I förra inlägget (nedan) trodde jag på DN:s reporter och deras granskning av Försäkringskassans rapporter men 17 vet om jag borde ha gjort det, för så läser jag vidare i DN, och studsar för en fet rubrik som skriker ut att:

Venezuelaner i jättemarsch mot Chávez
Caracas. Hundratusentals venezuelaner vällde till stöd för oppositionskandidaten Manuel Rosales fram längs Caracas gator i ”Caminata por los 26 millones” (Marsch för de 26 miljonerna) på lördagen.

Oj då, tänker jag, var har hänt, har Chávez förlorat sitt stöd bland folket. Ja tydligen har han det, för hans utmanare Rosales påstås ligga på 1530 procent i opinionsmätningarna. Hoppsan, det måste vara rekord alla tider! Torde ingen kunna slå tänker jag förstås. Några rader längre ner läser jag emellertid, och nu med stigande förvåning, att President Chávez är solklar favorit med 4560 procent i enkäterna. Hur många procent väljare har man i Venezuela?

Så kommer förklaringen till rubriken, fast man ska förstås känna till DN:s propaganda mot Chávez för att förstå att det är en sådan:

Han är föraktad i Washington en motvilja som är ömsesidig men Venezuela står för ungefär en åttondel av USA:s oljeimport.
Mycket av miljardintäkterna använder Chávez till vård- och utbildningsprogram för Venezuelas fattiga, vilket förklarar hans popularitet bland väljarna. Rosales anhängare är dock rädda att Chávez är för influerad av vännen Fidel Castro.
– Rosales är vårt sista hopp att hindra att landet blir ett nytt Kuba, sade 53-årige Antonio Romero i lördagens marsch.

Milda makter – tala om att snubbla på siffror och avslöja sig i samma andetag. Bara att hoppas att reportern som skrev artikeln om Försäkringskassan har lite bättre koll på siffror och sånt.

Länk:
Jättemarsch mot Chavez, artikel i DN

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Mikael Nyberg skriver en mycket intressant artikel om Carl Bildts inblandning i kampanjen för att övertyga framför allt européer om det nödvändiga i att attackera Irak.

Randy Scheunemann, direktör vid Committe for the Liberation of Iraq och före detta rådgivare till försvarsminister Donald Rumsfeld, frågade Carl Bildt om han ville hjälpa till med krigskampanjen. Det ville Carl Bildt. I januari 2003 etablerade sig kommittén i Europa med ett internationellt rådgivande utskott.

Hela artikeln, och flera andra mycket läsvärda sådana, kan läsas på Mikael Nybergs hemsida, som det finns en länk till under ”övriga länkar” till höger här.

Den nya högerregeringen blir bara mer och mer skräckinjagande. Ska vi också snart få se svenska soldater i Irak, med uppgift att avlasta USA månne?

Det torde hur som helst bli lättare för regeringen att värva soldater för svenska krigsinsatser utomlands när man gör det svårare för folk att få arbeten med anständiga löner och dessutom för arbetarklassens barn och för människor som stampats ut från arbetsmarknaden, att studera vidare. Det är de fattiga som används som kanonmat för USA:s oljeintressen och för de rikas välfärd.

Länk
Mikael Nybergs artikel om Bildts engageman för USA:s krig i Irak

Protestera mot förändringarna av A-kassan -klicka och skriv på

Anlände en timme senare än beräknat, eftersom vi blev stående i bilkö på motorvägen in mot Göteborg, som berodde på en trafikolycka av det mer osannolika slaget. Väl framme vid olyckan trodde vi nästan inte våra ögon. Över den sådär en meter höga mittsargen av betong, hängde en bil, som om den hade blivit upplyft dit av en lyftkran. Helt omöjligt att lista ut hur den hade kunnat hamna där och lika osannolikt att den balanserade där, lite på trekvarten och utan stöd för något av hjulen, utan att ramla ner på endera sidan av sargen.
Men vi kom fram till slut.

Bokmässan är ett enda gigantiskt sammelsurium av bokmontrar, av öppna partier där kändisar, författare, poeter, fackföreningsaktiva och radiopratare talar om allt mellan himmel och jord – samtidigt och i var sin högtalare. Dessutom finns där ett antal caféområden med oändliga köer vid kassorna.

Är man i min ålder, då hörseln inte klarar av att urskilja 500 olika ljud samtidigt längre, orkar man inte ens försöka urskilja en föreläsning eller ett samtal via mikrofoner i det sorl som allt detta resulterar i. Jag brukar alltså stänga av omgivningen, gå in min egen intellektuella bubbla och bara trava omkring med näsan i bokborden, kolla titlar, läsa på baksidorna av böckerna, ställa frågor till monterpersonalen, köpa en och annan bok och vandra vidare till nästa förlag och nästa bokbord. Det tar ett antal timmar att komma igenom hela mässområdet på det sättet.

Det brukar vara massor av folk där som jag känner och som har sett mig men som jag inte har sett, massor med kändisar som alla andra har sett men inte jag. Det händer dock att jag krockar med någon känd kulturpersonlighet och först senare inser vem det var jag gick rakt i armarna på. Bokmässan handlar för min del om böcker och här måste alla intressanta böcker scannas av. Kändisarna kan jag se på TV en annan gång när jag inte har något mer intressant för mig.

Och böckerna är billiga här. Vad sägs om tre böcker av Bang (Barbro Alving, en av mina favoriter genom åren) för 40 kronor? Det blev alltså även i år en trave böcker att plocka upp när jag kom hem, vid sidan av alla bokkataloger och broschyrer som man tar emot av ren artighet.

I Aftonbladets monter köpte jag förstås Aftonbladet, eftersom man för 20 kronor fick både tidningen och boken Tyst, som innehåller ett antal essäer om yttrandefrihet. Den har jag redan läst och rekommenderar – om den nu går att få tag i någon annanstans. Det är en viktig skrift som alla borde läsa.

Den andra boken, som jag just påbörjat och snart ska fördjupa mig i på allvar, börjar bra. Det är Al Frankens bok om amerikanska medier och den konservativa högern. Lögner och de lögnaktiga lögnarna som sprider dem. En balanserad titt på den amerikanska högern, som då den kom ut (2003) var en av USA:s mest lästa böcker:

GUD UTVALDE MIG att skriva den här boken.
Det enkla faktum att ni läser den här boken bevisar inte bara Guds existens utan också Hans/Hennes/Dess godhet. Just det. Jag är inte säker på riktigt vilket kön Gud har. Men jag är säker på att Han/Hon/Det utsåg mig att skriva den här boken

Några rader länger ner berättar författaren att:

Gud inledde samtalet med att reda ut en förbryllande sak. Vissa av George W. Bushs vänner säger att Bush tror att Gud kallade honom till president i denna prövningens tid. Men Gud berättade för mig att Han/Hon/Det i själva verket hade utvalt Al Gore genom att se till att Gore vann en majoritet av rösterna och, som Gud trodde, elektorskollegiet.
”DET HAR FUNGERAT FÖR ALLA ANDRA”, sade Gud.

Sen var man ju såld, i synnerhet som man bl.a. kunde läsa följande på bokens baksida:

Franken är noga med detaljerna och ingen av hans kritiker har kunnat beslå honom med några sakfel. Ändå skriver han stor komik …en blandning mellan Jan Guillou och Grucho Marx … Årets roligaste bok alla kategorier
Jesper Bengtsson, Aftonbladet

”LÖGNER är viktig och inte bara det. Den är unik, för inte gick det att ana att sanningen kunde ha ett sådant underhållningsvärde….Fast det handlar förstås om hur sanningarna levereras… Läsaren hålls på gott humör under närmare 400 sidor. Franken är inte snäll, men det är inte heller de som sprider lögnerna, och till skillnad från dem är han närmast oantastligt underbyggd”
Peter Borgström, Dagens nyheter

Så nu ska jag fortsätta läsa den här boken, som handlar om hur media ljuger och smutskastar de politiska motståndarna för att gynna Bush. Tycker att strategin känns bekant på något sätt.

Är det bara jag som kommer att tänka på Marshallhjälpen i samband med dagens givarkonferens i Stockholm?
Den gången gällde det att förhindra att folken i Europa gjorde kommunistiska revolutioner. Vad gäller det att förhindra den här gången tro?

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Redan under 90-talet informerades jag, av en student, om hur svenska värnpliktiga kunde behandlas under sin värnplikt och insåg att svensk militär lär sig ”speciell behandling” från amerikanerna och tillämpar den på svenska värnpliktiga – vilket givetvis var strängt förbjudet då, om det är det numer vet jag inte, eftersom det mesta som varit förbjudet i den här vägen numer börjar bli helt lagligt, i terroristbekämpningen namn. Hur som helst verkar svensk militär fortsätta att behandla unga soldater under utbildning med vad som måste kallas för en form av tortyr, om än en förhållandevis mild sådan.

Följande läser jag i gårdagens AB, angående att en nyinryckt brännskadades svårt förra mådagen (13/8):

Enligt en av de andra killarna i kompaniet pressades de värnpliktiga mycket hårt av befälen.
– Vi fick stå upp i timtal och var förbjudna att sätta oss ner. De gav oss knappt någon mat, och alla moment vi skulle lära oss skulle genomföras på väldigt kort tid. Många har mått väldigt dålligt. Våra befäl var hårdare än de andra kompaniernas.

Ska vi gissa att det handlar om befäl som varit i USA och lärt sig hur det ska gå till, eller som praktiserar ”särskild behandling” för sin egen utbildning till förhörsledare, som av allt att döma också förekommer (förklarligt förstås med tanke på att vårt svenska försvar i framtiden ska assistera det amerikanska i dess uppgift att behärska världen). TV-filmen om Guantanamo på TV2 igår kväll beskrev de här metoderna ganska utförligt, även om de tillämpas ”betydligt mer rigoröst” på Guantanamo. Eller ska det här bara ses som en form av den moderna och tydligen liberala ”hårdare-tagism” som Folkpartiet liberalerna står för numer?

Här har jag skrivit om saken tidigare.

När ”avslöjandet” om sammansvärjningen för att spränga en massa flygplan i luften kom, gick Bush ut och förklarade att man nu måste ta itu med de muslimska fascisterna. Visserligen har somliga senare kopplat terroristplanerna till Al Qaida (vad detta nu är i verkligheten) men jag kan inte låta bli att misstänka att det nya begreppet ”muslimska fascister” snart kommer att tillämpas på Syriens och Irans ledare, för att skapa samband mellan dessa länders regimer och terrorismen – som ju måste bekämpas med det eviga kriget.

Det krävs inte så mycket konspirationstänkande för att föreställa sig att introducerandet av det nya begreppet är ett första steg för att förbereda befolkningarna i Väst på militära angrepp på Syrien och Iran, och att få dem att acceptera angreppen.

Alltför många i Väst har redan genomskådat lögnen om sambandet mellan Saddam och Bin Laden, och dessutom har ju USA oskadliggjort Al Qaidas viktigaste ledare redan (några framsteg i kriget mot terrorismen måste man ju visa upp), så det måste förstås till nya propagandafloskler med jämna mellarum.

Och redan Eisenhower varnade, framsynt nog, för det militärindustriella komplexet?

86% av det israeliska folket stödjer detta! Se bilderna på Jinges blogg

Jag kommer att vägra köpa israeliska varor från och med i morgon. Det kan du också göra! Det är det minsta vi kan göra.

Jag börjar förstå att många av mina besökare inte vet vad jag ironiserar över i min Motvallstant om ”syreavgifter” varför de tycker att bilderna är löjliga. Någon har rekommenderat mig att sluta blogga eftersom de här bilderna bara är ”barnsliga”. Jag brukar vägra att förklara mina Motvallstanter men ska göra ett undantag här eftersom detta är en viktig fråga och kan bli det även i Sverige framöver.

Det var så nämligen, att Bolivias regering tvingades att privatisera vattnet för att få lån från Världsbanken. Amerikanska Bechtel köpte så in rätten att distribuera vattnet i Bolivia. Då blev det till och med förbjudet att samla in regnvatten och använda sådant, enligt filmen Corporation. Kostnaderna för vattnet tog uppåt 1/4 av de sämre ställdas månadslöner. Detta blev för mycket, varför människor i Bolivia protesterade så våldsamt att Bechtel såg sig tvingade att dra sig ur ”affären” till slut.

Den här typen av amerikanskt agerande i Sydamerika har radikaliserat många av staterna på kontinenten, och detta tycks man inte vilja acceptera i USA.

Jag misstänker men kan ha fel, informationen är ju som vanligt vinklad och skev, att det pågående bråket i Brasilien har med USA att göra. Från det hållet har man ofta organiserat den här typen av inrikes kaos för att förbereda för militärkupper, i akt och mening att kunna behålla greppet om andra stater och dessas naturresurser. På liknande sätt har USA störtat ett antal demokratiskt valda ledare runtom i världen. Idag skäms man ju inte ens för att erkänna att CIA var med och organiserade störtandet av den demokratiskt valde, närmast socialdemokratiske Allende i Chile 1973 ex. där den utlösande faktorn var just skapande av kaos i landet, och ett liknande agerande har man försökt med i Venezuela, ett flertal gånger, bl.a.

För att lyckas i sin ambition att återskapa det totalitära samhället, skriver Svenska Dagbladet, detta som i dagens politiska fikonspråk brukar kallas att ”förstärka maktvertikalen”, måste Kreml måla upp bilden av en permanent fiende som hotar utifrån och lurar inifrån. En fiende som måste bekämpas men som samtidigt är bekväm att ha som syndabock för alla utrikespolitiska och inrikespolitiska misstag.

Låter det inte som en rysk motsvarighet till USA:s terroristbekämpning och varningar för massförstörelsevapen runtom i världen?

Detta, som sades i Ekot i morse, var inte viktigt nog att upprepas under dagen:

I New York höll, under lördagskvällen, en demonstration mot kriget i Irak. Enligt arrangörerna samlades omkring 300 000 människor.

– Det här är ett självvalt och onödigt krig. Bush har ljugit för oss, spionerat på oss och vi förlorar pengar, liv och heder. Det säger människorrättskämpen Jesse Jackson innan han tågar iväg i fredsdemonstrationen längs Broadway.