Denna borgerliga tulipanaros-politik
Borgarna tror att konkurrens är lösningen på alla problem, trots att vi människor framför allt är samarbetande varelser. Men sätter man folk i situationer där de måste välja, antingen blir det du eller jag, så tvingar man folk att vara egoister. På så sätt bli borgerlig politik en självuppfyllande profetia. För nej, vi är inte egoistiska av naturen. Det är de flesta av oss bara om omgivningen/politiken tvingar oss att vara det.
Alliansen vidtar den ena galna åtgärden efter den andra. Nu ska de ”duktiga” lärarna belönas med rejält mycket högre löner, bli förstelärare som det heter. Alltså: Konkurrera om att vara bäst så har du chansen att få en rejäl löneökning”. Samtidigt ska lärarna arbeta i lärarlag, samarbeta alltså. Men man kan inte förvänta sig att människor ska samarbeta positivt och dela med sig till andra av sina goda pedagogiska idéer, till dem som ju då kanske snor åt sig den där löneförmånen. Bättre då att behålla de goda idéerna för sig själv.
Konkurrens är alltså de bästa receptet för att förhindra att goda idéer och metoder sprider sig till allt fler. I det övergripande perspektivet leder sådant till sämre kunskapsutveckling och i slutänden till vår kulturs stagnation och förfall. Hur kan våra styrande vara så korkade att de inte förstår så enkla samband och de vidare implikationerna av detta eviga, påtvingade konkurrerande?
Inom vården har man genomfört samma tulipanaros-politik. Å ena sidan försöker man nedbringa antalet förskrivningar av antibiotika för att stoppa utbredningen av resistenta bakterier, å andra sidan tjänar vårdcentralerna på att skriva ut dessa preparat efter en första femminuterskonsultation, för vilken vårdcentralen får en patientpeng. Tar man labbprover för att utröna vad patienten egentligen behöver så får vårdcentralen bekosta dessa prover. Skriver man ut antibiotika direkt blir det patienten som betalar för medicinen, en ren vinstsituation för vårdgivaren alltså. Om medicinen inte hjälper, ja då kan vårdcentralen inhösta ännu en patientpeng senare, eller flera, när patienten återkommer utan att vara botad.
/Kerstin
28/08 19:52 at 19:52
Väldigt bra text. Synd bara att så få lär läsa den.
29/08 07:06 at 07:06
Påminner mig om när jag satt på en konferans om en rationell metod att behandla sjukdomar. Forskningsfrågan är väldigt stor, men det är konkurrans och publicera eller dö som gäller. Så dagen hade jag suttit och lyssnat på det ena projektet efter det andra i periferin av forskningsfrågan. Meningsösa excerciser i narcissism, gubbarna gjorde små artiklar på detaljer i periferin, för att publicera, meritera sig för att tillskansa sig anslag att ta tag i den stora frågan, allt medan vi inte kommer ett dugg närmare en lösning. Efter en dag med sånt tittade jag mig omkring bland de drygt hundra forskarna i rummet, tillsammans fanns resurserna att arbeta med den stora frågan, men i konkurransens namn så stod de och försökte positionera sig att själva en dag kunna ta sig an den stora frågan.
Det där med lärarna har vi själva erfarit. Det är i slutändan barnen som får lida för lärares jakt på meritering. Vi hade en lärare som ville göra karriär i det moderna systemet så fort som möjligt. Barnen tvingades göra prover gång på gång, varje vecka. De barn som inte gynnade lärarens karriär genom att klara proven fort nog, dem försökte hon få stämplade som problembarn. Kampen för förstelärare sker på barnens ryggar.
29/08 07:58 at 07:58
Sverige har blivit sjuk – allvarligt sjuk efter det drabbats av Rånar Allians sjukdomen i åtta år. Sverige behöver genast anti-Rånar Allians vaccin för att komma på fötter igen. Den som kommer med en vaccin som omintetgöra Rånar Allians viruset som härjar i Sverige borde belönas med Nobel Priset i Medicin, tycker jag.
31/08 03:30 at 03:30
Kerstin och Martin
Håller inte med. Vitsen med konkurrensen och löneskillnaderna är ju att det går att värva folk som annars inte skulle söka sig till läraryrket. Du utgår ifrån att det är samma urval av människor som innan det fanns karriärmöjligheter.Att den processen inledningsvis är trevande betyder inte att den tidigare nivelleringen av allt, både lärares och elevers kompetens var hälsosamt. Troligen hade nivelleringen till konsekvens att vi missat många företag och arbeten i Sverige därför att kompetens uteblivit. Men jag försvarar verkligen inte politikernas privatiseringsexperiment.
Det problemet du beskriver med konkurrens mellan lärare har funnits i många yrken.
Jag är inte säker på att en ide som man får av en annan lärare ger lika bra resultat för den som lånar iden om den inte har jämförbar energi och ambitionsnivå. Det är nog mindre problematiskt än du tror att dela med sig av ideer. Dessutom kan man se till att det ingår i meriteringen (och därför betalar sig) att vara generös med tips.
Om det råkar bli så att en kvot är fylld på en skola så det inte finns fler förstelärarplatser där så finns väl möjligheter att meriteringen leder till en tjänst på en annan skola.
De elever som kan se långsiktigt och kan motivera sig utan morötter på kort sikt är lyckligt lottade. De flesta behöver mycket tätare feedback. Hur den återkopplingen skall se ut finns kanske olika lösningar på men är den inte en lika kvantitativ och tydlig som poäng på prov och betyg så sviker man eleverna. Mindre precisa besked gör bara att det tillfälligt blir lugnare för föräldrarna och mindre skärpning hos eleverna. Martin är säker på att det är dåligt med många prov. Nu vet jag inte vilka prov det handlade om i det fallet som Martin nämnde. Min erfarenhet är annars den motsatta. När det var prov såg jag min son sitta och förbereda sig. Andra dagar utan press fanns det alldeles för mycket fritid tyckte jag och ville få honom att läsa lite mer. De ambitiösa klarar att motivera sig men de vanliga behöver en konstruktiv press på sig. Det är ett svek att beröva dem det och ett hyckleri att påstå att man skyddar dem.
Och spontant tycker jag det luktar jantelag lång väg om det Martin säger när han beskriver lärare som nu äntligen börjar få lite bättre möjligheter. Säkert behöver det utvecklas vidare och förändras men det är förbaskat tröttsamt när vänsterfolk(?) alltid skall se det negativa i att människor har framåtanda.
Föreslå något konstruktivt som inte bara tar bort alla morötter.
31/08 11:27 at 11:27
Peterg:
Nej, är inte överens med dig. Konkurrens om löner när man arbetar med människor är fel och ger inte bättre resultat. Skolan var faktiskt bättre på den tiden lärarna hade reglerad lönesättning, vilket skulle kunna tyda på att detta fungerar bättre.
Sen vad gäller eleverna, så är det klart att det också krävs energi och vilja från deras sida och dagens unga lever i en annan värld än vi gjorde, med mycket mer frestelser av andra slag, internet, datorspel mm som inte fanns för omkring 20 år sen.
31/08 14:08 at 14:08
Kerstin
Vill inte verka tjatig men du kommenterade inte detta med rekryteringsmöjligheten från andra grupper än dem som under senaste årtiondena har sökt sig till läraryrket.
01/09 10:59 at 10:59
peterg:
Det var inga svårigheter att rekrytera lärare på den tiden läraryrket var välbetalt. När jag studerade vi universitetet 69-72 så var det en enorm konkurrens att komma in på lärarhögskolan. Yrket hade så många fördelar att det lockade många människor då, även folk med naturvetenskaplig utbildning. Skolresultaten var, som du kanske vet, dessutom bättre under denna tid.
På den tiden hade lärarna en lön som i stort sett motsvarade vad en riksdagman tjänade. Idag ligger de långt under denna lön. Inte nog med det, man har också försämrat arbetsvillkoren för dem, lagt på dem mycket mer arbete, utanför undervisningen, man har dessutom kortat ner sommarloven, som lärarna verkligen behöver. Till slut hade lärare det så eländigt att de som var lärare och upplevde dessa försämringar sade till sina barn och vänners barn, att vad ni gör bli inte lärare.
Idag söker allt färre till lärarutbildningarna och många av dem som utbildar sig som sådana slutar när de arbetat en tid som sådana. Dels kan de tjäna mer inom andra områden, med likvärdig utbildning, dels orkar de inte med pressen.
På den tiden då det var lätt att rekrytera lärare fanns inga karriärlärarlöner. Man kunde avancera till rektor eller studierektor med lite högre lön, för övrigt tjänade man lite mer för varje tjänsteår. Alla med samma antal tjänsteår tjänade lika mycket eftersom lönen var reglerad och staten stod för densamma.
Slutsats: Det är bara korkat att tro, som Björklund gör, att man dels får fler lärare dels bättre sådana om man låter lärarna börja konkurrera om lönerna. De har redan differentierade löner så man borde sett en förbättring redan nu, med fler och allt duktigare lärare och bättre resultat vad gäller elevernas kunskaper. Det har man inte gjort.
Ovanpå detta vanvett så ska skolorna konkurrera om eleverna och om pengar, och vad innebär det? Jo, att eleverna ska trivas och få bra betyg, och detta leder inte heller till att eleverna får bättre kunskaper. Konkurrens är nog bra på vissa områden, men inte på skolområdet, överhuvudtaget inte inom områden där man arbetar med människor.
02/09 08:19 at 08:19
peterg,
det handlar om hur lärarna skall meritera sig. De skall meritera sig i Lean Six Sigma system och vara bäst på att drilla barnen i det systemet. Det var praktisk verklighet som vi fick observera på nära håll. Jag vet inte när du läste lärarutbildningen, men det är nya kvastar som sopar nu och de nyutexaminerade tror ibland blint på det de lärde sig. Jag tycker att du som lärare inte borde bortse från vittnesmål om hur lärare FAKTISKT försöker meritera sig i det systemet. Du kan inte bortse från att jakten på meritering KAN överföras till press på barnen och ett vittnesmål om att detta redan skett, du kan inte strunta i att det finns fula knep för lärare att klättra på varandra. Då är det sk ”willful ignorance”.
Jaja, vi uppmanade grabben att inte delta i lärarens jakt på meriter och bojkotta proverna genom maskning. Nu har läraren flyttat vidare till nästa skola, jag antar att hon gjorde det med förhoppningen att de hade en bättre kvalitet barnen där, som snabbare kunde ge meriteringen.
Jag meriterar mig genom att skapa värde för dem jag arbetar åt och de som mottar mitt arbete. I detta fallet meriterar sig lärarna genom att arbeta emot ett system, det är sällan en bra grej.
05/09 12:30 at 12:30
Kerstin
Nu säger du ju själv att det var konkurrens om platserna till lärarutbildningen förr och verkar tycka att det var bra?
Men i det andra sammanhanget när det handlar om utbildade lärare idag anser du att det är olämpligt med konkurrens.
Om en del vidareutbildar sig och presterar bättre kan du väl inte ha ngt emot det, så det är väl detaljerna i hur konkurrensen är utformad som är det väsentliga.
Slåss man om en konstant lönepott blir den enes bröd den andres död.
Är det den sortens konkurrens du menar?
Jag tänker mig följande problem
En del skolor som på sikt vill kosta mycket när det är politiskt möjligt talangscoutar och värvar bort lärare från andra skolor. Kanske i nuläget med ’informella’ förmåner.
De värvade inser att deras individuella kompetens har noterats och uppskattats medan ’din’ skola vill tona ner individuella skillnader och betona lärarkollektivet. Hur gör du för att din skola skall behålla sina duktigaste lärare?
Och så att landet runt får skolor där vanligt folks barn går också får det.
Hur skall du uppnå det utan att särbehandla?
Du säger själv att de redan har viss lönedifferentiering.
Är det lagom ojämlikhet? Borde det tas bort eller accepterar du mycket större löneskillnader om det krävs för att motverka värvningar?
Problematisera på ett konstruktivt sätt så blir det mer upplysande.
Annars blir det som så ofta i politiska ordväxlingar att man pratar förbi varandra och menar olika saker med samma ord.
05/09 12:44 at 12:44
Martin
Jag är inte lärare och jag vet inget om den pedagogik du pratar om. Den kanske är värd att pröva och utvärdera.
Du vill ha bort systemet. Som exempel på hur dåligt systemet är väljer du att låta elever sabotera undervisningen vilket leder till att läraren byter skola
Om man inte har den här meriteringen men elever är bråkiga så att läraren inte trivs händer det också att lärare byter skola, så det var inget bra argument.
Det du pekar på är att disciplin underlättar för att lärare skall trivas.
06/09 23:42 at 23:42
peterg:
Nu var det så att läraryrket var väldigt välbetalt och därmed attraktivt på den tiden. Därmed fick man många sökande till utbildningen. Idag är det ett icke-attraktivt jobb med låg lön med tanke på utbildningens längd, och därmed få sökande till utbildningen.
Nu ska man försöka skapa konkurrens i en usel situation, det är inte riktigt samma sak: ”Utbilda er till lärare och konkurrera med varandra så har du chansen att få 5000 mer/mån än dina kollegor”. Det är något annat än ”skaffa dig goda kunskaper så kan du komma in på lärarjögskolan och få ett bra och välbetalt jobb (utan att behöva konkurrera med dem du ska samarbeta med)”. Du vet att du får ett sådant redan från början om du har kommit in och klarat utbildningen.