Den fullkomligt hjärtlösa politik som förs idag får mig att tänka på den gamle greven Magnus Stenbock, som jag skrivit om tidigare och som dog för något år sedan. Det var mannen som till en intervjuande journalist och apropås sina krämpor, sade att:

Ja det måste jag säga att ibland när man har haft olika sjukdomslidanden så har man tyckt att om man vore en riktig sån där bonddräng som inte fäster sig vid om han har ont här eller där och inte oroar sig för om han har ont här eller där, minns jag att jag tyckte då.

Är det inte precis denna inställning som ligger till grund för alliansens sjukvårdspolitik och socialpolitik? Föreställningen att de där lägre stående varelserna, de där som inte klarar sig själva, som ju måste vara lite dummare än vi andra, eller på annat sätt biologiskt underlägsna oss, nog inte har ett lika välutvecklat känsloliv som vi, upplever nog inte smärta som vi.

Däremot tycks alliansens ministrar vara ganska övertygade om att alla dessa mindervärdiga människor, de där som likt oxar måste piskas till hederligt arbete, liknar dem vad gäller egoismen och arbetsoviljan. Det är bara incitamenten som bör vara olika för de bättre människorna och de sämre. De bättre måste ha moroten, gigantisk lön ex. De sämre däremot, måste ha piskan, hot om total svält och noggrann överhetskontroll.

Länkar:
– Överklassens syn på vanligt folk förr – hur är den idag?, Motvallsbloggen 26/6 2007
– Vårdval Stockholm hotar stödet åt småbarnsfamiljer, DN

Ilse-Marie på bloggen Ett Hjärta Rött skriver flera bra inlägg som den konservativa sjukvårdspolitiken.