Alexander Cockburn skriver en läsvärd artikel om Natos krig i Libyen i counterpunch.org idag. Han menar att propagandan mot Ghadafi och för Natos bombande av Libyen har varit något i hästväg fast han uttrycker det inte exakt så. Han skriver om mediapropagandan att den är ”some of the worst press coverage in living memory.” Jag håller med honom och även när han fortsätter med att säga:
The Western press, along with al-Jazeera, was no help. The early charges of Gaddafi committing “genocide” against his own people or ordering mass rapes were based on unverified rumor or propaganda bulletins from Benghazi and have now been decisively discredited by reputable organizations such as Amnesty International and Human Rights Watch. Any pretensions the International Criminal Court might have had to judicial impartiality has been undermined by the ICC’s role as NATO’s creature, rushing out indictments of Gaddafi and his closest associates whenever NATO’s propaganda agenda has demanded it.
The journalists in Benghazi became cheerleaders for what was from the start plainly a disorganized rabble of disparate factions. The journalists in Tripoli were reluctant to file copy which might be deemed by their editors as “soft” on Gaddafi, a devil figure in the West for most of his four decades in power. America’s pwogwessives exulted that at last they had on their hands a “just war” and could cheer on NATO’s bombardiers with a clear conscience and entertain fantasies about the revolutionary purity of the rebels.
Vidare menar han att nu börjar Nato rämna eftersom Ghadafi var ”en hårdare nöt att knäcka” än Sarkozy och Cameron trodde. Nu tycker jag väl att detta är ett konstigt sätt att uttrycka saken på. Det är nog inte Ghadafi som är den hårda nöten utan det faktum att han har mer stöd i Libyen än Nato har fattat. Folk i Libyen, åtminstone en hel del av klanerna där, har ju inte utsatts för samma envetna anti-Ghadafipropaganda under 40 år som vi i Väst har gjort så de tycks inte tycka att han är lika förfärlig som vi har lärt oss tycka under dessa fyra decennier. I varje fall tycks de anse att ”rebellerna” i Benghazi är betydligt värre.
Ghadafi har delat ut vapen till civilbefolkningen i Libyen och det torde ingen riktigt impopulär politisk ledare våga sig på, och om en sådan gjorde det skulle han nog inte bli långvarig på sin post därefter.
För övrigt konstaterar jag att Sverige nu ställer upp i ett krig som inte är sanktionerat av FN. FN får, enligt sina stadgar, inte avsätta ledare i enskilda länder, vilket inte heller resolutionerna om Libyeninsatsen handlade om, men det är precis vad Obama och Clinton nu öppet hävdar att man måste göra. Fransmännen däremot tycks alltså mer benägna idag att tala även med Ghadafi. De har kanske inte samma våldsamma hederskultur i Frankrike som man har i USA.
Konstaterar att igår såg vi den första sprickan i den massiva krigspropaganda som vräkts ut över Europa. Här i Sverige har vi knappast hört en enda mediaröst höjas mot denna propaganda. I USA däremot har många kritiserat bombningarna i Libyen och också rapporterat om ”rebellernas” framfart.
Human Right Watch har rapporterat om illdåd begångna av ”rebellerna” och eftersom det redan finns många röster på nätet om detta kan svenska media inte nonchalera denna rapport. Men SR:s Katja Magnusson reser till Benghazi och rapporterar samtidigt det viktigaste man kan rapportera inifrån Benghazi, om ett par unga kvinnliga Ghadafimotståndare där som bloggar mot Ghadaffi.
Italien har tydligen fått nog av alla flyktingar som kommer från Libyen, huvudsakligen på flykt från Natos bombningar och Sarkozy har börjat inse att det inte kommer att bli så lätt att kväsa Ghadafi och hans anhängare och söker nu en väg ut ur kriget.
Så rekommenderar jag dem som vill läsa mer om Libyen att läsa bloggarna:
Mavera, om matförsörjningsproblem i Libyen StAn, om eftertankens kranka blekhet i EU Third World, som har en mycket bra artikel om situationen i allmänhet i Libyen och om klanmotsättningarnas natur och historia. Nyhetsbanken med ett antal informativa inlägg om Libyen bl.a.
För övrigt blev det en ny dator för min del, som jag inte har fått hem än. Därför ett kort inlägg även idag. Husets PC ”är så konstig” så jag kan inte arbeta rationellt med den och orkar därför inte skriva så mycket just nu. Jag hoppas kunna hämta hem min nya dator denna vecka i alla fall. Sen får man väl se hur konstig den är i förhållande till den som kraschade. Att byta dator brukar vara rent traumatiskt och det brukar ta en tid att bli vän med den nya.
Kunde inte undanhålla mina besökare denna video, som så klart visar hur fredliga våra politiker alltid är. Som jag påpekat i ett av mina tidigare inlägg, tyska folket var övertygat om att Hitler var en fredens man och att Tyskland blev anfallet utan anledning av Polen efter att Hitler arrangerat en falsk attack från Polen – och andra världskriget hade börjat.
Irak hade ju massförstörelsevapen som USA, med Bush i spetsen, var tvungen att rädda oss alla ifrån. Nu räddar Obama och Nato (och Sverige) libyer på samma sätt som USA räddade Irak.
Vi fortsätter väl med den här videon: USA Has A History Of Attacking Themselves To Go To War
Så vad hände egentligen i Libyen för fyra månaders sen?Och vad händer egentligen nu?
Det är lite konstigt dessutom att alla rättänkande journalister tycks befinna sig i och rapportera från Tripoli samtidigt som de bara rapporterar om de allierade ”rebellerna” i Benghazi. Varför åker de inte till det ”befriade” Benghazi för att själva se hur mycket bättre och friare det är där än i Tripoli? De borde ju känna sig mycket välkomna i Benghazi, tycker man.
Man tycker ju att journalister skulle försöka att få fram sanningen om vad som skett och sker i Libyen, men så är inte fallet. De fortsätter sin Imperie-propaganda. Det är nästan osannolikt.
Men Sverige befinner sig numer i krig, något som vi svenskar inte varit vana vid och därför inte riktigt tycks inse konsekvenserna av. Krig leder alltid till lögner från regeringars sida och till av dem initierad eller påbjuden ohejdad och ensidig propaganda.
De flesta svenskar, ja människor i hela Västvärlden, har idag ingen aning om att de allra flesta tyskar under nazitiden var övertygade om att det var de andra som var angriparna och som var mot den fredlig samexistens som den fredligt sinnade Hitler förespråkade. Men så var det. Polen angrep dem å det skändligaste, trodde de efter att Hitler fejkat en polskt attack. England förklarade ju Tyskland krig efter att Tyskland försvarat sig mot Polens skändliga anfall – visste tyskarna, och det var förstås mer än skamligt av England. Sedan rullade propagandan på i Tyskland med kända konsekvenser.
Numer är det vi svenskar som tror att vi endast skyddar oss, när vi skickar soldater att kriga i andra länder, och att det är de där andra, de som vi krigar mot, som är angripare och farliga för oss. Från Afghanistan är det Al Qaida och Talibanerna som hotar oss, med terrorattacker a la 9/11. I Libyen, påstår man, medverkar vi i bombattacker för att skydda civila, bombattacker som dödar civila, och nu har målsättningen omärkligt glidit över i att avsätta Ghadafi, i själva verket att döda honom. Han påstås vara en vidrig diktator som vi måste rädda det libyska folket från. Men när han erbjuder sig att anställa fria val under FN-övervakning, då tiger våra media och regeringarna i Väst slår dövörat till och fortsätter att bomba – civila i Libyen. Om andra åsikter om honom får vi heller ingenting veta. Det gäller förstås att se till att det aldrig blir något val i Libyen för tänk om Ghadafi skulle vinna ett sådant.
Vi befinner oss uppenbarligen redan i det moras av lögner och bedrägerier som oundvikligen följer med krig. Kriget mot Libyen handlar inte om att skydda civila, lika lite som kriget i Irak gjorde det, eller kriget i Afghanistan handlade om att skapa bättre förhållanden för kvinnorna. Och i samtliga dessa fall har man skapat rena helveten för just dem som man påstår sig skydda och kriga för. Jag är rädd att vi från och med nu inte kan lita på ett enda ord som sägs och skrivs i våra svenska media eller som sägs från politikerhåll. Det är så det brukar bli i krigförande länder nämligen. Nu gäller det att undvika demonstrationer mot svenskt deltagande i dödande i andra länder och att få hela svenska folket att ställa upp bakom bombandet och dödandet i både Afghanistan och i Libyen.
Senast idag fick vi höra dessutom, att Iternationella brottsmålsdomstolen i Haag (ICC) beslutat åtala Ghadafi för brott mot mänskligheten.(1) Nu talas det om att Nato-trupper ska gå in och arrestera honom.
– Man kan tolka FN-resolution 1973, om insatserna mot Libyen, som att Nato kan göra det. Det vore ju inte att ockupera landet. Om man skickar in marktrupper och griper Khaddafi kan det ses som att detta bidrar till att skydda civilbefolkningen, vilket resolutionen syftar till.
– Men en sådan insats kan vålla politisk strid. Ryssland och Kina och flera afrikanska länder i tredje världen kan vända sig emot en sådan tolkning och då riskerar enigheten bakom insatsen i Libyen att spricka.(säger Ove Bring, professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan, DN.) (2)
Vadå ”enighet? Ryssland och Kina lade ner sina röster i säkerhetsrådet när FN röstade igenom resolution 1973 om att inrätta en överflygningsförbudzon i Libyen, och endast en tredjedel av staterna i arabförbundet var med och röstade för densamma och Tyskland vägrade att ställa upp på bombandet. Så någon verklig enighet har det aldrig varit. Dessutom har FN inte gett mandat att avsätta Ghadafi, det får FN inte göra, enligt sina egna stadgar. Hur vore det om Ove Bring klargjorde den saken istället för att tolka resolution 1973 propagandistiskt och som att det är OK att trupper går in och haffar honom.
Slutligen så har jag hittat en av filmerna som jag lade ut för några veckor sedan från YouTube, men som någon hade tagit bort därifrån. (3) Så jag lägger in den här igen. Nog verkar det snarare som om det är NATO och dess allierade i Libyen, de s.k. rebellerna, som skulle ställas inför denna domstol. Det är nu bara att konstatera att domstolen i Haag är rena humbugen.
Libyan Protestors and Rebels hang and behead soldier
Tillägg 30/6 2011 kl. 14.15: Idag ser jag att videon, som legat ovan och som tagits från sidan med länken ovanför detta tillägg, plötsligt är försvunnen igen. Gick förstås in på sidan ”http://www.obamaslibya.com/” (Här finns fler filmer), där filmerna lagts ut efter nerstängningen på YouTube. Då möts jag av en helt vit sida med texten: ”Index/of” Nu återstår att se om det är en tillfällig nerstängning eller om den är permanent. De närmaste dagarna kommer att visa hur det är med den saken. 1/7 kl. 00.45: Nu möts jag av följande text på länken ifråga: Not Found. The requested URL / was not found on this server. Additionally, a 404 Not Found error was encountered while trying to use an ErrorDocument to handle the request. Av det kan man kanske dra slutsatsen att filmsiten har stängts ner – av servern eller pga order från högre ort. Mycket intressant.
5) The Need to Broaden Torture Prosecutions, Avoiding Impunity, Marjorie Cohn, counterpunch.org
Tillägg 17/7 2011: Och nu ser jag att sidan med videon är uppe igen.
Susan Lindauer är kvinnan som arbetat åt CIA under mer än omkring 10 år, med bl.a. Libyen som kontakt- och bevakningsområde och som försökte varna amerikanska politiker för vad som var på gång 9/11 varvid hon fängslades och sattes i fängelse under fem ett år utan rättegång innan hon släpptes – i det sååååå demokratiska och rättssäkra USA. Men, USA befinner sig i krig, liksom vi numer, och som alla vet, i krig är allting tillåtet. Enligt Patriot Act tycks det vara tillåtet att bete sig hur man vill mot sina egna medborgare, även att utsätta dem för tortyr, som man gör med Bradley Manning, som påstås ha lämnat ut hemliga dokument till Wikileaks, även om han troligen inte utsätts för den värsta sortens tortyr.(5) Inte heller han har ställts inför rätta efter mer än ett år. Det är så det blir till slut, i länder som befinner sig i krig. Vi känner igen det från ett annat land där ledarna för 65 år sedan greps av megalomani, ja från flera andra länder i den situationen. Demokratiskt kan sådant agerande från en statsmakt knappast kallas. Och denna sorts ”demokrati” ska nu spridas till alla världens länder!
Tillägg 28/6 kl. 14.15
I The Telegraph läser jag idag om varför alla ska tala med en röst när ett land är i krig:
But in a speech on major reforms to be introduced at the Ministry of Defence, that will include a purge of generals, Dr Fox gave a severe warning to senior officers.
“We must be very careful, those of us who have authority in defence, in discussing the sustainability of our mission. People’s lives are at stake. There can be only one message that goes out to Libya that is we have the military capability, political resolve and legal authority to the through what we started.” (6)
Vems/vilkas liv är det som riskeras, undrar man? Natopiloterna i Libyen som kan ramla ner eller libyernas som bombas? Eller handlar det kanske om de ”militära rådgivare” från Nato-länder som redan finns på marken och som tränar ”rebellerna”? Men uppmaningen är klar: Här ska endast talas med en röst.
Förr eller senare blir det, i sådana här fall, mer eller mindre farligt att försöka föra fram annat än de officiellt erkända ”sanningarna”, som fallet Susan Lindauer i USA visar och som vi sett i tidigare krigförande länder. I det skedet brukar journalisters och skribenters självcensur fungera alldeles utmärkt.(7) Den fungerar effektivt redan vid ett indirekt hot om avsked förresten. Ryggkrökarna är alltid ofantligt många fler än de rakryggade och det är ryggkrökarna som möjliggör angreppskrig. Utan dem skulle inga sådana vara möjliga.
Och nu fortsätter dödandet i Libyen bl.a. Dags att diskutera USA:s internationella politik och var Sverige passar in i densamma, för att inte tala om varför vi har passats in denna politik.(1)
John Stockwell – CIA’s War on Humans
Om John Stockwell kan man, under filmen ovan på Information Clearing House, läsa:
John Stockwell, former CIA Station Chief in Angola in 1976, working for then Director of the CIA, George Bush. He spent 13 years in the agency. He gives a short history of CIA covert operations. He is a very compelling speaker and the highest level CIA officer to testify to the Congress about his actions. He estimates that over 6 million people have died in CIA covert actions, and this was in the late 1980’s.
Om det dödande av miljoner människor, som Stockwell talar om, kan man läsa i en längre artikel av John Stockwell med titeln:
Varför är det här intressant? Jo först för att propagandan för USA som frihetens stamort på jorden är öronbedövande sedan några årtionden – och totalt falsk. För det andra för att Sverige numer, och utan att vi fått veta vad som hänt, blivit mer eller mindre en genuin del av och inordnad under det amerikanska militärindustriella komplex som Eisenhower så framsynt varnade för när han avgick som president 1961. Jag ska försöka återkomma till detta efter semestern, och om vad det här innebär för Sverige.
Här kan man man se ett antal videofilmer om USA:s agerande i tredje världen, det som John Stockwell talar om, filmer med rubriken: The War Against The Third World Part One, Two, Three etc., de aktiviteter som Sverige numer deltar i.
För en förteckning över USA:s krigsattacker de senaste 100 åren, se även Motvallsbloggen 8/5 2011
1) Tillägg 28/6 kl. 02.45
Läser nu ett kort inlägg i Corren.se om att Sverige, enligt Wikileaks, samarbetat med USA för att splittra de två starka männen i Ryssland, Medvedev och Putin. Ett belägg så gott som något att vi numer går USA:s ärenden och är en ren lydstat till det megalomana USA. Carl Bildt och Alliansen är helt enkelt livsfarliga.
/Kerstin
Länkar:
Fortfarande rekommenderas bloggarna Mavera, Third World och StAn, om vad som händer i Libyen.
Nu börjar Ghadafisidan få komma fram i USA. Dags även för svenska media, hoppas vi, att också andra röster än ”rebellernas” i Libyen, samt de attackerande staternas överhuvuden, får höras mer. Här är det fortfarande nästan bara rebell- och Natopropagandan som förs ut i media.(1)
Nu har det uppstått en kritik i USA mot att Obama anfallit Libyen utan att bry sig om att skaffa sig stöd från kongressen, som han måste ha enligt amerikansk lag. Flera politiker försöker nu få Obama ställd inför domstol för attacken mot Libyen.(2) Själv försvarar han densamma, som jag skrivit om tidigare, med att det inte handlar om ett krig, vilket jag också redan har skrivit om.
Ska vi gissa att detta är orsaken till att CNN nu vågar berätta att det åtminstone finns en del libyer som stödjer Ghadafi och är emot Nato-insatsen, att andra sidan får komma fram – äntligen. Eller handlar det bara om det faktum att idag kan inte ens maktens svansviftare, de stora media, lura alla hela tiden. Förr eller senare kommer andra röster fram på nätet, och till slut måste även de stora tidningarna och TV-kanalerna rapportera det deras makthavare och de själva försökt dölja.
Här visar CNN nu ett avsnitt med en demonstration för Ghadafi i Tripoli.
Tillägg 15/10 2012:
Filmen ovan har tagits ner på YouTube. Istället lägger jag in en annan film med en pro-Ghadafidemonstration:
HUGE PRO GADDAFI RALLY in Tripoli – Raw Footage (utlagd 1/7 2011)
Slut på tillägg
De har dessutom redan skapat en ny bank i Libyen, inordnad under det internationella banksystemet, (4) som inte precis gynnat några länder som det lyckats slå klorna i, tidigare mest i Afrika, Asien och Sydamerika men på senare tid även i Europa, som vi ser just nu – i Grekland bl.a..
Ghadafi är profetisk, som en kommentator uttrycker saken
I det sammanhanget kan det också var intressant att se filmen nedan, där Ghadafi talar klarspråk inför arabförbundet, för några år sen. Han är förvisso excentrisk och inget under av diplomati och visar ingen fallenhet för det politiska hyckleri vi varit vana vid men är det ett bra skäl att inte tala med honom -plötsligt, det gick ju bra för bara några månader sen? Är det ett bra skäl att bomba civila i Tripoli och att göra allt man kan för att dödad honom? Naturligtvis inte.
Vi ser här Ghadaffi uttrycka sin misstro gentemot USA liksom sin besvikelse och irritation över att arabstaterna inte kan hålla ihop och stödja varandra, samt över att de inte ställde upp för palestinierna. Han har, som bekant, uttalat sig starkt kritiskt mot Israel och dess politik gentemot palestinierna.
Muammar al-Gaddafi Exposes the Puppet Hypocryte Arab Rulers
En sak visar Ghadafi här att han förstått, att ingen stat i den s.k. tredje världen, kan lita på USA eller de europeiska länderna. Endast de i modern historia allra okunnigaste i Väst kan hävda att han har fel i den saken.
Väst har under flera hundra år betett sig som svin (fast det nog är att förolämpa de där fyrbeningarna som grymtar och bökar runt i jord) i Afrika, Asien och Sydamerika, torterat, mördat, förrått, brutit löften, tillsatt förtryckande marionettregimer och stulit länders tillgångar – och man fortsätter på samma spår idag. Nu är ”vi” svenskar dessutom med och aktivt stödjer denna vidriga politik. ”Vi tar vårt ansvar” säger liberaler och konservativa, i sann Orwellskbeskriven anda, men även socialdemokrater. Vilket ansvar? Att försvara Västvärldens fortsatta utsugning av tredje världen. Knappast något att vara stolt över.
Sverige ut ur Afghanistan och Libyen!
Vad gäller Afghanistan så påstås ”vi” ju vara där för att befria kvinnorna och nu har vi varit med där, i den invasion som varat under snart tio år och Afghanistan är den osäkraste platsen på jorden för kvinnorna,(6) inte något vidare lyckat resultat alltså.
I Libyen hjälper vi till att bomba, skada och döda civila, de där som vi skulle vara med och skydda.
Alla anständiga svenskar borde skämmas för vad som numer görs i våra namn.(7)
Just nu meddelas också att man funnit ”dokument” (fast ibland är det filer i någon dator) som visar att Ghadafi har beordrat blodbad i Misurata.(8) Men fortfarande finner man ingenting om de lynchningar som ”rebellerna” har utsatt afrikanska gästarbetare för (och som låg ute på nätet till allmän beskådan tills de togs bort(9)) eller de ”löften” om blodbad av Ghadafianhängare som dessa har hotat med. (10) Vem tror att det är en tillfällighet? Är det måhända en förberedelse för en markinvasion?
Med tanke på den enorma propagandaflod vi har utsatts för, så tror jag idag knappast på något som sägs i våra media om Libyen, vare sig det handlar om ena eller andra sidan. Men en sak vet jag, det är nästan alltid bättre att försöka lösa tvister utan blodspillan, och det tycks ju Ghadafi ha försökt, enligt samma media som hävdar att han vill ställa till blodbad. Med tanke på att han beskylldes för att ha bombat sin befolkning, vilket inte verkar vara sant (10), så är jag nog benägen att tro att de där ”dokumenten” är förfalskningar eller helt enkelt inte existerar. Men visst, säker kan man inte vara på något annat än att lögner staplas på varandra i en aldrig sinande ström just nu.
I det läget att man ljuger hejdlöst för oss borde ingen av oss stödja en krigsinsats i ett annat land.
Enligt fredsforskaren Johan Galtung var attacken på Libyen planerad sedan länge. (Se även mitt inlägg här, med videon med Wesley Clark.) Så här skriver Johan Galtung bl.a.:
[3] The British and French signed a military agreement November 2 2010 and began planning the attack on Libya no later than January 30, 2011. There is a series of military web-sites documenting this.
…….
[5] The US-Britain and France assured the CIA-created opposition that if they attacked the army of Libya, they on their side had a well developed plan to attack (a number of military web-sites specify the fighter planes to be used).
(Min översättning: [3] Britterna och fransmännen signerade en militäröverenskommelse i November 2010 och började planera attacken på Libyen inte senare än 30:e januari 2011. Det finns en serie militära web-sidor som dokumenterar detta.
[5] USA, Storbritannien och Frankrike försäkrade den CIA-skapade oppositionen att om denna attackerade Libyens armé, skulle de, å sin sida, ha en välutvecklad plan för att attackera (ett antal militära websidor specificerar de vilka attackplan som ska användas).
Kongressman Dennis Kucinich skickade ett meddelande till kollegerna i Kongressen baserat på denna information:
Congressman Dennis Kucinich (D-OH), twice presidential candidate, sent a letter March 29, 2011 to colleagues in the US Congress based on this information, pointing out that Obama had taken time for all the consultations with 28 NATO members, 22 Arab League members, 15 UNSC members, and for extensive coordination with France and Great Britain, but “no time to come to the United States Congress”, …..
(Min översättning: Kongressmannen Dennis Kucinich (D-OH), två gånger presidentkandidat, skickade ett brev 29:e mars 2011 till kollegerna i USA:s kongress som var baserat på den här informationen och påpkeade att Obama hade tagit sig tid till konsultationer med 28 Nato-länder, 22 medlemmar i Arabförbundet, 15 av UNSC:s medlemmar och för en extensiv koordination med Frankrike och Storbritannien, men ingen tid för att komma till Förenta Staternas kongress…. )
Men det här är inte allt. Hilary Clinton gav klartecken till Saudiarabien att gå in i bl. i Bahrain och krossa den begynnande demokratirörelsen mot att man röstade ja till öveflygningsförbudszon i Libyen
“Two diplomatic sources at the UN–a European and a member of the BRIC group–independently confirmed that Washington, via Secretary of State Hillary Clinton, gave the go-ahead for Saudi Arabia to invade Bahrain and crush the pro-democracy movement in their neighbor–the opposition wants constitutional monarchy, a legitimate parliament, fair elections, no corruption–in exchange for a “yes” vote by the Arab League for a non-fly zone over Libya. The diplomats said that this was the reason for not voting for UNSC 1973; they argued that Libya-Bahrain-Yemen were similar.
Of the Arab League 22 members only 11 were present at the meeting. Six of them were Gulf Cooperation Council members–the US-supported club of oil rich kingdoms/sheikhdoms. Syria and Algeria were against. Saudi Arabia only had to “seduce” three other members to get the vote. There was the great 2011 Arab revolt. Then, inexorably, came the US-Saudi counter-revolution.
(Min översättning: Två diplomatiska källor i FN – en europé och en från BRIC-gruppen har oberoende av varandra bekräftat att Washington, via utrikesminister Hilary Clinton, gav klartecken till Saudi Arabien att invadera Bahrain och krosssa demokratirörelserna i sin omgivning – där oppositionen vill ha konstitutionell monarki, ett legitimt parlament, hederliga val, frihet från korruption – i utbyte mot ett ”ja” från arabförundet till en överflygningsförbudszon i Libyen. Diplomaterna sade att detta var orsaken till UNSC 1973; de menade att-Libyen-Bahrain-Yemen var likartade. Av Arabförbundets 22 medlemsstater var endast 11 närvarande vid mötet. Sex av dem var Gulfstaternas samarbetsråd (Gulf Cooperation Council) USA:s sup porterklubb av rika kunga/sheikdömen. Syrien och Algeriet var emot. Saudiarabien blev tvunget att svika (förråda) tre andra medlemmar för att få rösten. Detta var den stora 2011 arabrevolte. Sen, obevekligt, kom den US-Saudiska motrevolten. )
Ju mer information man får fram, om man gräver lite, om attacken på Libyen, desto mer tyder på att det som vi fått presenterat oss, i våra media, som en resning i Libyen av ungefär samma slag som den i Tunisien och den i Egypten, i själva verket är en resning som initierats av Natos medlemsstater, med USA i spetsen, även om Frankrike har tagit på sig ett slags ”det är vi som vill bomba i Libyen – ansvar”.
I samband med den här artikeln av Johan Galtung vill jag rekommendera läsning av en artikel på Voltaire.net om Saudiarabiens historia, om dess, vad gäller antal personer, omfattande kungahus, varav somliga är inblandade i Libyeneländet, och om vad författaren kallar Mellanösterns kontrarevolution. På Third World kan man också läsa om problemen i Syrien, som av allt att döma är relaterade till Libyenattacken, och gå vidare till en diskussion, på Press TV, på engelska, om Syrien. Bloggen StAn skriver också mycket om Libyen, liksom Mavera (som läser ryska förresten och därför får tillgång till information från det hållet som vi andra kanske inte kan läsa), som båda rekommenderas.
Orkar man inte skriva och det orkar jag inte just nu, så kan man lägga ut YouTube-filmer istället.
Första filmen handlar om en församling, bestående av ledarna för c:a 2.000 olika klaner i Libyen. De tycker uppenbarligen inte om Nato-attackerna och sönderbombandet av deras land. Konstigt att vi inte hör något om det. Konstigt också eftersom Nato och ”vi svenskar”, ju just nu räddar ”Libyens folk” – från Libyens folk, vad det verkar. Eller består ”rebellerna” av 3.000 klaner kanske? (Denna film hittade jag hos Third World, tack för tipset.)
2000 Libyan tribes against rebels and NATO (19/5 2011)
I nästa film talar Alexander Cockburn, som är en återkommande skribent i Counterpunch, om vad han anser om Natos agerande just nu och om hur det inte alls stämmer med vad FN sanktionerat.
Ingen svensk ska inbilla sig att Sverige idag deltar i operationen mot Libyen på uppdrag av FN. Sverige deltar på uppdrag av Nato.
’UN mandate on Libya stretched too far’ (21/5 2011)
Sist visar jag en mycket engelägen men ruskig film från corbett.com . Vad den intevjuade Paul Craig Roberts, som haft framstående poster i Washington genom åren, har att säga om USA:s utrikespolitik och vad denna syftar till, är verkligt otäckt, men ännu värre är vad den kan leda till i värsta fall.
Libya, Syria and the Road to World War III – Paul Craig Roberts on The Corbett Report (6/4 2011)
Man ska lägga märke till att Craig Roberts säger, som en självklarhet, att USA sysslar med destabiliseringspolitik i många länder runt hela världen och ligger bakom ett antal s.k. revolutioner och resningar, vars resultat oftast har blivit USA-styrda eller USA-vänliga regimer. Intervjun lades ut på YouTube 6 apr 2011, så lyssna också på vad Craig Roberts mumlar om Syrien.
Jag har mycket svårt att förstå den delen av vänstern som just nu hurrar för Natos bombande av Libyen och som så hängivet ställer upp på Natos sida i vad som är en vidrig verksamhet och vars målsättning de allra flesta i hela världen nog tar kraftigt avstånd från och inte vill se förverkligad. Vi kan bara hoppas att det inte går så illa som Craig Roberts förutspår.
Men en sak vet vi idag, Sverige har tagit ställning för USA:s världsdominans och beslutat att ställa upp och assistera USA i denna strävan. Jag hoppas att jag orkar återkomma till det.
Lyssna på Lawrence Wilkersson, pensionerad överste i amerikanska försvaret, som varit med i flera av USA:s krig, från Vietnamkriget och framåt, och som också arbetat som talskrivare åt Colin Powell (utrikesminister under Bush (jan. 2001 – jan. 2005). Wilkersson är mannen som sett sig ha skäl att tänka om om ganska mycket.
Tillägg 12/6 kl. 01.30: Jag hittade avsnittet som fattades igår och har lagt till det (film nr 2 nedan), samt ännu en, och ny, video med fortsättningen av intervjun med Wilkerson. Real News pytsar ut dem med någon eller några dagars mellanrum)
Wilkerson: For Truth, Justice and the American Way
War is not About Truth, Justice and the American Way
Wilkerson on the Decline of Empire
Predatory Capitalism and War for Oil
Wilkerson on ”Cheney, 9/11 and The New American Century”
Märkligt, eller hur, hur just äldre pensionerade yrkesmilitärer ofta är de som säger som det är och som varnar kraftigast för krig.
