Det var ju roligt att se den enorma upprördhet som bloggvärldens skribenter har ådagalagt över FRA-lagen. Tyvärr misstänker jag att det huvudsakliga skälet till ilskan är risken att det kan bli farligare att fildela och att ladda ner musik och filmer från nätet, ett trivialt och i grunden bedrövligt skäl att bli arg eftersom det här handlar om mycket viktigare och värre saker.
Det finns betydligt allvarligare skäl att vara mycket kritisk till FRA-lagen, som att den innebär ett mycket stort avsteg från demokratiska principer. Som att lagen bara är en del i ett mönster som blir allt tydligare. Mönstret visar på en stark vilja från de styrande eliternas sida att kontrollera befolkningarna i Västvärlden inför vad som kommer, nämligen det totala avskaffandet av demokratin och en allt hårdare press på befolkningarna, där det nog inte kommer att kännas så viktigt i framtiden att man inte kan ladda ner musik gratis från nätet.

FRA-lagen är bara en del av ett allt mörkare och obehagligare mönster. Detta inkluderar också den nya lag som infördes för några år sedan då det återigen blev tillåtet att sätta in militär mot svenska medborgare, något som varit förbjudet sedan Ådalen.

Mönstret inkluderar vidare avskaffandet av den allmänna värnplikten och ersättandet av denna med legoknektar. Det är alltid svårare att sätta in och beordra värnpliktiga att skjuta skarpt mot sina egna landsmän men jag är övertygad om att det är värre än så.

De insatsstyrkor som ny byggs upp i EU påstås skola användas för fredsbevarande syften, och vi ska tro att de i huvudsak ska sättas in mot revolterande människor i andra länder, utanför Europa. I verkligheten finns de där också för att sättas in inom EU. På samma sätt som man i Sovjet satte in trupper från en etnisk grupp mot protesterande från andra etniska grupper, kommer det att vara mycket behändigt att sätta in portugiser mot protesterande svenskar, tyskar mot trilskande spanjorer, holländare mot besvärliga polacker etc.

Det handlar inte heller om att skapa ett EU som ska vara en motpol till USA, utan om att skapa ett EU som ska gå helt i takt med USA.

EU är inget fredsprojekt, det är ett krigsprojekt och det fungerar redan som ett sådant – ännu så länge bara i utomeuropeiska länder. Och nu ska EU vara med och kväsa Iran. Det kommer också att ställa upp på det nya kalla krig mot Ryssland som USA filar på, med sitt krav på militärbaser för robotavskjutning allt närmare Ryssland. Vem tror att de är till för att ”skydda oss mot iranska atomvapen”, som USA nu hävdar? Ingen förnuftig europé tror det, och ingen ryss heller.

Den sköna nya världen, ”Den nya världsordningen”, som USA kallar den, är redan över oss och under tiden är ungdomar mest upprörda för att de inte ska kunna ladda ner musik gratis från nätet. Andra är inte upprörda alls, för de anser sig ha rent mjöl i sina påsar. Det där mjölet kan vara både värdelöst och uppätet snabbare än de tror.

Och ovanpå allt detta har vi ingen opposition. Alla partier, de som har en chans att påverka svensk politik, är överens, fast de låtsas inte vara det, varför det inte går att rösta bort dem som agerar vidare utefter de här linjerna. Då är demokratin i praktiken redan död.

Så tacksam att jag inte är ung idag. Så tacksam att jag har min framtid bakom mig. Min generation, de allra flesta i den, hade turen att få leva sina bästa år i vad som varit världshistoriens bästa kompromiss, för majoriteten av befolkningen.

Slutligen: Det finns fler än jag som tycker att EU blir alltmer likt gamla Sovjet: The European Union – the New Soviet Union?