Jag ska resa bort i kväll och kommer tillbaka på söndag kväll. Tills dess kommer inga kommentarer att läggas ut, så ingen undrar över den saken. Men innan jag åker, en kort närmare titt på regeringens motivering till varför Sverige fortsätter agera knähund åt The New Empire. Så här skriver alltså regeringen på Regeringskansliets hemsida:

Den militära insatsen har varit lyckosam i det att den bidragit till att skydda civila samt har möjliggjort för libyerna att påbörja återuppbyggnaden av sitt land. Natos och partnerländernas insats närmar sig därför sitt slut. Samtidigt har det libyska övergångsrådet, NTC, signalerat att det vill se en förlängning av mandatet, då det anser att läget på marken inte tillåter ett avslutande av missionen. Pro-Gaddafi styrkor är fortfarande närvarande i vissa områden och utgör ett fortsatt hot mot civila. Nato och dess partnerländer avser därför förlänga den militära insatsen och Nato har meddelat att behovet av den flygspaning som Sverige står för är fortsatt stort. (*)

Man häpnar över detta stycke. Varför? Låt mig titta på satserna en i taget:

1: Den militära insatsen har varit lyckosam i det att den bidragit till att skydda civila.

Det är möjligt att operationen varit lyckosam, men i så fall har den hela tiden haft en annat syfte än det som påstås i senare delen av meningen. Nato har bombat Libyen sönder och samman. Tusentals oskyldiga civila har dött under attacken, både av Natos bomber och av de blodtörstiga rebellernas skjutande och mördande och just nu ägnar man sig, tillsammans med de s.k. rebellerna, åt att terrorisera hundratusentals civila i Libyen. Många fler har dött på grund av det inbördeskrig, med av USA och Nato anställda och inskickade mördare, som nu rasar och som möjliggjorts av Natos agerande och attacker, än som hade dött om man aldrig hade ingripit. För att få opinionerna i Väst att acceptera våldet i Libyen ljög man om att Ghadafi hade bombat sin egen befolkning. Det hade han av allt att döma inte gjort. Inga belägg för den saken har hittills framkommit.

2: ..samt har möjliggjort för libyerna att påbörja återuppbyggnaden av sitt land.

Vilket för det första är ett erkännande att landet har förstörts av Nato. Ett uppbyggande hade inte varit nödvändigt om inte Nato hade underblåst ett inbördeskrig och bombat sönder viktiga delar av infrastrukturen.

Regeringens förklaring är som om en fader först hyr ett råskinn att slå sin lille olydige son sönder och samman och sedan säger att nu måste han stå fast vid och fortsätta att utsätta sonen för misshandel så att han därmed skyddar och hjälper sonen att bli återställd från skadorna som den anlitade misshandlaren har åsamkade honom.

3: Samtidigt har det libyska övergångsrådet, NTC, signalerat att det vill se en förlängning av mandatet, då det anser att läget på marken inte tillåter ett avslutande av missionen.

Det är som att säga att både misshandlaren och sonen ber fadern att fortsätta att misshandla sonen eftersom denne inte känner sig och inte är lydig nog än.

4: USA och dess partnerländer i Nato avser därför förlänga den militära insatsen och Nato har meddelat att behovet av den flygspaning som Sverige står för är fortsatt stort.

Eftersom sonen ber om mer stryk så avser fadern därför att låta misshandlaren fortsätta att slå honom, i humanitetens namn. Sverige ska vara med och peka ut områden på sonens kropp för mer stryk, så att råskinnet vet exakt var sonen behöver fler slag.

Gratulerar Reinfeldt & Co, ni har just slagit svenskt rekord i hyckleri, i våldsförskönande och lögnaktighet.

Abayomi Azikwe on the neo-colonial Takeover by NATO (September 15, 2011)

Och visst, vi vanliga småmyror kan förmodligen ingenting göra åt saken. Vi har de senaste 45 åren sett USA segla upp och utvecklas till samma djävulsstat med världsherraväldesambitioner, som en gång Tyskland var, som den gången startade ett ohyggligt krig mot nära nog hela världen. Själv tror jag att vi ser början på det tredje världskriget. När detta bryter ut handlar bara om hur länge Ryssland och Kina faller undan och låter sig provoceras utan att slå tillbaka. Den dagen dessa länders ledare har fått nog kan dessvärre ligga närmare än vi anar, nu när allting tyder på att Syrien står på tur, där Ryssland har en flottbas i Medelhavet.

Det är nämligen så illa, och det torde ledarna både i Ryssland och Kina inse idag, att situationen för deras stater försvagas för varje dag som går nu. Om de inte väljer att säga stopp eller att slå tillbaka innan det blir för sent, får de själva snart se amerikanskinitierade söndringsaktioner, starkt uppbackade av västerländska media, och sedan är det klippt för dem också, och även för Västvärlden.

Ha ett skönt veckoslut, trots världens eländiga tillstånd. Det ska jag försöka ha. Man måste glädja sig åt det lilla också – och så länge man har det.

/Kerstin

Länkar:

Rekommenderas starkt:
Klassperspektivs utförliga artiklar om Libyenkriget.  (Tack Erik H för länken)
*) Svenska insatsen i Libyen förlängs, DN 14/9 2011
- Klart med förlängning av Libyeninsats, Publicerat: kl 19:37 , Ekot 
- Förlängning av Libyeninsats. Regeringen har i dag slutit en överenskommelse med Socialdemokraterna om att förlänga det svenska bidraget till den militära insatsen i Libyen i högst 30 dagar, Regeringskansliet 14/9 2011 

(OBS 15/9 kl 02.00: Har gjort svenska snabböversättningar av citaten nedan)

Så har vi då senare analyser av vad som har hänt i Libyen. Går man bara utanför de stora drakarna i Väst så får man en helt annan bild av vad som hände och händer där och varför, som sagt, för att inte tala om att man får en otäck känsla av att vad som nu händer kan vara början på det tredje stora kriget i Euroasien:

Nothing is more obvious than the fact that the entire war against Libya was in every strategic and material fashion NATO’s war. The casting of the rag-tag collection of monarchists, Islamist fundamentalists, London and Washington-based ex-pats and disaffected Gaddafi officials as “rebels” is a pure case of mass media propaganda. From the beginning the ‘rebels’ depended completely on the military, political, diplomatic and media power of NATO, without which the de facto mercenaries would not have lasted a month, holed up in Benghazi.
….
NATO air strikes were responsible for the massive destruction of Libyan civilian and defensive military infrastructure, bombing ports, highways, warehouses, airports, hospitals, electrical and water plants and neighborhood housing, in a war of ‘terror’ designed to ‘turn’ the loyalist mass base against the Gaddafi government. The mercenaries did not have popular backing among Libyan civilians, but NATO brutality weakened active opposition against the ‘rebel’ mercenaries.  (J Petras, Global Research)

(min översättning: Ingenting är tydligare än det faktum att hela kriget mot Libyen i varje avseende, strategiskt och vad gäller material, var Natos krig. Beskrivningen av patrasket av monarkister, islamiska fundamentalister, London- och Washington-baserade ex-kelgrisar och missnöjda Ghadafi-tjänstemän som ”rebeller” är ett klart fall av mediapropaganda. ’Rebellerna’ var från början helt beroende av makten hos NATO:s militär, politiker, diplomater och media, utan vilken dessa de facto legoknektar inte skulle ha klarat en månad i Benghazi.
…
NATO:s luftangrepp var ansvarigt för den massiva förstörelsen av Libyens civila och försvarsmilitära infrastruktur, bombandet av hamnar, motorvägar, lagerlokaler, flygplatser, sjukhus, el- och vattenverk och närliggande bostadsområden, i ett rent terrorkrig designat att vända lojalistiska massorna mot Gaddafis regim/regering. Legoknektarna hade inget brett stöd bland libyska civila men NATOs brutalitet försvagade aktiv opposition mot ’rebell-legoknektarna’. (J Petras, Global Research))

Petras fortsätter med att beskriva de s.k. rebellerna sålunda:

The main contribution of the mercenary ‘conquerors’ in this grand production was to provide photo opportunities of rag-tag ‘rebels’ waving rifles in Pentagon-style Che Guevara poses riding around in pickup trucks arresting and brutalizing African migrant workers and black Libyans. The mercenary ‘liberators’ triumphantly entered Libyan cities and towns, which were already scorched and devastated by the NATO colonial air force. Needless to say the mass media ‘adored’ them.
In the aftermath of NATO’s destruction, the ‘rebel’ mercenaries showed their true talents as death squads: They organized the systematic execution of “suspected Gadfafi supporters” and the pillage of homes, stores, banks and public institutions related to the defeated regime. To “secure” Tripoli and snuff out any expression of anti-colonial resistance, the ‘rebel’ mercenaries carry out summary executions – especially of black Libyans and sub-Saharan African workers and their families. The “chaos” in Tripoli described by the mass media is due to the ‘self-styled liberation’ forces running amok. The only quasi–organized forces in Tripoli appear to be the Al Qaeda-linked militants, NATO’s erstwhile allies….

(min översättning: Den huvudsakliga uppgiften för dessa inhyrda ’erövrare’¨i denna grandiosa föreställning var att erbjuda fototillfällen av patrask-rebellerna vevande sina gevär i bästa Pentagon-Che Guevarastil, körande omkring i sina pickups brutalt arresterande afrikanska gästarbetare och svarta libyer. De inhyrda ’befriarna’ trädde triumferande in i städer och samhällen som redan var brända och förstörda av NATOs koloniala bombflyg. Behöver inte sägas att media ’avgudade’ dem.

Efter NATOs destruktion visade de inhyrda ’rebellerna’ sina sanna talanger som dödspatruller: De organiserade systematiska exekutioner av ”misstänkta Gaddafianhängare”, plundrande av hem, affärer, banker och offentliga institutioner som hade samband med den besegrade regimen. För att ”säkra” Tripoli och utplåna varje tecken på antikolonialt motstånd genomförde ’rebellerna’ summariska avrättningar – speciellt av svarta libyer och sub-sahariska afrikanska gästarbetare och deras familjer. Kaoset i Tripoli, som beskrevs i media, berodde på att de ’självutnämnda befriarna’ löpte amok. De enda halvt organiserade styrkorna i Tripoli förefaller vara Al Qaeda-kopplade militanter, NATOs förutvarande allierade…)

Petras konstaterar att det förlorade decennium för Libyen som man nu talar om nog är en betydligt långvarigare förlust. De stora oljebolagen har redan förlorat hundratals miljoner (dollar) på kriget och det kommer inte att bli en snabb historia att ersätta all den personal som flytt, som dödats och alla de utländska experter som varit verksamma i Libyen. Afrika överlag kommer att förlora stort, genom att de nu aldrig får sin alternativa Bank of Africa, som skulle göra Afrika oberoende av Västeländska banker och av IMF och heller inte får det kommunikationssystem som var under uppbyggnad för Afrika.

Det kommer inte att bli lätt att kontrollera landet nu när allsköns oenigheter fått fritt spelrum och många olika grupper kommer att vilja vara med och roffa åt sig av den kaka som de nu ser ska fördelas på nytt sätt, islamitiska fundamentalister, monarkister, nykoloniala teknokrater, olika klaners krigsherrar, alla kommer att slåss om resurserna. Detta kommer att slå hårt mot ett land som tidigare hade den högsta levnadsstandarden i Afrika, säger han, och vidare:

As the example of Iraq has vividly proven, NATO is better at destroying than constructing a modern secular state rooted in a modern civil bureaucracy, universal free public education, secular judicial system and modern health services. The US policy of rule and ruin reigns supreme in NATO’s juggernaut.

(min översättning: Som exemplet Irak tydligt har visat är NATO bättre på att förstöra än på att bygga upp en modern sekulär stat grundad i en modern civil byråkrati, allmän och fri utbildning, ett sekulärt juridiskt system och modern sjukvård. USA:s policy att styra och förstöra är första budet i ångvälten i NATO.)

Petras föreslår så att Nato-insatsen var ett sätt att omintetgöra de demokratiprocesser som hade påbörjats i flera andra arabstater och att utgöra ett avskräckande exempel: Försök inte sätta er upp mot Väst för då går det så här. Vilket verkar vara ett sätt att säga att Nato även och egentligen också bekrigar ”rebellerna”.

The Arab popular rebellions were the central concern and the motor force behind NATO’s destruction of Libya . These mass popular uprisings had toppled the long-standing pillars of US-Israel-EU dominance in the Middle East . The fall of the Egyptian dictator Hosni Mubarak and his Tunisian counterpart Ben Ali sent tremors through the imperial foreign offices. These successful uprisings had the immediate ripple effect of inspiring similar movements throughout the region.

(min översättning: De populära arabiska upproren var det väsentliga och drivkraften bakom NATOs förstörelse av Libyen. Dessa massrörelser hade avsatt de långvariga stöttepelarna för USA-Israel-EU:s dominans i Mellersta Östern. Avsättningen av den egyptiske diktatorn Hosni Mubarak och hans tunisiske motsvarighet Ben Ali sände frossbrytningar genom imperiets utlandsförvaltningar. Dessa succeartade resningar hade effekten att de inspirerade till liknande rörelser genom hela regionen.)

Om hur USA såg till att oskadliggöra demokratirörelserna i Egypten och Tunisien, som först såg så lovande ut, skriver Petras:

The US led the way in its counter-offensive in Egypt , by backing the power grab by the military junta led by Mubarak loyalists, who then proceeded to disperse and repress the pro-democracy and workers movements and to end all talk of restructuring the economy. A pro-NATO collective dictatorship of generals replaced the personal autocratic rule of Hosni Mubarak. The NATO powers provided “emergency” billions to float the new regime and ‘derail’ the Egyptian people’s march to democracy. In Tunisia a similar process took hold: The EU, especially France and the US , backed a reshuffling of the ousted regime bringing to the fore a new/old cast of neo-colonial politicians. They plied them with funds, insuring that the military-police apparatus remained intact despite continued mass discontent with the conformist policies of the ‘new/old regime.

(min översättning: USA tog ledningen med sin motoffensiv i Egypten, genom att backa upp militärjuntans maktövertagande, ledd av Mubarak-lojalister, när den fortsatte att skingra och trycka tillbaka den pro-demokratiska- och arbetarrörelsen och att avsluta allt tal om rekonstruktion av ekonomin. Ett pro-NATO-kollektivt diktatorskap av generaler ersatte den enväldigt styrande Hosni Mubarak. NATO-makterna bidrog med nödmiljarder för att hålla den  nya regimen flytande och avvärja det egyptiska folkets marsch mot demokratin. I Tunisien hände ungefär samma sak: EU, speciellt Frankrike, och USA, backade upp och en ommöblering av den störtade regimen och fick fram en nu grupp av nykoloniala politiker. De utrustades med fonder, som säkrade att den militära-polisiära apparaten förblev intakt trots fortsatt stort missnöje med att den nya regimen förde samma politik som den gamla.)

Och om Syrien skriver han vad alltfler mer initierade säger, men inte våra stora media förstås:

Meanwhile the NATO powers were exploiting internal discontent in Syria by arming and providing diplomatic support to the Islamic fundamentalists and their minority neo-liberal allies in an effort to overthrow the Bashar al-Assad regime. Thousands of Syrian civilians, police and soldiers have been killed in this simmering civil war, which NATO propaganda presents as a case of state terror against ‘peaceful civilians’, ignoring the killing of soldiers and civilians by armed Islamists and the very real threat to Syria’s secular population and religious minorities.

(min översättning: Under tiden exploaterade NATO det interna missnöjet i Syrien genom att beväpna och tillhandahålla diplomatiskt stöd till de islamitiska fundamentalisterna och dessas allierade bestånde av en mindre grupp neo-liberaler, i försök att störta Bashar al-Assads regim. Tusentals civila syrier, poliser och soldater har dödats i detta puttrande inbördeskrig, som NATOs propaganda presenterar som ett fall av statsterrorism mot ”fredliga civila”, samtidigt som man ignorerar dödandet av soldater och civila av beväpnade islamister och det verkliga hotet mot Syriens sekulära population och religiösa minoriteter.)

Det intressanta är också att varje land som försöker gå Västländerna tillmötes, som Gadafi och hans söner gjorde åren före kriget, ska veta att:

NATO war on Libya demonstrates to all nationalist regimes that making concessions to Western economic, political and military interests– as Gaddafi’s sons and their neo-liberal entourage had pursued full accommodation—does not offer security.

(min översättning: NATOs krig mot Libyen demonstrerar för alla nationalistiska regimer, att en sådan anpassning till Västs ekonomiska, politiska och militära intressen – som Gaddafi’s söner och deras neyliberala omgivning hade övertygats att anpassa sig till – inte garanterar någon säkerhet.)

Det vill säga, att man aldrig kan lita på Västvärlden, som när som helst kan sticka kniven i ryggen på de ledare som, även om de försöker vara samarbetsvilliga gentemot Väst, riskerar att bli för ekonomiskt självständiga, precis vad Ghadafi själv förutsade och hade fullt klart för sig.

Flera av de vänsterinriktade sydamerikanska ledarna, som Chavez i Cile och Morales i Bolivia m.fl. har dragit precis denna slutsats och försöker nu samla sig inför ett framtida öde av samma slag som Lybens.
Men den största och omedelbara förlorarna utanför Libyen är de subsahariska staterna i Afrika:

Libya ’s generous aid, grants and loans, bought the African states a degree of independence from the harsh conditions of the IMF, World Bank and Western bankers. Gaddafi was a major sponsor and backer of regional integration – including the African Union. His large scale development programs, especially oil and water infrastructure and construction projects, employed hundreds of thousands of sub-Saharan African immigrant workers and specialists who remitted billions to their home countries, helping the balance of payments and reducing deficits and poverty at home. In place of Gaddafi’s positive economic contribution, Africa now faces Tripoli transformed into a colonial outpost, fortifying US military command in Africa and a new push to strengthen military ties with the empire.

(min översättning: Libyens generösa stöd, garantier och lån köpte de afrikanska statern en viss grad av oberoende från de hårda villkor som underordnande till IMF,  Världsbanken och västliga banker innebär. Gaddafi var huvudsponsor och uppbackare av regional integration – inkluderande den Afrikanska Unionen.  Hans storskaliga utvecklingsprogram, speciellt olje-och vatteninfrastruktur och byggnadsprojekt, sysselsatte hundratusentals sub-sahariska gästarbetare och specialister som återförde miljarder till sina hemländer, vilket hjälpte dessa länder att balansera sina utbetalningar och reducera skulder och fattigdom. Istället för Gaddafis positiva ekonomiska bidrag står Afrika nu inför ett Tripoli som omvandlas till en kolonial utpost, som förstärker USAs militära närvaro och makt i Afrika och som kommer att öka de militära bindningarna till Imperiet.)

Natosegern (om det nu är en sådan på lite sikt) har också sina kostnader i Europa, där människor tvingas acceptera nedskärningar av de sociala trygghetssystemen för att istället hålla igång krigs- mord- och förstörelsemaskinen Nato. Samtidigt har Natos agerande skärpt de politiska motsättningarna mellan Nato och BRIC-länderna:

The naked aggression against Libya has heightened Russian, Chinese and Venezuelan security concerns. Russia and China will veto any UN Security Council sanctions on Syria . Venezuela and Russia are signing new multi-billion dollar military co-operation agreements, strengthening Caracas ’s military defense in the wake of the Libyan invasion

(min översättning: Den nakna aggressionen mot Libyen har aktualiserat Rysslands, Kinas och Venezuelas säkerhetstänkande. Ryssland och Kina kommer att lägga in veto mot varje förslag om en FN-sanktion mot Syrien. Venezuela och Ryssland undertecknar nu ett nytt multimiljarddolars samarbetsprojekt på det militära området,  och stärker  Caracas militära försvar på grund av invasionen i Libyen.)

Petras slutar lite optimistiskt med att hoppas att Natos aggressiva förstörelse av Libyen och det libyska folkets tappra kamp mot Nato kan komma att inspirerar unga människor världen över, inte minst i Väst, att gå åt vänster politiskt. Jag tror det är att vara optimistisk, inte bara i överkant utan bortom allt förnuft.

För övrigt får vi nu veta att Tyskland deltar i de aggressiva Natoaktionerna, utan tillstånd från det tyska parlamentet. Våra europeiska politiker bryr sig tydligen inte så mycket om demokratin hemmavid heller. Men, säger de Maiziere:

”the use of German soldiers in NATO operations is standard practice and does not require parliamentary approval.”

(min översättning: användningen av tyska soldater i Nato-operationer är normal praxis och kräver inte tillstånd från parlamentet.)

Nej visst, nej inte heller Obama behövde ju kongressens tillstånd för ”insatsen i Libyen” för det handlade ju inte om krig! Därmed hade han definierat ordet ”krig”. Sådant handlar det bara om om de egna soldaterna riskerar livet, inte om man bara dödar folk i andra länder och bombar deras infrastruktur till grus.

Ovanpå detta, som är dystert nog, förklarar Ryssland nu att det är dags att se över den ryska militärens förmåga och att förbereda sig på det värsta med tanke på att det internationella politiska läget förändras:

Speaking at a Monday press conference in Moscow, Army General Nikolay Makarov said that Russian military organizations must be ready for the worst possible developments. “The situation in the world is complicated and it is constantly changing, especially in North Africa and the Middle East. What happened in these regions was difficult to predict and the events developed at a tremendous speed,” the general said. “No one can tell now what will happen there. However, this is a signal for all states. We, the military, must be ready for the worst scenarios.”

(min översättning: På en presskonferens i Moskva i måndags sade armégeneralen Nikolay Makarov att Rysslands militära organisation måste göra sig beredd på värsta tänkbara utveckling. ”Situationen i världen är komplicerad och den förändras ständigt, speciellt i Afrika och Mellanöstern. Vad som hänt i dessa regioner var svårt att förutse och händelserna utvecklade sig med en enorm snabbhet”, sade generalen. ”Ingen kan nu säga vad som kan hända där. Detta är en signal till alla stater. Vi, militärer, måste vara beredda på det värsta scenariot”.)

Preludium till det tredje världskriget?

Men vi kan bara vara säkra på en sak, det mesta i internationell politik är inte vad det verkar vara medan det pågår.

Och just nu hör jag på ekot att Sverige ska fortsätta sin Libyeninsats ytterligare 6 veckor, efter 27 september för Rebelrådet har bett dem göra det. Både Alliansen och Socialdemokraterna stod bakom beslutet, som alltså omvandlat insatsen från en påstådd FN-insats till ett klart krig på ena sidan i ett inbördeskrig, även om Reinfeldt påstår att det fortfarande handlar om att agera inom FN-mandatet. Det har det inte gjort på många månader. Men bl.a. så här skriver regeringen om beslutet, som formellt ska fattas i morgon:

Den militära insatsen har varit lyckosam i det att den bidragit till att skydda civila samt har möjliggjort för libyerna att påbörja återuppbyggnaden av sitt land. Natos och partnerländernas insats närmar sig därför sitt slut. Samtidigt har det libyska övergångsrådet, NTC, signalerat att det vill se en förlängning av mandatet, då det anser att läget på marken inte tillåter ett avslutande av missionen. Pro-Gaddafi styrkor är fortfarande närvarande i vissa områden och utgör ett fortsatt hot mot civila. Nato och dess partnerländer avser därför förlänga den militära insatsen och Nato har meddelat att behovet av den flygspaning som Sverige står för är fortsatt stort.

Regeringen väntas fatta beslut i frågan under torsdagen och därefter överlämna en proposition till riksdagen. ( Regeringskansliet 14/9 2011 )

Uppenbarligen tror regeringen att svenska folket till huvuddelen består av idioter. Folkförakt av värsta slaget, vill jag kalla detta. Detta är höjden av lögnaktighet vad gäller den svenska insatsen, vad den handlar om och vilket målet med den har varit.

/Kerstin

Länkar:
- NATO’s War Crimes in Libya : Who Grieves for the Fallen Heroes? Prof. James Petras, Global Research, September 10, 2011
- Libya conference: Implications for Third World nations, Prof. Han Dongping, Global Research 7/9 2011
- BRICS countries could block the West’s neocolonial moves in the Middle East, Global Research 5/9 2011
- NATO Uses Libya To Match, Surpass and Supplant UN,Dmitry Rogozin, GRTV, 6/9 2011
- Dangerous Crossroads: Russian Military Chief: Prepare For ”Worst-Case Scenarios” In Unravelling World. High Alert after Mid-East Turmoil. War Games in Late September, Voice of Russia, Global Research 12/9 2011
- NATO is Waging a War Against Civilians, Bill Van Auken, GRTV, 7/9 2011
- African Union Refuses to Recognize Libya’s Rebels, Peter Heinlein, Global Research 29/8 2011
- BREAKING NEWS: CIA Recruits 1,500 Jihadists in Afghanistan to Fight in Libya. ”Al Qaeda Created by the CIA”, Azhar Masood, Global Researh 31/8 2011
- Germany Participated in Libya War without Parliamentary Approval. 100 Germans involved in NATO Libya mission, Deutsche Press.Agentur, Global Research 11/9 2011
- Hariri Implicated in Arming NATO Insurgency in Syria, Dr. Christof Lehmann, Global Research 14/9 2011
- The Al Qaeda Insurgency in Syria: Recruiting Jihadists to Wage NATO’s ”Humanitarian Wars”, PART III, Prof. Michel Chossudovsky, Global Research 2/9 2011
- Klart med förlängning av Libyeninsats, Publicerat: kl 19:37 , Ekot 
- Förlängning av Libyeninsats. Regeringen har i dag slutit en överenskommelse med Socialdemokraterna om att förlänga det svenska bidraget till den militära insatsen i Libyen i högst 30 dagar, Regeringskansliet 14/9 2011 
- Svenska insatsen i Libyen förlängs, DN 14/9 2011

Nej, jag har inte kommit hem riktigt än. Jag kan inte släppa det som händer i Libyen, kanske för att jag känner en avgrundslik sorg över vad våra svenska politiker, inte minst socialdemokraterna, gör just nu, medverkar i något som faktiskt har utvecklat sig till rena krigsbrott och brott mot mänskligheten.

 Alltså över till Libyen
Just nu tycks det förhålla sig så att flera av de städer där stödet för Ghadafi är stort och som ännu inte fallit, Bani Walid, Sirte and Sabha, är belägrade. Man skär av vattenförsörjning, matförsörjning och dessutom saknar de elektricitet. De är omringade av ”rebeller” och Nato terrorbombar städerna kontinuerligt både med explosiva bomber och med ljudbomber (ev. har man gjort ett uppehåll för att ge invånarna en chans att ge sig direkt men det är slut nu). Ljudbomberna är till för att förhindra att människor kan sova och för att skrämma dem och göra dem osäkra. Man ska alltså skrämma, svälta, hungra och törsta ut befolkningarna i de här städerna. Svårt att se hur detta skyddar civilbefolkningen.

Detta är vidrigt och ingenting annat än krigsbrott och brott mot mänskligheten. Det blir intressant att se när ICC tar sig an dessa brott. Det enda som, i bästa fall, gör situationen för invånarna i dessa städer lite bättre är att belägringen möjligen inte är fullt så effektiv som Nato, alltså även Sverige, och de allierade rebellerna hoppas på.

Enligt Sky News reporter, en av de få på plats idag, har i alla fall Ghadafis trupper i staden Bani Walid lyckas slå tillbaka de belägrande rebellgrupper.

To begin with it looks like we have arrived at a holding area for the fighters who have pulled back over the ridge and are preparing for their next surge forward.
Some of them tell us they are frustrated as they felt they were making progress; but they say the decision to pull back has come from on-high – a joint decision by the National Transitional Council and NATO.

Reportern avslutar sin artikel om hur rebellerna, och journalistteamet tvingas retirera med:

From our next layby, we watch and listen to the familiar sound of planes circling overhead before loud explosions echo off the stony hills around us.

They have sent in the cavalry and the Allah u Akbars begin all over again.

Detta kan inte betyda annat än att Nato ämnar bomba ännu värre och under tiden ska de allierade rebellgrupperna befinna sig utom fara. När staden mjuknat av denna civlbefolkningsräddande Nato-behandling så kan sedan rebellerna skickas fram för att ”inta staden” och skjuta, döda, bränna och plundra, precis som varit fallet vid de flesta av rebellernas segrar.

Det tål förstås sen att så många av människorna i staden dött under bombningarna, eller lyckats fly, att rebellstyrkan verkligen kan kontrollera staden. Sanningen är ju annars att rebellerna inte har en chans att kontrollera hela Libyen, utom möjligen med mycket hårda metoder, massdödande av alla misstänkta Ghadafisympatisörer ex.

Jalil har kommit till Tripoli, rapporteras det också. De förespeglade stora och entusiastiska ovationerna över den nyvunna och totala friheten ser vi ingenting av på TV eller i tidningarna, vilket är mycket underligt med tanke på att det hela tiden hävdats att rebellerna är det libyska folket.

Jalil har också hållit sitt första tal i Tripoli, enligt engelskspråkiga tidningar. Han uppmanar rebellerna att sluta med sina hämndeaktioner, vilket visar att NTC inte  har någon kontroll ens över sina egna styrkor, och säger vidare att:

We need to open the courts to anyone who harmed the Libyan people in any way. The judicial system will decide …

We seek a state of law, prosperity and one where sharia is the main source for legislation, and this requires many things and conditions …
Bani Walid, Sirte and Sabha are now under siege by Gaddafi forces. We are betting that our brothers in those cities will fulfil their expectations and you will see them do so soon.

För det första kan vi konstatera att Libyens lagar, enligt Jalil, den tidigare justitieministerns i Libyen, ska vila på sharia. Jag kan inte erinra mig att stater med sådan laggrund har betraktats som västerländskt demokratiska tidigare, men det är kanske dags att börja göra det nu – även offentligt. Saudiarabien säljer ju utan problem sin olja till Väst. Så nu förväntar vi oss också ett offentligt deklarerande av den saudiska staten som demokratisk, i synnerhet som den samarbetar med Nato om att bomba och kriga i Libyen. Dessutom är det kanske naturligare idag, även i Väst, att betrakta stater med i grundlagen inskriven politik och religion, som demokratiska, dvs där väljarna får rösta på vilka personer som ska effektuera den enda och lagstadgade politiken eftersom detta gäller även för EU.

Jalils tal, påpekar AP, handlar om den svåra sits Jalil har just nu, där han måste klara av att medla och skapa enighet inom NTC, som består av både mer sekulära medlemmar och utpräglat islamitiska sådana, och, vilket man inte påpekar direkt dock, de senare styr de militära grupperna och är de som är utrustade med vapnen:

The rising tensions, which have become increasingly public, could jeopardize efforts to rebuild the country and form a cohesive state after six months of civil war. Each side accuses the other of trying to monopolize a new government. On one side stand more secular technocrats, some of whom have long lived abroad or once had ties with Gaddafi’s regime. On the other are conservatives, including the Muslim Brotherhood, who opposed Gaddafi for years on the ground in Libya and suffered during his rule.

Här ser vi alltså begynnelsen till det scenario som vi som varit mot Natos bombande i Libyen, varnade för redan från början och ansett sannolikt. Redan torde fler människor ha fått sätta livet till än om Nato aldrig hade ingripit dessutom, och risken är stor att Natos ledning nu anser att man måste sätta in mer marktrupper (än man redan har där) för att återställa ordningen i ett Libyen i kaos. Tanken, som redovisats tidigare, att sätta in saudiska soldater, istället för västerländska, för att inte upprepa samma misstag som i Irak, kanske låter god men det är nog bara ytterligare ett tecken på Västmakternas avgrundslika kulturinkompetens och okunnighet, eller cynism kanske.

Vilket man än väljer att göra, sätta in fler västerländska Natotrupper eller bara fler saudiska, så torde det leda till gerillakamp mot Natostyrkorna, ett fortsatt inbördeskrig av samma slag som vi sett i både Irak och Afghanistan, där de religiösa rebellgrupperna snart vänder sig mot sina västerländska ”allierade” och de icke-religiösa grupperna inom rebellrörelsen, samt kanske också mot de saudiska krigarna liksom mot de ghadafitrogna och där de sekulära rebellerna vänder sig både mot de islamistiska rebellerna och mot saudierna och där ghadafilojalister vänder sig mot alla grupperna. Ett krig där ”alla strider mot alla” alltså och ingen går säker någonstans. Friheten för ”libyens folk” verka snart bestå i friheten att bekriga vem man vill.

Vad gäller ”frihet” så bör man göra skillnad mellan den frihet som en befolkning upplever att den har, individerna i denna, och den frihet från styrning utifrån som hela landet/staten har. Hur fria eller ofria libyer i allmänhet har känt sig kan jag inte uttala mig om, det varierar antagligen, som i alla andra stater, men det är helt klart att Libyen under Ghadafi , som stat, tillhörde de få staterna på jorden som fortfarande stod fria gentemot ”The New Empire”, världspolisstaten USA med vasallerna i Nato.

Tillbaka till Sverige igen:
En av de frågor som jag ständigt ställer mig, med anledning av Socialdemokraternas agerande på senare år, att ställa upp på dessa nykoloniala projekt och vara med och döda människor i Asien och Afrika för rent nykoloniala syften, är hur Socialdemokraterna kunnat förändras så kapitalt de senaste 20 åren. Är det hot, direkta eller indirekta, från USA och Nato som ligger bakom kovändningen eller är det bara korruption; vi politiker kan förvänta oss individuella och feta belöningar om vi ”ställer upp” för USA? Eller är det verkligen så, som vänstern sagt hela tiden, att Socialdemokraterna alltid haft som mål att rädda kapitalismen men först nu, när denna anses ha vunnit slaget för gott, de kommunistiska eller socialistiska länderna har rasat samman och inte utgör något socioekonomiskt hot längre, så visar man sitt rätta ansikte. Jag önskar att jag begrep orsakerna men det gör jag inte.

Tillägg kl. 20.15:
Just nu talas det en del på nätet om att Nato bombat Bani Walid med senapsgas. Det kan vara ren fantasi och felaktiga rykten men, det kan också härstamma från det faktum att USA påstår sig oroat över de stora lager av senapsgas som man säger att Ghadafi hade lagrat upp. Den kan inte användas direkt, säger man. Jag gissar att man menar att det inte finns vapen att skicka iväg den med:

The mustard gas is not weaponized and would be difficult to use in any immediate attack. But much of the concern is that material could be diverted or sold to third parties such as terrorist groups.
The United States is involved in the safeguard discussions, but there is no current consideration of sending U.S. troops the official said.

Talet om dessa lager av ”massförstörelsevapen” kan vara ett sätt att förbereda den allmänna opinionen i Väst på en regelrätt Nato-invasion i Libyen, för att just säkra att den här gasen ”inte kommer i händerna på terrorister”.

Det kan också tänkas att det handlar om att påverka FN att utfärda en ny FN-resolution, en om tillstånd att sätta trupper på marken i Libyen. Det måste ju till en ny FN:resolution, för att ge agerandet sken av legitimitet eftersom resolution 1973 klart och koncist förbjuder invaderande trupper i Libyen.

The United States is involved in the safeguard discussions, but there is no current consideration of sending U.S. troops the official said.
The focus of the planning effort is what to do ”if a force of some type is needed to secure the site,” he said. ”The discussion is: who is best suited to do it?” Any force could include both military personnel as well as intelligence or contractor personnel with the technical expertise in monitoring chemical stockpiles.

/Kerstin

Länkar:
- Freedom Fighters’ Pull Back From Bani Walid. Lorna Ward, reporting near Bani Walid, Sky News 10/9 2011
- Anti-Gaddafi Forces Enter Regime Stronghold, Sky News 13/9 2011
- Libya, Egypt, Syria and Middle East unrest – live updates, Guardian 13/9 2011
- Libya’s interim leader makes landmark Tripoli Speach, Reuters, 13/8 2011
- Rising tensions among Libya’s new leaders threaten efforts to get country back on track, Washington Post 
- Murder and torture ’carried out by both sides’ of uprising against Libyan regime, Guardian 12/9 2011
- Synd att Bildt vek sig för bombhögern, Pierre Gilly (Klicka på Libyen underst på inlägget och finn flera inlägg på bloggen om kriget)
- Mustard Gas Fatalities North of Libya, Wikileak
- Plans made to seize Libyan mustard gas, Capital Bay, 24/8 2011
- Fears Over Libya’s Missiles And Mustard Gas, Sky News 25/08/2011
- Libyan rebel leaders sold captured poison gas shells to Iran for use by Hamas and Hezbollah, Israel insider 31/3 2011

Den här filmen är intressant i anslutning till vad som händer i Libyen, även om man inte tror det i början. Den handlar om Carlyle Group, vapenproducent bl.a. och om USA:s relation till Saudiarabien, om det i filmen erkänt märkliga förhållandet att USA skyddar Saudiarabien, som i sin tur finansierar jihadiska krigare runt om i Asien, och Afrika där de bekämpar amerikaner och Nato, även om de för ögonblicket får stöd av Nato i Libyen. Saudirelationen kommer i den sista fjärdedelen av filmen, som är ganska lång. Filmen är holländsk, men det är engelskan som dominerar i filmen.

Iron Triangle: Carlyle Group Exposed

Sen får jag väl ”flytta hem” ingen efter att mentalt ha befunnit mig i USA och i Libyen under nära ett halvår. Nu har ju riksdagens sommarlov tagit slut och våra egna eländen, även om de inte är i närheten av libyernas, kräver också några rader då och då – igen.

/Kerstin

Just nu har jag dåligt med tid att skriva blogginlägg så jag nöjer mig med att lägga ut lite kommenterade länkar i den här posten. Det kan komma till fler i samma post de närmaste dagarna.

1) Rubriken ovan syftar på vad som sägs i The Seattle Times som hade en artikel inne 31/8 under rubriken: Growing hints of rivalry over who will govern Libya. Much of Tripoli remains divided up into fiefs, and this jockeying for power illustrates the challenge a new provisional government will face in trying to unify Libya’s fractious political landscape, David D Kirkpatrick och Rod Nordland.
Konflikter pågår mellan grupper av rebeller, om vilka som ska styra och vem som ska vara överbefälhavare. Det blir inte lätt, säger skribenterna, för de här grupperna att enas och att ena det libyska folket. Lite konstigt med tanke på att media gett oss  intrycket att hela libyska folket stod bakom upproret, var väldigt enat alltså. Då borde väl inte detta vara så svårt.

2) West Point CTC Confirms LIFG Terrorists Leading Libyan Rebellion – then apologizes for them. Tony Cartalucci, Land Destroyer 4/9 2011
Lite mer om vilka rebellernas ledare är och varifrån de får sin pengar och vapen. Dessutom hävdar författaren att det bland rebellerna tycks föreligga planer på att gå in i Algeriet och destabilisera även detta land, och vidare att Algeriet stänger sin gräns just nu.

3) Gaddafi’s ghost town after the loyalists retreat
Andrew Gilligan visits the scene of what appears to be the first major reprisal against supporters of Gaddafi’s regime. The Telegraph 11/9 2011
Här berättar skribenten om hur rebellerna beter sig mot svarta i Tawarga. Men förstås, i ett par bisatser förklarar han att det här inte är någonting mot vad Ghadafistyrkorna gör med folk – enligt rebellerna förstås.)

4) The War on Terror is a Fraud. A decade of war started, and both fueled & fought by the same corporate-financier interests, Tony Cartalucci, Land Destroyer 8/9 2011
Som rekommenderas eftersom texten, liksom filmen i förra inlägget, handlar om de lögner vi matats med i våra media om Libyen. Somligt i texten är nog helt korrekt men annat låter lite väl konspiratoriskt i mina öron, som att det skulle handla om de amerikanska ekonomiska eliternas sammansvärjning, att samarbeta med Al Qaida för att ta makten över hela världen. För frågan är ju vad de tänker göra med de här jihadisterna i slutänden. Be dem åka hem och ägna sig åt att samla frimärken? Eller ska de bara betraktas som legoknektar som gör vad de blir betalda för men inte har någon som helst egen agenda? Ja det kanske en del av dem är. Somliga verkar ju inte vara det dock, utan förfaller besjälade av en sann mission, den att se till att man blir av med de otrogna, västerlänningarna alltså, i arabstaterna.
Korrekt emellertid, är att LIFG, den islamistiska libyska frihetsrörelsen, står på USA:s terrorlista då den bl.a. också stridit i Irak och Afghanistan – mot amerikanerna och Nato. De stod även på Ghadafis terroristlista och ett antal av dem satt i fängelse sedan ett tidigare upprorsförsök och hade sannolikt också torterats där, när striderna bröt ut men befriades av rebellerna. Nu är vi alltså med USA och stöttar den organisation som samma USA bekrigar i både Irak och Afghanistan och som man skrämt hela Västvärlden halvt från vettet för.

5) Defenders of the Right of Return
Are Libya’s Palestinians Ready for the Post-Gaddafi Era? Franklin Lamb
Tripoli för Counterpunch 9/9 2011
Franklin Lamb, som är kvar i Libyen skriver i den här artikeln om relationen mellan palestinierna och Ghadafi, att han stöttat dem och även accepterat dem som medborgare i Libyen. Nu fruktar palestinierna att detta stöd från Libyen kommer att försvinna. Vi får också veta hur Ghadafis barn har agerat i den här frågan.

6)
CIA behind the protests in Libya?

7) U.S. Military Wanted to Provoke War With Cuba, ABCNews 1/5 2011
Artikeln handlar om de planer som amerikansk militär presenterade för att få ett skäl att angripa Cuba och som de presenterade för Robert McNamara. Regeringen Kennedy iscensatte aldrig förslagen.
Min anm: Men vi vet att USA:d styrande både tidigare och senare har använt sig av sådana här fejk-operationer för att få människor att acceptera att USA går i krig. Tonkinbukten är bara ett sådant exempel.

/Kerstin

Hos StAn hittade jag en bra och tydlig sammanfattning av vad som hänt i Libyen och hur de initiala propagandalögnerna har visat sig totalt lögnaktiga.

Lies, War, and Empire: NATO’s ”Humanitarian” Imperialism in Libya (26/8 2011)

Det vimlar av information om detta på nätet. Även större amerikanska och engelska tidningar säger ibland några ord som inte stämmer med krigspropagandan. Men i Sverige är media totalt tysta om den verkliga situationen, både om hur det startade och om hur det ser ut idag. Vi svenskar lever med andra ord i ett totalcensurerat samhälle idag, vad gäller de stora media. Det är så att man tror att man befinner sig i g:a Sovjet.

I filmen nedan berättar ett antal svarta gästarbetare, som flytt från Libyen, hur det var. Dessvärre är bara den första delen textad. Den eventuelle besökare som förstår resten får gärna meddela oss andra vad som sägs i senare delen.

Black Libyans Robbed and Abused by Rebels, don’t regard the Rebels as Revolutionaries (Sept 9, 2011)

/Kerstin

Länkar (kommenterade):
- Walter Fauntroy, Feared Dead in Libya, Returns Home—Guess Who He Saw Doing the Killing. It wasn’t the Libyans, Valencia Mohammed, Afro 7/9 2011
Den här mannen påstår att han såg fransmän och danskar mörda libyska människor, och sedan ”överlämna segern” till rebellerna. Det låter verkligen inte bra.

- The Rape and Plunder of Libya, Sandra Barr 7/9 2011 citat ur:

 Secretary of Defence Robert Gates was asked recently ”Do you see any evidence that he Qaddafi actually has fired on his own people from the air?” to which he responded by saying, ”We’ve seen the press reports, but we have no confirmation of that.” Admiral Mullen added, ”That’s correct. We’ve seen no confirmation whatsoever.” (Source Tony Cartalucci)
…….
Now 6 months later, NATO has rained over 50,000 bombs on Libya, they have completely destroyed the countries infrastructure; they have bombed the water and electricity supplies, hospitals, Universities and schools. They have murdered thousands of civilians, a death toll cannot even be established, due to the fact that NATO have shut down the internet, and hampered all means where by information on the atrocities could be reported outside Libya.
Lets hope Susan Rice pursues the NATO/al Qaeda alliance for their slaughter of civilians, with the same vigour that she pursued the Gaddafi regime for their alleged crimes, which have now transpired to have been fictitious!

- UN Security Council, US/NATO & Appointed “Lackeys”: Transitional Council in Benghazi is rejected by ALL Libyan tribes by a Proclamation! M J Santos, The Santos Republic 25/8 2011 (När skrev svenska media om hur 200 stamledare förklarade att de stödde Ghadafi och att de och deras stammar/klaner inte ville bli styrda varken av rebellerna eller Nato? Om svenska media inte skrev om detta, varför i så fall?)

- How Al Qaida men came to power in Libya, Therry Meyssan, Voltaire.net 7/9 2011 (Ett måste läsa för alla som är intresserade av vilka rebellerna är. En hel del av det som Meyssan skriver här har jag också inhämtat via andra källor. Jag accepterar huvuddragen i artikeln alltså.)

- The War on Terror is a Fraud, Land Destroyer, 8/9 2011 (Mycket är intressant i det här inlägget men när jag läser det undrar jag hur mycket författaren själv spekulerar utifrån de fakta som redovisas. En hel del fakta är utan tvivel korrekta dock, som att Bin Ladin från början utrustades av USA, liksom att jihadister skickades till Bosnien under kriget på Balkan där de var med och krigade mot serberna ex.)

- Gaddafi’s ghost town after the loyalists retreat
Andrew Gilligan visits the scene of what appears to be the first major reprisal against supporters of Gaddafi’s regime. The Telegraph 11/9 2011 (Här berättar skribenten om hur rebellerna beter sig mot svarta i Tawarga. Men förstås, i ett par bisatser förklarar han att det här inte är någonting mot vad Ghadafistyrkorna gör med folk – enligt rebellerna förstås.)

Nu har jag inte följt med så intensivt i vad som hänt i Tunisien och Egypten sedan de stora demokratidemonstrationerna men jag tycker mig ha förstått att i båda länderna har resningarna kidnappats. Mycket tyder på att USA har spelat bakom kulisserna och i praktiken behållit sitt inflytande och sitt indirekta styre i båda dessa länder.

Vad gäller Libyen, så var det ganska klart redan från början, att det fanns andra än ”det libyska folket” som drog i trådarna. I artikeln America: A Sunset Empire. The rise and decline of the American Empire, av Devon DB, får man en genomgång av vad som hänt i alla de här fallen. Artikeln ger ett trovärdigt intryck då den stämmer bra med vad jag hittills tycker mig ha kommit fram till i alla de här tre fallen, varför jag rekommenderar läsning av den.

Om Libyen, som inte liknar de andra två fallen, skriver Devon bl.a.:

Due to the then-leader of Libya, Col. Mummar Gaddafi, having never truly been a Western puppet, America launched a propaganda war to allow the US-NATO war machine to intervene in Libya on the grounds of “humanitarian intervention.”

The question that must be first asked is why the West even wanted to intervene in Libya. The answer is because Libya has Africa’s largest oil reserves and Western oil companies wanted access to them. However, there are also larger economic reasons. Months prior to the intervention, Gaddafi had called upon African and Muslims nations to adopt a single currency: the gold dinar. This would have excluded the dollar as the gold dinar would have been used to purchase goods, thus threatening the economies of Western nations. However, the creation of a gold dinar may have also empowered the people of Africa, something black activists say the US wants to avoid at all costs.

“The US have denied self-determination to Africans inside the US, so we are not surprised by anything the US would do to hinder the self-determination of Africans on the continent,” says Cynthia Ann McKinney, a former US Congresswoman. [47]

There was also geopolitics at work as during the war, Gaddafi “vowed to expel Western energy companies from the country and replace them with oil firms from China, India, and Russia.” [48] This would have effectively excluded the West from ever getting at Libya’s oil. By ousting Gaddafi, the West would be able to have a puppet regime to counter Chinese and Russian moves in North Africa as well as access to Libyan oil.

(Min överstättning: På grund av att ledaren vid den tiden, Moammar Gaddafi, som aldrig varit en västerländsk nickedocka, iscensatte USA en propgandakrig för att möjliggöra att US-NATOs krigsmaskin skulle kunna ingripa i Libyen med ett ”humanitär ingripande”.

Frågan måste först ställas varför Västvärlden ville ingripa i Libyen. Svaret är, därför att Libyen har Afrikas största oljereserver och Västs oljebolag ville få tillgång till dessa. Men det finns också andra viktigare ekonomiska orsaker. Flera månader före ingripandet hade Gaddafi uppmanat afrikanska och muslimska länder att acceptera en enda valuta: gulddinaren. Detta skulle ha uteslutit dollarn eftersom gulddinaren skulle ha använts för att köpta varor, varför den hotade Västvärldens ekonomier. Skapandet av gulddinaren skulle också ha uppmuntrat folken i Afrika, något som svarta aktivister menar att USA vill undvika till varje pris.

USA har förnekat självbestämmande för afrikaner i USA, så vi är inte förvånade  över något som USA kan göra för att hindra  självbestämmande på den afrikanska kontinenten”, säger Cynthia Ann McKinney, en tidigare kongressledamot.

Kriget i Libyen handlar också om geopolitik. Gadaffi ”hotade att utesluta Västliga energiföretag från sitt land och ersätta dem med oljefirmor från Kina, Indien och Ryssland. Detta skulle effektivt ha förhindrat att Väst fick något med av den libyska oljan. Men om man blev av med Gaddafi så skulle Västvärlden kunna ersätta honom med en marionettregim för att motverka kinesiska och ryska framryckningar i Nordafrika såväl som deras tillgång till den libyska oljan.)

Media, fortsätter artikelförfattaren, frågade sig först mot slutet av kriget i Libyen vilka rebellerna var, och började få klart för sig att de till åtminstone en del bestod av Al Qaida-krigare, istället, menar han, rapade media den amerikanska anti-Gaddaffipropagandan, om viagra till militären för våldtäkter  etc. medan man teg om Natos krigsbrott och brott mot de mänskliga rättigheterna. Media teg också om alla övergrepp mot svarta gästarbetare (som oftast och felaktigt beskylldes för att vara Gadaffis legoknektar). Slutligen, säger han:

Finally, there was the fact that Western special forces were on the ground. The initial appearance of Western special forces was when British SAS troops were captured near Benghazi in March. However, US CIA agents were in Libya [58] and there may have been French and US special forces in Libya aiding the rebels. In a March interview on the O’Reilly Show, retired Colonel David Hunt of the US Army and Lt. Col. Tony Shaffer, a former Army intelligence officer were interviewed about the situation in Libya. Hunt stated the following when asked about special forces being in Libya:

Yes, absolutely. You’ve got British service been in there about three weeks ago and actually got captured and released. The French GIGN have been in there and our special forces and our U.S. intelligence operatives and their assets.We do not conduct operations like this, large scale air operations, without people on the ground. They have been very successful, very good, not a lot of contact with the rebels because you don’t know who to talk to. But, yes, we have got intel gathering and rescue guys and special operations guys on the ground, have had them for about 12 days.

Shaffer agreed, saying:

Yes, I have heard from my sources — I got a call from one of my key sources on Monday and that’s exactly what’s going on. Let’s be really clear here. You have got to have these individuals doing what Dave just said, especially when you are talking about trying to protect, and the stated goal here, Bill, is humanitarian support. So you don’t want to have weapons hitting the wrong targets. So, Dave is very good on the fact that we have special operations guys sitting there with laser designators. Bill, you saw…

The Americans constantly denied that they had boots on the ground, yet, as usual, they were lying.

(Min översättning: Slutligen var det ett faktum att det fanns Västerländska specialstyrkor på marken. De första tecknen på dessa styrkor kom när brittiska SAS-soldater infångades nära Benghazi i Mars. Men CIA-agenter från USA var också i landet och det kan också ha funnits franska och amerikanska specialstyrkor i Libyen, som hjälpte rebellerna. I mars intervjuades den från USAs armé pensionerade översten David Hunt och överste Tony Schaffer, en tidigare underrättelseofficer i armén, i O’Reillys program, om situationen i Libyen. Hunt slog fast följande när han tillfrågades  om specialstyrkor i Libyen:

Ja absolut. Man har haft britter där för tre veckor sen och de infångades och frigavs. Franska GIGN har varit där och våra specialstyrkor och vår underrättelsepersonal och deras ”assets” (agenter/förhandlare). Vi företar oss inte så här stora operationer, storskaliga luftoperationer, utan att vi har folk på marken. De har varit väldigt framgångsrika, mycket bra, inte så mycket kontakter med rebellerna för att man inte vet vilka man ska tala med. Men visst, vi har haft intelinsamling (?), räddningskillar och killar för speciella operationer på marken, har haft dem där omkring 12 dagar. 

Schaffer instämde med att säga:

Ja, jag har hört, från mina källor — jag fick ett samtal från en av mina huvudkällor på måndagen och det är exakt vad som pågår. Låt oss vara helt klara här. Man måste ha dessa individer för att göra det som David just sade. Särskilt när vi talar om försöken att skydda, och det uttalade målet här, Bill, är humanitärt stöd. Så man vill inte att vapen ska träffa fel mål. Så Dave har helt rätt i det faktum att vi har speciella operatörer som sitter där med lasersikten. Bill du såg….

Amerikanerna förnekade konstant att de hade kängor på marken och som vanligt, de ljög.)

Författaren fortsätter med att säga att:

The imperialists already had plans for a post-Gaddafi Libya, which consisted of ”proposals for a 10,000-15,000 strong ’Tripoli task force’, resourced and supported by the United Arab Emirates, to take over the Libyan capital, secure key sites and arrest high-level Gaddafi supporters.” However, the plan may be problematic as it is “highly reliant on the defection of parts of the Gaddafi security apparatus to the rebels after his overthrow.” There were far reaching economic consequences as it was reported that the new government would favor Western oil companies at the expense of Russian, Chinese, and Brazilian firms.

Due to the imperialists succeeding in Libya, many are worried that the US-NATO war machine may set its sights on a new target: Syria.

(Min översättning: Imperalisterna hade redan planer för Libyen efter Gadaffi, som bestod av ”förslag om en 10.000 – 15.000 stark ’Tripoli styrka’ bestående av och stödd av Förenade Arabemiraten, som skulle ta över den libyska huvudstaden, säkra nyckelpositioner och arrestera högt uppsatta Gadaffi-anhängare”. Planen kan emellertid vara ”högst problematisk eftersom den vilar på förutsättningen att delar av Gadaffis säkerhetsapparat går över till rebellerna efter störtandet av Gadaffi.” Det finns långtgående ekonomiska konsekvenser eftersom det rapporterades att den nya regeringen skulle favorisera Västerländska företag på bekostnad av ryska, kinesiska och brasilianska företag.

På grund av imperalisternas framgång i Libyen är många oroade över att US-Natos krigsmaskin ska inriktas på nya mål: Syrien.)

Mycket tyder på, fast jag bara följt med väldigt ytligt vad gäller Syrien, att det som sker där är en upprepning av vad som skedde i Libyen, med bl.a. importerade upprorsmakare och en enorm och lögnaktig propaganda.

Syrien är emellertid en annan femma, med tanke på den ryska marinbasen där. Kanske tänker USA testa hur långt man kan gå mot Ryssland innan dess ledare säger ifrån på skarpen eller är beredda att vapenskramla. Det är helt klart att USA leker med elden här, en eld som i värsta fall kan tända ett nytt storkrig över Europa.

Å ena sidan vill vi inte ha ett storkrig här igen. Å den andra skulle man ju önska att någon satte P för USA:s megalomana strävanden att behärska och bestämma över hela världen något jag tror att Sverige redan fått känna på.

/Kerstin

Länkar:
America: A Sunset Empire. The rise and decline of the American Empire, Devon DB, Global Research 7/9 2011
- African Union Refuses to Recognize Libya’s Rebels, Peter Heinlein, Global Research 29/8 2011
- The War on Libya: NATO Uses And Abuses The United Nations. The Role of Russia, Konstantin Garibov, Global Research 30/8 2011
- Breaking News: CIA Recruits 1,500 Jihadists in Afghanistan to Fight in Libya ”Al Qaeda Created by the CIA”, Azhar Masood, Global Research 31/8 2011
- NATO and Libya. Operational Media Update For 31 August, NATO OTAN 1/9 2011
- Censorship of the Forbidden Truth: Rick Rozoff’s Stop NATO, 2/9 2011
- Liby’s future according to NATO’s plansm Manilo Dinucci, Viltairenet.org 7/9 2011
- Witnessing the Transition to fear in Tripoli, Lizzie Phelan, Voltairenet.org 8/9 2011
(fler länkar kan komma)

Nu, när Nato anses ha vunnit kriget i Libyen, eller vara bra nära att göra det, och en del av de påståenden som möjliggjorde ett västerländskt accepterande av Nato-bombandet i Libyen har avslöjats som lögnaktiga, börjar journalister också skriva om hur USA sände fångar även till Libyen för tortyr. Att USA använt både Afghanistan och Egypten för det syftet, det vet vi redan, så det här kommer knappast som någon överraskning. Vi minns väl alla hur Göran Persson lät CIA hämta ett par personer i Sverige för transport till tortyrfängelserna i Egypten exempelvis.

Frågan är då om störtandet av Ghadafi verkligen kommer att leda till ett slut på tortyren i Libyen därför att en del av upprorsledaren själva torterats av Ghadafis regim? Ska vi verkligen tro på berättelsen om hur USA bombar ut regimer som går deras ärenden vad gäller att bekämpa terrorism och som utför den tortyr som man inte kan eller inte vill utföra på hemmaplan i USA?

Jag tror inte på den berättelsen. Jag tror inte att USA och Nato räknar med att från och med nu kommer man inte att kunna använda Libyen för detta syfte för nu kommer Libyen att få en sann självständig, västerländsk, humanitär demokratisk regim, en som man inte har makt över och som kommer att obrottsligt följa internationella lagar mot tortyr, åsiktsförtryck och den idealiska rättsordning. Ingenting tyder på att de s.k. rebellerna är mindre intresserade av att döda och tortera motståndare än USA eller Ghadafi varit, eller än Karzai i Afghanistan verkar vara.

Det enda man har anledning att tro i den här saken, såväl som var fallet i Irak och med Saddam Hussein ex., är västmakternas iver att ta död på Ghadafi för att undvika att han ges en chans att framföra några för dessa obehagliga sanningar i en internationell rättsprocess.

Måhända har detta kanske varit det viktigaste skälet för Nato-staterna att göra sig av med Ghadafi. Oljan fick man ju redan av Ghadafi och västerländska företag var välkomna att investera i Libyen under senare år. Men Ghadafi, som ansågs totalt opålitlig kunde, med sin ovana att tala klarspråk och att vara totalt odiplomatisk, när som helst ha avslöjat sådant som Västvärldens ledare inte ville få avslöjat. I varje fall kan man inte utesluta att detta är en, och en inte oviktig del av orsakerna till Västvärldens snabba ageranden efter upproret i Benghazi, vid sidan av en vilja att ta makten över oljan, att hindra Ghadafi från att ena Afrika och frigöra Afrika från skuldfällan, som Väst har de afrikanska staterna fast i, att också inrangera Libyens bankväsende under de stora västliga bankjättarna och dessutom på köpet minska Kinas inflytande i Libyen och i resten av Afrika så småningom.

Att Nato-bombningarna skulle handla om att skydda civila kan man under alla omständigheter inte tro på idag.

Vi ser just nu hur gardinen har dragits ner framför Libyen, när viktiga delar av Libyens kommunikationssystem har förstörts, när alla oberoende journalister, nästan, har lämnat Libyen eftersom de känt sig hotade till livet. Vi har under de här månaderna sett den värsta och mest ensidiga krigspropagana jag upplevt under mitt liv.Men så är det också första gången i mitt liv som Sverige deltar i ett vanligt simpelt kolonialkrig. Alla alternativa röster kan givetvis inte antas ha avslöjat den eviga sanningen men en del av dem har i alla fall fäst vår uppmärksamhet på delar av denna sanning. Dessutom har en hel del av propagandan avslöjats som just sådan av observanta nätanvändare.

I denna propaganda ingår exempelvis att alltid framställa alla oförrätter, all tortyr eller misshandel av oppositionella exempelvis, som den avskydda politiska ledarens personliga och direkta påbud. När tortyr utförs av amerikaner, då har ansvaret däremot alltid, tills motsatsen kommit fram, lagts på lägsta möjliga nivå. Tortyren i Abu Ghraib utfördes av några usla amerikanska fängelsevakterna – i början. När svensk polis stjäl från arresterade eller misshandlar sådana, ibland till döds, så säger ingen att direkt ansvarig för stjälandet, misshandlandet eller dödandet är den svenske statsministern. Man kan visserligen ropa på åtgärder från regeringen, men ingen säger att ”Reinfeldt/Göran Persson ex. misshandlar arresterade, ibland till döds, eller att de skjuter på oskyldiga demonstranter. Det är klart att det finns rötägg överallt och allt som sker i vilket land som helst, kan inte utan vidare skyllas på detta lands ledning, även om det ibland är så att det direkta ansvaret ligger där, som fallet med amerikanska ledares sanktionerande och direkta uppmuntran till tortyr bl.a.

Varken vi i Väst eller folken i andra världsdelar styrs av änglar och överallt finns det även underhuggare som oombedda begår illdåd.

Och just nu samlas gamarna kring naturresurserna och inkomstkällorna i Libyen.

/Kerstin

Länkar:
- AFRICOM and the Neo-Colonialists
NATO’s War on Libya is an Attack on African Development, Dan Glazebrook, counterpunch.org 6/9 2011
- Libya’s Beljah and Friends Don’t Forget The Post 9/11 Torture Network, Patrick Cockburn, counterpunch.org 6/9 2011
- A Victory for the Libyan People? The Top Ten Myths in the War Against Libya, Maximilam C. Forte, counterpunch.org 31/8, 2011
- The CIA’s Libyan Helpers. When Qaddafi Was Our Friend, Joanne Mariner, counterpunch.org 7/9, 2011
How the Agency Became ”One Hell of a Killing Machine”. The CIA and the Drones, Gareth Porter, counterpunch.org 6/9 2011
Lizzie Phelan: Witnessing The Transition To Fear In Tripoli,Libya 360. 3/9 2011
- Libya’s future according to Nasto’s plans, Manlio Dinucci, Voltairenet.org 7/9 2011
Revolt in Libya: a message to Chavez, Nil Nikrandov, Voltairenet.org 5/9 2011
- How Al Qaida men came to power in Libya, Thierry Meyssan, Voltairenet.org 7/9 2011
- Yes, I’m saying that it’s all lies, gagnauga, 1/9 2011
- Unseemly Scrabble for Libya’s Post-Gaddafi Oil Assets Underway, John C. K. Daly. GlobalResearch 4/9 2011
- Manipulating Video Images: Sloppy Journalism or War Propaganda? The BBC’s Fake Images from Tripoli, Michel Chossudovsky, Global Research 5/9 2011
- America: A Sunset Empire. The rise and decline of the American Empire, Devon DB, Global Research 7/9 2011
- Ten Years On Operation Torture, Vijay Prashad, Counterpunch.org 8/9 2011

Letter From Tripoli – Carnage of the Innocent

Under denna video hittar jag bl.a. den här kommentaren:

What we are witnessing must be a Total Moral Bankruptcy of european parliamentarism. When the stupid and brainwashed european masses ”elect” their so called leaders, these evil wars on natural resources become inevitable.
Thanks again for your efforts and struggle, Morris.
And greetings from Sweden – which is NOT a formal member of EVIL NATO – but nevertheless makes reconnaissance flights with JAS Griffon – thus making it easier for EVIL NATO bombs reaching their targets. F-k the politruks

Skyddande av civila, var det ja.

Det här och vad vi kan höra från Libyen (fast ljudkvaliten är dålig bitvis) på en video på Third World visar klart att Nato just nu ägnar sig, inte åt att skydda civila utan åt att terrorisera sådana, att Nato begår brott mot mänskligheten och allvarliga brott både mot FN:s stadgar och mot internationella krigslagar.

På  Mavera blogg får vi också en information som just nu återfinns överallt på nätet, om att rebelledaren Ismail al-Salabi, en av dem som för befäl över en större rebellstyrka, vapenutrustad bl.a. från Qatar och tidigare terroriststämplad islamist, nu kräver att NTC, rebellrådet, ska avgå, varenda en i rådet, då de alla har samverkat med Gadaffi. Jalil, rådets ordförande var justitieminister i den störtade regeringen innan han anslöt sig till rebellerna, Jibril hade hand om ekonomin ex.

Salabi hävdar dessutom att det libyska samhället ska vila på islamisk grund. Så här säger han bl.a. enligt Reuters:

Without naming anyone, Salabi criticised those he said were trying to cast Libyan Islamist leaders as extremists.

”There are secularists who have their own private agenda and would like to portray us as extremist to alienate us from the international community and cause the division that will only serve the tyrant,” he said, referring to Gaddafi.

”Sometimes you wonder and ask, who are they serving?”

Vidare anser han att de frusna tillgångarna, som nu lösgörs, inte ska skickas till rådet. Han litar uppenbarligen inte på rebellrådet, vad nu detta kan indikera för framtiden, med tanke på vilka det är som leder rebellkrigarna och har vapnen:

”These were in the names of individuals in the old regime, so if you unfreeze the assets you unfreeze them in their favour. They belong to the Libyan people.

Detta visar på allvarliga skiljaktigheter mellan rebellrådet, den nu erkända regeringen, och de rebeller som fört kriget tillsammans med Nato och som sitter med vapnen.

/Kerstin

Länkar:
- Libyan Islamist says interim council should quit, Reuters 4/9 2011
- Meet The Devout Islamist Heading Libya’s Rebel Forces In Benghazi, Worldcrunch (Le Monde)
- The ”Liberation” of Libya: NATO Special Forces and Al Qaeda Join Hands. ”Former Terrorists” Join the ”Pro-democracy” Bandwagon, Prof. Michel Chossudovsky, Global Research 28/8 2011
–

Passa på att titta på den här filmen för jag gissar att den endera snart försvinner frånYouTube eller redigeras så att somliga underligheter tas bort ur filmen:

CNN’s Dreadful Propaganda — To Demonize Gaddafi Al-Qaeda Rebels Force To Lie Tortured ”Nanny”

Kvinnan påstås ha hittats i hemmet hos en av Ghadafis söner, svårt bränd på grund av att Ghadafis sonhustru hällt kokande vatten över henne och utan möjligheter att få medicinsk vård. Men det är helt klart att hon har fått avancerad medicinsk vård eftersom hennes hand har en ingång för dropp av något slag och det dessutom finns rester av bandage på baksidan av hennes huvud. Var hon fått denna vård kan man förstås inte avgöra. Så vad ska man tro, vad gäller den här flickan?

Jag tror i varje fall inte på den mediabild av vad som hänt henne som man matar oss med nu. Jag tror, men vet förstås inte säkert, att detta är en ”kuvöshistoria”. En inte alltför vågad gissning är att hon har fått sina brännskador när Nato bombade Ghadafis område, om hon alls varit anställd i familjen Ghadafi. Detta är en snällare tolkning än andra möjliga sådana.

I ett tidigare inlägg påpekade jag att det går att få somliga människor att säga vad man vill genom att betala dem bra men det finns ju andra möjligheter att få dem att säga sådant.

/Kerstin

PS kl. 18.00:
När jag tittar en gång till på videon så börjar jag undra om den inte tom är någon eller några journalisters försök att tala om för tittarna att vad de säger inte är sanningen och att de vill visa att historien inte hänger ihop, fast de inte får säga det i klartext. Eller ska vi utgå från att ingen, inte ens någon i i kontrollrummet hos CNN, reagerade på den där handens bandage?

PS2, 5/9 2011 kl. 01.45:
En besökare gav mig en länk till en isländsk site (skriven på engelska). Författaren har gått igenom Libyenkrisen på ett mycket bra sätt och inte minst har han/hon visat på många fler propagandaexempel, som verkligen är värda att läsas. Alltså rekommenderar jag siten gagnauga. Det är ett långt och innehållsrikt inlägg med massor av avslöjande videos och bilder.

/DS

Länkar:
- Khadaffis privata sjuksköterska talar ut, Expressen 4/9 2011
- Vittnesmål från Kadaffis terrorvälde, Korrespondenterna 4/9 2011, SR
- Manipulating Video Images: Sloppy Journalism or War Propaganda? The BBC’s Fake Images from Tripoli, Michel Chossudovsky, Global Research 5/9 2011
- The Libya Media Hoax: Fabricated Scenes of Jubilation and Euphoria on Green Square, Metro Gael, Global Research, 23/8 2011
- Killing the Truth: Western Mainstream Media Complicit in NATO War Crimes in Libya, Finian Cunningham, GlobalResearch 24/8 2011