Så ska då apoteken privatiseras och vad läser man nu om detta? Privatiseringarna har tidigare och undantagslöst påståtts göra varor billigare och servicen och tillgängligheten bättre, därför att privata företag är så mycket effektivare än statliga och därför att konkurrens sänker priser.

Men nu måste priserna på apoteksvarorna istället höjas för att profiten ska bli tillräckligt hög för att locka folk, men troligen framför allt de stora multinationella kedjorna, att köpa apoteken. Här är det inte ens frågan om att försöka inbilla oss att läkemedel och andra apoteksprodukter ska bli billigare på grund av den ”sunda konkurrens” som skapas i och med privatiseringen. Så här skriver Aftonbladet om saken:

När det första privatägda apoteket öppnas inom kort höjer alla apotek priserna på medicin. En miljon tior i veckan ska håvas in från pensionärer och andra i Göran Hägglunds apoteksreform.
Socialministerns problem är att medicinen är för billig för att locka de i huvudsak utländska koncernerna till att från i dag, den 1 juli, köpa två tredjedelar av de 1 000 välskötta statliga apoteken. Alltså, resonerar han, måste påslagen öka.

Här handlar det alltså istället om att konkurrens inte ska sänka priserna utan om att höjda priser ska öka de privata ägarnas profiter.

Vem kan hädanefter hävda att privatiseringarna handlar om det som politikerna försöker inbilla oss att de genomförs för; Att allt ska bli bättre och billigare för oss f.d. medborgare – numer kunder i AB Sverige.

”Korporativism” (förstadium till fascism) kallade vi en gång det system där staten och företagen agerade i fullt samförstånd, för företagens bästa. För även i fortsättningen är det vi, endera direkt via de priser vi betalar för produkterna på apoteket, eller indirekt via skatterna och de subventioner somliga läkemedel får, som ska betala företagens profiter.

Det var ingen slump att människor i början av 1900-talet slöt sig samman och bildade konsumentföreningar. Det var för att få ner priserna och för att företag inte skulle tjäna stora pengar på konsumenterna. Men det där är längesedan glömt, både bland folk och inom Konsum.

Så luras vi ännu en gång, när våra gemensamt ägda tillgångar säljs ut. Alla de här privatiseringarna är i princip samma sak som när ryssarna bestals på all gemensam egendom när Sovjet rasade samman, även om bortslumpandet av våra gemensamt ägda tillgångar går lite långsammare här än samma process gjorde i Ryssland. En ryssifiering är det likafullt.

Vem tror idag att den ekonomiska kraschen innebär nyliberalismens död? Inte jag, men jag har å andra sidan aldrig trott det.

Sjuka förlorarna på nya apoteket