dem i obekväma tvångsplagg). När jag var ung gömde jag dem omsorgsfullt inuti stora bylsiga tröjor eftersom jag fann det så fruktansvärt obehagligt att bli avklädd med blicken av dräglande gubbsjuka män i alla åldrar. Så, som sagt, jag har väldigt svårt att förstå unga kvinnor som inget hellre vill än få visa allt de har i fråga om kroppsliga företräden när det är svårt nog ändå att få män att fatta att kvinnor kan ha något mellan öronen – också.
Man får ju nästan för sig att kvinnor numer jobbar stenhårt på att dra intresset från deras intellekt (eller brist på sådant kanske?) till brösten istället, eftersom varenda kvinna, gammal som ung, snart sagt, går omkring och visar springan mellan brösten? De senaste åren, sedan modet att visa naveln blev passé, stirrar man ner i en häftig urringning på varenda kvinna man möter. Hur bär de sig åt förresten för att få till den den där springan? I verkliga livet är det ju endast överviktiga kvinnor som har en sådan av naturen. Har de opererat in silikon allihop? Är det kanske dyra investeringar som moderna kvinnor vill visa upp? Det kunde jag kanske förstå. Menar, har man lagt ner en förmögenhet på att få till bröst av en kaliber som knappast finns i sinnevärlden, av naturen så att säga, då är det förstås klart att man vill ståta med och få visa upp dyrgriparna.
Vad blir nästa steg i könskriget förresten? Att Per Ström, som ju anser att män är så förfördelade i jämförelse med kvinnor, kräver att även män ska få visa upp det de har som hänger och dinglar offenligt? Han skulle ju därmed kunna föra upp den moderna könskampen ytterligare ett pinnhål, ja till oanade höjder av förfining och intellektuell skärpa.
24/01 13:56 at 13:56
Instämmer, både ifråga om visande av bröst och att jag också börjar definitivt bli gammal. Det visar sig förresten också i att jag själv börjar få bröst (:-).
förstår inte heller det (vänster)-radikala i att äktenskapslagstiftningen ska ändras. Har inte lagen om parnerskap fungerat? Att ha vigselceremonier står väl varje par fritt? Svenska kyrkan kan ju inte längre riksdagen ålägga hur det ska gå till. Men ställer inte prästen upp (vilket han måste ha rätt till) kan man anlita någon annan. Vigs man borgerligt kan man väl utforma ceremonin hur som helst – låta fantasin spela.
24/01 15:29 at 15:29
Kerstin, tror du inte att sådana här feministiska ”uppror” uppmärksammas i medier just därför att de är ”konstiga”? Feminismen förknippas då med konstiga idéer och män-hatande kvinnor istället för att förknippas med en rörelse som ser som sin uppgift att utjämmna de strukturella maktskillnaderna mellan könen. Givetvis finns det inte EN feminism utan flera innbördes konkurrerande feminismer, men många av de som uppmärksammas i medier är oftast de mest ”extrema” och de som åtnjuter minst stöd bland feminister själva. Det känns som det.
24/01 15:39 at 15:39
Vladi:
En bra och i viss mån trösterik tanke, även om det i så fall är bedrövligt att media koncentrerar sig på skitsaker.
Sixten:
Dags för feminismen kanske att börja begära att män med bröst också ska bära bh :-).
Vad gäller homoäktenskap så måste jag ju erkänna att inte heller jag förstår kravet på kyrklig vigsel, men å andra sidan förstår jag överhuvudtaget inte det där med kyrklig vigsel numer. Borgerlig vigsel borde vara det som gäller, i synnerhet nu när kyrkan har skilts från staten. Sedan kan ju de som så önskar träffa en präst också.
25/01 18:24 at 18:24
Det slår mig att liknande konstiga uttryck finns hos varje förtryckt kategori som försöker hävda sig. Antingen revolterar man mot den ensidighet man har tvingats in i, ungefär som när de arbetarintellektuella i början av 1900-talet gav sig fan på att de skulle behärska kulturen bättre än borgarna. Eller så accepterar man begränsningen och försöker hitta en stolthet i den, ungefär som när arbetare avskriver intellektuellt arbete som något fånigt och går in en machoroll.
Jag kan hålla med Kerstin om att den senare attityden förefaller lite defensiv och leder nog inte nån vart. Men som just en defensiv reaktion tills man hittar på något offensivt att göra kanske det kan ha sin funktion?
26/01 18:06 at 18:06
Att detta framstår som en stor fråga har nog mest med massmedielogik att göra. Tänk bara efter: kvinnor som hamnar i konflikt på grund av att de vill visa brösten. Ingen kvällstidning med självbevarelsedrift skulle ignorera en sådan historia.
27/01 04:39 at 04:39
Jan Wiklund:
Det ligger nog en del i vad du skriver, men vadå? Det finns ju väsentligare kvinnofrågor att engagera sig i, eller att försvara numer.
Robert Huselius:
Nä, det är klart att media inte kan låta bli en sådan struntsak, i synnerhet som de helst skriver om just strunt numer, och avstår från seriöst skrivande.
29/01 17:34 at 17:34
Kerstin: Jag instämmer gärna i detta. Sett utifrån förefaller den viktigaste frågan vara att jobb där det finns mest kvinnor per definition tycks vara dåligt avlönade, oavsett kompetens, oavsett slitsamhet.
Märkligt att detta så sällan lyfts fram.
22/08 10:32 at 10:32
Jag gillar din sida. Jag har inte så mkt att tillföra, men jag läser dina inlägg och är glad att fler kvinnor ifrågasätter. Jag har en del bloggaktivitet på min webbsida också.