Det är väl underligt, Alliansregeringen och dess supporters klankar alltid ner på allt som är kollektivt, kollektivt ägande, kollektivt agerande inom fackföreningarna, kollektiv solidaritet mellan löntagarna. Det är kommunism och förkastligt varför man agerat kraftfullt för att slå sönder fackföreningarna och lyckats ganska bra med den saken, och för att sälja ut gemensam egendom. Men kollektivt agerande och solidaritet mellan dem i den rika eliten, inom Svenskt Näringsliv ex, det är helt OK. (Förmodligen för att det är därifrån man får sina partibidrag, de där man inte vill redovisa offentligt och att det är därifrån man räknar med att få en god personlig belöning efter sin politiska gärning, en välavlönad anställning utan betungande arbetsuppgifter.)

Dessutom är kollektiv bestraffning av vanliga människor helt OK enligt Alliansregeringen, som när man bestraffar alla sjuka för att några få fuskar med de kollektiva försäkringarna. Kollektiv bestraffning har annars alltid ansetts förkastligt och vara något som inte hör hemma i en demokrati. Men vi vet ju redan vad Moderaterna anser om demokratin, att den aldrig borde ha införts.

Läs Jenny Fjells, disputerad läkare och initiativtagare till nätverket Resurs, öppna brev till Fredrik Reinfeldt.

Tack Ilse-Marie, på bloggen Ett hjärta Rött, för länken.

Man kan inte låta bli att undra över hur de människor är funtade som anser att sänkta skatter, några hundralappar mer i plånboken för just dem själva, är det viktigaste i världen. Tycker de verkligen att cancersjuka människor gärna kan dö utan att de omhändertagits på bästa sätt under sina sista levnadsdagar eller att allvarligt sjuka bör kastas ner i total fattigdom om de inte kan arbeta?  Är de så totalt egofixerade att de anser att ”bara just JAG får mer i plånboken – just nu, så tycker jag allting är bra”. Är de så totalt fantasilösa att de inte inser att vilken minut som helst kan de själva tillhöra de hjälpbehövande och sjuka eller att de allra flesta av dem kommer att tillhöra den gruppen – förr eller senare om de får leva?

Ja, jag talar förstås inte om dem i den superrika eliten, för de behöver ju inte tänka på vad som händer om de blir sjuka, ja behöver inte tänka överhuvudtaget vad det verkar. Men alla de andra som röstar på något av Allianspartierna- hur tänker de? Jag förstår det faktiskt inte.

/Kerstin

Rekommenderad läsning:
- Facit: Detta har hänt med a-kassan, Storstad
- Perversa effekter och anekdotisk bevisföring, Stardust Blogg