Enligt fredsforskaren Johan Galtung var attacken på Libyen planerad sedan länge. (Se även mitt inlägg här, med videon med Wesley Clark.) Så här skriver Johan Galtung bl.a.:
[3] The British and French signed a military agreement November 2 2010 and began planning the attack on Libya no later than January 30, 2011. There is a series of military web-sites documenting this.
…….
[5] The US-Britain and France assured the CIA-created opposition that if they attacked the army of Libya, they on their side had a well developed plan to attack (a number of military web-sites specify the fighter planes to be used).
(Min översättning: [3] Britterna och fransmännen signerade en militäröverenskommelse i November 2010 och började planera attacken på Libyen inte senare än 30:e januari 2011. Det finns en serie militära web-sidor som dokumenterar detta.
[5] USA, Storbritannien och Frankrike försäkrade den CIA-skapade oppositionen att om denna attackerade Libyens armé, skulle de, å sin sida, ha en välutvecklad plan för att attackera (ett antal militära websidor specificerar de vilka attackplan som ska användas).
Kongressman Dennis Kucinich skickade ett meddelande till kollegerna i Kongressen baserat på denna information:
Congressman Dennis Kucinich (D-OH), twice presidential candidate, sent a letter March 29, 2011 to colleagues in the US Congress based on this information, pointing out that Obama had taken time for all the consultations with 28 NATO members, 22 Arab League members, 15 UNSC members, and for extensive coordination with France and Great Britain, but “no time to come to the United States Congress”, …..
(Min översättning: Kongressmannen Dennis Kucinich (D-OH), två gånger presidentkandidat, skickade ett brev 29:e mars 2011 till kollegerna i USA:s kongress som var baserat på den här informationen och påpkeade att Obama hade tagit sig tid till konsultationer med 28 Nato-länder, 22 medlemmar i Arabförbundet, 15 av UNSC:s medlemmar och för en extensiv koordination med Frankrike och Storbritannien, men ingen tid för att komma till Förenta Staternas kongress…. )
Men det här är inte allt. Hilary Clinton gav klartecken till Saudiarabien att gå in i bl. i Bahrain och krossa den begynnande demokratirörelsen mot att man röstade ja till öveflygningsförbudszon i Libyen
“Two diplomatic sources at the UN–a European and a member of the BRIC group–independently confirmed that Washington, via Secretary of State Hillary Clinton, gave the go-ahead for Saudi Arabia to invade Bahrain and crush the pro-democracy movement in their neighbor–the opposition wants constitutional monarchy, a legitimate parliament, fair elections, no corruption–in exchange for a “yes” vote by the Arab League for a non-fly zone over Libya. The diplomats said that this was the reason for not voting for UNSC 1973; they argued that Libya-Bahrain-Yemen were similar.
Of the Arab League 22 members only 11 were present at the meeting. Six of them were Gulf Cooperation Council members–the US-supported club of oil rich kingdoms/sheikhdoms. Syria and Algeria were against. Saudi Arabia only had to “seduce” three other members to get the vote. There was the great 2011 Arab revolt. Then, inexorably, came the US-Saudi counter-revolution.
(Min översättning: Två diplomatiska källor i FN – en europé och en från BRIC-gruppen har oberoende av varandra bekräftat att Washington, via utrikesminister Hilary Clinton, gav klartecken till Saudi Arabien att invadera Bahrain och krosssa demokratirörelserna i sin omgivning – där oppositionen vill ha konstitutionell monarki, ett legitimt parlament, hederliga val, frihet från korruption – i utbyte mot ett ”ja” från arabförundet till en överflygningsförbudszon i Libyen. Diplomaterna sade att detta var orsaken till UNSC 1973; de menade att-Libyen-Bahrain-Yemen var likartade. Av Arabförbundets 22 medlemsstater var endast 11 närvarande vid mötet. Sex av dem var Gulfstaternas samarbetsråd (Gulf Cooperation Council) USA:s sup porterklubb av rika kunga/sheikdömen. Syrien och Algeriet var emot. Saudiarabien blev tvunget att svika (förråda) tre andra medlemmar för att få rösten. Detta var den stora 2011 arabrevolte. Sen, obevekligt, kom den US-Saudiska motrevolten. )
Ju mer information man får fram, om man gräver lite, om attacken på Libyen, desto mer tyder på att det som vi fått presenterat oss, i våra media, som en resning i Libyen av ungefär samma slag som den i Tunisien och den i Egypten, i själva verket är en resning som initierats av Natos medlemsstater, med USA i spetsen, även om Frankrike har tagit på sig ett slags ”det är vi som vill bomba i Libyen – ansvar”.
I samband med den här artikeln av Johan Galtung vill jag rekommendera läsning av en artikel på Voltaire.net om Saudiarabiens historia, om dess, vad gäller antal personer, omfattande kungahus, varav somliga är inblandade i Libyeneländet, och om vad författaren kallar Mellanösterns kontrarevolution. På Third World kan man också läsa om problemen i Syrien, som av allt att döma är relaterade till Libyenattacken, och gå vidare till en diskussion, på Press TV, på engelska, om Syrien. Bloggen StAn skriver också mycket om Libyen, liksom Mavera (som läser ryska förresten och därför får tillgång till information från det hållet som vi andra kanske inte kan läsa), som båda rekommenderas.
Orkar man inte skriva och det orkar jag inte just nu, så kan man lägga ut YouTube-filmer istället.
Första filmen handlar om en församling, bestående av ledarna för c:a 2.000 olika klaner i Libyen. De tycker uppenbarligen inte om Nato-attackerna och sönderbombandet av deras land. Konstigt att vi inte hör något om det. Konstigt också eftersom Nato och ”vi svenskar”, ju just nu räddar ”Libyens folk” – från Libyens folk, vad det verkar. Eller består ”rebellerna” av 3.000 klaner kanske? (Denna film hittade jag hos Third World, tack för tipset.)
2000 Libyan tribes against rebels and NATO (19/5 2011)
I nästa film talar Alexander Cockburn, som är en återkommande skribent i Counterpunch, om vad han anser om Natos agerande just nu och om hur det inte alls stämmer med vad FN sanktionerat.
Ingen svensk ska inbilla sig att Sverige idag deltar i operationen mot Libyen på uppdrag av FN. Sverige deltar på uppdrag av Nato.
’UN mandate on Libya stretched too far’ (21/5 2011)
Sist visar jag en mycket engelägen men ruskig film från corbett.com . Vad den intevjuade Paul Craig Roberts, som haft framstående poster i Washington genom åren, har att säga om USA:s utrikespolitik och vad denna syftar till, är verkligt otäckt, men ännu värre är vad den kan leda till i värsta fall.
Libya, Syria and the Road to World War III – Paul Craig Roberts on The Corbett Report (6/4 2011)
Man ska lägga märke till att Craig Roberts säger, som en självklarhet, att USA sysslar med destabiliseringspolitik i många länder runt hela världen och ligger bakom ett antal s.k. revolutioner och resningar, vars resultat oftast har blivit USA-styrda eller USA-vänliga regimer. Intervjun lades ut på YouTube 6 apr 2011, så lyssna också på vad Craig Roberts mumlar om Syrien.
Jag har mycket svårt att förstå den delen av vänstern som just nu hurrar för Natos bombande av Libyen och som så hängivet ställer upp på Natos sida i vad som är en vidrig verksamhet och vars målsättning de allra flesta i hela världen nog tar kraftigt avstånd från och inte vill se förverkligad. Vi kan bara hoppas att det inte går så illa som Craig Roberts förutspår.
Men en sak vet vi idag, Sverige har tagit ställning för USA:s världsdominans och beslutat att ställa upp och assistera USA i denna strävan. Jag hoppas att jag orkar återkomma till det.
Det där att skydda civila försvann fort från agendan för kriget mot Libyen. Hos Stefan Lindgren på bloggen 8 dagar hittar jag ett citat från en artikel i Svenska Dagbladet där Mikael Eriksson på Totalförsvarets forskningsinstitut säger att:
Nu börjar det bli riktigt hett i Tripoli och det ökar de sanitära problemen. Utan el fungerar inte luftkonditioneringen och det kan bli problem med hälsovård och också med mat. Om civilbefolkningen blir desperat kan motståndet mot Gaddafi öka ytterligare.
Så kryper sanningen fram. Nu handlar bombandet och blockaden om att plåga det libyska folket så mycket att det ”gör sig av med Ghadafi”. Så mycket för omtanken om det libyska folket alltså. Vem tror efter detta på att anfallet mot Libyen överhuvudtaget hade med skyddande av civila att göra. Vem tror idag på allvar att det hade något annat syfte än att göra slut på den obekväme Ghadafi, mannen som inte gick i Västvärldens ledband och som använde stora delar av landets oljeinkomster till att modernisera Libyen, ge befolkningen fri utbildning ända upp till universitetsnivå och som såg till att den fick god och gratis sjukvård b.a.?
Sedan måste man undra hur det står till vad gäller tankeförmåga och minne hos Sveriges och Natos höga militärer och Västvärldens krigsglada politiker. Det där att plåga folk för att få dem att avsätta en för Väst förhatlig diktator försökte man med även i Saddams fall. Irak utsattes för handelsblockad och terrorbombning under omkring 10 år, för att folket i Irak skulle resa sig och avsätta Saddam. Det gjorde detta folk inte. Som straff bombade man irakierna tillbaka till stenåldern, dödade mängder av dem, torterade många och drev någon miljon av dem på flykt. Men makten över Iraks olja fick man förstås, som av en slump.
Vad värre och som jag påpekat i tidigare inlägg, nu har man gjort allt man kan för att inte ge Ghadafi någon annan möjlighet än att stanna kvar och slåss. Detta påpekas även av International Crisis Group, enligt samma SvD-artikel:
– Att insistera på att han både lämnar landet och ställs inför rätta av den Internationella brottmålsdomstolen garanterar i princip att han kommer att stanna i Libyen och strida till slutet. Det gör en vapenvila närmast omöjlig och det maximerar risken för en utdragen väpnad konflikt, sade ICG:s projektchef för Nordafrika Hugh Roberts.
Dessutom har Obama och andra Västpolitiker talat så mycket om att Ghadafi måste bort så nu kan de inte backa, inte börja förhandla med honom om ett förnuftigt agerande.
Men sen kommer ett stycke i artikeln i SvD som avslöjar ren förvirring, eller avslöjar att man kört med en mycket medveten propaganda. Välj det som önskas. Så här står det i artikeln:
Kriget har haft flera ”ansikten”. När den arabiska revolutionen – efter att ha svept fram i Tunisien och Egypten – nådde Libyen noterade rebellerna snabba militära framgångar. Från sitt fäste i Benghazi trängde de snabbt västerut. Men när väl överste Gaddafi fått ordning på sina trupper kom snabba motanfall. När landets näst största stad Benghazi stod inför ett hotande storanfall från Gaddafis styrkor kom det internationella stödet.
Vad skriver man här? Jo man skriver precis som det var i Libyen, den rödfärgade texten ovan. Men man försöker låtsas som om protesterna i Tunisien och Egypten var av samma art som i Libyen, fast man i stycket samtidigt avslöjar att detta inte var fallet. Det var ju inte så, varken i Tunisien eller i Egypten, att de demonstrerande tog till vapen direkt och fortsatte strida med vapen när polis försökte få slut på deras attacker och det var inte så att de demonstrerande i Tunisien och Egypten ”nådde snabba militära framgångar” tills ländernas respektive militärer hade fått ordning på sina trupper. Men, som man säger i texten, precis så var det i Libyen vilket visar att det var en helt annan sak som hände där än i Tunisien och Egypten, en begränsad grupps väpnade uppror, inte som i Tunisien och Egypten, fredliga men målmedvetna massdemonstrationer för nya regimer.
Vidare säger texten att när Ghadafi, landets legitima regering slog tillbaka då ”kom det internationella stödet” (till de s.k. rebellerna). Alltså, Nato och Sverige, som den knähund till Nato som vi blivit genom beslut av vår regering och riksdag, tog ganska snabbt ställning för ett gäng, eller en klan, som gjorde väpnat uppror. I samma ögonblick drog propagandaapparaten igång med full kraft i de länder i Västvärlden som beslutade bomba Libyen. De s.k. rebellerna framställdes i bästa tänkbara dager, endast dessa har fått komma till tals, endast deras uppfattning och popaganda har förts fram i media.
När man nu bombar Tripoli ännu intensivare, då är det återigen dags att skriva och tala om Ghadafis påstådda order till sina styrkor att våldta kvinnor. Samtidigt har det aldrig talats om ”rebellernas” dokumenterade rasism och deras lynchningar av svarta gästarbetare för ”rebellerna” ska ju framstå som de goda grabbarna, de där som vi måste stödja.
Tillägg kl. 17.15:
Jag måste hjälpa till att sprida vad Third World, Björn Blomberg, skriver idag. Han har en länk till en artikel av Susan Lindauer som är förfärande. Nu tycks hon delvis grunda sina påståenden om vad som händer i Libyen just nu på andrahandsinformation, vilket innebär att de kan vara överdrivna. Men vad vi i så fall kan vara säkra på är att propagandan är i full gång, från båda sidorna och samtidigt kan vi ta helt för givet att det ingalunda bara är Ghadafis män som begår skändligheter, som påstås i Västvärldens propaganda just nu. Mycket tyder istället på att ”rebellerna”, dvs ”våra svenska allierade i Libyen”, är tämligen inhumana och råa och ingalunda de rättskaffens demokratiska revolutionärer som somliga inom vänster tycks vilja tro och som de av någon obegriplig anledning tror att Nato stödjer.
Är det ingen mer än jag som undrar varför våra media aldrig någonsin intervjuar människor som stödjer Ghadafi utan bara talar med de s.k. ”rebellerna” och deras anhängare i Benghazi?
Att de också måste finnas Ghadafianhängare förstår man utifrån två utgångspunkter. Dels har ingen regim endast motståndare. Även den värsta har på sin höjd en rejäl majoritet av befolkningen emot sig och en liten minoritet med sig. Hitler exempelvis, hade drygt 30% av tyskarna med sig på sin tid.
Dels kan en ledare inte hålla sig kvar så länge som Ghadafi har gjort om han har väldigt få anhängare, framför allt inte när hans motståndare, ”rebellerna” i det här fallet, har massivt stöd av ett bombande Nato, som knappast kan kallas svagt, och av en blockad.
När det gäller Libyen vill ingen tala om hur det faktiskt ser ut, om Ghadafi har majoriteten med eller mot sig. Är inte det lite konstigt? Det borde få varenda människa med viss förmåga till kritiskt tänkande att börja undra hur det faktiskt ser ut i Libyen. Jag skulle väldigt gärna vilja veta det nämligen innan jag toge ställning mot Ghadafi. Men oavsett hur starkt stöd han har, eller svagt, så är det mot internationella lagar att militärt attackera och försöka avsätta (mörda) en ledare (om han nu trots allt är en sådan) som inte på något sätt har hotat andra stater.
Den här videon, som dessvärre inte är av bästa kvalitet, visar en annan sida av saken. Den borde också få komma fram i våra svenska media, i alla fall någon gång och i alla fall i någon form.
Understanding Gaddafi And Libya
Jag kan inte garantera att det som sägs är korrekt eller sant, men det stämmer ganska väl med vad andra Libyenkännare har berättat och med vad som sägs i ett antal av de artiklar som jag har länkat till i mina tidigare inlägg om Libyen.
Det kan i sammanhanget vara intressant att också läsa två av de tre kommentarer som återfinns under ovanstående video på YouTube:
I know a dozen Libyans from Tripoli to benghazi and they say thid ”Get Al Quada and the Americans” out of our fuking country. Ghaddafi isnt the leader the people have been for decades!!. So I agree with this video.
………..
Thats right. Libya is run as much as can be by the people with some functions such as the economy, defence and foreign policy at government level. Broadly Libya follows Gaddafis philosophy but he is not the ruler.
Och den här videon kan visa att det i alla fall finns några som stödjer Ghadafi:
Pro Gaddafi supporters
Om det som visas i de här filmerna är riktigt så torde Nato och Väst inte kunna vinna ett krig i Libyen genom att döda Ghadafi, och inte heller genom att bomba Libyen sönder och samman, som man gjort med Irak. Då har Nato dragit på sig ett mycket långt krig ännu en gång och torde inte komma ur det bara genom att tillsätta en marionettregering, som man tänker sig nu. Istället kommer man att under ett långt krig förstöra livet för omkring 6 miljoner människor och döda och lemlästa en stor del av dem. Men man kanske helt enkelt är inne på att döda av hela befolkningen för att kunna lägga beslag på Libyens högkvalitativa olja.
Slutligen lägger jag in en video som jag hittade på det här inlägget på Third World, Lyssna till det. Vad Susan Lindauer, libyenexpert och tidigare CIA- anställd säger om situationen är mycket intressant och mycket viktigt.
Illegal War In Libya Is CIA Run, Media Shills Cover For Obama! Whistleblower Susan Lindauer
Har Susan Lindauer rätt så krigar vi nu på talibansidan i Libyen alltmedan vi bekrigar människor med samma mål i Afghanistan. Undrar om svenska politiker vet om det?
Tillägg kl 17.40:
Nu har Nato beslutat att intensifiera bombningarna av Tripoli med garanterat fler civila offer som resultat. Samtidigt lägger man på massiv propaganda mot Ghadafi och tar åter fram våldtäktsberättelserna, som vanligt ett fantastiskt sammanträffande. Jag skriver om problemet ”våldtäkter i Libyen och krig i allmänhet” i inlägget Fullt pådrag med propagandan för kriget i Libyen. Jag rekommenderar läsning av detta, för den som inte redan har läst det.
(När jag själv går tillbaka och kollar inlägget finner jag att de två filmer som jag lagt ut i inlägget har tagits bort från internet, enligt information av skaparen eller skaparna av dem. De visade, klart och tydligt även om kvaliteten på filmerna inte var bra, två olika lynchningar av ett par svarta män. Mycket otäcka filmer.
Frågan är varför de tagits bort. Endera har de verkligen tagits bort av skaparna, kanske sedan dessa fått klart för sig att de visade lynchningarna inte är något att skryta med inför Västvärlden och knappast är bra för rebellernas sak, eller så är anledningen en annan, vilken vet vi förstås inte. Klar är dock att det som de visar ”inte ska diskuteras” i Västvärldens media, där utrymme bara finns för Ghadafianhängarnas våldtäkter.)
Tillägg 28/6 2011: Nu har jag hittat filmerna som togs bort från YouTube, på att annat ställe och lagt in den ena i inlägget igen.
Tillägg 30/6 2011 kl. 14.15: Idag ser jag att videon, som jag talar om i tillägget ovan och som tagits från sidan “http://www.obamaslibya.com/”, där filmerna lagts ut efter nerstängningen på YouTube är ur funtion. Där möts jag av en helt vit sida med texten: “Index/of” Nu återstår att se om det är en tillfällig nerstängning eller om den är permanent. De närmaste dagarna kommer att visa hur det är med den saken.
Man fortsätter att bomba Tripoli – massivt. Bombanfallet mot Libyen påstods från början handla om att rädda civila. Idag bombar Nato intensivt och mängder av de civila som skulle räddas, skadas och dödas istället. Men, å andra sidan vet vi ju sedan tidigare att USA och Nato, som är en av USA:s förlängda armar, har för vana att döda dem man säger sig vilja rädda. Vi såg det i Irak, vi ser det i Afghanistan och vi ser det just nu i Libyen:
Varför inte friska upp vårt minne med hur en tidigare amerikansk demokratisk utrikesminister såg på saken, då när Västvärlden utsatte Irak för en blockad, förhindrade att landets invånare kunde få vad man behövde och dessutom terrorbombade Irak under många år innan man slutligen beslutade sig för att invadera och ockupera landet:
Så här sade Madeleine Albright om blockaden och terrorbombandet av Irak:
Madeleine Albright – The deaths of 500,000 Iraqi children was worth it for Iraq’s non existent WMD’s
Madeleine Albright var inte ensam om den här åsikten. Här är en till som tycker likadant.
Richardson: 500,000 dead kids OK in pursuit of U.S. policy
Vi vet att för amerikanska politiker, styrda av den amerikanska ekonomiska eliten och det militärindustriella komplexet, må de sen vara republikaner eller demokater, är miljontals människors, civila och även barns lidande och död ingenting man bryr sig om. Den amerikanska målsättningen, total kontroll över världen och världens alla naturresurser, står över allt annat och rättfärdigar vilka illdåd som helst.
Så när USA, med benäget bistånd från sina klientstater, däribland Sverige numer, startar krig bombar, dödar och lemlästar oskyldiga människor runtom i världen, med argumentet att man vill rädda civila liv, så bör ingen tro på detta argument. Det ligger alltid något annat bakom.
I fallet Libyen tyder mycket på att det handlar om ett uppror som endera varit initierat och organiserat av Västvärlden från början, eller där Väst, USA och Nato, utnyttjat en liten grupp oppositionella för att störta en för Väst förhatlig ledare, Ghadafi. Att ta tillfället och sätta de gamla planerna mot Libyen i verket. Dessutom handlar det om att Västmakterna envetet vägrar att tala med Ghadafi. När Väst talar om att man tänker ställa honom inför rätta i domstolen i Haag dessutom, ja då har Väst bestämt sig för att bomba Libyen tills man lyckats döda honom. Han har därmed inget val nämligen, i synnerhet som han inte torde lita på en rättvis dom. Det skulle ingen normal människa göra i hans kläder.
Även FN måste ses som en av USA förlängda armar. Organisationen gör vad USA kräver och ger därmed de nyimperialistiska krigen en air av anständighet (man fick aldrig någon FN-sanktion för invasionen i Irak dock, däremot för agerande i Afghanistan, i början). När svenska politiker således hänvisar till FN, som helt oförtjänt har högt anseende i Sverige, låter sig tydligen många svenskar luras att acceptera svensk medverkan i mördande av mängder av oskyldiga människor, inte minst av civila, kvinnor, barn och åldringar. Det är mig fortfarande obegripligt varför svenska politiker agerar på detta fullkomligt inhumana och fredsfientliga sätt.
FN som USA:s gisslan
USA och Nato-länderna har numer utvecklat en teknik alltså, att först få FN:s godkännande för ett agerande som låter som om det har ett gott syfte för att senare totalt strunta i vad FN har sanktionerat och göra något helt annat. Just nu handlar detta andra om att avsätta men troligen helst döda Ghadafi i Libyen. Det har FN inte sanktionerat. Det skulle strida mot FN.s stadgar att besluta om något sådant. Vi svenskar är alltså numer deltagare i en insats som inte är FN-sanktionerad, även om våra politiker försöker få oss att tro att vi agerar på FN-uppdrag.
The blasts came after NATO chief Anders Fogh Rasmussen said time was running out for Libyan leader Moamar Gaddafi, who ”should realise sooner rather than later that there’s no future for him or his regime”. (Jets unleash heavy bombing in Tripoli, ABC News)
Det är dessutom inte FN som ber Sverige att ställa upp i kriget i Libyen även fortsättningsvis utan Nato, en annan av USA:s lydorganisationer och idag en ren krigsorganisation för att stödja USA:s vidriga ageranden, bombande, dödande och torterande runtom i världen.
Idag har vår svenska regering och oppositionen beslutat att Sverige ska fortsätta att medverka i kriget mot Libyen som en del av Natostyrkan, men nu med bara fem Jas-plan, en kompromiss eftersom Håkan Juholt hyste vissa tvivel tydligen. Man säger därmed, gemensamt och över blockgränsen, att man anser det vara helt rätt att döda och såra civila libyer, men med lite färre svenska plan inblandade. ”Genant”, säger skolminister Jan Björklund i Ekot, ”att Sverige måste flyga hem tre plan bara för att rädda Håkan Juholt”.
Nej Jan Björklund, det genanta är att vi alls är med i de massakrer som Nato stödjer och förorsakar i Libyen.
Dessutom ljuger politikerna ständigt för oss på ett fullständigt upprörande sätt.
Lies, Lies, Lies
De ekonomiska eliterna har kommit på det perfekta sättet att använda demokratiska system för att kontrollera och förleda befolkningarna. Först har de övertygat alla regeringar i Väst om ekonomiska åtgärder som berikat dem ofantligt de senast 25 åren. Med de förmögenheter de därmed kunnat bygga upp har de sedan kunnat köpa upp alla viktiga media och dessutom mängder av politiker. Därmed kan de kontrollera befolkningarna, ljuga hur mycket som helst inför dem och skapa sig ännu mer makt och den dagen sanningarna kommer fram, tja då kommer ändå bara en lite minoritet att få kännedom om dem och resten kommer inte att känna till dem eller bry sig.
Demokrati är nog bra. Dystert bara att varken amerikaner eller vi européer lever i någon sådan. Demokrati kräver nämligen informerade människor/väljare. Det har vi inte när makten ljuger för oss hela tiden.
Och än en gång, när sade svenska folket att det vill vara med och döda och lämlästa människor på andra sidan jordklotet, människor som aldrig någonsin har hotat Sverige?
Jag har visat nedanstående video redan på bloggen men tycker att den mycket väl kan visas en gång till, med tanke på vad som händer just nu i Mellersta Östern och i Libyen. Dags igen att fundera över varför Sverige deltar i de vidriga krigsprojekt som ett gäng krigshetsare i Bushs gangstergäng sjösatte planer för redan före 9/11 och som, vad allt tyder på, Obama är fullt beredd att fullfölja.
Vad är det Sveriges styrande vill uppnå med medverkan i dessa krig och detta dödande av mestadels civila och helt oskyldiga människor? Att få favörer hos USA:s ledare? Att få känna sig som de stora pojkarna i hängslebyxor? Att få göra reklam för svenska vapen och sälja fler sådana? Att kvalificera oss för fullt medlemskap i Nato? Eller är Sverige hotat av USA på något sätt: Om ni inte är med här så…! Ja vadå i så fall?
Wes Clark – America’s Foreign Policy ”Coup” (3/10 2007)
Vad är det alltså, som Wesley Clark, amerikansk pensionerad fyrstjärnig general 1) säger här? Jo att USA i själva verket har tagits över av ett gäng som har begått en politisk kupp, män som Dick Cheney, Ronald Rumsfield, Paul Wolfowitz, Richard Perle m.fl. De ville destablisera Mellersta Östern och ta över kontrollen över hela området. Clark får alltså veta att man planerade att störta regimerna och ta över i Irak, Syrien, Libanon,Libyen, Somalia, Sudan och Iran inom fem år, och innan någon annan stormakt kunde ta över initiativet eller stoppa dem.
Redan 1991 mötte Clark Paul Wolfowitz, som då var missnöjd med att man inte tog ner Saddam Hussein redan i samband med Kuweitkriget. Men, sade Wolfowitz, vi vet nu att vi kan ingripa militärt i alla de där länderna utan att Sovjet gör något för att stoppa oss.
Idag vet vi alla att Obama är beredd att fullfölja ”kuppmakarnas” planer. När han nu dessutom, ensam och utan att fråga Kongressen, beslutade att börja bomba Libyen så anser insiktsfulla amerikaner att han begår brott mot amerikanska konstitutionen, som säger att endast Kongressen får starta krig. Vi ser också att han fortsätter på samma kurs som Bushs gäng stakade ut. Även vad gäller Syrien har man nämligen anledning att undra om det inte är USA som ligger bakom upproret och om vi inte får totalt felaktig information om vad som faktiskt händer där. Det finns röster som hävdar att det inte var den syriska militären som sköt på de protesterande utan prickskyttar på tak, män som inte tillhörde syrisk militär.
Alla vet att det handlar om amerikansk kontroll över oljan men kanske handlar det i huvudsak, eller dessutom, om att Israel vill att USA tar makten och kontrollen över de här staterna, som Israels höger anser hotar apartheidstaten Israels säkerhet.
Men det är ju inte bara i Mellersta Östern USA sprider död och förödelse utan även i flera Sydamerikanska stater, 3) Och i Libyen blir det allt klarare, för den som försöker ta reda på vad som verkligen händer där, att Västvärlden har bestämt sig för att döda Ghadafi, kosta vad det kosta vill av civilia liv, de där som de flesta av oss lurats att tro att man bombar för att skydda alltså.4)
Det är en stor skam att Sverige deltar i dessa krigsprojekt, ofta startade med hjälp av lögner, som tar så många oskyldiga människors liv. När och varför övergick vårt lands styrande från att vara fredsälskande och fredsbevarande och från att ta små staters parti till att bli krigshökar som tar de stora imperialistiska utsugarnationernas parti, till att bli stormakternas knähund oavsett vilka illdåd dessa begår?
Och när tillfrågades vi, svenska folket, om vi önskar att vårt land skulle delta i imperialistiska krig? Varför protesterar vi inte högljutt när våra styrande numer anser att Sverige ska vara med och mörda människor på andra sidan klotet och när även svensk regering och riksdag tydligen anser tortyr vara något högst acceptabelt. 5) För det gör de väl eftersom de beslutar att Sverige ska vara med och stödja en stat som anser att både tortyr och avrättningar utan rättegång 6) är helt OK, en stat som numer inte är något bättre än en simpel gangster- eller maffiastat.
Jag växte upp och lärde mig förfäras över att nazisterna, den ondaste av alla onda regimer, torterade människor. Idag är tortyr och utomrättsliga avrättningar sanktionerade av USA:s president och varje människa som anser sådant är acceptabelt har förlorat sin mänsklighet och förvandlats till ett kräk.
Rekommenderas även idag: Third World med mer information om kriget i Libyen, samt Mavera, liksom StAn som också har skrivit mycket om situationen i Libyen. Hos alla tre bloggarna finns länkar till många viktiga och intressanta sidor och informativa videos.
Lyssnar på Studio Ett i P1 och får veta, hör och häpna, att Nato beslutat att förlänga den operation som bara skulle ta några dagar och som fortgått under tre månader, till september, alltså ytterligare tre månader: Vem hade gissat det? Förutom jag då förstås, och ytterligare några få.
Ja, så ber Nato Sverige om ”mer hjälp”. Att uppmana våra styrande att bete sig förnuftigt och dra sig ur direkt, det är naturligtvis dödfött, för när storebror kallar så står ”Sverige”, våra styrande alltså, numer i giv akt och i alltid-redo-position.
Sedan berättas det hur en engelsman avslöjar att Ghadafi är skakad och att han gömmer sig på olika sjukhus för att han vet att dessa inte bombas. Detta visar, säger man så, att Ghadafi är paranoid. Märklig användning av ordet ”paranoid” får jag ju säga.
Normalt har begreppet ”paranoid” använts för att beteckna mentalt sjuka personer vars sjukdom visar sig i att de känner sig förföljda och hotade helt utan grund. Men ingen normal människa kan väl hävda att Ghadafi inte är förföljd och inte hotas till livet när Nato precisionsbombar hans hem och redan dödat hans son och flera barn i huset. Därmed måste hans försök att undvika att bli bombad vara tecken på något helt annat än en mentalsjukdom. Jag skulle nog beteckna hans försök att komma undan de bomber Nato försöker fälla över honom som ett fullt friskt försök att överleva en faktisk och alldeles förfärligt livshotande förföljelse. Detta torde gälla alldeles oavsett vad man tycker om Ghadafi och oavsett om man önskar livet ur honom eller inte.
Bara på plats alltså, att notera hur alla ord som används om Ghadafi handlar om att framställa honom som just mentalsjuk, även när han agerar fullt rationellt och förståeligt. Han är troligen som de flesta diktarorer hård mot motståndare, torterar och avrättar dem om han anser det befogat (det gör förresten även USA). Detta tycks vara normalt i arabländerna. Men galen eller mentalsjuk är han inte. Såvida man inte anser att alla som försöker sätta sig upp mot USA och som vägrar låta IMF diktera den interna ekonomiska politiken är galna. Men det kanske är så man ska se saken idag. ”Frisk” är endast den som längtar livet ur sig att få underordna sig USA och Wall Street.
För mer information om andra sidan av Libyenmyntet rekommenderar jag läsning av bologgarna Third World och Mavera.
Moammar Ghadafi försökte alltså ena de afrikanska staterna i en union (AU) för att bygga välfärd åt afrikanerna och för att motverka imperialismen som drabbat kontinenten ofattbart hårt med miljontals döda och bortförda människor (som slavar) de senaste århundradena. (Afrospear 3/7 2007)
Och för några år sen kom USA på att Kina ökar sitt inflytande i Afrika” varför man inrättade ett speciellt organ, Africom, för den fortsatta Afrikastrategin. Redan 2006 deklarerade USA att ”kriget mot terrorismen” kommer att föras också i Afrika.(2)
Det amerikanska förslaget tar sålunda inte hänsyn till sociala och politiska verkligheter i de länder och områden som den nya strategin inriktar sig på, utan underställer dessa sitt globala krig mot terrorismen. Det är en attityd som hotar att fungera som en självuppfyllande profetia; det vill säga att terrorism uppstår där man bestämmer sig för att den redan finns, oavsett om den från början var benägen att uppstå just där, eller inte. Irak är kanske det mest slående exemplet; landet var inte en plantskola för terrorister innan invasionen för snart fem år sedan, men har blivit det sedan dess, på grund av invasionen, vilket framhävts av ett flertal studier, senast från en senatskommission i USA som släpptes fredagen den 8 september: rapporten beskrivs som ”en förödande anklagelse” mot Bushadministrationen av den demokratiske senatorn Carl Levin. (Kulturen 15/9 2006)
Västvärlden har alltså många skäl att vilja göra sig av med Ghadafi, vid sidan av det uppgivna, hans bombande av det libyska folket som, vad alltfler tycks anse idag, aldrig ägde rum. Visst är de märkligt att så många av de illdåd som Väst startar krig för att stoppa aldrig har ägt rum.
/Kerstin
PS: Finns det inte en enda journalist som undrar vad det kommer sig att vi bara får information från ”rebellerna” i Libyen och aldrig någon information från dem som stödjer Ghadafi, för det måste ju finnas sådana också annars hade han redan varit död. /DS
Såg just TV-programmet ”Världens undergång” på Kunskapskanalen. För den som inte vet det kan jag berätta att alla makter som i modern tid attackerat andra länder har gjort och gör det för freden och friheten. Så gjorde Japan när man attackerade Kina och övriga osasiatiska länder och när man bombade Pearl Harbor, så gjorde Hitler när han krigade i hela Europa och i norra Afrika, liksom Mussolini. Så gjorde Bush när han attackerade Afghanistan och Irak och så gör Sarkozy, Cameron och Obama när de anfaller Libyen liksom Sverige nu när vi är med och ockuperar Afghanistan och krigar i Libyen.
Visst är det skönt att veta att vi är i händerna på visa politiker och militärmakter, stora och fredligt sinnade män, män som har många namnkunniga föregångare dessutom.
