Klas Sandberg har lagt ut ytterligare ett avsnitt av sin mycket intressanta genomgång av de konservativas i USA politik, syftet med den och planeringen av den. Hans poster om detta område är helt enkelt lysande och ett måste för varje person som är intresserad av internationell politik.

Vad är neokonservatismen? 4
Världherraväldet inom räckhåll

OK, jag accepterar de idealistiska nyliberalernas förklaring att det inte har funnits någon rent nyliberal stat – någonsin (detsamma säger alla på vänsterkanten om kommunismen, nämligen att deras utopi aldrig har förverkligats), och skulle tacka skaparen om han hade funnits, för den saken. Så låt oss istället, med Johan Ehrenberg, börja tala om Kapitalismens skuld. Där har vi bottenlösa brunnar att ösa ur, både statliga sådana och privata, och dem borde vi kunna tala om och avslöja utan att trampa de unga nyliberalerna, eller libertarianerna på tårna.

Det är alltså inte bara kommunismens skuld vi borde lära oss mer om och syna närmare i sömmarna utan även kapitalismens skuld. Den som vill se en liten del av den senare rekommenderas att kika in på bloggen Pasteys plats och se filmen på inlägget, om hur svarta behandlades i Sydstaterna i USA tills för inte så länge sedan. Filmen leder vidare till fler delar om samma historia, den om Västvärldens vita och deras förtyck av afrikaner, bl.a om Kung Leopolds av Beligen kolonialisering av Kongo. (Kan också läsas om i boken Kung Leopolds vålnad. Om girighet, terror och hjältemod i det koloniala Afrika/ Ordfront förlag, 2000.) Över 10 miljoner dog i terrorn i Kongo, bara en ynkligt liten del av all död som kapitalismen har förorsakat.

De som ses i den första av filmerna, den som visas på Pasteys blogg, om lynchningar av svarta i den amerikanska södern, var föräldrar och far- och morföräldrar till president Bushs viktigaste stöttepelare, varav många är fanatiska kristna. De hade och har alla Gud på sin sida, hävdar de.

Själv läste jag om Ku Klux Klan, som nämns i filmen, i slutet av 50-talet då organisationen fortfarande var högst aktiv, och förfärades över vad jag läste. Det skulle dock ta ytterligare sju till tio år innan jag förstod att sätta in det jag läst om Ku Klux Klan i ett större sammanhang, i samband med att jag kastade av mig de skygglappar den intensiva indoktrineringen om USA:s förträfflighet, som jag och andra i min generation indoktrinerades i under efterkrigstiden, precis samma indoktrinering som dagens unga generation utsätts för via dagens otroligt ensidiga massmediarapportering.

Och härmed lägger jag in bloggen Pasteys plats i min länkrulle.

Så var både julen och nyåret över, och jag har som vanligt fått några av de böcker jag önskade mig i julklapp. Julhelgen och mellandagarna är därför en av mina två läshögtider. Alltså har jag, under två hela dagar, suttit med näsan i Naomi Kleins bok Chockdoktrinen. Katastrofkapitalismens genombrott (Ordfront förlag, 2007) och sträckläst den. Det är en diger lunta på 500 sidor text plus 100 sidor fotnoter. Det är boken, som varje person med vänsteridéer måste läsa, och troligen också läser och som varje nyliberal också borde läsa, men troligen inte gör det. Aktiv okunskap är, som Gunnar Myrdal påpekade på 60-talet, ett vanligt förekommande fenomen.

Jag kan inte säga att jag fick så många nya idéer på det övergripande planet. Det mesta på den nivån visste jag redan. Men däremot fick jag ganska mycket kött på benen, information om detaljer som stöder min tidigare uppfattning och Naomi Klein presenterar verkligen ett intressant perspektiv på de senaste 45 årens amerikanska utrikes- och inrikespolitik.

Jag visste alltså redan i slutet av 80-talet att Chile ansågs som ett mönsterland under Pinochet, samt att Världsbanken och Valutafonden senare tvingat på land efter land fullständigt ödeläggande nyliberal ekonomisk politik i utbyte mot lån. Det var ändå överväldigande, för att inte säga chockartat, att läsa om alla exemplen samlade och med alla detaljerna.

Jag har tidigare på bloggen skrivit om hur Friedman ansåg att kriser skulle utnyttjas (eller skapas) för att stöpa om välfärdsstater till nyliberala klassamhällen – oj förlåt, till länder med total frihet – för kapitalet. Men jag visste inte att redan Friedman talade om hur Chile behövde en ekonomisk ”chockterapi”. Det begreppet hade jag inte hört förrän Ryssland drabbades av en sådan, den där ekonomiska terapin som sänkte medellivslängden i Ryssland med 8 år på ganska kort tid.

Vi i Sverige har ju också fått oss en slev av samma terapi. Den genomfördes efter att man inbillat svenska folket att vi levde i en ekonomisk kris därför att vi hade levt över våra tillgångar. Senare skapade man en riktigt sådan, under regeringen Bildt i början av 90-talet – med kronförsvaret som tömde Sveriges valutareserv. Det var en chockterapi som vi vanliga människor fortfarande lider av (trots att man trollat bort en stor del av konsekvenserna med statistik) men som den ekonomiska eliten i Sverige har blivit ofantligt, ja rent sagolikt, astronomiskt mycket rikare av.

Men visst var somligt överraskande. En av de saker som jag inte varit medveten om är hur få personer det är som styr världens öden och som lyckades införa nyliberal Friedmansk ekonomisk klasspolitik i stort sett över hela världen. Får man tro Naomi Klein, och hon torde inte vara helt fel ute, så handlar det om i stort sett ett tjog gubbar som dyker upp överallt och tvingar på andra länder regler och lagar som möjliggör för USA:s multinationella företag att köpa upp jordens resurser och tjäna pengar på krig och elände, krig som just initieras av samma personer eller deras allierade, även om de sedan har hjälp och stöd av ett större antal hängivna beundrare och ryggkrökare.

Boken handlar också om hur USA, under Bush d.y., har förvandlats till en rent korporativ stat där regering och storföretag är i stort sett identiska storheter. Korporativism är, som de mer initierade redan vet, den bärande principen i fascismen. Det handlar om hur USA alltmer privatiserat kriget, om hur man byggt upp kommersiellt bedrivna privatarméer och om hur privatägda vapentillverkare m.fl. tjänar ofantliga summor pengar (de amerikanska skattebetalarnas pengar) på kriget i Irak, privata företag, som Halliburton och Black Water, som samtidigt har tentakler rakt in i vita huset, ja i vissa fall är Vita huset.

Läs boken, det är den värd.

Läs också:
– Chockdoktrinen – år 2007 och decenniets viktigaste verk, bloggen Biology and Polititics

samt tidigare inlägg om saken på Motvallsbloggen:

-Idioti att spara sig ur ekonomiska kriser, 17/9 2005
– Människor inte mer värda än skjortor, 30/9 2005
– Mentalt sjuka soldater sänds tillbaka till Irak, 23/6 2006
– Friedmanismen och den eviga krisen, 10/9 2007

Med tanke på EU-domen om blockaden av Laval i Vaxholm repriserar jag en del av ett tidigare inlägg på bloggen:

Mikael Nyberg, författaren till boken Kapitalet,se, redogör utförligt (450 sidor) för all den energi och de otroliga summor pengar som amerikanska och svenska företag lagt och lägger ner för att vända opinionen mot välfärdsamhället och för marknadsliberalismen. I centrum för propagandan för ”systemskiftet” står Aspeninstitutet i USA, bekostat av de stora företagen därstädes, där även många kända svenskar inom ”eliten” skolats in i propagandans konster och där man dragit upp riktlinjerna för kampanjer mot den allmänna välfärdstaten. Jag citerar ur Nybergs bok:

Efterkrigstidens sociala kontrakt är i upplösning, heter det i Aspeninstitutets rapport. Åtta timmars arbetsdag fem dagar i veckan är en ”historisk abnormitet” och full sysselsättning ”bör inte accepteras som ett mål i sig och naturligtvis inte som något absolut gott som ska uppnås till varje pris”. Men i omställningen till bestående arbetslöshet riskerar samhället att upplösas i vilda strejker, sabotage och politisk oro. ”Om vi inte är kloka nog att förhindra det, kan trettiotalets klasskrig lätt blossa upp på nytt och förvärras.” (s.143)

Slut på reprisen

Tillägg idag:
Nu har man väl i stort sett genomför allt det där som regeringen och oppositionen lovade inte skulle hända om vi gick med i EU – och en hel del därutöver i samma riktning. EU som projekt har samma agenda som Aspeninstitutet, vilket motståndarsidan försökte få fram, med ofantligt mycket mindre resurser än ja-sidan hade.

Ändå har det bara börjat.

PS: Vem tror på att Littorin är besviken över domen?

Länkar:
– Liberalismen – ett förstadium till fascism?, Motvallsbloggen 9/5 2006
– Motgång för Byggnads i EU-dom, DN
– Facket förlorade i Vaxholmsmålet, AB
– Regeringen vill ändra lagen, SvD

Via My left Wing fick jag länkarna till fyra YouTube-filmer om USA:s krig, men framför allt om det militärindustriella komplex som Eisenhower så framsynt varnade för då han avgick som president. Varje person som läser det här borde se filmerna – alla fyra, även om de tillsammans utgör ett entimmesprogram.

– Why We Fight 1/4
– Why We Fight 2/4
– Why We Fight 3/4
– Why We Fight 4/4

Kontentan av de här filmerna är så ruskig att jag inte orkar skriva ut den. Se och bedöm själv, och fundera igenom implikationerna av vad som sägs och visas i filmen.

Av dem som tar sig tid att följa min rekommendation och ser filmerna kommer några att säga att ”Det där visste jag ju redan”. Somliga kommer att säga att ”Det där visste jag inte”, och börja tänka, kanske börja informera sig mer. Andra kommer att säga att ”Det där tror jag inte på”. Men ingen som läst denna min rekommendation kan någonsin säga att de inte visste. De som inte tror på vad som sägs och visas i filmerna, liksom de som inte redan vet och som undviker att se dem, kan bara säga: ”Jag ville inte veta”.

Vi har just nu en utrikesminister som är direkt lierad med det amerikanska militärindustriella komplexet, som diskuteras i filmerna, genom att han springer ärenden åt detta komplex, och resten av regeringen sympatiserar djupt med dem som styr i USA, vapen- och flygindustrin, oljeindustrin, kongressen och de amerikanska neokonservativa Think Tanks, som producerar och levererar de lögner man serverar väljare och vilseleder dem med, både i USA och här hemma. Timbrohydran samverkar intimt med dessa amerikanska Think Tanks.

Det är inte alls svårt att få folk att gå i krig, säger en av analytikerna i slutet av filmen, och ack så rätt han har. Propaganda kan få folk till nästan vad som helst.

Via bloggarna Motbilder och Magnus Berg, Burgsvik, fick jag tips om ett par artiklar i norska Aftenposten, redan några år gamla, men totalt okända i Sverige vad det verkar, om att USA hotade Norge då en norsk politiker gick ut och tyckte att Norge borde bojkotta israeliska varor.

Jag har ofta undrat om USA-hot kan ha legat bakom somliga, för mig, mycket underliga åtgärder som vår svenska regering vidtagit (ja inte den nuvarande förstås, den behöver USA säkert inte hota). Så har jag slagit bort tankarna och intalat mig att så konspiratoriskt får man inte tänka. Efter att ha läst de här bloggarna och artiklarna undrar jag inte mindre, får jag ju säga.

Länkar:
– USA hotade Norge för Israels skull. Motbilder
– USA hotade Norge, Magnus Berg, Burgsvik blogg
– SV’s boycott call embarrasses government, Aftenposten
– USA threats after boycott support, Aftenposten

Som Thomas skriver i en kommentar till mitt förra inlägg, så är nog Lars Vilks enda syfte att än en gång komma i rampljuset. Om det är så får man bara konstatera att han är en nyttig idiot för Bush med anhang, som vill börja bomba Iran också, för Israel och dess etniska rensning av de ockuperade områdena i Palestina och för muslimska fundamentalister som gör vad de kan för att uppvigla muslimer runtom i världen till terrorattentat.

Undrar hur många som idag vet att de sionister som började som terrorister i Palestina i akt och mening att skapa ett nytt Israel där, välkomnade judeförföljelsen i Europa och framför allt i Tyskland i början av 1900-talet, eftersom de ansåg att en sådan gynnade deras målsättning, att skapa en judisk stat. Det skulle leda till att fler kom till Palestina och sällade sig till sionisterna i kampen för en egen stat och att fler judar runtom i världen skulle bidra till och stödja bildandet av ett nytt Israel.

På samma sätt anser sig muslimska fundamentalister idag gynnade av en tilltagande förföljelse av muslimer i Västvärlden och i USA, eftersom de räknar med att de därmed kan få fler anhängare runtom i världen och också rekrytera fler som är beredda att ta till terrorism för den islamiska kampen. Bush och Israels ledargarnityr å sin sida har ingenting emot fler muslimska terrorattentat eftersom det ger dem anledning och stöd för uvidgat krig mot oljeländer i Främre Asien.

I samma andetag som vi köper antiislamistisk propaganda och försvarar Vilks ageranden förråder och överger vi den stora majoriteten av alla muslimer, de sekulariserade eller moderata muslimerna som inget hellre önskar än att få leva i demokrati och i fred, i de Västländer de flytt till eller i sina hemländer.

Ett TV-program om saken – värt att ses
Har vidare just skaffat mig möjligheter att se digital-TV, efter en TV-fri period på några månader, och tittade idag bl.a. på programmet om Kristallnatten som sändes i Kunskapskanalen. Filmen om denna händelse gav mig kanske inte så mycket nytt, och jag visste ju också redan det som Ester Pollack berättade i intervjun med henne efter programmet, att svenska tidningar, med få undantag (som Göteborgs Handels och Sjöfartstidning och Eskilstunakuriren, som mina föräldrar prenumerarade på då de bodde i Eskilstuna under kriget), var synnerligen följsamma gentemot tyskarnas önskemål i början av kriget samt om hur de vände kappan efter vinden då denna började blåsa i en för Västalliansen gynnsammare riktning efter 1942. Svenska massmedia kröp för Hitler då och senare för motsidan, de stora medierna kryper likadant för USA och Israel idag.

Så tror somliga idag, de där som inte förstår, eller som inte vill se vad Vilks sysslar med och som försvarar honom med näbbar och klor, eller som inte förstår vad den antiislamistiska propagandan i Västvärlden går ut på, att de är mycket förnuftigare än deras föräldar, far- och morföräldrar var!

Länk:
– Kristallnatten, Kunskapskanalen
Programmet går i repris 9/11 och 12/11 i samma kanal.
Och vad ska man säga om det här?
– Vilks Muhammedhund blir forskningsprojekt, DN
Och här en intressant bloggpostning om Israels terroristtradition:
Folke Bernadottes död och eftermäle, Förbannad Pacifist
(Tack Motbilder, för länken)

Kan inte låta bli att citera Jeff Huber, som skriver bloggen Pen and Sword, angående ”skillnaderna” (en ironisk betraktelse) mellan USA och Pakistan:

That brings up a couple more differences between America and Pakistan. If Musharraf falls from power, Pakistan’s nuclear weapons might fall under the control of known lunatics, while America’s nuclear weapons are already under the control of known lunatics.

Inlägget Pakistan and U.S.: Pots and Kettles and Constitutions är i högsta grad läsvärt.

(Jeff Huber har tjänstgjort vid amerikanska flottan, numer pensionerad därifrån)

Citat från Pierre Gillys blogg:

”Vem talar ännu idag ännu om förintandet av armenierna?” sa Hitler i ett tal den 22 augusti 1939. Ja, inte Carl Bildt i alla fall.

Läs inlägget.

Via Pierre Gillys blogg kom jag att läsa en informativ artikel i Esquire, om en intervju med några högrankade tjänstemän runt president Bush. De båda är Mellanösternexperter och de arbetade, på olika sätt, med förhandlingar med Iran efter 9.11.

Intervjun handlar om hur kriget mot Iran förberetts och förbereds och om hur fredsinitiativ, vad gäller Palestinafrågan, från arabstaterna nonchalerades, bl.a. pga Sharons önskemål inför det israeliska valet mm. Förfärande läsning. (Vad gäller Israels politik, och Sharons önskemål så förvånar det mig inte, eftersom jag sedan bra många år är helt övertygad om att de styrande i Israel för allt i världen inte vill ha fred.)

De båda tjänstemännen, en man och en kvinna numer gifta med varandra, har avgått och nu är de belagda med tystnadsplikt och vad de vill publicera censureras. De försöker ändå, så gott de kan, informera om vad som faktiskt har hänt i den här frågan och hur det har gått till, samt att varna för det kommande kriget mot Iran, förmodligen i någon slags förhoppning att någon eller några ska stoppa galningarna i Vita Huset.

Läs artikeln, den är mycket viktig. Här talar ett par goda konservativa personer, som tappat tron på sin regering och sin ledare och president. Det har gått ganska långt när sådana går ut och vill varna för vad det egna partiets ledning står beredd att göra. Har man läst deras story förstår man dem. Det finns ingenting hederligt i Bushregimen, bara storhetsvansinne och ond vilja.

Det kommer att komma ett anfall på Iran, säger en av dem tvärsäkert sist i artikeln och vi är så trötta på att försöka informera om detta, suckar kvinnan, en av de två fd topptjänstemännen.

Dessvärre tror jag dem och det perspektiv och de risker som detta öppnar är förfärande – mycket, mycket värre än anfallet på Irak (varmed inte menas att det som händer i Irak, liksom i Palestina, inte är förfärligt – tvärtom, det är så hemskt att man knappast orkar tänka på det).

Länkar:
– Pierre Gillys blogg
– Esquire