Varför skriver jag inte mer på bloggen numer, undrar en del av mina besökare och beklagar vänligt nog denna min försummelse.

Jo, här kommer orsakerna:
1) Jag har varit dålig i nästan två år och inte orkat skriva.
2) men huvudorsaken är att det händer så mycket som vi har all anledning att protestera mot och oroa oss för att jag inte vet var jag ska börja. Vi utsätts, sedan flera år, för den mest massiva och mest lögnaktiga propaganda jag sett i hela mitt drygt 70-åriga liv. Jag har tidigare, inte i mina vildaste fantasier, kunnat föreställa mig att vi skulle utsättas för en lika intensiv och vidrig propaganda som den man i Väst beskyllde gamla Sovjet för.

Så vad ska jag skriva om? Jag kunde börja med att skriva om det jag slutade med när jag bloggade mer regelbundet, hur Libyenanfallet i själva verket gick till och vad som hänt där sedan Moammar Ghadafi lynchades – det kaos och det helvete libyerna lever i idag.

Jag kunde börja med att skriva om hur Syrienkriget började och vilka som låg och ligger bakom detta, nämligen USA/Israel, med benäget bistånd från Saudiarabien och Qatar, precis som i Libyenfallet. Jag kunde skriva om de megalögner som spreds om Ghadafi, precis som fallet var med Saddan Hussein innan Irak anfölls. (Dettas sagt utan att försvara allt dessa politiska ledare gjorde.)

Jag kunde skriva om hur McCain hotade Ryssland och lovade att landet skulle få sota för att de inte röstade för ett militärt angrepp på Syrien i FN, varvid det inte dröjde länge förrän USA tog till de krigsmetoder man använde mot Irak under ett decennium, ekonomiska sanktioner.

Jag kunde skriva om hur kuppen i Ukraina gick till, i motsats till vad media och propagandan hävdar och hur införlivandet av Krim gick till i motsats till hur det framställdes och framställs i media idag.

Jag kunde skriva massor om de lögner som media och regering sprider om Ryssland, om den vanvettiga propaganda vi utsätts för idag – mot Ryssland, som mest tycks syfta till att övertyga oss om hur hotade vi är av Ryssland, för att få oss alla att acceptera att vi går med i Nato, en organisation som idag endast är till för att föra USA:s krig runtom i världen.

Jag kunde skriva om Gene Sharp och hans manual för hur man gör en fredlig kupp för att bli av med en diktator och hur denna manual används av USA/Nato, kompletterad med betydligt mindre fredliga insatser, i samband med dessa kuppförsök, som användandet av prickskyttar vars mördande sedan skylls på den regering eller den politiska ledare som USA/Israel vill göra sig av med.

Jag kunde skriva om den förfalskade bild man nu ger i Väst om utvecklingen i Brasilien och i andra sydamerikanska stater.

Jag kunde dessutom skriva om historien, hur det i själva verket var USA som spikade Tysklands delning en gång, den som vi alla lärt oss skylla på Sovjet/Ryssland, hur lurade vi varit om den saken ända sedan krigsslutet.

Men alltihop kräver så stora insatser att jag inte orkar. Alltihop skulle kräva ett verk i flera band. Jag kan idag bara konstatera att propaganda som är enhetlig och som hörs från alla kanaler är betydligt effektivare än jag föreställt mig – och det säger inte lite. Jag kan också slutligen konstatera att propagandan mot Ryssland är värre i Sverige än i resten av världen, där det förekommer verklig information – ibland, vilket inte händer i svenska stora medier.

/Kerstin

Fler länkar kan komma:
– NATO-Russia war tensions laid bare at Washington summit, Thomas Gaist, wsws.org, 16/5 2016
- Chefen: Därför värvade vi Bildt, Expressen 23/2 2007
– Monstruöst hyckleri om Ukraina, Åsa Linderborg, AB 4/3 2014 (?)