Klicka på bilden!
(Animeringen tillverkad i min Mac och garanterat virusfri.)

Alla påskägg fylls med något, så även detta, med något som är ungefär lika upphetsande som sega gubbar :-). (Finns det sådana nu för tiden förresten?) Klicka på ägget för att se vad det innehåller.

PS kl. 01.45:
Jag är nattdjur av födseln och har alltid blivit de där sömntutorna som man blir i påskveckan. På onsdagen blir man ”dymmeloxen” om man sover längst på morgonen, på torsdagen blir man ”skärfisen”, på fredagen ”långlaten” och på påskaftonen ”påskaloskan”, men vad blir man måndag och tisdag? Jag har glömt det, kan någon friska upp mitt minne?

Klicka på bilden!

Klicka på bilden!

Tillägg kl. 13.45:
Jag brukar inte ha kommentarer till teckningarna, eller till de animerade satirerna, men man kan ju alltid göra undantag. Följaktligen vill jag citera ur kapitel 9, Den rimliga vägen ur en bok som ligger ute i i sin helt på nätet, nämligen Peter Antmans De galna åren – politisk journalistik 1990-1995, som är väl värd att läsas och som varje person som vill få lite mer inblickar i de år då den svenska modellen (alltså traditionell socialdemokratisk politik) skrotades och konsekvenserna av detta.

1991 producerade industrin 33 procent mer än 1969, samtidigt hade antalet anställda minskat med 18 procent. 1994 producerar industrin lika mycket som 1990, men med kanske 200 000 färre anställda. Säkert kommer det nyanställas en del efter som svackan vi reser oss ur är så djup. Men på lite längre sikt tyder mycket på att Hans Werthén har rätt när han i en intervju menar att tillverkningsindustrin inte kommer behöva mer än 300 000 mycket högutbildade och genom robotisering och datorisering mycket högproduktiva arbetare.

Det är bra, ty det frigör resurser

Här inställer sig emellertid två frågor: Vad ska man göra med de frigjorda resurserna? (min understrykning) Och hur ska de komma alla tilldel? I dag är allt fler överens om att när våra behov av mat, prylar och boende kan tillfredsställas av allt färre arbetare så återstår bara tjänsterna. Men hur ser de nya tjänsterna ut, hur ska de organiseras? Ställer man detta bredvid frågan hur de ökade resurserna ska komma alla till del framträder den välfärdens paradox som präglat västvärlden sedan början av 1970-talet. I takt med att allt mer resurser friställs från industriproduktionen, desto svårare blir det att uttnyttja dessa resurser till att ytterligare öka våra samhällens välfärd.

Historiens ironi är att den svenska modellen med en expanderande offentlig tjänstesektorn var en tidig lösning på just tjänstesamhällets problem. För i princip finns det endast två vägar ur knipan.

Antingen låter man de höga produktivitetsvinsterna tillfalla den lilla elit som äger och arbetar med produktionskapitalet. Deras rikedom sprids sedan genom överklassens konsumtion av tjänster till övriga befolkningen – vi får ett tjänarsamhälle i stället för ett tjänstesamhälle. De amerikanska vägen således.

Eller så erkänner vi att produktiviteten egentligen är samhällelig, att tillverkningsindustrins produktionsförmåga bara är ena sidan av myntet, att den är beroende och betingad av en stor ”lågproduktiv” omgivning av utbildning och omsorg, och att därför den höga produktiviteten måste komma alla till del. Den svenska modellen således. Bara så kan full sysselsättning skapas utan att klyftorna i samhället ökas. Ja, förmodligen är det över huvud taget det enda sättet att åstadkomma full sysselsättning.
……..
Annars återstår bara den amerikanska vägen med krossad arbetarrörelse och vidgade klyftor.
Peter Antman

Det är detta pigdebatten har handlat om. Vi har dessvärre grovt räknat c:a 20 årskullar väljare som fått en totalt förvriden bild av de senaste 25 årens politik och vad den har handlat om, som inte vet att de dysterheter vi ser i samhället idag inte alls har med traditionell socialdemokratisk politik att göra, utan istället beror på att socialdemokraterna föll för nyliberalernas locktoner under 80-talet, under benämningen ”förnyande”. Det enda som skilt socialdemokrater från alliansen de senaste 15 åren är åsikten om takten med vilken de nyliberala reformerna ska genomföras.

Klicka på bilden!

Klicka på bilden!

Klicka på bilden!

Länk tillagd 9/6 2007:
Arbetslinjen – tvång eller stöd, P Larsson, efterarbetet

Klicka på bilden!

Klicka på bilden!

Klicka på bilden!