Det drar ihop sig till min sista semestervecka, och därmed ganska lite tid till bloggande de två dagarna fram till dess – mycket som ska hinnas med innan jag ger mig av.
Idag stjäl jag mitt blogginlägg genom att kort och gott citera Gustav Fridolin, från Bokfrontutskicket som kom igår, och som bland annat handlade om hans bok Från Vittsjö till världen, en bok jag ska läsa efter semesterveckan.
Det mest förfärliga är kanske inte att det faktum att det finns rika och fattiga utan att dessa klasskillnader skapas hela tiden, reproduceras, försvaras, ideologiseras. Att det görs av starka, skickliga, kunniga, högutbildade människor. Det kanske alla värsta: att de som fått silverskedarna i käften står där och tror att de är moraliskt överlägsna. Deras skenheliga miner
Fortsättningen på texten i citatet är också värd att citeras:
Ta den typiske ledaren i DN, Svenskan, Sydsvenskan m.m. om globaliseringen och den fria marknaden, hur de avhånar dem som kritiserar de transnationella bolagens sweatshops i Kina och Bangladesh som bakåtsträvare och fattigdomsbevarare. Skicka dessa skribenter i en tidsmaskin till det tidiga 1800-talet och de kommer att göra underbara saker till försvar för de samtida slavfartygens humant rationella utnyttjande av tillgänglig skeppsyta.
Det är sådana texter från unga människor som ger mig en strimma av hopp.
Länk:
Gustav Fridolin skriver i Alba om fredsaktiviteter i Israel
30/07 14:41 at 14:41
Just denna barbarisering är jag rädd för (och många med mig). Att vi får ett ont omänskligt system som i förnedrings-Tv:s efterföljd delar in människor i ”vinnare” respektive ”förlorare”. Där just känslan av maktberusad ”sätt dit dom jävla terroristerna” och ”bomba skiten av dom” sprider sig.
Dataspel har denna effekt
http://www.sciencedaily.com/releases/2006/07/060727162108.htmThey authored a paper titled ”The Effects of Video Game Violence on Physiological Desensitization to Real-Life Violence,” which was published in the current issue of the Journal of Experimental Social Psychology. In this paper, the authors define desensitization to violence as ”a reduction in emotion-related physiological reactivity to real violence.”
Dehumanisering och att frånkänna den andre medmänsklighet. Att se sin medmänniska som ett objekt som man kan manipulera efter eget godtycke (och efter egoistiska begär). Att använda egoismen (själviskheten i Mark 7) som måttstock för egna fördelar (vi ska döma oss till jordisk skatt= i grunden själens degenerering eftersom vi är 1 med alla). Vi mår inte bättre utan anden blir våldtagen. Det negativa drar till sig mer negativa tillstånd. Depressioner och sinnesberusning tilldrar sig mer och mer demoner. Och livet förlorar till slut riktig livskraft. Endast meningslösheten eller fruktan i sig återstår. Endast de enkla primitiva mänskliga urdrifterna återstår.
Människan blir ett djur bland andra. Och Gud måste då döma (kritisk massa).