Här är nu andra delen av min artikel i Clarté om den avreglerade och privatiserade elmarknaden. Efter artikeltexten följer några kompletteringar och uppdateringar.

Nord Pool
Om man frågar varför priset på el har stigit och varierar så kraftigt från månad till månad brukar man få svaret att ”priset på elen sätts av elbörsen Nord Pool”. Detta är ett problematiskt påstående. Ett problem är att Nord Pool bara har 70 procent av marknaden. 30 procent av elen handlas alltså till hemliga priser direkt mellan elproducent och elhandelsföretag eller slutanvändare. Ett annat problem är hur priset egentligen sätts på elbörsen.

Det som i dagligt tal kallas Nord Pool är egentligen två företag, två ”börser”, nämligen Nord Pool Spot och Nord Pool ASA. Nord Pool ASA handlar med olika typer av kontrakt på framtida elleveranser, kallade Futures och Forwards, samt optioner och derivat och de ytterligare finansiella instrument som behövs för att bilda en ”komplett marknad” med de möjligheter till spekulation som krävs i den moderna ekonomin. Hur spekulation eventuellt kan påverka elpriset kommer inte att närmare behandlas här. Nord Pool ASA är ett mycket lönsamt bolag, för det tar ju en liten avgift för varje transaktion på börsen. Denna börs har nyligen köpts upp av Nasdaq OMX, som även äger andra börser, däribland Stockholmsbörsen.

Nord Pool Spot, där den ”fysiska” elhandeln äger rum, ägs av svenska staten via Svenska kraftnät, norska staten via Statnett, och Danmark, Finland och Estland som är delägare på samma sätt. På Nord Pool Spot möts elproducenterna och elhandelsföretagen för att, i en komplicerad och inte helt genomsynlig handelsprocess, göra upp om elpriset för varje timme under ett dygn i taget. Det är inte så konstigt att det krävs en komplicerad procedur för att handla med el, eftersom elen har den besvärliga egenskapen att den inte kan lagras. Emellertid brukar aktörerna på elbörsen oftast komma överens om ett pris som gör att tillräckligt med el kommer att levereras för att täcka konsumtionen. Med utgångspunkt från detta ”spotpris” för varje timme kan man räkna ut ett dygnsmedelpris. Elhandelsföretagen kan utifrån detta räkna ut ett månadsmedelpris, som de sedan hänvisar till när de bestämmer vad deras kunder ska betala. När vi vill jämföra elpriset mellan olika år använder vi årsmedelpriset, och det är alltså detta som har stigit från 12 öre år 2000 till 39 öre för år 2009. Per kilowattimme, utan skatter och avgifter. En prisökning på mer än 200 procent medan inflationen under samma tidsperiod var totalt 15 procent.

En sådan prisökning skulle vara otänkbar på en normalt fungerande marknad. Men Nord Pool Spot fungerar inte som en normal marknad. Hur skulle den kunna det, när 85 procent av varan som bjuds ut på börsen produceras av ett oligopol bestående av tre stora bolag? Och när samma bolag, antingen direkt eller via kontrollerande aktieposter, äger 50 procent av elhandelsföretagen, de företag som är köpare på samma börs?

Kompletteringar och uppdateringar den 29 november
Om man vill försöka förstå hur den svenska elmarknaden fungerar måste man läsa på en hel del. Den information som kommer från de olika ”aktörerna” på marknaden är oftast ofullständig, många gånger missvisande och ibland direkt lögnaktig. Det är denna information från elproducenter, elhandlare, de statliga verken samt ministrar och deras respektive departement som oftast okritiskt (det finns några undantag) portioneras ut till oss el- och informationskonsumenter. För att få en sammanhängande bild måste man här, som i så många andra fall, gå till källorna. En bra introduktion till ämnet kan vara att läsa Svensk Elmarknadshandbok, 231 sidor med torr och ibland tung byråkratprosa. (Var det någon som trodde att ”marknadsutsättning” innebär förenkling?) Omslagsbilden är emellertid av det lättare slaget och kan  rekommenderas även till den som inte har tid att sätta sig in i hela regelsystemet. att. Elmarknadshandboken utges av branschföreningen Svensk Energi och finns i pdf-format för gratis nedladdning.

Via hemsidan för Svensk Energi kan man också hitta bilden ”Elmarknaden efter 1996” som på ett förenklat sätt visar det hur det omreglerade och mer komplicerade systemet är tänkt att fungera.

Handelsprocessen på elbörsen
I Clartéartikeln förkortade jag beskrivningen av själva handelsprocessen på ”elbörsen” Nord Pool Spot, och jag tror att det kan vara bra att veta lite mer om den för att tolka de utredningar som har kommit efter förra vinterns priskaos.

Man föreställer sig gärna att en börs handlar med varor som faktiskt existerar den dagen köparna lägger sina bud. Så är det inte med en elbörs. Där måste den budgivning som bestämmer priset klaras av dagen innan varan levereras. Dessutom måste man ha en mekanism som gör att det vid varje tillfälle finns balans mellan utbud och efterfrågan. Ytterligare ett problem är att efterfrågan på el är påfallande oelastisk, d.v.s. förbrukningen påverkas nästan inte alls av prisnivån, på kort sikt.

På förmiddagen dagen innan elen ska levereras lämnar producenterna in sina säljbud och elköparna sina köpbud till Nord Pool Spot. De specificerar för varje timme under dygnet mängd och pris på den el de vill sälja respektive köpa. Nord Pool Spot sammanställer av detta en ”säljkurva” och en ”köpkurva”. Där kurvorna möts får man ett ”kryss” som markerar ”jämviktspriset”, det pris som köparna är beredda att betala för den sista megawattimme som behövs för att täcka efterfrågan. Alla elproducenter kommer sedan att få betalt efter denna, den dyraste megawattimmen som finner en köpare. Se nedanstående diagram (taget ur Energimarknadsinspektionens halvårsrapport för 2009 – 2010).

På eftermiddagen kan den som vill gå in på hemsidan för Nord Pool Spot och se vad elen kommer att kosta för olika timmar följande dag. För att det inte ska bli alldeles för enkelt är hemsidan på engelska och priserna anges i euro per megawattimme (MWh). Men om man vet att 1 MWh = 1000 kWh och att en euro är drygt nio kronor så är det lätt att räkna om till öre per KWh som konsumentpriset på el brukar anges i.

Men ingen kan ju veta exakt hur mycket el som kommer att förbrukas under varje timme följande dag. Därför finns det en ”balansmarknad”, kallad Elbas, där det handlas med el fram till en timme innan leveranstimmen. Tyvärr kan man inte ens då avgöra hur mycket el som behövs varje minut under leveranstimmen, så därför finns en reglerkraftmarknad som komplement till spotmarknaden och balansmarknaden. Själva insättningen av reglerkraften styrs av Svenska Kraftnät, som är den aktör som avsnitt 3 av denna följetong kommer att handla om.

Vad hände egentligen i vintras?
Efter händelserna på elmarknaden förra vintern, med de absurt höga priserna vid tre olika tillfällen, har det kommit några utredningar som försökt kartlägga vad det var som gick fel. Att något gick fel, att marknaden inte fungerade som det var tänkt, är numera de flesta experter eniga om. Det är bara en och annan minister och generaldirektör som envisas med att hävda i media att pristopparna bara var en bekräftelse på att marknaden fungerade perfekt.

Bland experterna finns det emellertid delade meningar om var problemen ligger och om vad som måste göras. Det har också visat sig att det är en tung och långsam process att rätta till felfunktioner i en så här komplicerad marknadsmekanism. Så inga förändringar har genomförts inför denna vinter. Vi kan se fram mot nya ”spikar” i elpriset, med ett pris som är fem eller tio gånger högre än produktionskostnaden för det dyraste kraftslaget, även vintern 2010 — 2011.

Redan i Energimarknadsinspektionens halvårsrapport för vinterhalvåret 2009 – 2010 finns ett försök till förklaring av spikarna i elpriset den 17 december 2009 och den 8 januari samt den 22 februari 2010 . I samma rapport finns en utförlig redogörelse för hur elbörsen fungerar, som dock bör läsas kritiskt. Beträffande rapportens försök till förklaring så kan jag tyvärr inte se att den hänger ihop. Om någon förstår hur de menar får denne gärna förklara för mig.

NordReg, samarbetsorganet för de statliga verk som är systemansvariga för elsystemen i de nordiska länderna, har också utrett vad som var orsaken till prisspikarna. Den preliminära rapporten är klar och den är ett bedrövligt aktstycke. Den är otroligt rörig och dessutom skriven på en usel engelska. Det går emellertid att plocka ut några intressanta punkter. Författaren påpekar att den bristande elasticiteten i efterfrågan är ett problem för Nord Pool. Han har också kommit fram till att ökad transparens skulle vara nyttigt, men att det kan medföra problem ”på denna oligopolistiska marknad”.

Två nationalekonomer, Sven-Olof Fridolfsson och Thomas Tangerås, har hittat en annan intressant punkt i rapporten och med utgångspunkt från denna skrivit en artikel i DN. Deras slutsats är att det är norrmännens fel att vi fick så höga priser i Sverige. Oslo-området hade normala ”vinterpriser” när svenskarna betalade 10 kronor per kilowattimme.

Den intressantaste rapporten kommer från företaget Nord Pool Spot och har undertecknats av dess VD. Jag kommer att skriva mer om denna i nästa avsnitt, som kommer att handla om den viktigaste aktören i detta drama, det statliga verket Svenska Kraftnät. Den intresserade kan förbereda sig genom att läsa rapporten själv på denna länk.

/Dan Gmark

Är det inte dags snart att de som är ansvariga för att hålla kommunikationsvägarna öppna året om börjar inse att somliga tider inte är ett dugg nya och att det därför inte går att försöka deleta snön med hjälp av lite tryckande på datorns tangentbord.

Snö ramlar ner från skyn, den är väldigt materiell och verklig och kan varken trollas bort med datorn eller med någon postmodern berättelse. Den kan heller inte bortbesvärjas med hjälp av några fiffiga företagsekonomiska teorier om effektiv produktion. Kära ansvariga, den måste alltså fortfarande skyfflas bort – rent praktiskt – på något sätt, nyare än så är inte tiderna.

Förr plogade man gatorna när det snöade. Det vore kanske idé att testa denna gammaldags, ja rent urmodiga metod igen :-).

Här blinkar ljuset och det snöar och blåser. Så om det verkar dött på bloggen ett tag framöver beror det på elavbrott.

/Kerstin

Enligt en opinionsundersökning är risken att bli arbetslös den främsta orsaken till oro när svenskarna tänker på sin hushållsekonomi. Som nummer två kommer risken för höga elpriser. Många har erfarenhet av elkostnaderna förra vintern, när hushåll med avtal om rörligt pris tvingades betala dubbelt så mycket per kilowattimme under februari som under samma månad de närmast föregående åren.

Jag har försökt ta reda på varför elen har blivit så dyr i Sverige, ett land med så mycket billig vattenkraft, och så många kärnkraftverk som också producerar el till låg kostnad. Jag kommer här att lägga fram vad jag kommit fram till. Materialet har jag delat upp i tre delar, eftersom jag anser att det finns tre huvudorsaker till att vi betalar så mycket mer för elen idag än för tio eller tjugo år sedan.

Grundmaterialet har också publicerats i det senaste numret av tidskriften Clarté, i en artikel med rubriken Hur det kommer sig att elbolagen stryper strömmen i kyla, blåst och vintermörker. Här följer således den första delen av denna artikel, kompletterad med fakta som tillkommit sedan jag skickade in artikeln, och några reflektioner med anledning av dessa nyheter. Den som vill läsa hela artikeln genast kan köpa nummer 3 av Clarté eller beställa en prenumeration. Om innehållet i senaste numret kan man läsa här.

Den svenska elmarknaden – liberalisering för vem?
Varför kostar elen idag tre gånger mer per kilowattimme (kWh) än den gjorde för tio år sedan? Prisökningen beror inte på att efterfrågan på el har ökat. Elkonsumtionen i Sverige idag är inte större än år 2000, och efter 2005 har den minskat. Det är inte heller så att produktionskapaciteten i kraftverken är mindre. Visserligen har kärnkraftverket i Barsebäck stängts, men detta kompenseras av uppgraderingen av andra kärnkraftverk och utbyggnaden av kraftvärmeverk.
Varför steg spotpriset på elbörsen till över tio kronor per kWh vid flera tillfällen den gångna vintern, så att en del företag tvingades att stoppa produktionen för att de inte skulle förlora pengar? En förklaring som vi fick då, var att Sverige måste importera dyr dansk kolkraft och att de svenska oljeeldade reservkraftverken hade startats. Men de danska kolkraftverken kostar 60 öre per kWh i drift och de svenska oljekraftverken omkring en krona. Hur kunde då priset på elmarknaden bli tio gånger högre?
Förklaringen till de galopperande elprishöjningarna finns i hur den nya avreglerade elmarknaden fungerar, den som skapades genom liberaliseringen, konkurrensutsättningen och privatiseringarna 1996. Vi måste söka efter förklaringen hos de centrala aktörerna på marknaden: aktiebolagen Vattenfall, Fortum och E.ON, elbörsen Nord Pool och den dolda makthavaren Svenska kraftnät.

Vägen till oligopolet
Produktionen och distributionen av elektrisk kraft, elsystemet, var en av de viktigaste delarna av den infrastruktur som möjliggjorde omvandlingen av Sverige från jordbrukarsamhälle till ett modernt industrisamhälle och så småningom till ett av de rikaste länderna i världen. Under de år som elsystemet byggdes upp så ägdes kraftverken oftast av staten, kommunerna eller av elintensiva industrier. Kungliga Vattenfallsstyrelsen, senare affärsverket Vattenfall, förvaltade de statliga kraftverken och det s.k. stamnätet, högspänningsledningarna som förbinder landets olika delar med varandra. Vattenfall hade också ansvar för elbalansen, att det alltid skulle finnas tillräckligt med produktionskapacitet inkopplad och i reserv för att alla elkonsumenter skulle kunna få den el de behövde i varje ögonblick. Affärsverket Vattenfalls uppgift var att se till att industrin och hushållen fick en pålitlig elförsörjning till så lågt pris som möjligt.
Under efterkrigstiden ökade elanvändningen kraftigt, konsumtionen av el fördubblades vart tolfte år. På den tiden trodde man att en sådan tillväxt kunde fortsätta i evighet, och det var en av orsakerna till den stora satsningen på kärnkraft. När den svenska kärnkraften 1986 hade byggts ut till 12 aggregat hade landet ett överflöd av el. Men alla kärnkraftverk måste ju användas. Det skulle sett illa ut om man lagt ett eller två kärnkraftverk i malpåse för att de inte behövdes. Alltså sänktes elpriserna för storförbrukarna för att stimulera till ökad elanvändning. En särskild, låg eltaxa infördes dessutom för dem som värmde upp sina hus med elektricitet.
Det låga elpriset gjorde att det blev mindre intressant för företag och kommuner att ha egna kraftverk. Det var i detta läge som De Tre Stora kunde lägga under sig 85 procent av svensk elproduktion. (Se faktaruta om De 3 Stora Elbolagen.)
Vattenfall och föregångarna till E.ON och Fortum köpte upp de kraftverk som kommuner, industrier och eldistributionsföretag inte längre tyckte var lönsamma. Som en förberedelse för ”liberaliseringen” bolagiserades Vattenfall 1992 och då intensifierades processen. Varje bolag ville kontrollera så stor del av produktionen som möjligt för att stå bättre rustat i den hårda konkurrens som man trodde att avregleringen skulle medföra. 1996, när konkurrensutsättningen var ett faktum, kontrollerade De Tre Stora 85 procent av elkraftproduktionen. Därmed hade de skapat en klassisk oligopolsituation, där de tillsammans i praktiken kunde styra pris och utbud utan att behöva ha något formellt kartellsamarbete. Inget av företagen hade något intresse av att sänka priset, eftersom inget av dem hade några oanvända kärnkraftverk eller vattenkraftverk som kunde tas i drift om dess marknadsandel plötsligt skulle öka.

.

Korsägandet
De Tre Stora ägde 1996 nästan alla vattenkraftverk, som ju svarar för 50 procent av elproduktionen i landet. Dessutom ägde de kärnkraftverken, som producerar omkring 40 procent av elen. Från början hade varje kärnkraftverk en tydlig huvudägare, men med tiden har det utvecklats ett avancerat korsägande, d.v.s. varje kärnkraftverk har minst två av De Tre Stora som ägare. Detta har ansetts olämpligt ur konkurrenssynpunkt och bolagen har anmodats att dela upp ägandet sinsemellan så att varje bolag skulle få sitt eget kärnkraftverk. De Tre Stora har förhandlat en tid om detta men har nyligen meddelat att deras förhandlingar tyvärr inte har lett till något resultat. Med detta har regeringen, Konkurrensverket och Energimarknadsinspektionen låtit sig nöja.

Överläggningarna om hur kärnkraftverken ska användas och när de olika kärnkraftverken ska stängas av för den årliga översynen har däremot gått bra. I år har ägarna kommit fram till att avställningen för bränslebyte och reparationer inte ska ske under sommaren, då elbehovet är minst, utan under hösten, när elbehovet är betydligt större. I november månad planerar man att tre av reaktorerna ska vara avstängda. Och i november kan det bli kallt.

Länkar och litteratur:
– Historik över Vattenfalls rörliga pris senaste åren
– Rörligt elpris per månad 1997 – 2010
– Artikel i VLT om Eons vinst första halvåret 2010
– Energinyheter.se om Fortums vinst första kvartalet
– ”Vattenfall gör som de vill”, DN Debatt 21 aug
– Borås Tidning den 16 augusti om revisionsavställningarna 2010, med uttalande av Mikael Odenberg
– Elprisbloggen 17 augusti om risken för höga elpriser kommande vinter
Se också: Liberalisering, regler och marknader, SOU 2005:4

Mina kompletteringar:
Vi kan nu konstatera att det verkligen blev kallt i november. Jag kan också meddela att i morgon mellan 8 och 9 kommer elpriset på Nordpool att vara 107 öre per kilowattimme, vilket är säsongrekord. Kärnkraftverken har inte kommit i gång riktigt när det var tänkt. Idag är två kärnkraftverk avstängda och ett går på halv effekt. Detta är ett av skälen till det höga elpriset just nu. Ett annat är att höstens avställningar för revision inte alls löpte så smidigt som elföretagen förespeglat. Olika komplikationer tillstötte. En lång period har kärnkraftens ”tillgänglighet” varit mellan 40 och 50 procent, samtidigt som elförbrukningen varit hög. När kärnkraften inte har kunnat leverera el som planerat, så har man utnyttjat mera vattenkraft i stället, vilket har gjort att nivån i de svenska och norska vattenmagasinen har fallit kraftigt redan under hösten. Detta illustreras av följande diagram, som jag fått från NordPool.

Reservoir Content for Electrical Exchange Area
Numbers in % of reservoir capacity

Den lägsta, lila linjen i diagrammet representerar minimum för nivån i de skandinaviska kraftverksdammarna under tiden 1990 – 2006. Den röda linjen är nivåerna i år, 2010. Vad har då hänt? Jo, från en låg nivå vecka 16 så har vattennivåerna i reservoarerna repat sig bra under våren, så att de vecka 24 är ungefär genomsnittliga. Men när vi kommer till hösten så stiger inte nivåerna som de borde, och från början av oktober faller de kraftigt. Det stora uttaget av vattenkraft gör att i november är vattenmagasinen bara fyllda till 65 procent, vilket är den nivå de har i januari under ett medelår. Vi kan alltså förvänta oss mycket höga elpriser även under första halvåret 2011 och att det som då kommer att utpekas som huvudorsak är de nästan tomma vattenmagasinen. Den verkliga huvudorsaken är en helt annan. Den stavas De Tre Storas Oligopol. Att detta oligopol får härja så fritt har också sina orsaker. Några av dessa ska jag presentera närmare i nästa postning.

/Dan Gmark

Tillägg 26/11 2010 kl. 12.30
Magnus Askaner kommenterar elprisuppgången, både på sin blogg Elprisbloggen och på TV.

Även Dagens Industri har observerat vad som händer.

Min kommentar till dessa kommentarer: Medelpriset på el i Sverige för fredagsdygnet är högre än produktionskostnaden för el från danska kolkraftverk. Timpriset för timmarna med högst förbrukning på morgonen och eftermiddagen är högre än produktionskostnaden för el från de svenska oljeeldade reservkraftverken (som inte är i drift nu). De Tre Stora elproducenterna tjänar gräsligt mycket pengar detta dygn.

/Dan Gmark

Dystert nog har telekabeln till oss pajat, så just nu är vi avskurna från nätet. Vi har fått löfte från Telia (eller vem det var?) att skadan ska vara reparerad senast onsdag denna vecka. Det återstår nu att se.

Just nu sitter jag vid datorn hos en bekant i ett annat samhälle. Har inte möjlighet att svara alla som kommenterat men återkommer med synpunkter på kommentarerna, som varit givande att läsa, så snart vårt internet fungerar igen. Tills dess ber jag dem som kommenterar att ha tålamod om deras kommentarer inte kommer att synas på några dygn.

Tillägg tisdagen 16/11 2010 kl. 01.05:
Fantastiskt. Nu är nätuppkopplingen fixad, och redan dag 2. Jag var rädd att Telia skulle säga att därmed lägger vi ner den ledningen. Men vi har fått respit ett tag till förstår jag. Det är ju bra, med tanke på att allt måste göras via nätet numer.

/Kerstin

Jag skulle tro att det partiblock som lovar att man inte ska tillåta nerrivning av de fasta telefonledningarna i glesbygderna skulle kunna vinna en hel del röster. Lovar man dessutom att bygga  ut bättre bredband över hela landet skulle man nog få ännu fler röster. Detta skulle inte bara göra många glesbygdsbor (jodå, de har också rösträtt Mona Sahlin och de är många fler än du tror) glada, åtgärderna skulle samtidigt ge fler jobb.

Tipset är gratis men garanterat röstvärvande.

Det var en gång, som alla sagor börjar, då Socialdemokraterna hävdade att ”Alla ska med”. Ta upp denna slogan igen och lova att förverkliga den.

Förra året var hälften av Sveriges kärnkraft avstängd i vintermånaden december. När kylan slog till i mitten av månaden rusade prisnoteringen på elbörsen Nord Pool up till den högsta noteringen sedan börsens start, med över 14 kronor per kilowattimme under en timme på dagen och 2:60 i medelpris för hela dygnet. Dygnsmedelpriset var alltså mer än fem gånger så högt som det normala priset på vintern.

Sedan fortsatte det att vara kallt även i januari och februari, vilket tycktes överraska många (5). Samtidigt fortsatte problemen med kärnkraftverken. Planerade återstarter sköts upp på grund av säkerhetsförelägganden som måste åtgärdas, krångel vid uppstart, och ombyggnader för effekthöjning som dragit ut på tiden. I januari och februari inträffade nya ”spikar” i elpriset. De medförde att även elpriset för vanliga konsumenter (för dem som har avtal med rörligt pris) nådde ett all-time-high.  S.k. rörligt pris baseras ju på elbörsens genomsnittspris för en månad.

I media beklagade sig direktörerna för Vattenfall, Fortum och E.ON. De påstod att deras bolag förlorade miljarder i inkomster för att kärnkraftverken inte kunde användas. Men tittar vi på delårsrapporterna var det tvärtom. Fortum har ökat både intäkter och vinst kraftigt första kvartalet i år (1).

E.ON, som är huvudägare till de krånglande reaktorerna i Oskarshamn, ökade vinsten i sitt svenska bolag med drygt en miljard det första halvåret (2).

Vattenfall, ägare till långtidsavstängda reaktorer i Ringhals, hade en enorm vinst på sin nordiska verksamhet det första kvartalet i år. I översikterna doldes denna vinst av nedskrivningar på tillgångar i Tyskland (3,4).

Även i år kommer kärnkraftverk att vara avstängda när vintern börjar. Normalt brukar man stänga av kärnkraftverken för den årliga revisionen under perioden maj – augusti, när tillgången på vattenkraft är god och elkonsumtionen låg. I år har kärnkraftverkens ägare beslutat att de flesta i stället ska ställas av under tiden september – november. Här är listan på stopptider för de tio kärnreaktorerna:

Oskarshamn 1: 15 augusti – 21 september

Oskarshamn 2: 24 oktober – 12 november

Oskarshamn 3: 10 oktober – 8 november

Forsmark 1: 8 – 26 augusti

Forsmark 2: 27 augusti – 11 september

Forsmark 3: 12 september – 19 oktober

Ringhals 1: 3 oktober – 10 november

Ringhals 2: Ingen revision i år.

Ringhals 3: 28 augusti – 5 oktober (Återstart med låg effekt under lång tid.)

Ringhals 4: 17 juni – 21 juli

Uppgifterna har hämtats från hemsidorna för OKG resp. Vattenfall.

Enligt plan ska alltså tre av reaktorerna vara avstängda en bit in i november. Om vi har otur, och kärnkraftens ägare har tur, så kommer även årets revisioner dra ut på tiden och återstarten fördröjas p.g.a. oförutsedda turbinvibrationer eller förelägganden om att åtgärda säkerhetsproblem. Om vi sedan får tio grader kallt under några dagar kommer elpriserna att återigen rusa upp till helt oförutsedda höjder, elintensiva företag kommer att tvingas stoppa produktionen när elen är som dyrast och De Tre Stora Elbolagen kommer att notera nya vinstrekord. Och det är vi vanliga elkonsumenter som betalar dessa vinster.

/Dan Gmark

Länkar
1) Fortum redovisar 19 % högre intäkter och 8 % högre vinst första kvartalet
2) Eon Sverige redovisar 19 % högre intäkt och 1,1 miljard högre vinst första halvåret
3) Dagens Industri skriver om Vattenfalls verkliga vinst första kvartalet
4) Artikel på DN Debatt om Vattenfalls övervinster
5) Den kalla vintern blev en överraskning även för järnvägen
– Borås Tidning befarar elprischock i vinter
- Elprisbloggen
- Bojkotta elproducenterna, Motvallsbloggen, 17/12 2009
- Vi är offer för giriga kraftbolag, Motvallsbloggen, 26/01 2010

Jag har hittat en del konstigheter på bloggen och lyckats rätta till lay-outen, fast inte helt. Men det finns fler underligheter som jag inte riktigt vet vad det är. Så jag undrar om besökare fortfarande får virusvarning när de försöker titta in här? Jag får det nämligen inte längre. Men jag vet att PC:n har fått det tidigare, även när inte jag har fått varning.

/Kerstin

Bloggen hackad igen, tredje gången på en månad. Det finns tydligen många antidemokratiska krafter därute i cyberrymden.

/Kerstin

Vi som var emot kärnkraft redan på 70-talet försökte också tala om vad kärnkraften skulle användas till, att den används till mycket som är miljöförstörande ex. nya kemiska och i grunden farliga ämnen.

Vi ansåg att staten skulle satsa stort på utvecklandet av andra energiproduktionsmetoder, bl.a talade vi om vindkraften. Men se här skulle det byggas kärnkraft, så vi fick världens största kärnkraftsprogram per innevånare i Sverige.

Vi menade att om Sverige satsade på att utveckla effektiva vindkraftverk, bl.a. så skulle landet ha en god exportprodukt om några årtionden, då allt fler länder skulle börja efterfråga sådana, liksom vi kunde ha goda exportprodukter om vi satsade på att ta fram energisnål teknik. Men här regerade den heliga kärnkraftsenfalden.

I folkomröstningen 1980, som följde på haveriet i kärnkraftverket Three Mile Island i Harrisburg USA, lyckades man fixa till tre alternativ som allihop handlade om att avveckla med förnuft – ungefär (som om någon ansåg att man skulle avveckla maximalt oförnuftigt!). Trots att det utlovades att kärnkraften skulle vara avvecklad 2010 satsades inte speciellt mycket på forskning om och utvecklandet av alternativa energiproduktionsmetoder eller på energibesparande teknik. Dessutom byggde man i praktiken ut kärnkraften genom att man ökat reaktorernas kapacitet.

Och kan man tänka sig, trots att man bara några år senare avreglerade Sverige och slog in på den osynliga handens väg, satsade de privata företagen inte på utvecklandet av andra energikällor. Ytterst få privata företag visade något större intresse för saken. Mycket märkligt med tanke på att allting liksom fixar sig om staten bara avstår från att lägga sig i och slutar dra in skatter från företagen. Danmark däremot, som inte skaffade sig kärnkraft utan som satsade på vindkraft ((även om de inte enbart använder sådan), har idag en exportprodukt som heter duga – vindkraftverk!

Sedan avregleringarna från mitten av 80-talet och de stora privatiseringsvågorna hade svept över Sverige och världen en tid, har de stora företagen badat i pengar, som de inte hittat bättre användning för än att köpa upp sina egna aktier och dela ut fantasibonusar till direktörerna. Satsat för framtiden har de inte behagat göra. Så mycket för det fantastiska med det oreglerade samhället där staten inte lägger sig i.

Vad stort sker – det sker i tysthet numer

Idag beslutade alltså riksdagen, utan någon vidare offentlig diskussion om saken, att strunta i folkomröstningen och rösta igenom ett förslag om tillstånd att bygga nya kärnkraftreaktorer. Centern förklarar att det här är ett sätt att slippa kärnkraft och från det hållet hävdas att de företag som bygger kärnkraft ska stå för riskerna och själva betala kostnaderna om en olycka inträffar.

För det första – vem tror på det? Inte jag. För det andra, om det värsta inträffar, ett totalt reaktorhaveri (ett sådant som kunde ha inträffat i Forsmark för några år sedan), kan inte ersättas med pengar. Det lär vara så att ett område nästan lika stort som Belgien är obrukbart runt Tjernobyl. Om det värsta hände i Sverige skulle en yta stor som hela Sverige söder om Stockholm, kunna bli obrukbar och obeboelig.

Nejdå, det händer inte, säger optimisten. Jo, säger jag, det osannolika händer förr eller senare, och ofta mycket snabbare än de vackra beräkningarna antyder. Three Mile Island skulle inte hända men det hände. Tjernobyl skulle inte hända men det hände. Utsläppet i Mexikanska Golfen skulle heller aldrig hända men det hände, och det som förstörs där, liksom det som förstördes runt Tjernobyl,  kan inga pengar göra ogjort eller reparera. Det bästa som kan uppnås är att människor som drabbas får en rimlig ekonomisk ersättning – de som överlever alltså. Landskapet runt golfen, där oljan flyter iland eller blir liggande på bottnen, kommer troligen att behöva århundraden för att återhämta sig. Landskapet runt Tjernobyl, tja obrukbart tusentals år – minst. Vad är pengar då? Att tro att BP kan ersätta eländet är otroligt korkat. Att tro att pengar kan förändra det faktum att stora områden runt Tjernobyl är förorenade av radioaktivitet är ännu mer korkat.

.

Uranbrytning en mycket smutsig och miljöfarlig verksamhet

Det är dessutom inte bara kärnkraften som är problematisk. Uranbrytningen är också en otroligt förorenande verksamhet. Här kan man se ett bildspel (tack Nemokrati för länken) om hur sådan har påverkat stora områden i Tjeckien. Ovanpå detta kommer förvaringen av avfallet som fortfarande inte är tillfredsställande löst.

Grattis ungdomar – ni får ärva miljöproblem av oanade mått, värre sådana än någon generation före er har gjort. Men, vad jag förstår så vill ni gärna ha dem. Ni har ju inte protesterat.

Visst, hoppet finns, att det inte blir några  nya reaktorer för att de blir för dyra att producera. Men varför då besluta om att tillåta dem? Det kan ju trots detta finnas företag som är beredda att satsa på sådana och som gör det i den fasta förvissningen att staten kommer att ta hand om konsekvenserna av en rejäl olycka, precis som staten, alltså vi skattebetalare, tvingats betala den ekonomiska härdsmältan som de allt friare finanseliterna har förorsakat.

/Kerstin

Länkar:
- Avveckla kärnkraften, Greenpeace
- Kärnkraftens kostnader, Greenpeace
- ”Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft”, DN
- Vår kärnkraft, andras olycka, GP
- Bildsök Tjernobyl, Google
- Forsmark lever inte upp till säkerhetskrav, DN
- Mörkläggningen i Forsmark, VA.se
- Incidenten i Forsmark allvarligaste i Sverige, Ekot, SR 2006
- Near-Meltdown incident in  Swedish reactor, Scoop Independent News
- Okänd incident på Forsmark, Svt
- Kärnkraft och olyckor, Strålskyddsinstitutet