Den republikanske presidentkandidaten i USA, Mitt Romney, anses nu av de flesta politiska analytiker i USA vara körd,(1) efter att hans tal i videon nedan, lagts ut på internet och därmed blivit känt. Det spelades in i hemlighet när han talade med dem han tänkte skulle sponsra honom inför det kommande valet, med likasinnade, megarika människor alltså.
Så här sade han vid mötet:
Romney In Secretly Taped Video: Obama Voters ’Dependent’ On (utlagd 17/9 2012)
Nu tar vi och jämför med hur Socialdemokraterna resonerar i Sverige, i sin strategi för det kommande valet 2014. I Aftonbladet läste vi sålunda:
– Ansvar och krav ska genomsyra hela vår politikutveckling, säger en S-källa.
Målgrupp för den hemliga kommunikationsplanen är de väljare som gick över till Moderaterna i de två senaste valen. ”Väljare som delar våra värderingar och röstade på oss 2002, men röstade på Moderaterna 2006 och 2010”, står det i planen. (AB 18/9 2012)
Både Romney och Socialdemokraterna befinner sig i opposition och vill vinna makten. Men Romney är konservativ medan Socialdemokraterna är – ja vad? I opposition i alla fall.
Båda är ute efter den där gruppen i mitten, de där som är bara lite lagom konservativa.
Båda beskriver den grupp som inte är konservativ, som är Romneys opposition bland väljarna men som är socialdemokraternas kärnväljare i Sverige, som lata, arbetsovilliga kravmaskiner som inte vill ta ansvar för sig själva och sin egen försörjning. Romney gör det rakt på sak. Han hymlar inte. Han befinner sig bland likasinnade och anar inte vad som sker, att han spelas in och att hans tal snart ska hamna på YouTube eller i något TV-program.
Socialdemokraterna säger samma sak om väljarna, men mer indirekt och inlindat, när de säger att deras politik ska grunda sig på krav: ”Ansvar och krav ska genomsyra hela vår politikutveckling”. De friar till rent borgerliga väljare med detta. Men det är värre än så, de talar om för sina egna kärnväljare att det finns många sådana där lata ansvarslösa människor i Sverige. Så uttryckte sig socialdemokrater aldrig om människor för 30 år sen. Man talar överhuvudtaget inte om sin politik på det sättet om man anser att man talar till en väljarkår vars övervägande majoritet tar just ansvar och vill arbeta och göra rätt för sig. Man behöver nämligen inte ställa krav på ansvarsfulla människor. Men meningen är förstås att alla ska tänka att S talar om några andra, de där som, till skillnad från mig själv, är slöa, ansvarslösa och arbetsovilliga.
För det första visar detta att Socialdemokraterna inte har någon egen ideologi längre. De är numer lika borgerliga som Alliansen. Liksom de borgerliga utgår de från att människan av naturen är en egoistisk latmask som inte vill anstränga sig för någon annan människa med mindre än de tvingas till det. Detta var inte Socialdemokraternas människosyn tidigare. Då såg de människan som en social varelse som normalt ville arbeta för allas bästa och vara med och ta ansvar för samhället.
För det andra, denna socialdemokratiska kampanj kommer att hjälpa de borgerliga att indoktrinera svenska folket i just denna människosynen, att vi alla bara är egoistiska, arbetsskygga kreatur som måste piskas att arbeta (ja inte de rikaste förstås, som istället behöver morötter, gigantiska sådana). Det blir inte något bra samhälle för någon om man lyckas inbilla alla människor, eller de flesta, att det är på det sättet, och verkligt illa blir det om man lyckas få de flesta att bete sig i enlighet med denna föreställning.
Åsikten att människan i grunden inte är något annat än en egoistisk latmask som inte är beredd att göra något för någon annan, eller att avstå något för någon annan om han/hon inte tvingas till det, är dessutom felaktig. Vore det på det sättet hade vi ännu inte lämnat grottstadiet. Den mest grundläggande mänskliga egenskapen är viljan och förmågan att samarbeta. Det är den som fört utvecklingen framåt. Vi är helt enkelt en social djurart. Men, det går att med rätt mått och steg i samhällspolitiken tvinga oss att bete oss rent egoistiskt. Det tvingar man människor till om man organiserar fram ett samhälle där alla måste konkurrera med alla andra om allting för att klara sig och där en del människor är dömda att slås ut och/eller gå under. Gladiatorspelen är den bästa metaforen för detta samhälle: Endera måste du dö eller jag.” I ett sådant samhälle stannar utvecklingen av och det går sedan obönhörligt kräftgång i alla avseenden, socialt, vetenskapligt och teknologiskt.
Socialdemokraternas valstrategi osar alltså amerikanska spin-doktors, precis som de borgerligas. Inte underligt att det blir likadant i Sverige som i USA, att valkampanjerna numer är lika fördummade och fördummande här som där och har blivit alltmer av kopior av de amerikanska smutskampanjerna.
Ett par filmer om varför USA förlorade kriget, den där förlusten som USA nu försöker ljuga bort (Filmerna är långa och den första är textad på en usel, dataöversatt svenska, så läs inte texten för den säger ibland det rakt motsatta mot vad den talande säger – när den inte är rena abrakadabran. Den kan vara löjligt rolig ibland emellertid.)
Det är en hemsk bild av Vietnamkriget som ges i båda filmerna där den första handlar om de övergripande strategin och taktiken medan den undre filmen handlar om soldaternas verklighet.
Man ansåg tydligen att ju fler fienden som dödades desto snabbare skulle man vinna kriget, varför man dödade allt som rörde sig och sen lade man till lite här och lite där, eftersom det handlade om att ”ha dödat” så många som möjligt. Sedan avancerade militärer på detta dödande. Ju fler dödade desto bättre militära ledare ansågs de vara.
Dessutom förklaras i den första filmen hur man inte hade minsta insikt i kulturen i Vietnam och inte förstod något om landet.
Det finns också några hemska beskrivningar av våldtäkter, en f.d. soldat, en röst, berättar. Jodå, även hederliga, trevliga amerikanska pojkar våldtog kvinnor på det vidrigaste sätt. (1)
Vad gäller de dollar som kastades in i Vietnam, för att vinna vietnamesernas ”hearts and minds” kan vi jämföra med situationen i Afghanistan just nu eller med Irak, där dollar för samma syfte försvinner som damm i vinden.
BBC How Vietnam Was Lost [6_6] HiQuality_(480p).flv Lost
Man förstår i alla fall, efter att ha sett den här filmen, varför amerikanerna numer inte ”do body counts” (likräkning). Dessutom förstår man varför amerikanerna är rädda för att förlora för många soldater. Det beror inte på att de bryr sig om sina egna soldater utan på att i värsta fall börjar soldaterna döda sin överordnade, som de tydligen gjorde i Vietnam ibland när de sändes ut på rena och meningslösa ”självmordsuppdrag”.
I filmen nedan, berättad från individernas perspektiv får vi veta mer om vad man utsatte vietnameserna för, där man inte gjorde någon skillnad mellan stridande och civila, gamlingar, kvinnor och barn. Männen som berättar här verifierar vad vi fått veta i filmen ovan om vad soldaterna råkade ut för. Jag kan dock inte säga att den ger någon förklaring till varför USA förlorade kriget, vilket den första filmen gör.
How Vietnam Was Lost (BBC War Documentary/utlagd 24/6 2012)
Ersatt med:Why America Lost the Vietnam War (Full Documentary)
Jag visste det mesta av detta förstås, eftersom Vietnamkriget var en så viktig och stor del av min ungdom, även om jag inte var med i någon organiserad proteströrelse. Men jag förstod plötsligt något, som jag borde ha förstått mycket tidigare, varför så många veteraner från USA:s krig fortsätter att försvara dessa krig, trots vad de varit med om och sett. Många av dem upplever att deras kamrater, de där som aldrig kom hem, skulle ha offrat sina liv alldeles i i onödan om de började tycka att kriget var meningslöst eller vansinnigt. En av de intervjuade uttrycker detta mycket känslosamt i slutet av filmen.
Men en del av veteranerna kommer ju ändå till insikt om att de har använts som kanonmat för den rika elitens intressen och blir arga på den stat som lurat dem och som dödat många av deras kamrater, som de som idag organiserar i rörelsen Veteraner mot krig och Veterans for peace. Kanske avgörs reaktionen av vad man har upplevt, kanske av personligheten.
Vi vet att soldaterna inte är trevligare i Irak eller i Afghanistan nu. Krig förråar människor och skadar de överlevande psykiskt för resten av deras liv. Det ser vi dessutom tydligt på de Vietnamveteraner som berättar i filmen ovan. Idag är det fler veteraner som tar livet av sig än som dör i krigen dessutom.
Så alltså: Sverige ut ur Afghanistan NU!
/Kerstin
Länkar:
1) Vietnam Veterans Against the War Statement by John Kerry to the Senate Committee of Foreign Relations, John Kerry, The Sixties Project 23/4 1971 (Citat som visar att USA inte förändrats sedan dess. Man kan jämföra detta med vad somliga soldater berättar och med vad vi fått veta från krigen i Irak och i Afghanistan(obs att detta sades 1971: We saw America lose her sense of morality as she accepted very coolly a My Lai and refused to give up the image of American soldiers who hand out chocolate bars and chewing gum. We learned the meaning of free fire zones, shooting anything that moves, and we watched while America placed a cheapness on the lives of orientals.)
Tittade igår på programmetUppdrag granskning, om hur USA bidrog till att en svensk och en norska dog i FN-kontoret i Mazar-i-Sharif i Afghanistan förra våren. Det var då en stor demonstration utbröt efter fredagsbönen, för att en amerikansk pastor hade bränt en Koran.
Demonstrationen var tänkt att gå till det amerikanska konsulatet men amerikansk säkerhetspersonal, som visste vart demonstrationen skulle gå, använde sig av afghanska agenter för att omdirigera demonstrationen. Arrangörerna pressades av dessa att istället tåga mot FN:s kontor, där sedan svensken Joakim Dungel och norskan Siri Skare dödades av den uppretade människomassan. (1)
Det var tacken det, från amerikanarna, för att ”vi” ställer ut för dem i deras krig i Afghanistan, apropå Hilary Clintons indignation över att libyer dödade en amerikansk ambassadör i Benghazi häromdagen, trots att amerikanerna hade ställt upp för libyerna och ”befriat” dem.(2)
Det är inte bara libyska terrorister som är otacksamma tydligen och som lönar ”gott” med ont.
Så kan man lyssna till Hilary Clintons tal till de dödade amerikanerna i Benghazi samtidigt som man tänker på de två dödade i FN-högkvarteret i Mazzar-i-Sharif för drygt ett år sen och orsaken till att de blev dödade:
– Obama says US should not be disturbed by images of protests, Arab Online 15/9 2012 (Citat: ”We are in contact with governments around the globe, to strengthen our cooperation, and underscore that every nation has a responsibility to help us protect our people,” he said. ”We have moved forward with an effort to see that justice is done for those we lost, and we will not rest until that work is done.” Min anm: Så talar en person från en utpräglad hederskultur, dvs en vars heder tillåter sig eget massmördande överallt på jorden. Inte öga för öga tand för tand, utan miljoner lik för öga, ännu fler miljoner lik för tand.)
– Sverige är en klientstat till USA (intervju med Noam Chomsky) 22/8 2012 (Citat: Han (Chomsky) säger att det är väldokumenterat att den överenskommelse som den dåvarande ryska premiärministern Michail Gorbatjov och president George Bush den äldre hade var att ena Östtyskland med Västtyskland på villkoret att inte flytta Nato ”en enda centimeter österut”. Alla vet vad som hände. USA-presidenterna har stegvis expanderat Nato till öst och sedan Clintonadministrationen har Nato blivit en internationell styrka som strider när och var det passar USA. /Min anm: Detta säger allt om USA:s pålitlighet.)
Kourosh Ziabari skriver i en artikel i Counter Currents (1) om de FN-beslutade sanktionerna mot Iran, likadana som man utsatte Irak för under nära 10 år före den militära attacken på Irak, och som man utsatte Libyen för tidigare och nu utsätter Syrien för (vid sidan av allt annat man drabbar landet med just nu).
Till att börja med, sådana ekonomiska sanktioner är krigshandlingar. Det handlar om att allvarligt plåga massor av människor. Vi vet att omkring 500.000 barn dog i Irak till följd av sanktionerna, som dels gjorde att det saknades läkemedel och annan medicinsk utrustning, dels gjorde att man fick brist på rent vatten. Man förbjöd nämligen export av kemikalier till Irak för att rena vattnet. Det var detta dödandet av barn som Madeleine Albright ansåg var ett pris värt att betalas. För vad, förklarade hon inte. Det var inte ett pris värt att betalas för det irakiska folket. Vi kan ju titta på den korta tapen med Albright igen:
Madeleine Albright – The deaths of 500,000 Iraqi children was worth it for Iraq’s non existent WMD’s
Nu utsätter man alltså Iran (liksom Syrien) för likadana ekonomiska sanktioner. Så här skriver Kourosh Ziabari:
The United States and its allies have sought to put a huge amount of economic and political pressure on Iran outside the framework of the Security Council, and through imposing unilateral sanctions on Iran’s banking, insurance, oil, industry, aviation, shipping and medical sectors, they have taken up an unjustifiably aggressive stance in regards to Iran which has caused a dramatic surge of the anti-American, anti-Western sentiments among the Iranian people, instead of turning them against the government.
(Min översättning: USA och dess allierade har lagt ett enormt ekonomiskt tryck på Iran som ligger utanför Säkerhetsrådets ramar och genom att tvinga fram unilaterala sanktioner på Irans banksystem färsäkringar, olja, industri, flyg, sjöfart och den medicinska sektorn, har man visat en orättfärdigt aggressiv hållning gentemot Iran som ha förorsakat ökning av antiamerikanska, anti-västliga känslor hos det iranska folket, istället för att vända folket mot sin regering.)
Ja, det vet alla, att när en stat/ett land pressas på det här sättet så resulterar det praktiskt taget aldrig i att folket reser sig och störtar sin regering. Det gjorde inte tyskarna ens under de värsta bombningarna mot Tyskland under andra världskriget, som jag påpekat tidigare på bloggen. Tvärtom ökade folk sina ansträngningar för Hitlers krig.
Eftersom alla vet att det förhåller sig på det här sättet så måste de här sanktionerna ha ett annat medvetet syfte. Man har nog inte fel när man föreslår att det istället handlar om att försvaga ett land innan man angriper det militärt. Hur många barn som dör spelar i det sammanhanget ingen roll för de styrande i USA. Man vill bara ha ett så snabbt krig och enkelt övertagande av makten i det drabbade landet som möjligt. Att tro att detta handlar om humanitära åtgärder är bara naivt. Det handlar om ren och skär maktgalenskap och för mer makt är man beredd att offra hur många människoliv som helst. Inte ens det egna fotfolket bryr man sig om men man vet att det skapar oro i USA om alltför många soldater kommer hem i kistor. Man vet också att eliterna inte har en chans mot folket om det någotsånär enhälligt bestämmer sig för att säga ifrån. Alltså måste man agera så att det blir människor i andra länder som dör i första hand, inte de egna medborgarna.
Kourosh Ziabari fortsätter:
However, what matters is that the anti-Iranian sanctions have become so cruel and vindictive that even the Western mainstream media, tacitly run and funded by the Western governments, have confessed that these bans and restrictions are contrary to the principles of human rights.
(Min översättning: Men vad som räknas är att dessa antiiranska sanktioner har blivit så grymma och hämndlystna att till och med västliga stora media, utgivna och bekostade av västliga regeringar, har erkänt att dessa sanktioner och restriktioner strider mot principerna för de mänskliga rättigheterna.)
Och vidare:
”For Fatemeh, the pill she takes twice a day in her home in Iran means the difference between life and death. Earlier this summer when she contacted her friend Mohammad in the U.S. to say she was running out of the medicine due to a shortage, the obvious thing for her fellow Iranian to do was to order it from the chemist next door and have it shipped directly to Iran. To the dismay of Fatemeh and Mohammad, the order was rejected because of US sanctions on trade with Iran,” the article wrote.
(”För Fatemeh betyder det piller hon tar två gånger om dagen hemma i Iran skillnaden mellan liv och död. Tidigare i somras kontaktade hon en vän, Mohammad, in USA och berättade att hennes medicin höll på att ta slut pga brist på densamma. Det självklara för hennes iranske vän var att beställa medicinen från en kemist i kvarteret och skicka den direkt till iran. Till Fatemehs och Mohammads bestörtning vägrades beställningen på grund av USA:s sanktioner mot affärer med Iran,” berättar artikeln. (en artikel i Guardian enl. författaren.))
Alltså drabbas nu alltfler sjuka och helt säkert en massa barn i Iran. Det sägs också att alltfler företag, även i andra länder, tvekar att handla med Iran av ängslan för att själva drabbas av USA:s vrede. Vad brukar vi kalla det när enskilda människor utsätter sina medmänniskor för sådana hot? Jo, utpressning eller olaga hot.
Trots alltså, att Iran inte ha anfallit något annat land på hundratals år, utsätter Västvärlden Iran för dessa sanktioner, som är ett brott mot internationella lagar, och förbereder, av allt att döma, krig mot landet. Olja igen förstås men kanske bara den israeliska besattheten att förgöra Iran för att hämnas Irans kritik av Israels politik.
Vi som var med minns. De som är yngre måste få veta:
9-11-1973: Chile coup (utlagd 17/5 2011)
USA gör samma sak idag, gång på gång på gång, i många länder runtom i världen, länder där det inte finns någon frihet, säger man. Med frihet menar USA:s ledare de stora multinationella företagens frihet att köpa upp eller bara lägga beslag på dessa länders naturresurser. De talar inte om folkens frihet och välstånd.
Det är inte så svårt att köpa fattiga och okunniga människor att skapa inre oro och ett kaos som sen kan utnyttjas för att installera USA-vänliga regimer, helst utan militära insatser men med sådana också om nödvändigt.
Vart har kunskaperna och insikten om dessa metoder tagit vägen de senaste 25 åren?
Svt visade häromdagen hur Etiopen hade fejkat en film om hur det gick till när Martin Schibbye och Johan Persson greps och sattes i fängelse där. Filmen kan ses här. (1)
Tillägg 13/9 kl 13.45: Har nu hittat en film om händelsen, på YouTube, men den innehåller bara delvis samma material som det TV sände och som länken ovan leder till: The Ethiopian regime orchestrated the arrest of Swedish journalists (outlaid 12/9 2012)
Detta är nu inte första gången vi ser fejkade filmer från oroshärdar i andra länder. I synnerhet har vi sett en hel uppsjö av dem på YouTube från krigen i MÖ. Vi har exempelvis sett ett helt batteri av fejkade filmer på YouTube från Syrien, hopsatta av ”rebellerna”, ”oppositionen” vad man nu vill kalla de legoknektar från hela Asien som skickats in för att begå våldsdåd i Syrien. (Flera fejkfilmer kan ses här, härochhär, för att bara ta fram några exempel.) Jag gissar, men är inte säker så rätta mig om jag har fel, att Svt visat åtminstone några av dessa fejkade filmer på sina nyhetsprogram. (Vi har inte kunnat se på TV på nära ett halvår, då vi plötsligt inte hade någon mottagning längre.)
Intressant i det här sammanhanget är också att Avaaz, den numer förmodligen välkända organisationen som samlar in namn mot allt mellan himmel och jord världen över, underhåller denna ”opposition” i Syrien med elektronisk utrustning,(2) sådan som gör det lätt för ”oppositionen” att ladda upp videofilmer till YouTube, varav många, kanske tom med de flesta, är fejkade på samma sätt som den etiopiska filmen om gripandet av Martin Schibbye och Johan Persson.
I fallet med filmen om gripandet av de båda svenskarna, passar det svensk journalistkår och svenska media att presentera bluffen för de svenska tittarna. Det handlar ju om ett par svenskar som beskylls för något de inte gjort. Vad gäller alla de fejkade filmer och övriga lögner vi får oss till livs i media från Syrien däremot, där man konsekvent ljuger om den syriska armén eller om Bashar Al Assads göranden och låtanden, eller som tidigare om Ghadafis, säger svensk journalistkår inte ett pip. Där använder man istället sådana filmer och/eller lögner, åtminstone indirekt, som belägg för falska påståenden om skéenden i Syrien, om Bashar Al Assad eller om den reguljära syriska värnpliktsarmén, som måste anses vara representativ för det syriska folket.
Vad media inte heller informerar oss om, i varje fall har inte jag sett något om detta så rätta mig om jag har fel, är det faktum att Al Assads regering består av representanter från flera andra religiösa grupper i landet, både sunniter och kristna finns representerade där ex.
Dessutom låtsas man i våra media, i god propagandastil, som om varje oförrätt, misshandel eller tortyr som någon blivit utsatt för i konfrontationer med syrisk polis ex., utförs på direkt order från Al Assad själv. Det är som om vi i Sverige skulle hävda att varje polismisshandel, och sådana förekommer förvisso även i Sverige, skulle vara beordrad av Reinfedt själv: ”Se där hur hemsk han är Reinfeldt. Han misshandlar svenskar i polisbilar, i arrestlokalerna och i fängelserna, somliga så illa att de dör”. För att inte tala om att ”Göran Persson sköt på sitt eget folk” under Göteborgsdemonstrationerna i samband med EU-toppmötet för något tiotal år sen. Detta inte sagt för att hävda att Assad är en ängel eller för att hävda att han måste vara helt oskyldig till allt som sker i syriska fängelser eller på syriska polisstationer, utan för att ge lite proportioner på det propagandistiska språk media använder så fort man talar om Assad, eller tidigare om Ghadafi. Sannolikt har även poliser och fångvaktare i Libyen och i Syrien betett sig som svin ibland helt utan order uppifrån, även om det misshandlats och torterats en del i dessa länder på order från högre ort, och fortfarande och sannolikt mer nu i Libyen än under Ghadafi, och trots den fantastiska nya USA/Natostödda regeringen Jibril. (3) Inte minst har både Syrien och Libyen, vad jag förstår, torterat människor för USA:s räkning, precis som Etiopierna gör och Afghanerna.
Under nästan hela mitt vuxna liv har jag undrat hur det som hände i Tyskland kunde hända. Nu vet jag det. Propaganda! Alla tyskar visste ju att Tyskland blev angripet av Polen och de flesta visste också hur judar utarmade det tyska folket. Dessutom visste de att deras omgivning var fientligt inställd till dem. Efter att tyska armén började försvara Tyskland mot de aggressiva polackerna förklarade ju England krig mot Tyskland.
Idag kan ingen inbilla mig att ”tyskarna visste” vad det var som faktiskt hände. Den tidens propaganda var lika effektiv som dagens, ja troligen ännu effektivare eftersom tyskarna inte hade tillgång till information från andra källor, efter Hitlers maktövertagande, än tyska radiosändningar och tyska tidningar, som alla skrev vad Hitler med anhang krävde. När våra media idag kan lura i de allra flesta svenskar alla de lögner vi fått höra de senaste åren, först om Ghadafi och nu om Al Assad, ja då kunde Hitler luras precis lika effektivt, eller ännu effektivare.
Numer behöver tydligen ingen kräva något av journalisterna, för de gör snällt vad de ska alldeles frivilligt, nämligen ljuger oss fulla om vad som hände i Libyen och nu händer i Syrien. Det räcker för stormakterna att sätta ett antal PR-firmor på saken och låta dessa spinna historierna så rapar media snällt vad dessa matar dem med. Propagandamakare vet dessutom numer att även om några få skaffar sig korrekt information från andra håll, ex. i små nättidskrifter så spelar detta ingen roll. Det är vad de flesta tror som spelar någon roll och det stora flertalet tror på vad tidningarna skriver och radio och TV berättar för dem – än så länge.
Det märkliga är faktiskt att så många går på lögnerna – gång på gång på gång. Idag brukar ju sanningen ofta komma fram inom några år eller allra högst inom något årtionde. (Förr tog det som regel längre tid innan politikers och de styrandes lögner avslöjades för oss.) Därför borde rimligen en majoritet av de politiskt informerade i landet känna till att Irak inte hade några massförstörelsevapen, som påstods och som man presenterade oss som skäl att bomba sönder Irak och plåga många fler oskyldiga irakier, och mycket värre än Saddam gjorde. De som såg på TV-programmet om Ronald Reagan häromdagen och som har nått en ålder så att de minns händelsen, vet idag att vad som påstods då, att Reagan var helt ovetande om Iran/Contras-historien, var en lögn. Han var djupt inblandad i affären.(4) De flesta kunniga och de som är lite äldre vet dessutom att incidenten i Tonkinbukten (5) var ett påhitt för att få ett skäl att bomba Nordvietnamn.
Länkar:
1) Bevisen mot Schibbye och Persson iscensattes, Svt 12/9 2012 (Svt är bedrövliga när man förhindrar kopiering och försvårar citering från sin hemsida. Protestera mot detta oskick. Vi betalar för deras arbete och ska inte behöva skriva ner citat eller artikelrubriker när vi vill kommentera sådant som avhandlas på Svt. En av de stora fördelarna med nätet är just att man kan klippa och klistra – även helt lagligt. Det är då ren ynkedom att Svt använder våra licenspengar så att det omöjliggör denna enkla operation när vi vill diskutera vad som sagts i ett Svt-program ex.)
2) Success stories from the Avaaz movement worldwide. Breaking the Middle East Blackout, AVAAZ.org (Citat: Funded by donations from almost 30,000 Avaazers, an Avaaz team is working closely with the leadership of democracy movements in Syria, Yemen, Libya and more to get them high-tech phones and satellite internet modems, connect them to the world’s top media outlets, and provide communications advice. We’ve seen the power of this engagement — where our support to activists has created global media cycles with footage and eyewitness accounts that our team helps distribute to CNN, BBC, Al Jazeera and others.)
2) Vad är “Avaaz” för organisation – egentligen? Motvallsbloggen 9/2 2012?
3 Mahmud Jibril, Wikipedia (Där det inte står så mycket om honom, som att han var minister under Ghadafi exempelvis) Men så har vi engelska Wikipedia:
3 ) Mahmud Jibril, Engelska Wikipedia (Citat: Jibril graduated in Economics and Political Science from Cairo University in 1975, then earned a master’s degree in political science in 1980 and a doctorate in political science in 1985, both from the University of Pittsburgh.Jibril led the team who drafted and formed the Unified Arab Training manual. He was also responsible for organizing and administering the first two Training conferences in the Arab world in the years 1987 and 1988. He later took over the management and administration of many of the leadership training programs for senior management in Arab countries including Bahrain, Egypt, Jordan, Kuwait, Libya,Morocco, Saudi Arabia, Tunisia, and the United Arab Emirates. /min anm: Fantastiskt, denne man är satt av USA att styra Libyen – mer demokratiskt än det styrdes tidigare/ From 2007 to early 2011, he served in the Gaddafi regime as head of the National Planning Council of Libya and of the National Economic Development Board of Libya (NEDB). While there, he was a protégé of Saif al-Islam Gaddafi and promoted privatization and liberalization policies. /min anm: varvid arbetslösheten i Libyen blev besvärande hög/. Mannen är nu ”vald” till ledare av Libyen, men det var förstås inte alla som fick ställa upp eller bilda partier.)
4) Dox Reagan, Svt 11/9 2012 (Svt Play)
5) Tonkinbuktsintermezzot,Wikipedia (Citat: Efter Indokinakriget var demokratiska val planerade att hållas 1956, vilket skulle skapa underlag för en återförening av det delade Vietnam. I avvaktan på valet skulle Viet Minh förvalta den norra delen av landet och den södra delen, som Frankrike skapat, skulle förvaltas av Bao Dai. Bao Dai var Annams (det mellersta Vietnams) siste kejsare och hade lett en marionettregim under den japanska ockupationen.Valen blev dock aldrig av. Fyra dagar innan de planerade överläggningarna skulle inledas gjorde president Ngo Dinh Diem i Sydvietnam ett uttalande som klargjorde att han inte hade för avsikt att deltaga i några överläggningar, och ännu mindre i något val. Orsaken var att han liksom USA:s regering insåg att hans regim inte skulle vinna ett val mot Ho Chi Minh, även om FN och den internationella kontrollkommissionen var redo att övervaka valet. Ett kommunistiskt Vietnam såg USA som en risk för att det strategiskt viktiga Sydostasien skulle bli kommunistisk enligt dominoteorin. I strid mot Genèveöverenskommelsen 1954 utropades med amerikanskt stöd den sydvietnamesiska Republiken Vietnam i oktober 1955.)
– FSA Fake Photos Fool the Media. This is how western “reliable” sources “create” news about events in Syria, Friends of Syria, 14/9 2012
Fler länkar:
– The UN and General Mood’s “Missing Report” on Conflicting Accounts of Houla Massacre, Ronda Hauben, Global Research 11/9 2912 (En artikel om hur Robert Moods, den norske obervatören i Syrien, rapport till FN om Houlamassakern aldrig kom fram till Säkerhetsrådet. Hur Västvärlden alltså beslutade om sanktioner mot Syrien innan man visste vilka som låg bakom illdådet, vilket senare visade sig vara ”rebeller”, inte syriska armén. Om R Mood har någon heder i kroppen går han ut offentligt och berättar vad som hände och vad han såg, samt vad han skrev i sin rapport. Då hade han, vad det verkar, order uppifrån att inte berätta för allmänheten.)
– Pictures of US Ambassador conflict with claims he was killed in rocket attack, Lizzie Phelan Blogg, 12/9 2012 (Mannen på bilden, som är den amerikanske ambassadören Stephens, som mördats i Benghazi, ser inte ut att ha omkommit i en bilexplosion. Endera är han gravt misshandlad och halvt vid liv, alternativt medvetslös på bilden, eller så är han död.)
– En film om hur mördandet av Stephens, i ’Benghazi häromdagen, presenterades av ABC News i USA: Observera att uppläsaren säger att ambassadören var försvunnen flera timmar i samband med attentatet: U.S. Ambassador Christopher Stephens Killed in Libya During Attack on U.S. Consulate in Benghazi (ABC News 12/9 2012)
Tillägg 15/9 kl 19.35:
Nu sägs det i media att Stephens blev förd till ett sjukhus där det konstaterades att han dött av kvävning, och det kan kanske förklara att han försvann i flera timmar. Det kan ju hända att den officella bilden av vad som hände är riktig. Om inte får vi kanske veta detta så småningom, eller så får vi aldrig veta det.
Nobels fredspris ska gå till den som under året gjort mest för att rusta ner och bidragit till att minska världens vapenarsenal. I en artikel i Global Research läser vi om USA att:
Just this week, a US Congressional report revealed that the United States is responsible for nearly 80 per cent of all global arms sales in 2011 – some $66 billion worth – a figure that has tripled on previous years. Half of this trade in weapons and death has been plied by the US to the Persian Gulf monarchies who are in turn laundering the arms to Syria.
(Min översättning: Just denna vecka avslöjar en rapport från den amerikanska kongressen att USA är ansvarigt för nästan 80% av all vapenförsäljning i världen under 2011, till ett värde av omkring 66 miljarder dollar – en siffra som har tredubblats under senare år. Hälften av denna handel i vapen och död har skeppats av USA till monarkierna i Persiska Gulfen, som i sin tur skickar dem vidare till Syrien. (1))
Alltså, Obama har inte bidragit till avrustning och har därför definitivt inte gjort sig förtjänt av Nobels fredspris. Han har gjort det motsatta. Norska nobelpriskommittén har, om jag inte missminner mig, försvarat sitt val av Obama med att han lät väldigt fredlig i början av sin presidenttid. Därför var det rätt att ge honom priset då. Dumheter!
Jag har sagt det förr på bloggen och säger det igen: Nobel har inte skrivit att priset ska delas ut till dem som säger att de ska rusta ner, utan till dem som faktiskt har gjort det. Någon borde lära den norska fredspriskommittén läsa innantill och att förstå skillnaden mellan att bara säga något och att göra det. Eller ännu hellre, ta ifrån Norge ansvaret att dela ut priset. Denna kommitté har alltför ofta diskrediterat fredspriset. Det står nämligen inte heller i stadgarna att priset ska delas ut till personer som först bombat ett annat land sönder och samman, efter falska anklagelser, ett land som alltså inte på något sätt har hotat det egna landet militärt, och sedan slutat bomba det.
/Kerstin
1) NAM Summit: Ban Ki-Moon in disgraceful show of US puppetry, Finian Cunningham, Global Research 30/8 2012 (Artikeln handlar i huvudsak om NAM-konferensen i Teheran, om vilken vi nästan bara fått höra att både Egyptens president Mursi och Ban Ki Mon, två av Washingtons knähundar, tillrättavisat Iran, vilket nu inte ger rättvisa åt konferensen.)
– Holder’s Free Pass for Torture and Homicide. No Accountability for Torturers, Marjorie Cohn, counterpunch.org 3/9 2012(Apropå att fredspristagaren Barack Obama beviljat dem som torterat amnesti: Citat: The Obama administration has closed the books on prosecutions of those who violated our laws by authorizing and conducting the torture and abuse of prisoners in U.S. custody…….Amnesty for torturers is unacceptable. General Barry McCaffrey declared, “We tortured people unmercifully. We probably murdered dozens of them during the course of that, both the armed forces and the CIA.”…. But the Obama administration’s decision to allow the lawbreakers to go free is itself a violation of the law. The Constitution says that the president “shall take Care that the Laws be faithfully executed.”)
För flera månader sedan såg jag en YouTube-video med en intervju med Robert Fisk, som vistats i och rapporterat från MÖ under många år och som kan området, där han gav i stort sett samma bild av skeendet i Syrien som vi matats med i Västmedia och det var helt klart att han fördömde Bashar al Assad. Inte så konstigt eftersom Assad-regimen länge varit känd som en stenhård diktatur med ruskiga fängelser med tortyr och misshandel. Jag tyckte trots detta, när jag lyssnade till Robert Fisk, att han var rigid som inte förmådde sätta in det som hände i sitt rätta sammanhang och det förvånade mig.
Så hittar jag några artiklar av honom i Belfast Telegraph. I den första, The Syrian army is far from squeaky clean, skriver han om hur arméer i krig alltid, av den egna sidan, beskrivs som moraliska och stridande i enlighet med de internationella krigslagarna, medan de alla i själva verket förvandlas till råa omänskliga sällar under krig:
Take the Syrian army. It kills civilians but claims to take every care to avoid ”collateral damage”. The Israelis say the same. The Brits say the same, the Americans and French. And of course, when an insurgent group – the Free Syrian Army or Salafists – set up positions in the cities and towns of Syria, government forces open fire on them, kill civilians, thousands of refugees cross the border and CNN reports – as it did on Friday night – that refugees cursed Bashar al-Assad as they fled their homes.(1)
(Min översättning: Ta den syriska armén. Den dödar civila men hävdar att gör allt för att undvika ”collateral damage”. Israelerna säger samma sak. Britterna säger samma sak, amerikanerna och fransmännen. Och naturligtvis, när en motståndsgrupp – Den Fria Syriska Armén eller Salafister – sätter upp baser i städer och byar i Syrien, så öppnar regeringssyrkorna eld mot dem och dödar tusentals civila, tusentals flyktingar korsar gränsen och CNN rapporterar – som man gjorde i fredagsnatt – att flyktingarna förbannade al-Assad när de flydde sina hem.)
Efter att ha nämnt alla hemskheter som Västmakternas arméer har på sina samveten skriver han något som får mig att haja till:
The Syrian military, whether it admits it or not – and I’m not happy with the replies I got from Syrian officers on the subject last week – work with the shabiha (or ”village defenders” as one soldier called them), who are a murderous, largely Alawite rabble who have slaughtered hundreds of Sunni civilians. Maybe the International Court in the Hague will one day name Syrian soldiers responsible for such crimes – be sure they won’t touch the West’s warriors – but it will be impossible for the Syrian army to write the shabiha out of the history of their war against the ”terrorists”, ”armed groups”, Free Syria Army and al-Qa’ida.(1)
(Min översättning: Den syriska armén, vare sig den erkänner det eller inte – och jag är inte glad över svaret jag fick från syriska officerare om saken förra veckan – arbete med shabiha (eller ”byförsvarna som en soldat kallade dem) som är mordiska, i huvudsak alawitiskt slödder som har slaktat hundratals sunnitiska civila. Kanske kommer den Internationella domstolen i Haag en dag att hävda att syriska soldater är skyldiga till sådana brott – men var så säker de kommer inte att röra Västvärldens krigare – men det kommer att vara omöjligt för den syriska armén att skriva ut shabiha ur historien om deras krig mot ”terroristerna”, beväpnade grupper”, Den Fria Syriska Armén och Al Qaida.)
Här nämner alltså även syriska officerare dessa mystiska ”shabiha”, som vi läst en hel del om och som beskrivits som Assads hemliga dödspatruller och som jag misstänkte bara var ett sätt att skylla på Assad för vad rebellerna gjort. Så är det kanske inte, i alla fall inte i alla fall. Därmed får vi en förklaring till vad denna grupp sannolikt är för något och varför den är hatad av Assad-moståndare, nämligen privata pro-Assadmiliser som inte står under befäl av några ordinarie officerare eller agerar på uppdrag av regimen utan agerar på egen hand. Men detta är min gissning eftersom jag utgår ifrån att regimen inte är korkad. Detta innebär dock inte att jag tror att den syriska armén aldrig begår några skändligheter. Robert Fisk tycks emellertid anse att shabiha är vad den allmänt i Väst påstås vara, en hemlig regeringsgtrupp som mördar och begår illdåd, och att officerarna ifråga bara försöker skylla ifrån sig:
The attempted disconnect has already begun. Syrian troops are fighting at the request of their people to defend their country. The shabiha have nothing to do with them. (1)
(Min översättning: Försöken att avskilja sig har redan börjat. Syriska trupper slåss på det syriska folkets begäran för att försvara deras land. Shabiha har ingenting med dem att göra.)
Fisk förefaller, verkar det som här, fortfarande ha lite svårt att tänka sig att det kanske inte förhåller sig riktigt som media i Väst rapporterar och att inse att det kanske trots allt är läge att försvara syrierna från vad som i själva verket är ett förtäckt USA/Nato-krig mot Syrien. Han börjar kanske ana att den s.k. Fria Syriska Armén, de utmålat snälla, som opponerar mot den regim han sedan länge känt som en järnhård diktatur, inte heller är några änglar då måste han istället angripa den reguljära armén för att kunna behålla sin uppfattning eller för att kunna nyansera bilden. Men, han har ju rätt när han skriver att inga stridande i krig är änglar. Vi får nog anta att det har uppstått sådana här våldsbenägna pro-Assadgrupper också, som bidrar till våldet. Det är så det brukar gå när det blir allmän oro av det här slaget. Till slut börjar de som angrips slå tillbaka med samma medel.
Vad Robert Fisk så berättar i den andra artikeln, av idag, två dagar efter den förra artikeln, och om hemskheterna i Daraya, (2) ligger däremot mer i linje med vad den syriska regimen envisas med att hävda, att det är den s.k. Fria Syriska Armén, oppositionskrigarna, som begår åtminstone en del av de hemska våldsdåd som Västmedia alltid beskyller ”Assads armé” för, dvs den syriska värnpliktsarmén. Nu har han själv varit med den syriska armén när den gick in Daraya och sett vad som hänt där samt talat med människorna i staden:
The men and women to whom we could talk, two of whom had lost loved ones on Daraya’s day of infamy four days ago, told a story different from the version that has been repeated around the world: theirs was a tale of hostage-taking by the Free Syria Army and desperate prisoner-exchange negotiations between the armed opponents of the regime and the Syrian army, before President Bashar al-Assad’s government forces stormed into the town to seize it back from rebel control. (2)
(Min översättning: De män och kvinnor som vi kunde tala med, varav två hade förlorat sina kära under skändligheterna mot Daraya för fyra dar sen, berättar en annan historia än den som har upprepats runtom i världen: deras historia talade om gisslantagan av den Fria Syriska Armén och desperata förhandlingar om utväxling av fångar mellan oppositionen och den syriska armén, innan President Bashar al-Assads regeringsstyrkor stormade in i staden för att ta den tillbaka från rebellerna.)
Sen berättar Robert Fisk att det var en hemsk situation i Daraya när han kom in där tillsammans med den syriska armén. Massor av döda människor på gatorna och dessutom blev hans bil beskjuten av krypskyttar. Så vidare om vad människor i Daraya berättade för honom:
Another man said that, although he had not seen the dead in the graveyard, he believed that most were related to the government army and included several off-duty conscripts. ”One of the dead was a postman – they included him because he was a government worker,” the man said. If these stories are true, then the armed men – wearing hoods, according to another woman who described how they broke into her home and how she kissed them in a fearful attempt to prevent them shooting her own family – were armed insurgents rather than Syrian troops. (2)
(Min översättning: En annan man sade att, även om han inte hade sett de döda på begravningsplatsen, så trodde han att de flesta där var relaterade till regeringsarmén och att de inkluderade flera värnpliktiga på permission. ”En av de döda var en brevbärare – de inkluderade honom för att han arbetade för regeringen”, sade mannen. Om dessa historier är sanna då måste de beväpnade männen – som bar huvor, enligt vad en annan kvinna berättade, som beskrev hur de bröt sig i hennes hem och hur hon kysste dem i ett skräckfyllt försök att förebygga att de sköt hennes egen familj – vara beväpnade upprorsmän snarare än syriska trupper.)
Jag avslutar så med följande citat ur artikel nr 2:
Any widespread investigation of a tragedy on this scale and in these circumstances was virtually impossible yesterday. At times, in the company of armed Syrian forces, we had to run along empty streets with anti-government snipers at the intersections; many families had barricaded themselves in their homes. (2)
(Min översättning: Varje grundlig undersökning av en tragedi av den här magnituden och under dessa omständigheter var praktiskt taget omöjlig igår. Vid vissa tillfällen, i sällskap med de beväpnade syriska trupperna, tvingades vi springa utmed tomma gator med anti-regimkrypskyttar i korsningarna; många familjer hade barrikaderat sig i sina hem.)
Det här är lite andra tongångar än dem jag hört tidigare från Robert Fisk.
Varför berättar ingen i våra media för oss att den syriska armén är en värnpliktsarmé?
Om värnpliktsarméer, till skillnad från vad gäller legoarméer, vet man att de är mycket svårare att få att skjuta på den egna befolkningen medan legoarméer skjuter på dem man betalar dem för att beskjuta. Vi har bara i och med detta anledning att inte tro på påståenden i våra media om hur den syriska armén mördar och torterar människor i Syrien. Detta vet upprorsmännen själva. Därför talar de om Shabiha, som skulle vara en slags (alawitisk) specialstyrka som terroriserar syriska folket och mördar och torterar. För varje tänkande människa är det omöjligt att tänka sig en sådan specialstyrka med tanke på att Bashar Al Assad har fullt klart för sig vad Västmedia skriver om hans regim och hans illdåd i akt och mening att få argument för att bomba eller invadera landet. Han har ingenting att vinna på att försöka utöva den typen av terror mot befolkningen, som jag skrivit mer om tidigare.(1) Däremot är sådana påståenden god propaganda att föra fram av upprorsmännen, som ju kan räkna med att de blir trodda och citerade i Västmedia vilka omrimligheter de än vräker ur sig.
Hur ser nu den syriska armén ut? Jo enligt Wikipedia (2) kan Syrien mobilisera c:a 645.000 man. Hur många som finns i armén just nu (eller vid varje tidpunkt) avstår man från att tala om (undrar varför?). Sen berättas att majoriteten av de värnpliktiga soldaterna är sunniter, vilket väl är naturligt eftersom majoriteten av befolkningen tillhör denna grupp. Däremot, sägs det, är de ledande inom armén alawiter, alltså tillhör samma grupp som Al Assad. (Den syriska regimen är dock noga med att inte tala om gruppernas olikheter eller utpeka sådana speciellt, precis som vi i Sverige inte har gjort det tidigare.)
Vad innebär nu dessa fakta? Jo, arméns soldater torde, eftersom syriska unga män, sedan 2011, gör en värnplikt på 1,5 år (tidigare hade de längre värnplikt), bestå av ett genomsnitt av befolkningen i Syrien. Det må vara att höjdarna inom armén är alawiter men vad skulle den mindre klicken aktiva toppar kunna åstadkomma mot resten av armén om denna stod på upprorsmännens sida i konflikten, som de borde göra enligt Västmedias krigspropaganda. Denna propaganda gör ju gällande att upprorsmännen, som bekämpas av armén, agerar i ”hela det syriska folkets namn och intressen” och har hela det syriska folket bakom sig.
Om armén alltså står på det syriska folkets sida, som den sannolikt gör, och om majoriteten av detta folk ville bli av med Al Assad och istället genast styras av den s.k. oppositionen, skulle majoriteten inom armén ha hyst samma uppfattning och ha arresterat topparna, tagit över kommandot över armén samt avsatt Al Assad för länge sen. Höjdarna skulle inte haft mycket att sätta emot i det fallet. Detta har inte skett. Därmed kan vi vara ganska övertygade om att ”det syriska folket”, som de styrande i USA, Nato, Qatar och Saudiarabien ömmar så för, inte alls hyser de åsikter som påstås i våra media (och som påstods även om det libyska folkets inställning till Ghadafi utan minsta bevis).
Vi kan istället vara tämligen övertygade om att Bashar Al Assad har armén och därmed huvuddelen av det syriska folket bakom sig mot de s.k. rebellerna, även om det finns en del grupper av soldater som deserterat och gått över till upprorssidan (sannolikt färre än vi ska bringas att tro dock (3) ).
Förutom att vi får svaret på frågan om varför upprorsmännen/oppositionen inte har vunnit segern för länge sen får vi härmed också svaret på frågan om varför media inte har informerat oss om den syriska arméns sammansättning och uppbyggnad. Denna opposition borde ha vunnit en hejdundrande seger redan inom några dagar, om Västs ledande politiker och våra media talade sanning, eftersom den då hade omfattat nästan hela den syriska armén.
Dessutom kan man läsa in sig på hur det gick till när lägre officerare avsatte den fascistiska regimen i Portugal 1974 (Wikipedia är sparsam med information om detta dock). Själv besökte jag mina föräldrar, som bodde i Lissabon något år vid den tiden, en kort tid efter det som kom att kallas nejlikerevolutionen.
Tillägg 26/8 kl 16.30: Vi kan också jämföra med vad som hände i Egypten, där armén först sköt på demonstranterna på Tahrirtorget i Kairo och sedan, förmodligen på order från USA m.fl., slutade skjuta. Då föll Mubarak som en sten.
Eller jämföra med Tjeckoslovakien. Där tvingades den ryska arméledningen byta ut de styrkor som man skickade in i Tjeckoslovakien för att krossa upproret, i augusti 1968, därför att tjeckerna, som ofta talade ryska, mötte den ryska styrkan med blommor och pratade med soldaterna. Det bröt ner ”stridsmoralen” hos de ryska soldaterna på nolltid.
