Nyliberalismens framväxt i Sverige
Via Andreas Bryhns utmärkta blogg Ekonomikommentarer hittar jag en länk till artikeln Den svenska elitens våldsamma revolt, skriven av Dan Josefsson i Ordfront Magasin våren 2005. Jag läste den förstås redan då, i tidskriften ifråga, och när den nu även finns på nätet så rekommenderar jag den varmt till läsning.
Framför allt rekommenderar jag den till unga människor (varmed jag numer avser alla under 40). Man skulle önska att de verkligen läste den – och att de begrundade den, för här ger Dan Josefsson den verkligare bilden av vad som hänt i Sverige de senaste 25 åren. Hans bild, som även är min för att den stämmer med vad jag har varit med om och sett av politiken de senaste 50 åren, skiljer sig radikalt från den lögnaktiga bild de yngre fått via Timbrohydrans propaganda, dess olika skrifter och via Timbros kamouflerade underorganisationer, sådana som ung företagsamhet m.fl. samt från liberala massmedia (och vi har ju nästan bara sådana numer) under de senaste 20 åren.
Jag brukar inte bli trodd av yngre liberala och libertarianska besökare när jag hävdar att socialdemokraterna numer för en i stort sett nyliberal politik och att partiet inte längre är socialdemokratiskt. Men så är det. Så när de här personerna skäller på socialdemokratisk politik så skäller de i praktiken på en nyliberal sådan men det förstår de inte. Detta förstår de inte av i huvudsak två skäl. Dels på grund av att de inte vet vad som har hänt de senaste 50 åren, dels, och inte minst, på grund av deras världsfrånvända föreställningar om det där ”liberala lyckoriket”, den utopi de tror på och som är precis lika verklighetsfrämmande och orealistisk som bokstavsvänsterns utopier var på 70-talet.
Det kommer en rekyl – det gör det alltid
Nu har jag varit med så länge att jag vet att de yngre generationerna förr eller senare börjar revoltera mot de äldres ortodoxier, mot det dessa lärt ut vid universiteten exempelvis, just för att de börjar ta reda på hur det verkligen var, till skillnad från vad de fått veta via skola och massmedia. Nu är det dessutom bara en tidsfråga innan unga forskare, som för det mesta vill komma med något nytt och gärna vill kritisera sina gamla professorer, börjar forska i hur det gått till i svensk inrikespolitik under 1900-talet och när de gör det kommer de först att bli förvånade sedan förbannade för att man har lurat dem i hela deras liv. Ja, förutsatt förstås, att man inte inför förbud vid universiteten, på ett eller annat sätt, att forska om den saken. Idag kan man ju inte vara säker på att så inte sker.
PS: Jag sätter nu också in en länk till Dan Josefssons artiklar & blogg i min länkrulle. Bloggen, som vad jag kan se inte har kommentarfunktion och därför kanske borde kallas ”site” eller ”hemsida” istället, är full av insiktsfulla och informativa artiklar om Sveriges ”moderna” ekonomiska politik.
24/07 11:18 at 11:18
Dan Josefssons artikel var något av det mest läsvärda på länge. En jättebra genomgång av den ekonomiska nutidshistorien i Sverige. Alla måste läsa den säger jag! Jag tror också att keynisanismen eller varianter av dess teorier är på långsam tillbakagång in i det svenska genomsnittsmedvetandet. Att förespråka ökade offentliga utgifter har i princip förknippats med hädelse de senaste årtionden. Men ett skifte kan som sagt vara på G, även om folk inte alls var redo för Vänsterns förslag 200 000 nya arbeten i offentlig sektor.
24/07 13:57 at 13:57
Pastey:
Av det ringa antal kommentarer på denna post att döma, så är det si och så med intresset för vad som verkligen hände i svensk ekonomisk politik från 80-talet och framåt. Det är övermåttan dystert. I synnerhet som det är så populärt numer att skylla nedmonteringen av välfärden på kostnaderna för flyktingarna.
Det allra ruskigaste är att socialdemokraterna inte alls är intresserade av att svenska folket förstår vad som hänt och varför det ser ut som det gör numer, eftersom det skulle resultera i stark kritik av framför allt det socialdemokratiska partiet. Istället för att tala om hur det förhåller sig, föredrar även detta parti att invandrarfientligheten tilltar och att skulden för arbetslöshet och nedskärningar i de sociala trygghetssystemen skylls på flyktingarna. På det sättet är topparna inom det socialdemokratiska partiet medskyldiga till att invandrarfientligheten tilltar och till att sd kan knipa allt fler röster på deras lögn och på den politik man förde och i grunden fortfarande vill föra.
Idag, och det är jag övertygad om, skulle sossarna ha allt att vinna på att ”komma ut” och rätt upp och ner erkänna att de gjorde ett gigantiskt misstag när de övergick till nyliberal, Friedmansk ekonomisk politik och till att privatisera stora delar av vårt mycket effektiva infrastruktursystem, samt att lova att man ska göra allt för att återgå till traditionell socialdemokratisk jämställdhetspolitik och till att sätta solidariteten mellan människor i centrum igen. Det kommer förstås inte att ske. Ingen enda av deras amerikanska spin doctors kommer att råda dem till detta. Men gjorde de det skulle de troligen vinna en ren jordskredsseger i nästa val och effektivt rycka undan mattan för sd.
25/07 16:48 at 16:48
Hej Kerstin!
Jag kommenterar inte dina inlägg. Sällan något att tillägga. Jag läser dig dock ständigt och tackar för alla lästips. Den här senaste var ju toppen. Jag hade faktiskt glömt bort den. Har ju läst den tidigare.
29/07 14:34 at 14:34
Jag instämmer med Benkebus. Jag skulle inte säga att jag är tillräcklligt insatt i många ämnen du skriver om och därför väljer jag att inte kommentera eftersom jag tvivlar på att jag skulle tillföra så mycket.
Jag fortsätter dock läsa allt du skriver, så förr eller senare kanske jag också har nåt vettigt att säga