Hurra! Idag har jag hämtat hem min nya dator. Den är ganska lik min gamla vad gäller  utseende på ”skrivbordet”, som det heter  på ”imaciska”, och funktioner, så jag trivs direkt ganska bra med den. Det blev inte den traumatiska händelse att byta dator som jag hade fruktat alltså, även om jag har några små problem med den som jag måste be om hjälp med på måndag. Dessutom har jag inte testat alla program än men kan konstatera att den är ännu snabbare än den kraschade var, som inte heller gick av för hackor.

Så blev jag förstås 12.500 kr fattigare på kuppen, vilket var mindre glädjande. Nu hoppas jag bara att jag ska klara av att parera åskovädren framöver så åskan inte tar den här datorn också.

Vore det inte för att sommaren kräver en massa andra insatser, i trädgården, på huset och uthusen så skulle det bli intensivare skrivande på bloggen nu. Men denna intensitet får vänta några månader till.

Måste dock lägga in nedanstående video från CNN, som också tycks ha drabbats av en spricka i propagandan:

Big Rally for Gadhafi

Tack Third World för tipset.

Det här, menar tydligen en del av bombentusiasterna, har Ghadafi, denne blodtörstige och förfärliga diktator, beordrat fram. Det tycks emellertid inte ens CNN:s reporter anse.

/Kerstin

Vill bara meddela att min dator dött. Så det blir inga inlägg förrän den endera är lagad, om det går, eller en ny införskaffad.

Tills vidare tar jag bara hand om kommentarer på Dans dator (PC). Men den står jag inte ut med att arbeta mer än nödvändigt med.

Så fortsätt att njuta av sommaren ni andra, medan jag svär långa eder över åskvädren.

Kan någon tala om för mig varför Sveriges Televisions sändningar är så usla för många av oss på landet? Här är det ren tur om det går att titta på TV. Ibland är mottagningen relativt bra och ibland går det bara inte att titta på TV, endera för att rutan är helsvart eller för att den är rutig och tvärrandig och hackig eller alltihop på en gång.

Vad handlar det om? Ibland undrar jag om Svt försöker skjutsa över oss till privatsändare, eller om man tvingas, av någon annan (!) att ha så dålig kvalitet på sina sändningar för att man inte ska konkurrera med de privata kanalerna. Sådan konkurrens från Svt:s sida är ju inte populär hos den här regeringen.

Här är det nämligen så att kanal 42, som vi inte kan se eftersom vi bara betalar vanlig TV-licens (som vi snart slutar med dock för nu börjar vi ledsna, vilket väl glädjer Alliansergeringen, men det blir inga andra kanaler heller för jag står inte ut med reklamavbrotten) har perfekt mottagning och perfekt kvalitet, enligt TV:ns internkontroll, medan kvaliteten på Sveriges Television (kanal 44) ibland är skaplig, någon enstaka gång riktigt bra och ganska ofta usel eller inte alls. Båda kanalerna sänds från Borås dessutom! Så vad handlar det om? Någon som vet?

/Kerstin

Jag förstår att så många människor finner det  hemskt med susandet från vindkraftsnurrorna. Så nu föreslår jag att man hugger ner alla Sveriges skogar. Det brusar och susar förfärligt i trädkronorna när det blåser, för att inte tala om när det stormar. Då dånar skogen på ett väldigt skrämmande sätt.

Så skogssuset måste ju vara mycket störande  för många av dem som bor i närheten av en skog. Gör om Sverige till ett gigantiskt och rofyllt hygge alltså.

Tacka vet vi kärnkraften således. Det är väldigt tyst och lugnt runt Tjernobyl numer, och det kommer det att vara runt Fukushima också, under lång tid. Stora områden runt dessa kärnkraftverk påverkas idag inte speciellt mycket av mänsklig miljöförstörande verksamheter. Här får naturen en chans att utvecklas precis som den vill. Inga störande vindsnurror där inte.

/Kerstin

Fukushima blir bara värre och värre och hur illa det är vet vi nog inte ens. En sak är klar dock, det är inte mindre illa än myndigheter och media påstår.

De som försöker stoppa den pågående katastrofen utsätter sig för stora risker – den här gången också:

The ”heros” — as the media have aptly dubbed them — who are working at the highly-irradiated Fukushima Daiichi nuclear power plant right now — are reportedly receiving 20 times their normal day’s pay for a day at Fukushima Daiichi.
And perhaps a thousand times their normal daily radiation dose.
Hardly worth it, but thank goodness somebody is willing to do it at any price. The world appreciates their effort. The problem is, nothing’s working. Polymer sponge diapers (I kid you not, that’s what they’re trying) aren’t working. Concrete isn’t working. Sawdust and shredded newspaper (I kid you not…) isn’t working. The plant is still leaking enormous amounts of radioactivity. (1)

Som sagt, blöjmaterial, sönderrivna tidningar, cement, brandbilar som sprutar vatten över de hoprasade reaktorbyggnaderna, och ingenting tycks stoppa eländet, utsläppen.

Vad ska man säga? Att de här åtgärderna visar hur avancerade kärnkraftsteknikerna är, hur fantastiskt bra modern teknologi fungerar i alla väder? Knappast. Istället ser vi hur en pågående katastrof i ett kärnkraftverk inte är förutsägbar, inte kan stoppas med högeffektiv teknik i somliga fall, hur de som är ansvariga till slut står där med trial and error och rena barnkammarmetoderna som enda alternativ. Har de testat tuggummi undrar man till slut.

Men vadå? Så hemskt som i Tjernobyl är det ju inte i Fukushima. Fast det var det.

Men vi har inga jordbävningar i Sverige, så här är det ingen fara med kärnkraften. Här kan ingenting hända. Det kunde det inte där heller, innan det hände, precis som i Three Mile Island i Harrisburg och i Tjernobyl. Så hände det i alla fall, och i alla tre fallen på grund av något säkerhetsingenjörerna inte hade tänkt på, inte hade förutsett, en tsunami i det senaste fallet. Vad mer kan kärnkrafttekniker missa tro?

Det är så enkelt som att om något börjar gå snett så kan vad som helst hända. Ett enda litet missgrepp kan sätta igång processer som man sedan inte lyckas stoppa. Det kommer att hända igen. Frågan är bara var det händer nästa gång. I Sverige har det vara nära flera gånger. (2)

/Kerstin

Länkar:
1) Glow Boys and Gamma Sponges. Fukushima’s Suicide Squads, Russell D. Hoffman, counterpunch.org
2) Veteran berättar om kärnkraftstillbud i Oskarshamn. Bara tur att det inte har hänt något allvarligt, Nyheterna. net
2) Incident i Forsmark allvarligaste i Sverige, SR,Ekot
- How Many Nuclear Engineers Does It Take to Screw in a Light Bulb? Fukushima: a Real SNAFU, Rusell D. Hoffman, counterpunch.org

Vad var det som hände i Forsmark 25 juli 2006 och som de flesta inte tycks ha hört talas om ens. Jag läste om ”incidenten”, som det brukar heta i sådana här sammanhang, och förundrades över att den bara gled förbi i media, som en händelse av mindre vikt. Några artiklar, några påpekanden i radion, sedan tyst. Ändå var det bara en ren tur att man inte drabbades av en härdsmälta i det ”absolut säkra” och välskötta svenska kärnkraftverket i Forsmark.

Visst är det trevligt när man har tur i kärnkraftverken men det är liksom inte ”tur” som kärnkraftsförespråkarna hänvisar till och påstår att de hoppas på vad gäller möjligheten att undvika allvarliga kärnkraftsolyckor.

Filmen handlar alltså om vad som hände. Den bör ses av alla som anser att de har något att säga om kärnkraftens vara eller inte vara eller som vill informera sig mer om saken. För så här kan det gå till:

Det är alldeles givet att vi inte ska ha kärnkraft och lämna efter oss avfall som kan skada människor och djur under de närmaste 100.000 åren. Vi har ingen aning om vad som kan komma att hända under denna tidrymd nämligen.

Det är ju dessutom underligt att samma etablissemang som påstår att vi måste oroa oss för statsskulden och inte har moralisk rätt att överlämna denna till nästa generation (vilket i och för sig är en ren dumhet), anser att vi däremot har full moralisk rätt att lämna sådant efter oss som måste passas och hållas under kontroll och borta från natur och människor under alla generationer de kommande 100.000 åren.

/Kerstin

Länkar:
– Krisen i Fukushima, Approximation
- Slutet på atomåldern, Lena Sommestad
- Kärnkraftens framtid – inte bara en fråga om teknik, Lena Sommestad
- Kärnkraftsläget just nu: Värst vid reaktor 4, Ny Teknik
- Fukushima Dai-ichi status and potential outcomes, The Oil Drum
– How Global Warming Rescued the Atomic Lobby
- The ”Green” Nuclear Cabal, Jeffrey St. Clair, counterpunch.org
- What They’re Covering Up at Fukushima, Hirose Takashi, Introduced by Douglas Lummis, counterpunch.org 22/3

Japan är idag ett hårt drabbat land. Först kom en jordbävning, den kraftigaste som landet upplevt sedan mätningarna startade för 140 år sedan. Omedelbart efter jordbävningen slog en tsunami in över kusten och utplånade hela samhällen. Detta förorsakade haverier i flera kärnkraftverk. Vi vet ännu inte hur omfattande de blir.

Idag är läget att tre kärnkraftreaktorer är så förstörda att de inte mer kommer att kunna användas. Ytterligare sju reaktorer har problem med sina kylsystem. Vi vet också att ett antal människor (siffrorna varierar mellan 3 och 160) har utsatts för doser av radioaktiv strålning långt utöver vad som betraktas som ofarligt för hälsan.

Sådana  nyheter om kärnkraftverk oroar politiker runtom i världen. Besluten att livstidsförlänga de tyska kärnkraftverken och att ersätta de schweiziska med nya tycks vara på väg att omprövas. Men den svenska kärnkraftlobbyn går till motattack. Vi får höra att det är oförskämt att tala om kärnkraftproblem när det är tiotusentals döda i jordbävningen och tsunamin. Vi läser att vi kan vara helt trygga i Sverige, för i Sverige finns ju varken jordbävningar eller tsunamivågor.

Men våra svenska kärnreaktorer har samma grundläggande svaghet som de japanska. De har också dieselgeneratorer som måste fungera om reaktorn snabbstoppas. De svenska reaktorerna fungerar på samma sätt, med ”restvärme” som måste tas om hand och ett kylsystem som måste fungera för att härden inte ska börja smälta. Eftersom vi har samma system för reservkraft i Sverige så kan samma typ av olycka inträffa här när en kärnreaktor måste snabbstoppas.

I juli 2006 inträffade ett elfel på Forsmark 1 vilket gjorde att reaktorn snabbstoppades. Automatiken, som skulle starta dieselgeneratorerna, fungerade inte som den skulle. Endast två av de fyra generatorerna startade. Batteribackupen var utslagen. I kontrollrummet blev förvirringen stor, när instrument och datorer inte fungerade som de skulle. Efter 23 minuter lyckades en klyftig tekniker starta de återstående dieselgeneratorerna manuellt. Vi kan konstatera att Forsmark 1 var mycket nära att hamna i samma situation som de olycksdrabbade japanska kärnreaktorerna.

Händelsen i Forsmark är klassad som en olycka/incident av magnituden 2 på INES-skalan. Harrisburg/Three Mile Island var av magnituden 5. Tjernobyl är av den högsta magnituden, 7. Än så länge har ingen av de japanska olyckorna/incidenterna klassats högre än 4, men de japanska kärnkraftolyckorna pågår fortfarande. Enligt Der Spiegel är det nu reaktor 2 i kärnkraftverket Fukushima 1 som löper störst risk för en total härdsmälta.

/ Dan Gmark

Tillägg den 15 mars kl 13.50:
Erik Berg har på sin blogg Approximation den bästa text jag hittills har läst om kärnkraftkatastrofen i Japan och de slutsatser som bör dras av denna.
Han har tidigare skrivit en utmärkt genomgång av vad som egentligen hände i Forsmark i juli 2006.
/Dan Gmark

Länkar:
– Sju reaktorer har kylproblem, NyTeknik
- Kärnkraftverket i Forsmark, Wikipedia
- Katastrophe in Fukushima, Der Spiegel
- Slutet på atomåldern, Lena Sommestad

Och den internationella kärnkraftlobbyn har gått till motattack:
- This is Our Generation’s Three Mile Island – Lets Not Screw it Up, Depleted Cranium

Den senaste tiden har elpriserna debatterats flitigt i radio, teve och tidningar. Man kan säga att de stora elbolagen Fortum, Eon och Vattenfall kommit i dålig dager. Ett av de hårdaste angreppen mot de stora elbolagen kom i en nyhetsdokumentär som sändes i SVT2 den 4 januari, ”Kärnkraftsfiaskot ”(1).Tyvärr finns programmet inte tillgängligt på nätet. Där räknade man ut hur mycket konsumenterna förlorade på grund av de prishöjningar som berodde på de avstängda kärnreaktorerna förra vintern. Och hur mycket elproducenterna tjänade. Vattenfall tjänade 900 miljoner extra på att ett antal kärnreaktorer inte kunde användas under den kallaste tiden på året. Detta program föranledde en motattack från elbolagens branschförening Svensk Energi, ”E.ON och Fortum förlorade på avstängd kärnkraft” (2).

Samma dag hade Dagens Nyheter en notis, ”2010 dyraste elåret” (3), och denna hänvisade Svensk Energi till när de gick till nästa motangrepp, ”Elskatten har ökat mer än elpriset” (4). Dessa inlägg i debatten gjordes via mediesajten Second Opinion, vars affärsidé är just att hjälpa företag som känner sig illa behandlade av media, med att ”få rättelse”. Jag kunde inte låta bli att använda deras utmärkta kommentarfunktion för att påpeka den skeva vinklingen i artiklarna. På den sistnämnda artikeln har det resulterat i en längre diskussion, som jag inte vill undanhålla läsarna av denna blogg. Följ bara länk 4! Jag tycker att den belyser de stora elbolagens metoder för att försvara sina övervinster på ett bra sätt. Vi kan se en provkarta på argument som egentligen är ganska ihåliga.

De argument som företrädaren för Svensk Energi anför i denna diskussion känner vi också igen från andra försvar av de s.k. ”avregleringarna” av t.ex. järnvägen, posten och apoteken. När man börjar undersöka argumentationen närmare så kommer man fram till att alltihop till slut kokar ner till ideologi. Nyliberal och marknadsfundamentalistisk ideologi.

För övrigt kan jag meddela att min artikel från augusti om elpriserna nu också finns tillgänglig via Clartés hemsida. Se Clarté nummer 3/2010, Infrastruktur i privata banor, ”Elbolagen stryper strömmen i vintermörker”(5) . Tidigare har den ju lagts ut här på bloggen, med kommentarer till varje del, under rubriken ”Varför har elpriserna blivit så höga” (6), (7), (8), (9).

Dan Gmark

Länkar:
1) Rekorddyr el även i vinter (om Kärnkraftfiaskot), SVT 4/1 2011
2) E.ON. och Fortum förlorade på avstängd kärnkraft, Second Opinion
3) 2010 dyraste elåret, DN 4/1 2011
4) Elskatten har ökat mer än elpriset, Second Opinion
(5) Elbolagen stryper strömmen i vintermörker, Clarté
6) Varför har elpriserna blivit så höga? Del 1, Motvallsbloggen 25/11 2010
7) Varför har elpriserna blivit så höga? Del 2, Motvallsbloggen 29/11 2010
8.) Varför har elpriserna blivit så höga? Del 3, Motvallsbloggen 3/12 2o1o
9) Varför har elpriserna blivit så höga? Del 4, Motvallsbloggen 20/12 2010

De senaste dagarna har vi kunnat notera nya pristoppar på elpriset, med spotpriser på elbörsen Nord Pool som under flera dagar legat en bra bit över produktionskostnaden för elen (1). I förra veckan tog Rottneros Bruk konsekvenserna av detta och stängde av halva sin produktion, eftersom det inte lönar sig att producera pappersmassa med det elpris de just nu betalar. Därefter har SCA Ortviken (2) och Vargön Alloys, bland andra, stängt av delar av sin produktion på grund av högt elpris. Vi vanliga konsumenter kan inte lika enkelt sänka vår elförbrukning. Vi måste betala de elräkningar som just nu är särskilt höga på grund av kyla och mörker.

Vi känner igen problemen från förra vintern. Varför har då regeringen, och de myndigheter som ska se till att elförsörjningen fungerar, inte gjort någonting sedan dess? I det följande ska jag försöka besvara den frågan. Om du tycker att något är obegripligt eller om du har en annan åsikt, skriv en kommentar, så ska jag utveckla mitt resonemang. Detsamma gäller även för de tre föregående postningarna i denna serie om elpriserna. Här är en lista på de tidigare avsnitten:

Varför har elpriserna blivit så höga? Del 1
Varför har elpriserna blivit så höga? Del 2
Varför har elpriserna blivit så höga? Del 3

Det hade varit möjligt att undvika de högsta pristopparna denna vinter
Det hade egentligen bara behövts att regeringen eller dess tillsynsmyndigheter hade brytt sig om de utredningar som tvingades fram av protesterna mot den förra vinterns höga elpriser. I dem finns nämligen flera goda förslag till åtgärder.

Energimarknadsinspektionens halvårsrapport (3) har jag nämnt redan i Del 2. Den konstaterar att inga produktionsanläggningar har marginalkostnader som motsvarar de timpriser som noterades. Orsaken till timpriser på 20 gånger normalpriset måste i stället vara att vissa industrier stoppade produktionen och sålde tillbaka el som de inte behövde på börsen, och därmed lyckades pressa upp priset. Om denna förklaring till pristopparna är korrekt så innebär det att en del företag har kommit på att de kan tjäna mer pengar på att spekulera med sin redan inköpta el på elbörsen än på att använda elen för att t.ex. producera stål eller pappersmassa. Är det kanske detta som är den nya ekonomin? Ett industriföretag som ökar vinsten genom att inte producera?

I september kom en rapport ”on the issues that went wrong” från NordREG (4), de nordiska energimyndigheternas samarbetsorgan. Rapportförfattarna konstaterar att prisstegringar i bristsituationer är oundvikliga resultat av marknadens funktion, men att vi måste undvika omotiverade pristoppar som beror på dåligt regelsystem, felaktiga prognoser eller manipulation.

Övervakning och transparens på elmarknaden(5) med underrubriken ”Åtgärder för att öka förtroendet för elmarknaden” kallas den rapport som blev resultatet av att regeringen i juni gav Energimarknadsinspektionen EMI i uppdrag att ”analysera om det finns behov av förändringar beträffande information till företag och konsumenter om elproduktion och prisutveckling”. Förordet inleds med en lojalitetsdeklaration: ”Elmarknaden är en utvecklad och väl fungerande marknad.” På de följande sidorna behandlar man i sju punkter vad det är som gör att elmarknaden inte fungerar väl, och man kommer med ett antal förslag till reformer. Redan från början har man dock ålagt sig en avgränsning för utredningsuppdraget: Alla analyser och förslag till förändringar utgår från dagens marknadsmodell.

Ibland lyser det ändå igenom att dagens marknadsmodell inte är perfekt. Man berättar om Konkurrensverkets utredning om eventuella brott mot konkurrensreglerna av kärnkraftverkens ägare och konstaterar: ”Även om den tidigare samordningen beträffande produktion skulle ha varit i strid med konkurrensreglerna, innebar gällande preskriptionsregler att det saknades förutsättningar för Konkurrensverket att föra ärendet vidare till domstol.”

I stället för att genomföra kraftfulla åtgärder mot det oligopol som styr elpriset har EMI och de stora elproducenterna ”enats om gemensamma branschetiska regler för hantering av information”. Eon, Fortum och Vattenfall torde vara nöjda.

Så har vi rapporten från Nord Pool Spot, Handling of the peak load reserves in the spot market (6),  undertecknad av elbörschefen själv, Mikael Lundin. Den är mindre pratig och mer koncis än övriga rapporter. Även Nord Pool Spot utgår naturligtvis från att elmarknaden i grunden är sund, att det bara är ett antal detaljer som måste rättas till först. En sådan detalj är  prissättningen för ”the peak load reserves”, effektreserven, när den sätts in. Mikael Lundin beskriver hur det med den prissättningsmodell som finns idag är möjligt för en spelare på marknaden att, när det är risk för akut elbrist, manipulera upp priset på elbörsen till tio eller tjugo gånger produktionskostnaden.

Lundin lägger sedan fram några blygsamma förslag. Ett av dem är att  ”hanteringen av effektreserven bör inte öka risken för manipulering av marknaden” (min översättning). När vd för Nord Pool Spot uttrycker sig på det viset innebär det att han vet att Nord Pool Spot manipuleras när det är elbrist. Han summerar: ”Hanteringen av effektreserven har många brister.” Och: ”Dessa brister är allvarliga och det är därför av högsta vikt att hanteringen av effektreserven förbättras så snart som möjligt.” Tyvärr ser denna hantering likadan ut nu som förra vintern.

Vad säger de ansvariga?
Ansvarig för hanteringen av den svenska effektreserven är generaldirektören för Svenska Kraftnät Mikael Odenberg (7). Låt oss se vad han tänker om de allvarliga brister i elmarknadens funktion, som utredningarna har påvisat, och speciellt då hanteringen av effektreserven.

Den 25 januari, efter att två av förra vinterns pristoppar inträffat,  ansåg han att vi levde i den bästa av alla världar. Då hade han bildat en trojka tillsammans med generaldirektörerna för Energiverket och Energimarknadsinspektionen och i en debattartikel i Dagens Nyheter (8) hävdade de att allt var under kontroll och att ingen behövde bekymra sig. DN satte rubriken ”Tillfälliga pristoppar visar att elmarknaden fungerar” och det sammanfattar ganska väl vad de säger med många ord i artikeln.

Även efter februari, den månad som blev till bekymmer för många hushåll och industrier och till glädje för de stora elbolagen, fortsatte Odenberg att hävda att inget behövde ändras, annat än möjligen konsumenternas beteende. I en ny artikel på DN Debatt (9) gick han till attack mot alla som har ”vildsinta idéer” om hur prisbildningen på elmarknaden ska förändras. Artikeln avslutas med en deklaration som klargör att Odenberg inte vill ha några förändringar över huvud taget: ”I stället för att söka efter en ordning som reducerar betydelsen av marknadens prissignaler borde vi diskutera hur vi kan etablera mätmetoder och avtalsformer som ökar konsumenternas möjligheter att anpassa sig efter dem.”

Om vi skalar av det ekonomistiska fikonspråket så innebär detta: Marknaden har alltid rätt och den elmarknad vi har styr alltid allt till det bästa för människorna. Om det ändå inte skulle bli bra för människorna, så har marknaden fortfarande rätt och det är människorna som måste ändra sitt sätt att leva och anpassa sig bättre efter marknadens sätt att fungera.

Sammanfattning
När den svenska elmarknaden skapades genom ett riksdagsbeslut 1995 trodde politikerna att konkurrensutsättningen skulle leda till effektiviseringar så att elpriset skulle sjunka. Men något gick fel. Årsmedelpriset för el har ökat med 300 procent på de senaste tio åren, medan priset på andra varor har ökat med femton procent under samma tid.

Egentligen är det inte så konstigt. En marknad där produktionen kontrolleras av tre stora företag kan lätt manipuleras av dessa, även om en ”börs” med en sorts auktionsförfarande är inblandad. Försvårande i detta fall är att även de flesta köparna på  börsen, elhandelsföretagen, kontrolleras av dessa tre stora företag. När de personer som säljer och de som köper arbetar för samma ägare blir konkurrensen inte särskilt effektiv.

Inte nog med detta. De tre stora utbyter hela tiden information med varandra om driften av sina produktionsanläggningar, om översyner och ombyggnader och andra produktionsbegränsningar. Om det vore en annan bransch skulle det kallas en kartell och vara olagligt. För 2010 kom kärnkraftverkens ägare överens om att låta de flesta reaktorerna gå för fullt under sommaren. Överskottselen exporterades med god förtjänst. Sedan måste aggregaten stängas av för översyn, vilket skedde under hösten. Planeringen var att högst tre kärnreaktorer skulle vara avstängda samtidigt och att allt skulle vara klart den 10 november. Ägarna måste ha vetat att avstängda kärnreaktorer under hösten skulle sänka nivån i vattenmagasinen för vattenkraftverken och därmed höja elpriset för hela vintern. En elbörs reagerar ju på det viset och nu har Nord Pool funnits i femton år. De måste också ha varit medvetna om att reparationer kan dra ut på tiden och att vintern ibland kan komma redan i november. Detta var vad som inträffade detta år och därmed har elpriset drivits upp ytterligare.

Den svenska elförsörjningen fungerade väl före 1996. Det fanns inget behov av en ”fri marknad” med en ”elbörs” och ”frihet att välja” mellan en låtsasmångfald av elhandelsbolag, som säljer exakt samma vara till ständigt varierande priser.

Införandet av en liberaliserad, konkurrensutsatt elmarknad är ett totalt misslyckande. Hushållen har fått högre kostnader. Industrin drabbas av plötsliga, oförutsägbara prissvängningar som framtvingar avstängningar av pappersmaskiner och smältverk som annars skulle drivas kontinuerligt 365 dagar om året. Detta är slöseri med resurser och innebär en kostnad för hela samhället.

Men om vår nuvarande regering skulle erkänna att ”avregleringen” av elförsörjningen var ett misslyckande så skulle de därmed ifrågasätta själva grundbulten i den nyliberala ideologin. Avreglering och konkurrensutsättning måste ju alltid vara bra.  Det är därför som näringsministern och  generaldirektörerna för Svenska Kraftnät och Energimarknadsinspektionen rycker ut till försvar så fort någon börjar tala om problemen med de höga elpriserna.

Mikael Odenberg var moderaternas ekonomiskpolitiska talesman i riksdagen och en av skaparna av ”de nya moderaternas” ekonomiska politik innan han blev först försvarsminister och sedan GD för Svenska Kraftnät. Yvonne Fredriksson på Energimarknadsinspektionen är också tillsatt av alliansregeringen och arbetade tidigare på Näringsdepartementet och Finansdepartementet.

Dessa personer sitter nu som chefer för de statliga verk som har till uppgift att se till att elförsörjningen fungerar på ett sätt som är bra för hushållen, för industrin och för landet  som helhet. Men i stället för att försöka göra något åt situationen så ägnar sig generaldirektörerna åt bortförklaringar och påståenden om att det är konsumenternas fel att elpriset är högt. Tron på ”marknaden” och ”den osynliga handen” har ersatt förnuftet. För detta betalar vi ett högt pris.

/Dan Gmark

Länkar:
1)   Systempris på Nord Pool Spot varje dag 2010
2)   SCA stänger av papperstillverkning
3)   Energimarknadsinspektionens halvårsrapport
4)   NordREG memo to EMG on the price peaks
5)   Övervakning och transparens på elmarknaden
6)   Handling of the peak load reserves in the spot market
7)   Wikipedia om Mikael Odenberg
8)   ”Tillfälliga pristoppar visar att elmarknaden fungerar”
9)   Manipulera inte elpriset – hjälp konsumenterna att anpassa sig
– På Youtube: Magnus Askaner talar om elpriset

Materialet om den svenska elförsörjningen växer medan jag arbetar med det. Därför har jag bestämt mig för att dela upp del 3 i denna serie blogginlägg på två postningar. Nedan följer således del 3 av artikeln i Clarté med rubriken Hur det kommer sig att elbolagen stryper strömmen i kyla, blåst och vintermörker. Den föregås av en introduktion för att uppdatera och anknyta till del 2. Övriga tillägg, kompletteringar och personliga reflektioner kommer i en ny postning om några dagar.

Just nu tillkommer det nyheter om kraftproducenter och elpriser varje dag. Ett exempel är att det hela tiden kommer nya bud om när kärnreaktorerna Ringhals 1 och Oskarshamn 3 ska kunna börja leverera el. Enligt ursprunglig planering skulle alla årets revisioner varit avslutade den 10 november, i god tid innan vinterkylan. Sedan skulle de två sista aggregaten startas i förrgår, den 1 december. Problem med turbinvibrationer, oljetemperaturer och felställda ventiler gjorde att de stoppades igen. Bolagens revisionsplanering skrev jag om i ett inlägg redan den 21 augusti. Ska elbolagen lyckas upprepa tricket?

Bloggens redaktör, Kerstin, har i en kommentar antytt att det är svårt att förstå hur handeln på elbörsen Nord Pool fungerar. Jag kan inte heller säga att jag förstår alla dess mekanismer. Men jag tröstar mig med att inte ens de verkliga experterna, de högt utbildade marknadsteoretiker som nu sitter och försöker komma fram till vad som gick fel den gångna vintern, tycks förstå allt. I varje fall kastar de fram olika idéer om vad man bör göra för att elbörsen ska kunna fungera bättre. Någon föreslår att man ska tvinga elproducenterna att följa konkurrenslagstiftningen i fortsättningen. Någon annan säger att det vore bra med mer transparens, t.ex. att elproducenterna ska berätta om sin produktionsplanering för alla köpare på börsen, inte bara för de egna dotterbolagen. En del betonar att det här med elmarknader inte har funnits så länge (bara 15 år) och att det är naturligt att reglerna på en så här omogen marknad måste ändras ibland.

När jag i början av sommaren åtog mig att skriva en artikel om elförsörjningen trodde jag att de höga elpriserna berodde på något fel i konstruktionen av elbörsen och började mitt grävande där. Nu är min ståndpunkt att Nord Pool är betydelselös. Det är meningen att vi, allmänheten, ska tro att det är där elpriset skapas.

På så sätt leder man bort intresset från dem som har den verkliga makten över elförsörjningen och elpriset. Dessa är Oligopolet (Fortum, Eon, Vattenfall) och staten, d.v.s. regeringen. Regeringen utövar sin makt genom det  affärsdrivande verket Svenska Kraftnät. Det är om detta statliga verk och politikernas roll som den tredje och sista delen av min artikel i Clarté handlar. (Till höger en bild på Svenska Kraftnäts mäktige generaldirektör.)

Svenska kraftnät
Ett system för elförsörjning är beroende av perfekt balans. Den el som förbrukas måste i varje ögonblick motsvaras av lika stor produktion. När Vattenfall blev aktiebolag 1992 förstod regeringen att det var bäst om ansvaret för elbalansen fick ligga kvar under ett statligt verk. Det affärsdrivande verket Svenska Kraftnät skapades och fick ta ansvaret som ”systemansvarig myndighet”. Det fick också ta hand om stamnätet och vissa överföringskablar mellan Sverige och andra länder. Svenska Kraftnät tog även över de gasturbinkraftverk som Vattenfall haft som nödreserv. Vidare fick verket ansvaret för att upphandla, och besluta om insättning av en s.k. effektreserv, som består av några av de stora oljeeldade kraftverk som inte längre behövs för normal elförsörjning.

Ibland inträffar det att prismekanismen på Nord Pool Spot inte räcker till för tillräckligt mycket el ska bjudas ut för att motsvara konsumtionen. Det kan inträffa om elförbrukningen ökar snabbt eller om det blir ett oväntat produktionsproblem, t.ex. om ett kärnkraftverk inte startar som det ska. Då måste Svenska kraftnät gripa in. Myndigheten kan beordra att reservkraft från vattenkraftverken kopplas in. Den kan också beordra att något av kraftverken i effektreserven startas, om behovet väntas bli långvarigt. I snabba lägen kan Svenska kraftnät starta sina egna gasturbindrivna reservkraftverk. I yttersta nödfall kan det statliga verket beordra vissa industrier att stänga av effektkrävande tillverkningsprocesser.

Hittills har Svenska kraftnät tolkat sin instruktion om ansvar för elbalansen så, att om bara elsystemet har hindrats från att bryta samman, så har man fullgjort sin uppgift. En alternativ tolkning av balansuppdraget hade varit, att vid tillfällen när det är uppenbart att prismekanismen för spotpriset inte fungerar, då är det dags att ingripa. Ett sådant tillfälle skulle då ha varit den 17 december 2009, när spotpriset på Nordpool från att ha legat omkring 50 öre per KWh plötsligt gick upp till 1450 öre, för att nästa dag vid samma tid vara tillbaka på det normala vinterpriset.

Prismekanismen fungerade uppenbarligen inte heller den 22 februari 2010, när dygnsmedelpriset klättrade upp till 8 gånger genomsnittpriset under månaden, trots att en del av effektreserven hade satts in. Även de följande dagarna i februari var dygnsmedelpriset extremt högt. Det var dessa höga priser på Nord Pool Spot som gjorde att konsumenter med rörligt elpris fick betala dubbelt så mycket för elen per kWh under februari 2010 jämfört med februari 2009.

Är det marknadsfundamentalism eller bara okunnighet och slarv som gör att man inte låter Svenska kraftnät använda sina muskler för att styra elpriset, när det hotar att bli så högt att industrier stänger av produktionen? Eller är det omsorgen om De Tre Stora som är viktigare än omsorgen om de elintensiva industrierna och de svenska hushållen?

Det är regeringen som bär ansvaret för hur Svenska kraftnät agerar. Som chef och generaldirektör för detta statliga verk har den tillsatt Mikael Odenberg, f.d. försvarsminister, tidigare moderaternas talesman i ekonomiskpolitiska frågor och en av dem som drog upp riktlinjerna för Alliansens ekonomiska politik. Han torde vara tillräckligt kunnig och intelligent för att veta vad han gör.

Elavregleringen – ett skräckexempel
När den socialdemokratiska regeringen 1994 efterträdde den borgerliga, så var man till en början skeptisk till avreglering av elmarknaden. Göran Persson analyserade situationen så här:

”Sverige är bland de ledande i världen när det gäller låga elpriser och en väl fungerande distribution. Att överge detta för att man tror att Europa någon gång i framtiden kommer att avreglera sin elmarknad tycker jag vore mycket svagsint!”

Men anpassningen till konkurrensutsättning var redan påbörjad. 1995 bytte regeringen fot och beslutade att avregleringen skulle genomföras.

2007 utkom en bok om liberaliseringen av den svenska elförsörjningen, ”När folkhemselen blev internationell”, av två forskare vid Tekniska Högskolan i Stockholm, Per Högselius och Arne Kaijser. Efter att ha gått igenom hur avregleringen gick till och vilka verkningar den fått så skriver de båda forskarna:

”Mot denna bakgrund utgör elavregleringen något av ett skräckexempel på hur så gott som alla aktörers förväntningar på en stor samhällsreform i slutänden har visat sig totalt felaktiga”.

Forskarnas slutsatser 2007 är fortfarande giltiga.

/ Dan Gmark

Litteratur:
– Arne Kaijser och Per Högselius: När folkhemselen blev internationell, SNS förlag 2007.
(Recension av boken i Kraftjournalen nr 5/2007)