Allting hänger ihop med allt annat, som miljöförkämpen Barry Commoner sade på 70-talet.

Just nu lyssnar jag på Studio Ett, som diskuterar HIV/AIDS, som återigen ökar i Sverige, liksom andra könssjukdomar.

För c:a 15 år sedan skrev jag ett bokmanus (numer en nätbok) om det biologistiska perspektivet (varmed jag avser tendensen att förklarar våra samhällssystem utifrån biologin och som om denna biologi tvingar på oss ett visst samhällssystem och specifika mellanmänskliga relationer).

Vi befinner oss återigen i en biologistisk era (den förra såg vi kring och i början av 1900-talet), där mer och mer av våra mänskliga egenskaper och betéenden förklaras med hänvisning till våra gener , vår evolutionshistoria och till vår biologiska natur. Framför allt är det numer populärt att hävda att människan, som alla andra biologiska varelser, är egoist av naturen och att konkurrens mellan allt och alla om begränsade resurser därmed är en naturlag som man inte kan (bör) göra något åt eller som vi bör anpassa oss efter, alternativt inte kan undkomma. Numer börjar det dessutom, precis som förra gången, bli alltmer vanligt att förklara främlingsfientlighet med en genetisk nedärvd räsla för det främmande.

Därför lägger jag i dagens inlägg ut ett stycke ur ovan nämnda nätbok (länk till denna finns i länkrullen th). Jag har plockat ihop bitar ur ett kapitel:

Det har förundrat mig hur ogärna biologister ser på evolutionen ur en rent biologisk synvinkel. För sociobiologer handlar det enbart om inomartslig konkurrens om begränsade resurser, vilket passar perfekt ihop med det moderna samhälleliga marknadstänkandet. I själva verket handlar evolutionen nog mycket oftare om hur individer klarar av andra påfrestningar i miljön, som parasiter, bakterier och virus och hur de kommer över miljöförändringar som klimatförändringar eller fluktuationer inom andra arter m.m.

Efter att rävskabben kom till landet, för några årtionden sedan, har rävstammen decimerats avsevärt. Forskare menar att i somliga områden slogs 90% av stammen ut av skabben. Man talar om en snittutslagning på omkring 50%.
Egenskapen att tåla skabb hade varit helt irrelevant innan skabben kom till landet. Därför hade ingen selektion för immunitet mot denna parasit förekommit. När skabben så kom blev denna egenskap, som somliga individer av en ren slump troligen besitter, helt avgörande. Även om parasiter och andra hot mot hälsan, som bakterier och virus, slår hårdare mot försvagade individer, alltså mot sämre jägare exempelvis, så torde många goda jägare bland rävarna också ha slagits ut därför att de inte hade något genetiskt betingat försvar mot skabbangreppen.
Efter en tid kommer endast de rävar som kan härbärgera skabbdjur utan att lida märkbart av dem, att finnas kvar i landet. Den svenska rävpopulationen har då utvecklats till en bättre anpassning till den nya miljön, den som innefattar skabbdjur. Därmed har den svenska rävpopulationens genpool förändrats något lite, om inte på något annat sätt så vad gäller motståndskraft mot rävskabb. Om motståndskraften mot skabb skulle råka vara genetiskt kopplad till någon annan egenskap skulle rävarna troligen förändras även vad gäller denna andra egenskap, förutsatt att egenskapen ifråga inte är negativ för överlevnaden. (anm: Även skabbdjuren förändras under denna evolutionsprocess.)

Även bland oss människor fungerar sjukdomar som naturliga selektionsfaktorer. Digerdöden, som drog fram över Europa under medeltiden, dödade stora delar av befolkningen och inte bara de fattiga. Den torde ha utgjort en enorm biologisk selektionsfaktor. Idag ser vi en liknande selektionsfaktor i full verksamhet bland oss, nämligen HIV–viruset, som slår ut de drabbade tämligen effektivt (anm. nu: vilket var fallet då). Om man inte finner något botemedel mot sjukdomen kommer den troligen att med tiden gå runt hela mänskligheten, vilket kan ta flera hundra år, kanske tusentals år. Kvar finns sedan endast de människor som har en naturlig immunitet mot AID:s, som somliga troligen kommer att visa sig ha. Om inte, kan sjukdomen mycket väl komma att utrota hela mänskligheten så småningom. Men under hösten 2001 påstod man i ett TV-program att man hade hittat kvinnor i Afrika som var resistenta mot HIV-viruset, ett både hoppingivande och hotfullt faktum, om det är korrekt. (Att det finns immuna människor kan nämligen innebära att HIV-viruset blir omöjligt att utrota och därmed kommer viruset obönhörligen att spridas vidare tills alla icke-immuna dött ut (såvida vi inte hittar botemedel alltså).
De som nu eventuellt är immuna mot AIDs är inte automatiskt de som lyckats bäst i samhället, i berömdisvärlden, på aktiemarknaden eller i det ekonomiska eller politiska livet, vilket vi redan sett tydliga exempel på. I det verkliga evolutionsspelet, det som även innefattar AID:s, kommer alltså helt andra människor att överleva än de som nyliberaler tänker sig som biologiskt överlägsna, alltså de som lyckats roffa åt sig mer än andra av jordens resurser, de som betalas väl på grund av sin kändisstatus eller som sitter i alla tänkbara styrelser och korsvis ger varandra fantasilöner och fallskärmar som deras avkomma kan leva gott på i generationer, eller de som lyckats bäst med spekulationer på börsen.

Sociobiologer, moderna evolutionister, och biologistiskt orienterade beteendevetare väljer emellertid att inte ta sådana faktorer som bakterier, virus, parasiter, förändrade klimat– eller andra miljöfaktorer med i beräkningen när de diskuterar evolutionen. De utgår som en självklarhet från att evolutionen drivs och fortgår enbart genom att individer inom samma art konkurrerar ut varandra. De tar för givet att de aggressivaste och mest egoistiska individerna alltid får mer av de per definition begränsade resurserna och att dessa därför kan förmera sina överlägsna gener effektivare. De förutsätter sedan att de överlevande generna tvingar sina bärare att slå hårt mot medmänniskorna i den inomartsliga konkurrensen om de begränsade resurserna.

Det finns helt enkelt ingenting som garanterar att det avgörande för arternas utveckling har varit individers förmåga att roffa åt sig från sina artfränder, att slå ut andra sådana i konkurrensen om begränsade resurser. Där miljön plötsligt förändras är det troligen helt andra faktorer som är avgörande, genetiskt betingad immunitet, effektiv matsmältning, extrem köldtålighet etc. Vad som kanske är en bra egenskap idag kan visa sig vara en värdelös sådan i morgon, och under förändrade förhållanden. Den framgångsrike börsmäklaren som drabbas av AID:s har inte så stor nytta av att han är en överdängare vad gäller att trycka på datortangenter eller att prata upp eller ner aktiekurserna och göra sig miljoner på optionsaffärer.

Idag skulle ingen människa behöva svälta om resurserna fördelades rättvist, om naturresurserna inte reserverades för ett litet fåtal människor att exploatera och leva i överflöd på medan de flesta fråntagits sin ”djuriska” rätt att försörja sig på vad jorden erbjuder av föda och förnödenheter. De flesta människor har alltså ingen möjlighet idag att försörja sig på vad jorden ger. Det beror fortfarande inte på att jordens resurser inte räcker till alla utan på att stora delar av vår jord numer ägs av ett litet fåtal individer. Dessa individer äger ofantligt mycket mer än de behöver för sin egen omedelbara överlevnad och de använder jorden till produktion av lyx för ett fåtal rikare människor istället för till föda och förnödenheter åt alla de människor som finns. Något sådant förekommer inte i djurvärlden!

Vore vi ”bara en djurart bland alla andra” (som är så populärt att hävda numer) skulle ingen av oss anstränga sig för att roffa åt sig mer än den själv behöver för sin egen omedelbara överlevnad och effektiva fortplantning. Nu gör somliga människor just detta, ja de går över lik, över massor av lik, för att få kontroll över alla naturresurser. Det visar att vi inte bara är ett djur bland alla andra, utan ett alldeles unikt djur, ett som i flera och mycket väsentliga avseenden beter sig helt olikt alla andra djur.

Det senare är ett argument så gott som något, att inte kritiklöst köpa det biologistiska perspektivet på mänskliga betéenden och våra samhällssystem.