Jag tycker att det verkar som om de illdåd som man tillskriver Ghadafi i början av Benghaziupproret blivit värre och värre ju längre från början vi kommer i tiden. För att se hur man rapporterade från Libyen i slutet av februari, då upproret började, började jag ta fram artiklar från våra större media från den tiden. Då snubblade jag över denna artikel i Expressen (som jag  normalt inte läser) från 17/2 2011 och som jag inte kan låta bli att vissa delar av här:

MASSPROTESTER. Demonstrationerna i Libyen intensifieras. Foto: Mahmud Turkia Demonstranter sköts i Libyen: ”Minst 13 döda” Dominoeffekten har kommit till Libyen. I går uppges Muammar al-Gaddafis polis ha skjutit minst 13 demonstranter, enligt tv-kanalen al-Jazira.  —— Den statliga tv:n låtsades igår som att allt var lugnt i landet. Man rapporterade om massiva demonstrationer som stödjer ensamhärskaren Muammar al-Gaddafi. Släppte 110 fångar Men de filmer och bilder som cirkulerar på olika sociala medier visar hur demonstranter ropar samma slagord som man använde i Egypten ”ner med regimen – ner med diktatorn”. I ett desperat försök för att lugna befolkningen släppte regimen 110 fångar. ——- Expressen 17/2 2011

Bilden visar förstås inte en Ghadafikritisk demonstration. Människorna bär plakat med Ghadafis bild och dessutom viftar några av dem med den gröna revolutionens flagga, till skillnad mot Benghazi-motståndarna som redan från de första dagarna viftade med den flagga som Libyen hade under kung Idris.

Det är uppenbart att journalisten som satte samman den här artikeln, eller den som satte rubrik och lade in bilden, inte förstod vad bilden föreställde och att ingen av dem hade den blekaste aning om vad som faktiskt pågick i Libyen. Istället antogs reflexmässigt att samma sak upprepade sig i Libyen som i Tunisien och Egypten.

Frågan är bara när bilden är tagen. Om den var inlagd på artikeln redan 17/2 (och inte inlagd senare, vilket jag inte tror) så måste den endera visa en tidigare demonstration som inte hade med de aktuella händelserna att göra, eller så är det en då purfärsk bild som visar att många människor omedelbart svarade på ”rebellernas” demonstrationer med att visa att de stödjer Ghadafi. Inte lätt att veta vilket, som så ofta är fallet i vår massmediarapportering. Det enda man kan konstatera är att rapporteringen, i alla fall i Expressen, var vilseledande, ja rent snurrig redan från dag ett.

/Kerstin

Tillägg kl.18.00
Jag lägger in en kommentar till denna post här direkt under inlägget eftersom jag tycker att det är en klargörande och viktig kommentar. Hoppas att Erik H inte har  något emot den saken.

Erik H säger:
Kerstin:

Fotografen Mahmud Turkia jobbade i Tripolis den 17/2 och enligt denna site: http://articles.sfgate.com/2011-02-17/news/28550022_1_protesters-clash-anti-government-activists-riot-police var den ursprungliga bildtexten:
“Anhängare av Libyens ledare Moammar Khadafy samlas i Tripoli när anti-government demonstranterna drabbar samman med polis i Benghazi.”
I artikeln uppges att polisen använde gummikulor och vattenkanoner.

De första dagarna av upproret i Bengazi är väl dokumenterade i många olika timelines på nätet och hanteringen av flaggorna är som du skriver värd mera uppmärksamhet.

En snabb genomgång visar att från torsdagen den 17 till söndagen den 20 februari brände demonstranterna ned polisstationerna i Bengazi och avrättade alla poliser som försökt försvara sig. De plundrade vapenförråden och rustade sig med allt från uniformer till automatvapen, missiler och tanks. Deras civila status upphörde därmed. Demonstrationen eskalerade direkt till väpnat inbördeskrig.

Måndag den 21 februari förklarade revolutionärerna full kontroll av Bengazi efter att ha intagit säkerhetspolisens högkvarter, “Katiba”, och bytte ut rådhusets flagga mot den gamla kung Idris-flaggan från 1969.

Från och med samma dag, måndag 21/2, syns denna flagga i alla sammanhang i alla bevakande nyhetsutsändningar. Även från olika demonstrationer utomlands samt de flaggor som byttes ut på Libyens ambassader i t ex Rom, Washington, London och Stockholm.

Hur var det möjligt för dessa, enl bombvänstern, fredliga, spontana demonstranter att beställa och på bara 3 dagar tillverka och distribuera alla dessa tusentals flaggor, kepsar, pins och dekaler — inte bara i Libyen utan även runt hela jordklotet utan att ha planerat revolutionen i förväg?

Slut citat och tack Erik H för din sammanfattning. Den stämmer rätt bra med det intryck jag också fick då de här händelserna i Libyen började. Exempelvis hur regimen till en början inte tog till spektakulärt hårda metoder mot Benghazidemonstranterna och hur det var dessa som beväpnade sig och startade allvarligare våldsamheter.

Men läs fortsättningen på kommentarerna. Det spökar på nätet ibland.

/Kerstin

Länk:
- Worse than Yugoslavia and Iraq? The Press and Nato’s Attack on Libya, Alexander Cockburn and Patrick Cockburn

Med anledning av diskussioner som förekommer i bloggvärlden för och emot Natos bombande av Libyen vill jag tala om varför jag tar ställning mot bombandet i Libyen och varför jag är obeskrivligt förargad på svenska politiker som medverkar i krig numer.

För det första anser jag generellt att bombande är ett krigsbrott och ett brott mot mänskligheten och att det ska till extraordinära omständigheter för att sådant ska kunna accepteras eller anses befogat. Det är inte befogat i fallet Libyen.

För det andra har jag svårt att tro att om Nato och upprorsmännen i Benghazi lyckas avsätta eller döda Ghadafi, då kommer libyerna att få se sitt land utvecklas till en sann och vidsynt demokrati och få se välståndet öka. Snarare kommer de att få se sitt land utplundrat och hur de själva utarmas. Dessutom kommer de att få se hur USA bygger militärbaser i deras land. Sannolikt kommer de att få uppleva ett långdraget inbördeskrig som kommer att bidra till att förstöra Libyen helt. Jag kan bara hoppas att detta inte sker.

För det tredje: Så länge libyerna kan behålla sitt lands självständighet finns det hopp för dem. Tiden arbetar för dem i det politiska avseendet. Har de en gång förlorat makten helt över sitt lands tillgångar kommer deras framtid att te sig avsevärt mycket mörkare. Det torde heller inte vara lyckat för dem att få sitt land uppsplittrat i flera småländer, som eventuellt är Natos målsättning på sikt.
Redan nu blir det svårt att få slut på de inbördes stridigheter, som Nato underhållit och uppmuntrat till, utan ytterligare våldsutövning och det även om Nato drar sig ur och slutar bomba.

Jag har ju varit med tillräckligt länge för att veta hur USA brukar gå tillväga när man ingriper i andra länders inre angelägenheter för att ersätta för USA förhatliga regimer med vänligt sinnade sådana.  Med vänligt sinnade regeringar avses sådana som tillåter USA:s finanselit att ta över ländernas naturtillgångar och samtidigt exploatera dessa länders befolkningar. Vi såg det i Chile 1973 där USA låg bakom, uppmuntrade och stödde den rika elitens uppror mot en demokratiskt vald socialdemokratisk president (som hade nationaliserat koppargruvorna ex). Vi har sett samma sak i flera andra latinamerikanska stater. Vi såg hur USA hade tortyrexperter i ex. Argentina för att lära ut effektiva tortyrmetoder. Vi har sett försök i samma riktning idag, i Venezuela mot Hugo Chavez (som nationaliserat sitt lands olja), som våra medier också bedriver en intensiv propaganda mot. Journalister drar sig inte ens för att kalla honom ”diktator” trots att han vunnit ett otal antal fria val. Vi har sett det i somliga av de ”färg -revolutioner” som skett i flera av de f.d. sovjetiska republikerna, som har två ting, olja eller gas och dessutom en närhet till Ryssland där USA gärna sätter upp militärbaser för att omringa både Ryssland och Kina.

Frågan var alltså vad det var som egentligen hände i Libyen, bakom kulisserna. Jag kan inte påstå att jag vet detta idag heller men alltmer kommer fram som tyder på att CIA, bl.a. är djupt insyltat i ”proteströrelsen” i landet och har varit det ända från början, ja troligen haft färdiga planer för hur ett uppror skulle organiseras som möjliggjorde amerikanskt övertagande av kontrollen över Libyen. Möjligen hade USA velat vänta lite men tvingades med nu pga Frankrikes agerande och för att man inte ville förlora initiativet i norra Afrika.

Alltfler analytiker drog samma slutsatser och ännu fler gör det idag. Idag anser allt fler av kritikerna på den internationella arenan att de där bombningarna som Ghadafi påstods utsätta sina landsmän för aldrig ägde rum, att de var en del i den västerländska propagandan mot honom för att få acceptans bland befolkningarna här för ingripandet i Libyen.

Jag har varit med tillräckligt länge för att veta hur propaganda bedrivs och hur sådan fungerar, alltså hur styrande i olika länder lurar människor med sin propaganda. Redan Goebbels var en mästare i den konsten. Jag brukar vara vaksam mot propaganda men ingen enda av oss undgår att påverkas om propagandan är intensiv och pågår tillräckligt länge, inte jag heller dessvärre. Mot Ghadafi har propagandan tidvis varit mycket intensiv, under de dryga 40 år som gått sedan han gjorde sin kupp och avsatte den engelsktillsatte kung Idris. Han har förmodligen gjort sig skyldig till vad vi skulle betrakta som övergrepp mot en hel del oppositionella människor i Libyen (vilket land har aldrig gjort det, även om antalet utsatta varierar från land till land och graden av övergrepp kan variera??) men en hel del av det som han beskyllts för har han inte gjort. Han låg exempelvis inte bakom Lockerbieattentatet, lika lite som Saddam låg bakom 9/11, fast Västvärlden tvingade Libyen att betala till de efterlevande för att upphöra med sanktionerna mot Libyen. Idag vet man att USA mutade vittnen mot de libyer som ställdes inför rätta för Lockerbieattentatet.

Styrande politiker och den ekonomiska eliten ljuger ohejdat för oss när det passar dem och därför vet man aldrig vad man kan tro på och de ljuger för att gynna sin egna ekonomiska- och maktintressen. De har dessvärre massor med villiga journalister och forskare som hjälper dem, vilket Murdochskandalen i England just nu bekräftar. Ibland är dessa journalister lika lurade som vi andra dock.

Mer läsande om Libyen gav vid handen att de s.k. rebellerna var starkt rasistiska, vilket man nästan inte hör ett enda ord om i svenska media och att ”rebellerna” utsatte de svarta i de områden de kontrollerar för rena lynchningar. Jag har svårt att solidarisera mig med rörelser som är rasistiska.

Går man ut till bloggar och artiklar på nätet, skrivna i andra länder, finner man få som försvarar Natos attack på Libyen eller upprorsmännen i Benghazi. Det verkar bara vara i Sverige som en del inom vänstern fått för sig att Benghaziupproret är en stor och folklig protest med majoriteten bakom sig, eller så anser de att det är en protest med rätt förtecken, om de nu eventuellt är inne på Lenins tes om anvantgarden. Men ingenting tyder idag på att de s.k. rebellerna är några frihetliga och kommunistiska eller demokratiska sådana. Jag hittar ingen engelsktalande site som hävdar något liknande, vilket förstås inte innebär att ingen sådan site finns. Alla siter jag hittar om Libyen utrycker istället åsikten att Natos attack på Libyen är en imperialistisk handling i akt och mening att få makt över Libyens olja, att få in Libyen i det internationella bankväsendet och kunna suga ut landet även den vägen samt att hindra Ghadafi från att ena och bygga upp Afrika mot EUSA:s nyimperialism för att inte tala om för att förhindra att Ryssland och Kina får mer inflytande i Libyen eller i Afrika.

Det allra värsta i alltihop är att nu förutspår alltfler författare och analytiker på engelsktalande siter en markinvasion i Libyen inom en snar framtid. Det har lätt att tro dem eftersom USA givetvis inte kan tappa ansiktet när det nu inte gick att avsätta Ghadafi på tre dagar som man lovade. Har USA:s president sagt att Ghadafi ska avsättas och har man gjort envetna försök att bomba ihjäl honom, då kan man inte backa. Då måste mannen dö, sedan må han ha hur många som helst i den libyska befolkningen bakom sig och sedan må det kosta hur många libyers liv som helst. Nu gäller det USA:s prestige och då är människoliv inte mycket värda, i alla fall inte om dessa människor har sina liv i Afrika eller Asien.

’Libya campaign staged to start conquering Africa’

Tack StAn för länken

/Kerstin

Länkar:
- David Cameron’s gift of war and racism, to them and us, John Pilger,  6 April 2011
- Behind the Arab revolt is a word we dare not speak, johnpilger.com 24/4 2011
- Lying about war: Deliberate Propaganda And Spin By the Pentagon, Project Censored
- NATO enabling Human Rights Abuses: Libyan Rebel Ethnic Cleansing and Lynching of Black People, by Human Rights Investigations (HRI), 14/7 2011, globalresearch.org, 
- Libya City Torn by Tribal Feud ,Wall Street Journal 21/6 2011
- American Cassandra – Susan Lindauer’s Story By Michael Collins, The Lockerbie Case
- How Obama Got It (All) Wrong on Libya, Scoop, 12/7 2011, Column: Susan Lindauer
- NATO and the ungratefulness of the Libyan people,  Thierry Meyssan 17/7 2011, Voltairenet-org
- Amnesty questions claim that Gaddafi ordered rape as weapon of war, Patrick Cockburn, The Idependent 24/6 2011
- NATO will be Defeated in Libya. The Libyan Resistance Movement. A Defining Moment for Africa, Gerald A. Perreira, globalresearch.org
- NATO War Crimes: Red Cross alarmed by Libya situation, fears worse, Stephanie Nebehay, , Globalresearch.org 6/7 2011
- As military operations stall, US recognises Libyan rebels, James Cogan, Global Research 17/7 2011
- NATO’s Debacle in Libya, Alexander Cockburn, counterpunch.org. 15-17/7 2011CounterPunch Diary
- Lying About War: Deliberate Propaganda And Spin By The Pentgon, Project Censored<
- David Cameron’s gift of war and racism, to them and us, 6/4 johnpilger.com
- Worse than Yugoslavia and Iraq? The Press and Nato’s Attack on Libya, Alexander Cockburn and Patrick Cockburn
- America’s War for Global Domination, Michel Chossudovsky, Information Clearing House
- En vänster med skygglappar. Kildén & Åsman
- Samtliga inlägg på Motvallsbloggen om bombandet av Libyen 

Hurra! Idag har jag hämtat hem min nya dator. Den är ganska lik min gamla vad gäller  utseende på ”skrivbordet”, som det heter  på ”imaciska”, och funktioner, så jag trivs direkt ganska bra med den. Det blev inte den traumatiska händelse att byta dator som jag hade fruktat alltså, även om jag har några små problem med den som jag måste be om hjälp med på måndag. Dessutom har jag inte testat alla program än men kan konstatera att den är ännu snabbare än den kraschade var, som inte heller gick av för hackor.

Så blev jag förstås 12.500 kr fattigare på kuppen, vilket var mindre glädjande. Nu hoppas jag bara att jag ska klara av att parera åskovädren framöver så åskan inte tar den här datorn också.

Vore det inte för att sommaren kräver en massa andra insatser, i trädgården, på huset och uthusen så skulle det bli intensivare skrivande på bloggen nu. Men denna intensitet får vänta några månader till.

Måste dock lägga in nedanstående video från CNN, som också tycks ha drabbats av en spricka i propagandan:

Big Rally for Gadhafi

Tack Third World för tipset.

Det här, menar tydligen en del av bombentusiasterna, har Ghadafi, denne blodtörstige och förfärliga diktator, beordrat fram. Det tycks emellertid inte ens CNN:s reporter anse.

/Kerstin

Alexander Cockburn skriver en läsvärd artikel om Natos krig i Libyen i counterpunch.org idag. Han menar att propagandan mot Ghadafi och för Natos bombande av Libyen har varit något i hästväg fast han uttrycker det inte exakt så. Han skriver om mediapropagandan att den är ”some of the worst press coverage in living memory.” Jag håller med honom och även när han fortsätter med att säga:

The Western press, along with al-Jazeera, was no help. The early charges of Gaddafi committing “genocide” against his own people or ordering mass rapes were based on unverified rumor or propaganda bulletins from Benghazi and have now been decisively discredited by reputable organizations such as Amnesty International and Human Rights Watch. Any pretensions the International Criminal Court might have had to judicial impartiality has been undermined by the ICC’s role as NATO’s creature, rushing out indictments of Gaddafi and his closest associates whenever NATO’s propaganda agenda has demanded it.

The journalists in Benghazi became cheerleaders for what was from the start plainly a disorganized rabble of disparate factions. The journalists in Tripoli were reluctant to file copy which might be deemed by their editors as “soft” on Gaddafi, a devil figure in the West for most of his four decades in power. America’s pwogwessives exulted that at last they had on their hands a “just war” and could cheer on NATO’s bombardiers with a clear conscience and entertain fantasies about the revolutionary purity of the rebels.

Vidare menar han att nu börjar Nato rämna eftersom Ghadafi var ”en hårdare nöt att knäcka” än Sarkozy och Cameron trodde. Nu tycker jag väl att detta är ett konstigt sätt att uttrycka saken på. Det är nog inte Ghadafi som är den hårda nöten utan det faktum att han har mer stöd i Libyen än Nato har fattat. Folk i Libyen, åtminstone en hel del av klanerna där, har ju inte utsatts för samma envetna anti-Ghadafipropaganda under 40 år som vi i Väst har gjort så de tycks inte tycka att han är lika förfärlig som vi har lärt oss tycka under dessa fyra decennier. I varje fall tycks de anse att ”rebellerna” i Benghazi är betydligt värre.

Ghadafi har delat ut vapen till civilbefolkningen i Libyen och det torde ingen riktigt impopulär politisk ledare våga sig på, och om en sådan gjorde det skulle han nog inte bli långvarig på sin post därefter.

För övrigt konstaterar jag att Sverige nu ställer upp i ett krig som inte är sanktionerat av FN. FN får, enligt sina stadgar, inte avsätta ledare i enskilda länder, vilket inte heller resolutionerna om Libyeninsatsen handlade om, men det är precis vad Obama och Clinton nu öppet hävdar att man måste göra. Fransmännen däremot tycks alltså  mer benägna idag att tala även med Ghadafi. De har kanske inte samma våldsamma hederskultur i Frankrike som man har i USA.

/Kerstin

Länkar:

– Natos’s Debacle in Libya, Alexander Cockburn, counterpunch.org
- Vad sker härnäst? StAn
- Libyen: Sky News rapporterar om rebellernas övergrepp, intressanta intervjuer, Third World
- HRW anklagar rebeller för övergrepp, SvD 16/6 2011
– America’s true reason for attacking Libya becomes clear with new central bank, Kenneth Schortgen Jr, National, examiner.com
– Pack Journalism Anti-Gaddafi Propaganda, Stephen Lendman 02 July, 2011, Countercurrents.org
– France Says NATO Bombing Has Failed, Franklin Lamb 11 July, 2011, Countercurrents.org

Kunde inte undanhålla mina besökare denna video, som så klart visar hur fredliga våra politiker alltid är. Som jag påpekat i ett av mina tidigare inlägg, tyska folket var övertygat om att Hitler var en fredens man och att Tyskland blev anfallet utan anledning av Polen efter att Hitler arrangerat en falsk attack från Polen – och andra världskriget hade börjat.

Irak hade ju massförstörelsevapen som USA, med Bush i spetsen, var tvungen att rädda oss alla ifrån. Nu räddar Obama och Nato (och Sverige) libyer på samma sätt som USA räddade Irak.

Vi fortsätter väl med den här videon:
USA Has A History Of Attacking Themselves To Go To War

Så vad hände egentligen i Libyen för fyra månaders sen?Och vad händer egentligen nu?

Det är lite konstigt dessutom att alla rättänkande journalister tycks befinna sig i och rapportera från Tripoli samtidigt som de bara rapporterar om de allierade ”rebellerna” i Benghazi. Varför åker de inte till det ”befriade” Benghazi för att själva se hur mycket bättre och friare det är där än i Tripoli? De borde ju känna sig mycket välkomna i Benghazi, tycker man.

/Kerstin

Rekommenderad läsning:
IPS: Libyen skulle kunna gå om Egypten och Israel vad gäller jordbruksproduktion

Länkar:
- A ”Crude Violation” of UN Resolutions, French Arms for Libyan Rebels, David Tresilian, counterpunch.org
- France Says NATO Bombing Has Failed, Franklin Lamb LLM, PhD, Activist Post (Tack StAn för länken)
- “Libyan campaign was staged to start conquering Africa”, RT 12/7 2011-
- The US Must End Its Illegal War In Libya Now, Dennis Kucinich, counter currents.org

Man tycker ju att journalister skulle försöka att få fram sanningen om vad som skett och sker i Libyen, men så är inte fallet. De fortsätter sin Imperie-propaganda. Det är nästan osannolikt.

Men Sverige befinner sig numer i krig, något som vi svenskar inte varit vana vid och därför inte riktigt tycks inse konsekvenserna av. Krig leder alltid till lögner från regeringars sida och till av dem initierad eller påbjuden ohejdad och ensidig propaganda.

De flesta svenskar, ja människor i hela Västvärlden, har idag ingen aning om att de allra flesta tyskar under nazitiden var övertygade om att det var de andra som var angriparna och som var mot den fredlig samexistens som den fredligt sinnade Hitler förespråkade. Men så var det. Polen angrep dem å det skändligaste, trodde de efter att Hitler fejkat en polskt attack. England förklarade ju Tyskland krig efter att Tyskland försvarat sig mot Polens skändliga anfall – visste tyskarna, och det var förstås mer än skamligt av England. Sedan rullade propagandan på i Tyskland med kända konsekvenser.

Numer är det vi svenskar som tror att vi endast skyddar oss, när vi skickar soldater att kriga i andra länder, och att det är de där andra, de som vi krigar mot, som är angripare och farliga för oss. Från Afghanistan är det Al Qaida och Talibanerna som hotar oss, med terrorattacker a la 9/11. I Libyen, påstår man, medverkar vi i bombattacker för att skydda civila, bombattacker som dödar civila, och nu har målsättningen omärkligt glidit över i att avsätta Ghadafi, i själva verket att döda honom. Han påstås vara en vidrig diktator som vi måste rädda det libyska folket från. Men när han erbjuder sig att anställa fria val under FN-övervakning, då tiger våra media och regeringarna i Väst slår dövörat till och fortsätter att bomba – civila i Libyen. Om andra åsikter om honom får vi heller ingenting veta. Det gäller förstås att se till att det aldrig blir något val i Libyen för tänk om Ghadafi skulle vinna ett sådant.

Vi befinner oss uppenbarligen redan i det moras av lögner och bedrägerier som oundvikligen följer med krig. Kriget mot Libyen handlar inte om att skydda civila, lika lite som kriget i Irak gjorde det, eller kriget i Afghanistan handlade om att skapa bättre förhållanden för kvinnorna. Och i samtliga dessa fall har man skapat rena helveten för just dem som man påstår sig skydda och kriga för. Jag är rädd att vi från och med nu inte kan lita på ett enda ord som sägs och skrivs i våra svenska media eller som sägs från politikerhåll. Det är så det brukar bli i krigförande länder nämligen. Nu gäller det att undvika demonstrationer mot svenskt deltagande i dödande i andra länder och att få hela svenska folket att ställa upp bakom bombandet och dödandet i både Afghanistan och i Libyen.

Senast idag fick vi höra dessutom, att Iternationella brottsmålsdomstolen i Haag (ICC) beslutat åtala Ghadafi för brott mot mänskligheten.(1) Nu talas det om att Nato-trupper ska gå in och arrestera honom.

– Man kan tolka FN-resolution 1973, om insatserna mot Libyen, som att Nato kan göra det. Det vore ju inte att ockupera landet. Om man skickar in marktrupper och griper Khaddafi kan det ses som att detta bidrar till att skydda civilbefolkningen, vilket resolutionen syftar till.

– Men en sådan insats kan vålla politisk strid. Ryssland och Kina och flera afrikanska länder i tredje världen kan vända sig emot en sådan tolkning och då riskerar enigheten bakom insatsen i Libyen att spricka.(säger Ove Bring, professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan, DN.) (2)

Vadå ”enighet? Ryssland och Kina lade ner sina röster i säkerhetsrådet när FN röstade igenom resolution 1973 om att inrätta en överflygningsförbudzon i Libyen, och endast en tredjedel av staterna i arabförbundet var med och röstade för densamma och Tyskland vägrade att ställa upp på bombandet. Så någon verklig enighet har det aldrig varit. Dessutom har FN inte gett mandat att avsätta Ghadafi, det får FN inte göra, enligt sina egna stadgar. Hur vore det om Ove Bring klargjorde den saken istället för att tolka resolution 1973 propagandistiskt och som att det är OK att trupper går in och haffar honom.

Slutligen så har jag hittat en av filmerna som jag lade ut för några veckor sedan från YouTube, men som någon hade tagit bort därifrån. (3) Så jag lägger in den här igen. Nog verkar det snarare som om det är NATO och dess allierade i Libyen, de s.k. rebellerna, som skulle ställas inför denna domstol. Det är nu bara att konstatera att domstolen i Haag är rena humbugen.

Libyan Protestors and Rebels hang and behead soldier

Här finns fler filmer

Tillägg 30/6 2011 kl. 14.15:
Idag ser jag att videon, som legat ovan och som tagits från sidan med länken ovanför detta tillägg, plötsligt är försvunnen igen. Gick förstås in på sidan ”http://www.obamaslibya.com/” (Här finns fler filmer), där filmerna lagts ut efter nerstängningen på YouTube. Då möts jag av en helt vit sida med texten: ”Index/of”
Nu återstår att se om det är en tillfällig nerstängning eller om den är permanent. De närmaste dagarna kommer att visa hur det är med den saken.
1/7 kl. 00.45:
Nu möts jag av följande text på länken ifråga:
Not Found.
The requested URL / was not found on this server.
Additionally, a 404 Not Found error was encountered while trying to use an ErrorDocument to handle the request.
Av det kan man kanske dra slutsatsen att filmsiten har stängts ner – av servern eller pga order från högre ort. Mycket intressant.
5) The Need to Broaden Torture Prosecutions, Avoiding Impunity, Marjorie Cohn, counterpunch.org

Tillägg 17/7 2011:
Och nu ser jag att sidan med videon är uppe igen.  

Och här kan man läsa vad Susan Lindauer har att säga om det som pågår i Libyen, och om vad hon anser sig veta om Ghadafi.(4)

Susan Lindauer är kvinnan som arbetat åt CIA under mer än omkring 10 år, med bl.a. Libyen som kontakt- och bevakningsområde och som försökte varna amerikanska politiker för vad som var på gång 9/11 varvid hon fängslades och sattes i fängelse under fem ett år utan rättegång innan hon släpptes – i det sååååå demokratiska och rättssäkra USA. Men, USA befinner sig i krig, liksom vi numer, och som alla vet, i krig är allting tillåtet. Enligt Patriot Act tycks det vara tillåtet att bete sig hur man vill mot sina egna medborgare, även att utsätta dem för tortyr, som man gör med Bradley Manning, som påstås ha lämnat ut hemliga dokument till Wikileaks, även om han troligen inte utsätts för den värsta sortens tortyr.(5) Inte heller han har ställts inför rätta efter mer än ett år. Det är så det blir till slut, i länder som befinner sig i krig. Vi känner igen det från ett annat land där ledarna för 65 år sedan greps av megalomani, ja från flera andra länder i den situationen. Demokratiskt kan sådant agerande från en statsmakt knappast kallas. Och denna sorts ”demokrati” ska nu spridas till alla världens länder!

Tillägg 28/6 kl. 14.15
I The Telegraph läser jag idag om varför alla ska tala med en röst när ett land är i krig:

But in a speech on major reforms to be introduced at the Ministry of Defence, that will include a purge of generals, Dr Fox gave a severe warning to senior officers.
“We must be very careful, those of us who have authority in defence, in discussing the sustainability of our mission. People’s lives are at stake. There can be only one message that goes out to Libya that is we have the military capability, political resolve and legal authority to the through what we started.” (6)

Vems/vilkas liv är det som riskeras, undrar man? Natopiloterna i Libyen som kan ramla ner eller libyernas som bombas? Eller handlar det kanske om de ”militära rådgivare” från Nato-länder som redan finns på marken och som tränar ”rebellerna”? Men uppmaningen är klar: Här ska endast talas med en röst.

Förr eller senare blir det, i sådana här fall, mer eller mindre farligt att försöka föra fram annat än de officiellt erkända ”sanningarna”, som fallet Susan Lindauer i USA visar och som vi sett i tidigare krigförande länder. I det skedet brukar journalisters och skribenters självcensur fungera alldeles utmärkt.(7) Den fungerar effektivt redan vid ett indirekt hot om avsked förresten. Ryggkrökarna är alltid ofantligt många fler än de rakryggade och det är ryggkrökarna som möjliggör angreppskrig. Utan dem skulle inga sådana vara möjliga.

/Kerstin

Länkar:
1) ICC arresterar Khadaffi, DN
1) Libyen avfärdar ICC-beslutet, DN
1) Libyen avfärdar arresteringsorder, GP
2) Natotrupper kan gripa Khadaffi, DN
2) Muammar Kadaffi efterlyst av ICC, SR
2) Åklagaren om arresteringsordern mot Kadaffi, SR
2) Libyen avfärdar arresteringsordern för Kadaffi,SR
2) Khadaffis buss sönderbombad, Expressen
3) Libyen sett ur ett annat perspektiv, Motvallsbloggen 9/6 2011
3) Fullt pådrag med propagandan för kriget i Libyen, Motvallsbloggen 18/5 2011
4) The Ugly Truth: Video of Libyan Rebel Beheading Gadhaffi Soldier and Other NATO War Crimes, Susan Lindauer, War Crimes International
5) Vem räddar menige Manning? Svd
5) The Need to Broaden Torture Prosecutions, Avoiding Impunity, Marjorie Cohn, counterpunch.org- USA stödde syrisk opposition i smyg, Corren.se
- “Rebels” are power-hungry terrorists, say Libyan refugees, RT
6) Liam Fox: outspoken military chiefs are putting lives at risk. The Telegraph
7) Sommarföljetong: ”Spelet bakom rubrikerna” av Hans Månson, del 1. Second Opinion
7) Syria: CIA, M16, French, Mossad, Saudi Involvement
Unreported In Imperialist Media, Jay Janson, countercurrents.org
- Hur få soldater att våga döda? Claes Engelbrand Nyhetsbanken 7/3 2011

Och nu fortsätter dödandet i Libyen bl.a. Dags att diskutera USA:s internationella politik och var Sverige passar in i densamma, för att inte tala om varför vi har passats in denna politik.(1)

John Stockwell – CIA’s War on Humans

Om John Stockwell kan man, under filmen ovan på Information Clearing House, läsa:

John Stockwell, former CIA Station Chief in Angola in 1976, working for then Director of the CIA, George Bush. He spent 13 years in the agency. He gives a short history of CIA covert operations. He is a very compelling speaker and the highest level CIA officer to testify to the Congress about his actions. He estimates that over 6 million people have died in CIA covert actions, and this was in the late 1980’s.

Om det dödande av miljoner människor, som Stockwell talar om, kan man läsa i en längre artikel av John Stockwell med titeln:

The Secret Wars Of  The CIA. Americas Third World War.
How 6 Million People Were Killed In CIA Secret Wars Against Third World Countries

Varför är det här intressant? Jo först för att propagandan för USA som frihetens stamort på jorden är öronbedövande sedan några årtionden – och totalt falsk. För det andra för att Sverige numer, och utan att vi fått veta vad som hänt, blivit mer eller mindre en genuin del av och inordnad under det amerikanska militärindustriella komplex som Eisenhower så framsynt varnade för när han avgick som president  1961. Jag ska försöka återkomma till detta efter semestern, och om vad det här innebär för Sverige.

Här kan man man se ett antal videofilmer om USA:s agerande i tredje världen, det som John Stockwell talar om, filmer med rubriken: The War Against The Third World Part One, Two, Three etc., de aktiviteter som Sverige numer deltar i.

För en förteckning över USA:s krigsattacker de senaste 100 åren, se även Motvallsbloggen 8/5 2011

1) Tillägg 28/6 kl. 02.45
Läser nu ett kort inlägg i Corren.se om att Sverige, enligt Wikileaks, samarbetat med USA för att splittra de två starka männen i Ryssland, Medvedev och Putin. Ett belägg så gott som något att vi numer går USA:s ärenden och är en ren lydstat till det megalomana USA. Carl Bildt och Alliansen är helt enkelt livsfarliga.

/Kerstin

Länkar:
Fortfarande rekommenderas bloggarna Mavera, Third World och StAn, om vad som händer i Libyen.

Nu börjar Ghadafisidan få komma fram i USA. Dags även för svenska media, hoppas vi, att också andra röster än ”rebellernas” i Libyen, samt de attackerande staternas överhuvuden, får höras mer. Här är det fortfarande nästan bara rebell- och Natopropagandan som förs ut i media.(1)

Nu har det uppstått en kritik i USA mot att Obama anfallit Libyen utan att bry sig om att skaffa sig stöd från kongressen, som han måste ha enligt amerikansk lag. Flera politiker försöker nu få Obama ställd inför domstol för attacken mot Libyen.(2) Själv försvarar han densamma, som jag skrivit om tidigare, med att det inte handlar om ett krig, vilket jag också redan har skrivit om.

Ska vi gissa att detta är orsaken till att CNN nu vågar berätta att det åtminstone finns en del libyer som stödjer Ghadafi och är emot Nato-insatsen, att andra sidan får komma  fram – äntligen. Eller handlar det bara om det faktum att idag kan inte ens maktens svansviftare, de stora media, lura alla hela tiden. Förr eller senare kommer andra röster fram på nätet, och till slut måste även de stora tidningarna och TV-kanalerna rapportera det deras makthavare och de själva försökt dölja.

Här visar CNN nu ett avsnitt med en demonstration för Ghadafi i Tripoli.

(Tack Mavera för länken)

Tillägg 15/10 2012:
Filmen ovan har tagits ner på YouTube. Istället lägger jag in en annan film med en pro-Ghadafidemonstration:

HUGE PRO GADDAFI RALLY in Tripoli – Raw Footage (utlagd 1/7 2011)

Slut på tillägg

De har dessutom redan skapat en ny bank i Libyen, inordnad under det internationella banksystemet, (4) som inte precis gynnat några länder som det lyckats slå klorna i, tidigare mest i Afrika, Asien och Sydamerika men på senare tid även i Europa, som vi ser just nu – i Grekland bl.a..

Ghadafi är profetisk, som en kommentator uttrycker saken
I det sammanhanget kan det också var intressant att se filmen nedan, där Ghadafi talar klarspråk inför arabförbundet, för några år sen. Han är förvisso excentrisk och inget under av diplomati och visar ingen fallenhet för det politiska hyckleri vi varit vana vid men är det ett bra skäl att inte tala med honom -plötsligt, det gick ju bra för bara några månader sen? Är det ett bra skäl att bomba civila i Tripoli och att göra allt man kan för att dödad honom? Naturligtvis inte.

Vi ser här Ghadaffi uttrycka sin misstro gentemot USA liksom sin besvikelse och irritation över att arabstaterna inte kan hålla ihop och stödja varandra, samt över att de inte ställde upp för palestinierna. Han har, som bekant, uttalat sig starkt kritiskt mot Israel och dess politik gentemot palestinierna.

Muammar al-Gaddafi Exposes the Puppet Hypocryte Arab Rulers

(Denna video är sannolikt från 2008. Titta på Bashar al-Assad, Syriens president som ses skrattande då och då, som sannolikt är utsatt för just det agerande idag som Ghadafi förutspådde, men orkestrerat från USA:s förbundna stat i MÖ, Saudiarabien (5): (Läs om hur ”Hilary Clinton, gav klartecken till Saudi Arabien att invadera Bahrain  och krosssa demokratirörelserna i sin omgivning – där oppositionen vill ha konstitutionell monarki, ett legitimt parlament, hederliga val, frihet från korruption – i utbyte mot ett “ja” från arabförundet till en överflygningsförbudszon i Libyen..” )

En sak visar Ghadafi här att han förstått, att ingen stat i den s.k. tredje världen, kan lita på USA eller de europeiska länderna. Endast de i modern historia allra okunnigaste i Väst kan hävda att han har fel i den saken.

Väst har under flera hundra år betett sig som svin (fast det nog är att förolämpa de där fyrbeningarna som grymtar och bökar runt i jord) i Afrika, Asien och Sydamerika, torterat, mördat, förrått, brutit löften, tillsatt förtryckande marionettregimer och stulit länders tillgångar – och man fortsätter på samma spår idag. Nu är ”vi” svenskar dessutom med och aktivt stödjer denna vidriga politik. ”Vi tar vårt ansvar” säger liberaler och konservativa, i sann Orwellskbeskriven anda, men även socialdemokrater. Vilket ansvar? Att försvara Västvärldens fortsatta utsugning av tredje världen. Knappast något att vara stolt över.

Sverige ut ur Afghanistan och Libyen!
Vad gäller Afghanistan så påstås ”vi” ju vara där för att befria kvinnorna och nu har vi varit med där, i den invasion som varat under snart tio år och Afghanistan är den osäkraste platsen på jorden för kvinnorna,(6) inte något vidare lyckat resultat alltså.

I Libyen hjälper vi till att bomba, skada och döda civila, de där som vi skulle vara med och skydda.

Alla anständiga svenskar borde skämmas för vad som numer görs i våra namn.(7)

Just nu meddelas också att man funnit ”dokument” (fast ibland är det filer i någon dator) som visar att Ghadafi har beordrat blodbad i Misurata.(8) Men fortfarande finner man ingenting om de lynchningar som ”rebellerna” har utsatt afrikanska gästarbetare för (och som låg ute på nätet till allmän beskådan tills de togs bort(9)) eller de ”löften” om blodbad av Ghadafianhängare som dessa har hotat med. (10) Vem tror att det är en tillfällighet? Är det måhända en förberedelse för en markinvasion?

Med tanke på den enorma propagandaflod vi  har utsatts för, så tror jag idag knappast på något som sägs i våra media om Libyen, vare sig det handlar om ena eller andra sidan. Men en sak vet jag, det är nästan alltid bättre att försöka lösa tvister utan blodspillan, och det tycks ju Ghadafi ha försökt, enligt samma media som hävdar att han vill ställa till blodbad. Med tanke på att han beskylldes för att ha bombat sin befolkning, vilket inte verkar vara sant (10), så är jag nog benägen att tro att de där ”dokumenten” är förfalskningar eller helt enkelt inte existerar. Men visst, säker kan man inte vara på något annat än att lögner staplas på varandra i en aldrig sinande ström just nu.

I det läget att man ljuger hejdlöst för oss borde ingen av oss stödja en krigsinsats i ett annat land.

/Kerstin

Länkar:
1) Sökresultat för Libyen, SR
1)”Krigsbrottsbevis gömda i Misrata”, DN
2) Lawmakers sue to end U.S. role in Libya fight, The Washington Times
2) Boehner gives Obama Friday deadline on Libya, The Washington Times
2 Obama, the new Ceasar. President’s claim on power to besiege Libya will not stand, The Washinton Times
2)A Remarkable Act of Chutzpah, Strange Definitions of War and Peace, Rep. Ron Paul, counterpunch.org
3) ”Khaddafi är villig att utlysa val”, DN
4) Ellen Brown om Libyen, StAn
5) The Middle East counter-revolution, Thierrya Meyssan, Voltairenet.org
6) Farligast för kvinnor i Afghanistan, säkerhetspolitik.se
7) Sverige behövs i fler konflikthärdar, Aleksander Gabelic, SvD
8.) ”Havet ska bli rött av blod”, AB
9) Fullt pådrag med propagandan för kriget i Libyen,Motvallsbloggen 18/6 2011
9) Lynch Law and Summary Executions in Rebel-Held Libya, Black Agenda Report
10) Bombandet i Libyen sett ur perspektivet ”Libyens historia”, Motvallsbloggen 22/5 2011
- NATO använder spionsatteliter i Libyen, Mavera
- Vänstern i Afrika: kriget är en strategi för att återkolonialisera, Oumar Mariko, Flamman

Third World fortsätter att rapportera om utvecklingen i Libyen, liksom StAn, rekommenderas

”Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka”, skrev George Orwell 1948 i sin bok 1984. Vi är inte i krig mot Libyen, säger Barack Obama, som fått mothåll från kongressen för att han inte begärt kongressens medgivande för USA:s bombande/krigande i Libyen, som USA:s konstitution kräver:

”We’re not engaged in sustained fighting. There’s been no exchange of fire with hostile forces. We don’t have troops on the ground. We don’t risk casualties to those troops. None of the factors … has risked the sort of escalation that Congress was concerned would impinge on its war-making power.” (White House to Congress: We Don’t Need Your Authorization On Libya, Huff.Post)

(Min övresättning: Vi är inte involverade i något utdraget krigande. Det har inte varit något utbyte av krigsaktiviteter mellan fientliga trupper. Vi har inga soldater på marken. Vi riskerar inga mänskliga förluster i dessa trupper. Ingen av faktorerna….. har riskerat den eskalering som kongressen varit orolig för skulle påverka styrkans krigsförmåga.)

I sanning en vansinnig värld vi lever i idag: Bombande är inte krig. Om inte några egna soldater dör så krigar man inte. Om det land vi krigar i inte besvarar vår eldgivning så är det inte krig. Om vi inte tänker bomba så länge så är det inte krig.

Kafkas värld börjar verka alltmer normal i jämförelse med den värld vi faktiskt lever i.

Eller som Motvallstanten uttryckte saken i en bloggpost 10 augusti 2006:

/Kerstin

Rekommenderas idag:
– Inlärd hjälplöshet, ”shit happens” versus ”konspirationsteorier”, Ett nytt penningsystem

Länktillägg 19/6 kl. 13.50:
Idag hittar jag den här sidan på  på  The Washington Times, som tydligen skrevs samma dag som jag skrev detta inlägg. Två själar samma tanke kan man säga. Alltid skönt att finna att man inte är ensam om sina tankar. Där kan man bl.a. läsa:

This is postmodern humanitarian interventionism. According to the liberal apparatchiks in the White House, Mr. Obama can bypassCongress simply by redefining “hostilities.” War is no longer war. It is whatever Mr. Obama says it is – or isn’t. George Orwell warned that the perversion of language is the first step on the dark road to authoritarianism.

(min översättning: Detta är postmodern humanitär interventionism. Enligt liberala ”apparathcnikar” i Vita Huset, kan Mr Obama strunta i kongressen genom att  helt enkelt omdefiniera ”fientligheter”. Krig är inte längre krig. Det är vad än Obama säger att det är – eller inte är. George Orwell varnade för att preversionen av språket är det första steget på en mörk väg som leder till ett auktoritärt system (auktoritärianism).

Sen är det förstås dystert att det verkar vara en konservativ som kommit till denna insikt. Synd att de koservativa inte gjorde det redan när Bush lögnaktigt förklarade att Irak måste krossas för att man hade massförstörelsevapen och hävdade att Saddam låg bakom 9/11.

/DS

När jag ser TV-programmet om Göteborgshändelserna, de där som i huvudsak provocerades fram av polisen, så undrar jag: Borde inte Nato ha bombat Sverige sönder och samman, av omtanke om civilbefolkningen i Sverige, med tanke på att Göran Persson sköt på sin egen befolkning?

/Kerstin

Länkar:
- Hannes Westberg: ”Jag ångrar bara att jag blev skjuten”, Uppdrag Granskning, Svt
- Kravallerna i Göteborg var så mycket mer än kastad gatsten, Uppdrag granskning, Svt
- Kravaller i blodigt tio-årsminne, DN