Har vi demokrati? Nej, hävdar jag. Det har vi inte.  Även om vi förstås aldrig haft någon verklig demokrati och en sådan dessutom är omöjlig i ett komplext modernt samhälle, så har vi haft mer av den varan tidigare. Det hade vi när vi hade klara alternativ att välja mellan, partier med tydliga skillnader i partiprogrammen. Idag är de större partierna till förvillelse lika varandra. Detta är desto underligare som vi lever i tider när valfrihet påstås vara så viktig. Att partierna är nästan på pricken likadana innebär att många av oss väljare inte längre kan rösta FÖR något utan endast MOT något.

I USA, där man i praktiken endast har två partier, som både bekostas av de störtrika eliterna och är totalt beroende av dessa för att vinna ett val, har det länge varit så. Det är, tycker många där, ingen idé att rösta eftersom det inte blir någon skillnad. Många av dem som röstar i USA röstar enbart MOT en regering som inte uppfyller deras önskemål. De tror att de straffar de politiker som sviker dem. Det gör de egentligen inte dock. Så börjar det bli även i Sverige.

Med hjälp av propaganda kan media i USA, eller här i Sverige, styra vilket parti eller vilken partigruppering som ska vinna nästa val. Det är inte så att alla väljare låter sig luras av medias propaganda men det gör ingenting för det räcker att en tillräckligt stor del av väljarna, och för det mesta gäller det egentligen en liten del, röstar för det alternativ som de rika eliterna, med benäget bistånd från de media som medias ägare vill ska segra den här gången. Det viktiga är inte att alla tycker som eliterna vill att de ska tycka utan bara att en tillräckligt stor grupp tror att den inte är offer för en grov propaganda. Det räcker för eliterna för att de ska få de regeringar de vill ha.

Nu tyder det mesta på att dessa eliter har bestämt att det ska till regimskiften med jämna mellanrum. Detta system ger dem två fördelar. Dels ger det medborgarna ett intryck av att man har demokrati, ett system där upplysta väljare röstar på det parti de anser skulle föra den bästa politiken. Det är viktigt att folk tror det, i synnerhet som vi inte alls har en demokrati där medborgarna informeras korrekt av media. Dels ger det dessa eliter en möjlighet att spela ut partiernas ledare mot varandra. Till varje partis företrädare säger man i praktiken att ”ni ska inte tro att ni kan sitta vid makten så länge, i synnerhet om ni inte gör som vi vill, men gör ni som vi kräver då ska vi belöna er rikligt när ni avgår.” Man behöver bara undersöka de personer som sitter vid den politiska makten i USA och deras verksamheter, för att se att dessa ständigt pendlar mellan att sitta i departementen och i det gigantiska bolagens styrelser ex. Tittar man sedan på svenska politikers ”öden” efter att deras politiska insatser är slut, ser man samma sak här (en post i FN, en post hos Goldman & Sachs, en välbetald post hos någon höger-PR-firma, en post i styrelsen i något av de Wallbergkontrollerade företagen).

Sedan något årtionde har vi alltså även i Sverige fått den, för dessa rika eliter, lyckliga situationen att vi har två politiska läger som förespråkar nästan exakt samma politik, senast genom att man lyckades mediespinna bort Juholt. Han lät ju, för eliten, förfärande gammaldags socialdemokratisk. Inte minst gillades drevet mot och avsättningen av Juholt av de amerikanska superrika, som därmed kan styra även svensk politik. Ingenting tyder på att Löfvén är det minsta anfäktad av verklig och traditionell socialdemokratisk ideologi. Som äldre, med många års politiskt intresse, trillar man nästan av stolen när man läser att Löfvén sagt att han inte förstår det där med höger och vänster. Olof Palme måste rotera i sin grav.

Just nu ser vi ett mediaspinn i Sverige som tyder på att eliterna anser att det är dags att byta partier i regeringen här vid nästa val – för syns skull. Samhällskritiken har plötsligt blivit öronbedövande där, en enorm skillnad mot för bara några år sen, fast högerpolitikens effekter var lika hemska då. Lyckas de få till en regeringsförändring, och det tror jag, så kommer vi att få se en annan statsminister föra samma politik som Reinfeldt, möjligen med marginella skillnader.

Det dystraste är att det är våra folkvalda politiker som gett eliterna denna totala makt över oss.  De såg till att eliternas fickor kunde fyllas med alltmer pengar så att dessa eliter nu, med sina ofantliga rikedomar, kan köpa hela länder och deras politiker. I Sverige var det Socialdemokraterna som initierade denna process av omfördelning av rikedomar från vanliga löntagare till den redan rika eliten. Övermåttan sorgligt.

/Kerstin

Länkar (fler kan komma senare)
– ’Recessions can hurt, but austerity kills’, Jon Henley, The guardian 15/5 2013 (Citat: In a powerful new book, The Body Economic, Stuckler and his colleague Sanjay Basu, an assistant professor of medicine and epidemiologist at Stanford University, show that austerity is now having a ”devastating effect” on public health in Europe and North America. /och detta är effekten av det krig de rika kan föra mot vanliga människor, i och med nedmonteringen av demokratin som hindrade dem från att förstöra världen total. Man ska inte tro att Sverige kommer att skonas. Först angrep IMF, som styrs av USA, det vi kallat U-länder och förstörde dessas möjligheter. Nu har de börjat ge sig på Europa, bara Sydeuropa än men de kommer garanterat att sträcka ut sina mördande bläckfisktentakler även till de norra delarna, bara de krossat Syeuropa totalt. Sen överdriver författaren läget i Sverige. Det är långtifrån så bra här som han tycks tro. Vi ligger bara lite efter vad gäller undergången.)

Nedan för jag fram lite tankar kring Israels attack på Syrien. Men vi kan börja med att lyssna till vad Pepé Escobar, som är en skarp politisk analytiker, har att säga om denna attack på Syrien, filmen är inte lång:

Escobar: Israel gets US’s blessing to bomb Syria (utlagd 6/5 2013)

Escobar tar för givet att Israel inte gör något i den här vägen utan att ha USA:s välsignelse. Jag är inte så säker på den saken som han. Israel kan mycket väl tänkas agera helt självständigt här i full förvissning om att om Syrien attackerar Israel som svar, så kommer USA/Nato direkt att ställa upp för Israel och bomba Syrien tillbaka till pliocen. Det kan alltså precis lika gärna handla om Israels försök att ställa USA/Nato inför fullbordat faktum, om försök att tvinga Västvärldens militärmakt att ingripa med attacker på Syrien för att Israel ledsnat på att vänta på att den syriska regeringen faller.

Frågan är i så fall vad Ryssland gör om det hela eskalerar till ett fullt krig mellan Syrien och Israel som med stor sannolikhet för med sig militärt stöd direkt från USA/Nato? Det är Rysslands agerande i det läget som avgör om vi får ett storkrig mellan Öst och Väst eller inte, eller om det stannar vid ett totalt militärt krossande av Syrien, libysk stil, men troligen med större svårigheter och ännu värre konsekvenser för människorna i området.

Vi står här inför en situation som har vissa likheter med Cubakrisen 1962, fast mer det omvända fallet. Här kan det bli Väst som hotar Ryssland nära Rysslands egna gränser om Israels agerande leder till att USA/Nato ingriper med sin militära makt. Frågan är, i det fallet, bara hur långt Ryssland är berett att släppa USA och Nato utan att svara med samma mynt. Ryssarna har fullt klart för sig att även Ryssland ligger i pipe linen för USA att krossa. Det är bara västvärldens befolkningar i allmänhet som inte har en aning om detta. Kommer Ryssland alltså att avvakta i så fall för att få mer tid att rusta upp, eller kommer man att ge sig in i ett krig mot USA/Nato på Syriens sida om det utvecklar sig till ett sådant?

Man kan också fundera på en helt annan möjlighet. Om samtal mellan USA och Ryssland, om Syrien, artar sig till ett gemensamt försök att få till en fredligare lösning kan en sådan möjlighet mycket väl anses så farlig, av Israels ledare, att de nu desperat försöker få igång USA/Nato mot Syrien, för att förhindra en sådan lösning. Eftersom Iran ska ”tas ner” via ett krossat Syrien och Israel är närmast desperat för att få USA att börja bomba Iran måste Syrien krossas. Att Iran ska bombas har ju Israel propsat på under ett antal år nu men inte lyckats få med USA på än.

Vare sig det handlar om ett självständigt agerande från Israels sida eller om ett  mellan USA/Nato och Israel gemensamt beslutat sådant, så torde attackerna ha att göra med att den syriska armén just nu förefaller vinna alltmer över de s.k. ”rebellerna” och en ren seger för Syriens armé vill väl varken Israel eller Västmakterna se liksom inte heller Qatar och Saudiarabien. FSA har ju tackat Israel för stödet.

Jag håller andan nu, precis som de flesta av oss som var med då, gjorde under Kubakrisen.

/Kerstin

PS igen: Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan

Länkar (kan komma fler senare.)

– US Pledges To Arm Syrian Opposition, Alex Lantier, Counter Currents 1/5 2013 (Fast här tycks det inte föreligga några allvarligare försök att lösa Syrienkrisen tillsammans med Ryssland, Citat: US officials also said they would seek to persuade Russian President Vladimir Putin to drop his support for the Assad regime.
These announcements end Washington’s pretense that it is not itself providing military support to opposition fighters, including the Al Nusra Front, which has pledged loyalty to Al Qaeda, but is only allowing its Middle Eastern allies to do so in its place.
– Washington DC is an Imperial Natio. Obama, Syria and the Arrogance of Imperialism, Ron Jacobs, counterpunch.org 3-5/5 2013 (Citat: As antiwar journalists and activists made clear then, the United States was actively involved in arming various factions in this civil war and was also training death squads whose role was to kill potential threats to US designs. In addition, various regional governments had their own forces operating in the country….If it cared, the support it has shown for the Assads over the years would have been much more conditioned on respecting the civil and human rights of the Syrian people.  Instead, Washington’s real regard for those rights can best be summed up with the observation that until the Arab Spring began, Syria’s torture chambers were a favorite of the US rendition program.)
– Unprovoked Attack on Syria: US-backed Israel Commits Egregious International Crime. The US feigns disassociation with Hitlerian act of Israeli aggression – as was planned since 2007. Land destroyer 5/5 2013 (I den här artikeln får Escobar medhåll. Israel skulle användas för att provocera Syrien. Mycket läsvärd article.)
– The Angry Arabs Will No Longer Fight Against Syria, Moon of Alabama 5/5 2013 (Ett mycket intressant inlägg: It took As’ad AbuKhalil, the Angry Arab, two years to come to his senses and to acknowledge his errors:
”This was never a “revolution”. I among other leftists in Lebanon signed a petition early on after the events in Deraa in which we denounced the regime and mocked and dismissed its narrative of armed groups roaming the country and shooting at people. I now figure that I was dead wrong: I do believe that armed groups were pre-prepared and armed to strike when orders (from Israel and GCC countries) arrive. They had a mission and it had nothing to do with the cause of liberation of Syria from a tyrannical regime.”
It was quite obvious that the insurgency in Syria was preplanned and managed from professional outside forces. Why did it take so long to recognize that? Inlägget fortsätter med en diskussion om Israels attacker på Syrien.
Så läser vi: To achieve that they hit the Syrian army to ”level the playing field”. As even As’ad AbuKhalil finally acknowledges their aim is to destroy Syria. Not Bashar Assad, not the government but Syria the country. Their aim has not yet been achieved.)
– En film om Israels attack, hittad för 10 minuter sedan efter tips från Face Book (inte bara svenska ungdomar som pratar som om de deltar i tävling om vem som kan prata fortast):
Israel’s Attack on Syria – The REAL Reason

– Israel och al-Qaida förenas mot Syrien, Patrik Paulov. Proletären 7/5 2013
– Russia, US to push for global Syria conference to bring conflicting sides to table, RT 7/5 2013 (Citat från möte med Kerry i Moskva: One of the main results of the talks was the agreement to use all possibilities in the US and in Russia to start working with all the parties concerned both inside and outside Syria to hold an international conference, Lavrov said. Här börjar det väl luta åt att Israels ledare är desperata och att de, med sina bombattacker på Syrien, försöker tvinga USA/Nato att agera militärt mot Syrien, innan USA och Ryssland ev. kommer överens om en annan och fredligare lösning.)
– Väpnade miliser pressar regeringen i Libyen, Per Enander, SR Nyheter 7/5 2013
– Pentagon Contractors Have Trained the Terrorists in the Use of Chemical Weapons in Syria. Interview with Michael Chossudovsky, Global Research 8/5 2013: (Michael Chossudovsky säger här att Iraels attack var känd i förväg och godkänd av USA och EU. Citat: When Secretary of State John Kerry says we need to reach a solution and presents himself as a mediator, we are in effect in a dead alley because “an aggressor” presenting himself as “a mediator” is a non-sequitur.
You can’t on the one hand support an armed insurrection of Al Qaeda terrorists against the Syrian government –provide them with chemical weapons and give them funding — and at the same time present yourself as a mediator.
In fact, CNN just a couple of months ago confirmed that contractors hired by the Pentagon were in fact training the terrorists in the use of chemical weapons.)

Nej, det har inte blivit demokrati och stor lycka i Libyen nu när Ghadafi är borta och som vi alla skulle föreställa oss. Rysslands röst har en lista över vad som har hänt i Libyen bara sedan 12/2 i år:

12/2 2013: Libyen stänger gränser på revolutionens årsdag, 

17/2 2013: Fyra kristna missionärer häktade i Libyen, för att de misstänktes för kristet missionerande.

3/3 2013: Libyen stoppar gasexport till Italien 

5/3 2013: Tuaregproblemet eskalerar

10/3 2013: Libyska parlamentet stoppar arbetet, på grund av mordförsök på kongressens ordförande Magarief.

29/3 2013: Vandalism i Libyen,  okända förövare har sprängt ett mausoleum från 1400-talet, där sufiernas andlige ledare Sidi al-Andlusi blev begravd, uppger al-Jazeera. Mausoleet räknas som nationellt kulturarv.

 1/4 2013:  Statsministerns rådgivare kidnappad i Libyen: Rådgivare till Libyens statsminister Mohammed al-Ghattous har kidnappats av okänds förövare från sin bil på Tripolis utkant. …Under de senaste veckorna har kidnappningar och hotelser mot tjänstemän blivit frekventa i Libyen

23/4 2013:  Fransk ambassad i Libyen angripen:  En minerad bil exploderade idag tisdag utanför Frankrikes ambassad i Tripoli, varvid två vakter kom till skada, båda franska medborgare.

28/4 2013: Explosion har skakat polisstation i Benghazi: En explosion har skett idag på en polisstation i Benghazi – Libyens näst största stad. Enligt källor i brottsbekämpande myndigheter är den största delen av byggnaden allvarligt skadad medan det lyckligtvis inte finns några offer.

28/4 2013: Libyens UD omringat av gerillan: (oj då, förr kallades de ”rebeller”) En beväpnad grupp i 40 lastbilar med kulsprutor har omringat UD:s byggnad i Libyen. Citat: ”Enligt ögonvittnens ord, blockerade cirka 200 gerillasoldater tillgång till byggnaden och krävde att UD skulle kasta ut anhängare till översten Gaddafi. Gerillan kräver också att man antar en ny lag som förbjuder alla som samarbetat med Gaddafi-regimen att syssla med politik.

Även svenska tidningar börjar skriva om kaostillståndet i Libyen, som påminner väldigt mycket om situationen i Irak efter USA:s attack och kriget mot detta land. En Erik Helmerson skriver i DN apropå fängslandet av de kristna i Libyen, som nämns ovan:

 ”Att konvertera är olagligt i Libyen. Vi är ett till 100 procent muslimskt land och dessa handlingar påverkar vår nationella säkerhet”, sa en talesman för organisationen som är typisk för Libyen och landets problem. Den är en av många som bildades under upproret mot Khaddafi av rebellgrupper och tycks nu ha en sorts halvhjärtat samröre med regeringen.
De otaliga beväpnade miliserna, oron för säkerheten och den bristande respekten för mänskliga rättigheter är några av de problem som plågar dagens Libyen….. Organisationen Human Rights Watch konstaterade nyligen i en rapport att landet har långt kvar till en fungerande rättsstat. Miliserna håller tusentals människor fängslade utan rättegång och utsätter dem för tortyr.

 Så har Sommarström på Ekot vaknat vad gäller Libyen och insett att det inte blev så bra när Libyen befriats. Men han tycks fortfarande tro att allt blir bra i Syrien bara Assad avsätts, för att Assad inte har 100% av  befolkningen bakom sig, ja som ju Alliansregeringen har i Sverige däremot (eller?). Hur förväntar sig Sommarström att det ska bli i Syrien om hans favoriter i FSA vinner kriget där? Demokrati och lyckorus direkt?? Hur tänker han sig att FSA, som sysslar med kidnappningar, mord, plundring och förstörelse av infrastrukturen i Syrien, precis som hans favoriter ”rebellerna” i Libyen gjorde och till viss del fortfarande gör, ska kunna skapa ett bra land?

När nu Israel börjat bomba i Syrien, och gjort det ett par dagar i sträck, misstänker man att nu ska det ske, nu ska han bort, al Assad, kosta vad det kosta vill. Det finns mycket att fundera kring detta? I bästa fall blir det inte mer än så här, i värsta fall eskalerar det hela till ett riktigt otäckt storkrig mellan Väst och Öst.

Är rädd att jag får anledning att komma tillbaka till de här attackerna.

Men om man lämnar tankarna på det ruskigare scenariot, och på Sommarströms föreställningar om världen, hur tänker sig USA:s/Natos ledare, att det ska bli i Syrien när/om de ”lyckas” i sitt värv och Assad inte finns längre eller har lämnat landet (som han säger att han inte tänker göra). Tänker man sig att det ska bli en helt annan utveckling i Syrien än i Afghanistan, Irak och Libyen trots att den kulturella mångfalden och därmed riskerna för inbördes konflikter är betydligt större i Syrien än i de andra tre länderna? Kan de verkligen föreställa sig att samma agerande, från deras sida med samma resultat tre gånger, nämligen katastrofalt kaos, ska ge ett annat resultat i Syrien? Tror de verkligen att det bara var olyckliga omständigheter som resulterade i katastrofer i dessa tre första stater? Jag tror inte att de tror det.

Så vad tror jag? Jo att det är total förstörelse av dessa länder som är själva målsättningen. Kaoset är deras verkliga syfte med de militära attackerna och invasionerna. Den delen av världen, liksom Afrika, ska inte ha någon välutbildad befolkning. De här områdena ska inte ha välfungerande infrasystem. De ska helst förpassas tillbaka till 1800-talet – de också, men till deras 1800-tal. Nog verkar det som om USA nu bussar sina fienden mot varandra i förhoppningen att de ska slå ihjäl och försvaga varandra. Hur ska man annars förstå att USA först ägnar sig åt en intensiv jakt på dem man kallar al Qaida, islamiska extremister, och sedan betalar och stödjer dessa samma terrorister för att attackera de stater som USA tycker hjärtligt illa om som har resurser som USA vill kunna kontrollera?

/Kerstin

Länkar:
– U.N. has testimony that Syrian rebels used sarin gas: investigator, Chicago Tribune 5/5 2013 (om den gasattack som media försökte skylla på Assad för.)
– UN Investigators Say Syrian Rebels — Not Assad — Used Sarin Gas, Adam Clark Estes, Atlantic Wire
De här tidningarna har sin information från Reuters:
– U.N. has testimony that Syrian rebels used sarin gas: investigator, Reuters 5/5 2013
– Nedan ser vi Syriens regeringsrepresentant uttala sig med anledning av Israels attack på Syrien:
Syrian Government Statement in Response to Israeli Airstrikes in Damascus (utlagd 5/5 2013 och textad på engelska)

– The Israeli-Jihadist Alliance. Israel bombs Damascus – and the cat is out of the bag, Justin Raimondo, AntiWar.com 6/5 2013
– Libya, Kanadensiska regeringens information till dem som ska/vill resa till Libyen.
– Därför strider Hizbollah i Syrien. ”Vi låter inte landet falla i USA:s händer”, Patrik Paulov, Proletären 29/5 2013
– Libanesisk journalist: Kritiska medier censureras i Väst, intervju med Ghaleb Kandil, Syriensolidaritet 27/5 2013

Det är så tyst så tyst om Libyen idag. Vad händer där? Har människorna fått det bättre efter att landet massbombades, massor av människor mördades och Ghadafi lynchades? Här är en video om hur det ser ut åtminstone på något ställe i landet.

Islamist alarm in lawless Libya new video footage shows Sharia-style public lashing in Sirte (utlagd 3/4 2013)

Jag kan förstås inte garantera att videon visar verkligheten eller ens är från Libyen. Men med tanke på att en del av upprorsmännen i Syrien inför sharia i delar som de lyckats lägga under sig en tid och att ett antal av ”rebellerna” i Syrien kommer från Libyen, så kanske det här är riktigt.

/Kerstin

Fallen av cancer och missbildningar har ökat katasrofalt i Faludja, i Irak, som bombardrades med utarmat uran och med vit fosfor. I de två första videofilmerna nedan ser vi resultatet av USA/Natos:s krig för ”frihet och demokrati”, krig som vi svenskar, genom våra politiker, numer stödjer.

Två kortare videos om konsekvenserna av dessa attacker.

U.S. use of Nuclear Weapons in Iraq is causing devastating genetic defects (utlagd 29/7 2010)

Ännu en film om saken:

US-War Crimes on children using Depleted Uranium ( Iraq ) (utlagd 4/2 2011)

Och i videon nedan berättar en f.d. amerikansk soldat, som krigade i Irak, vad han gjorde där. Han berättar egentligen, mellan raderna, om hur USA producerar fler s.k. terrorister i Mellersta Östern. Precis som svenska soldater är med och gör i Afghanistan idag.

an American Soldier tells the truth about day to day happenings in IRAQ (utlagd 29/10 2009)

Den här killen har uppenbara psykiska besvär, som många av veteranerna har när de återvänder. Det påstås att en veteran om dagen tar livet av sig i USA just nu.

Nu mumlas det här hemma, från alla partier i stort sett, om att om det blir aktuellt att ”ingripa” i Syrien, som man gjorde i Libyen, så ställer Sverige upp – igen.

Vill svenska folket att vi ska medverka till sådant här. Anser det att kriget i Afghanistan är värt att betala en massa skatt till? Uppenbarligen inte eftersom den nya legoarmén som man nu inrättat i Sverige har svårigheter att rekrytera frivilliga soldater.

När förvandlades Sverige från en vara en fredlig nation till att bli en krigisk sådan? Vilka svenskar har haft en möjlighet att säga sitt om detta via val eller omröstning?

Handlar vår medverkan om politikers förhoppningar om feta belöningar från USA efteråt, välavlönade jobb i FN, IMF eller liknande, eller handlar det om ren utpressning: ”De länder som inte ställer upp på USA:s sida i kriget om resurserna, får inte något med av dem sen”? Just detta hot uttalades i alla fall av den av USA/Nato tillsatta regeringen i Libyen, som inte var något annat än USA:s nickedockor. De som inte stödde rebellerna där skulle inte få någon olja från Libyen när kriget var vunnet.

Varför går vi inte man ur huse och  protesterar som vi gjorde mot amerikanernas krig i Vietnam?

/Kerstin

Här kommer nästa fredagsfilm på Motvallsbloggen:

Michael Moore…Sverige blir mer och mer som USA ! (utlagd juni 2010)

Jodå, vi är redan en god bit på väg – att bli som USA.

De som har är nöjda, tills de inte har längre. De som inte har är sannolikt lite mindre nöjda med utvecklingen.

Dessutom kriger vi – tillsammans med USA. Det gillar de stora pojkarna med hängslebyxor.

/Kerstin

Till skillnad från de totalt ensidiga bilderna vi har fått från krigen, tidigare i Libyen och nu i Syrien, i våra svenska media, har somliga amerikanska och engelska tidningar, i alla fall ibland, gett glimtar av andra berättelser. Det är redogörelser som stämmer bättre både med vad Ghadafi sade om upprorsmakarna i Libyen och vad Assad säger om de stridande i Syrien. I själva verket var båda dessa herrar mycket noga med att hålla islamistiska extremister på mattan och dessutom att informera USA och Väst var sådana fanns i MÖ. (*)

Nu skriver The New  York Times att det knappast finns några sekulära oppositionella i ”FSA”, de stridande styrkorna som underhålls av USA; Frankrike, Storbritannien, Saudiarabien och Qatar. Det tycks som om ledarna i USA nu börjar tvivla på att det är så bra att stötta de islamistiska extremister som verkar vara de enda stridande i Syrien idag:

Across Syria, rebel-held areas are dotted with Islamic courts staffed by lawyers and clerics, and by fighting brigades led by extremists. Even the Supreme Military Council, the umbrella rebel organization whose formation the West had hoped would sideline radical groups, is stocked with commanders who want to infuse Islamic law into a future Syrian government.

Nowhere in rebel-controlled Syria is there a secular fighting force to speak of.

(Min översättning: Överallt i rebellkontrollerade områden i Syrien finns det islamiska domstolar, bemannade med advokater och präster och med stridande brigader ledda av extremister. Till och med Högsta Militära Rådet, paraplyorganisationen för rebellerna vars skapande Väst hade hoppats skulle åsidosätta radikala grupper, är full av anförare som vill införa islamisk lag i Syriens framtida regering.

Ingenstans i Syriens rebellkontrollerade områden finns det några sekulära styrkor att tala om.)

Så har man då i USA äntligen erkännt det som de som satt sig in i händelserna i Syrien, och tidigare i Libyen, vetat hela tiden och det som Syriska regeringen sagt hela tiden, liksom Ghadafi sade det.

Man kan inte låta bli att undra om de styrande i USA verkligen varit så uselt underrättade eller om de struntat i den saken. Eller är det så att händelserna i Libyen på senare tid, det faktum att samtliga västliga ambassader har utsatts för bombattentat eller attacker där (2), den engelska, den amerikanska (med flera dödsoffer) och den franska, fått USA med västliga vasaller, att tvivla på att de regimer som man för till makten  i dessa länder blir så roliga att ha med att göra eller så lättstyrda som man tänkte sig. Så här låter det alltså idag, enligt New York Times (1):

Mr. Heydemann (min ann:  a senior adviser at the United States Institute of Peace, which works with the State Department)  acknowledged, however, that the current momentum toward radicalism could be hard to reverse.

The challenge, he said, is to end the conflict before “the opportunity to create a system of governance not based on militant Islamic law is lost.

(Min översättning: Mr Heydeman (min anm: En senior rådgivare vid USA:s Institut för fred, som arbetar på Utrikesdepartementet) erkände, emellertid, att de nuvarande tendensen mot radikalism kan vara svår att vända.

Utmaningen, sade han, är ett avsluta konflikten innan ”möjligheten att skapa ett system för regering som inte baseras på militant islamiska lagar har gått förlorad.”)

Artikeln fortsätter med att berätta om vad en av de s.k. rebellerna säger. Nämligen att:

“We all want an Islamic state and we want Shariah to be applied,” said Maawiya Hassan Agha, a rebel activist reached by Skype in the northern village of Sarmeen. He said a country’s laws should flow from its people’s beliefs and compared Syrians calling for Islamic law with the French banning Muslim women from wearing face veils.

(Min översättning: Vi vill alla ha en islamisk stat och vi vill att sharialagar ska tillämpas, sade Maawiya Hassan Agha, en rebellaktivist nådd via Skype i det nordliga samhället Sarmee. Han sade att landets lagar skulle bestämmas av folkets tro och jämförde syriers krav om islamisk lag med Frankrikes förbud för kvinnor att bära slöja.)

Får fransmännen bestämma hur de vill ha det, måste vi också få göra det menade rebellen ifråga, enligt fortsättningen.

Inte ens i Irak fick man någon idealisk regering. Där tillsatte man en shiaregim, bara föra att Saddam var sunnimuslim och för att skapa inre splittring, och till all olycka, för USA, fick Iran därmed en bundsförvant i Iraks högsta ledning, det Iran som man ju har tänkt sig att attackera härnäst för nertagning av dess regering. I Irak har man lyckats så bra att landet  nu står inför något som tycks utveckla sig till ett allvarligare inbördeskrig.(3) Intressant nog har Irak dessutom stoppat Al Jazeeras sändningar, den kanal som Västvärldens styrande tagit till sitt hjärta sedan den började fungera som trutförlängare för de västliga attackerna på Libyen och Syrien. Intressant är dessutom att Svenska Dagbladet berättar om den saken, liksom att SR gör det.(4)

Så ska man veta att Libyen, Irak och Syrien, alla var sekulära stater med sekulär lagstiftning, som gav kvinnor samma rättigheter som män och som alla såg till att utbilda hela sin befolkning. Dessa länder hade MÖ:s mest välutbildade befolkningar tidigare. Dessutom var de en slags välfärdsstater. Det är förstås slut med det nu i Irak, där fattigdomen är enorm och där analfabetismen, som var nästan utrotad, nu ökar katastrofalt eftersom många barn inte längre kan eller får gå i skola. (5) Sannolikt händer samma sak i Libyen idag. De var diktaturer alla tre, men med vissa försonande drag alltså. Som vi vet diskrimineras kvinnor förfärligt i Saudiarabien.

/Kerstin

Länkar: (Fler länkar kan tillkomma)
1) Islamist Rebels Create Dilemma on Syria Policy, Ben Hubbard, The New York Times, 27/4 2013
– NYT: ”Nowhere in Rebel-Controlled Syria is There a Secular Fighting Force to Speak Of”, 27/4 2013, Land Destroyer
2) The Literal Diplomatic Blowbacks In Libya, Moon of Alabama, 23/4 2013 (Citat: The hope of all three nations was to increase their diplomatic leverage and economic advantages by installing a friendly puppet government in Libya. Since then all three nations had to learn that there diplomats are not welcome in Libya.
On July 11 2012 the British ambassador convoy was attacked in Benghazi. The ambassador escaped the assassination attempt but two man of his protection detail were wounded.
On September 11 an attack on a U.S. ”consulate” that was a cover for a large CIA station killed the U.S. ambassador to Libya.
Today a car bomb exploded in front of the French embassy in Tripoli and wounded two of the embassy security detail as well as a Libyan civilian.
The three nations that intevened all had their diplomats attacked by very same jihadist insurgents they ”helped” to take over the country.)
– Libyens UD omringat av banditer, Nyhetsbanken 28/4 2013 (I artikeln kan vi också läsa: I Washington pågår intensiva diskussioner om huruvida USA ska gå in militärt i Syrien, för att störta ännu ett land i Mellanöstern i kaos. Republikanerna kräver detta och Obama är dömd att ge efter, som han alltid gett efter för militaristiska lösningar. Vadå, undrar man, Västmakterna har redan skapa kaos och inre elände i Syrien.)
– Störtandet av Kadaffi – två olika bilder – vilken stämmer bäst? Anders Romelsjö på Jinge.se 26/4 2013
3) Iraq bombing wave kills dozens days before vote, CBC News, 15/4 2013
4) Irak sparkar ut al-Jazira, SvD 28/4 2013 (Citat:  Enligt myndigheterna har tv-bolagen använt ”språk som uppmuntrat till våld och sekterism”. Klart att Al Jazeera har gjort det. Irak är shia-styrt och Qatar, liksom Saudiarabien är sunnistyrt. Vad vi sett och ser är ett systematiskt religiöst krig mot shiastater från just Saudiarabiens och Qatars sida, som utnyttjar Väst för sina egna religiösa och maktpolitiska syften. Möjligen ogillas detta inte av Väst, som ju har en trogen bundsförvant i Saudiarabien.)
– Irak drar in al-Jazeeras sändningstillstånd, SR 28/4 2013
5)  Kriget mot Iraks kultur, Motvallsbloggen 21/8 2012
–  Vad människor fick lära sig i Irak, Motvallsbloggen 13/4 2013
*) Susan Lindauer, (tidigare CIA asset med uppdrag att för inofficiella förhandlingar med Ghadafi och Assad bl.a.) Extreme Prejudice (bok)
– Prostitution och människohandel i krigets spår, Proletären 23/4 2013
– Danska jihadister kan vänta åtal, Nyhetsbanken 24/4 2013
– Oil Wars—Nusra’s Expanding Reach—Syrian Taliban, Matthew Barber and the Syria Video team, Syria Comment 27/4 2013
PS 29/4: Å andra sidan förefaller Väst mer beslutsamt än tidigare att löpa linan ut i Syrien och skapa samma förhållande där som i Irak och Libyen, kaos, rättslöshet och totalt raserande av kulturen: Se:
– EU oljar terrormaskin, Nyhetsbanken 22/4 2013
Och vad sysslar USA med – egentligen?
– Tsarnajev på USA-kurs i Kaukasus, Nyhetsbanken 24/4 2013 (Citat: Izvestija uppger idag att Tamerlan Tsarnajev enligt en tjänsteman vid det georgiska inrikesministeriets kontraspionage 2001 deltog i ett seminarium som anordnades av ”Kaukasiska fonden”, som samarbetar med den amerikanska ideella organisationen ”Jamestown” (i styrelsen för denna NGO ingår en tidigare ideolog för USA:s utrikespolitik, Zbigniew Brzezinski). Fonden arbetade med att rekrytera folk från norra Kaukasus att arbeta för Förenta staterna och Georgien.)
– Why Iraq May be Worse Than Syria. The Civil War in Iraq has Already Begun, Patrick Cockburn, counterpunch 6/5 2013

George Galloway on Syria – 2013 (publ. 11/2 2013)

Bra, fast för mig låter det som ett tal som han höll för ganska länge sen.

/Kerstin

OBS: Tillägg nederst.

The Syrian Communist Party (Unified) about the Syria crisis (Publ. 29/3/2013)

Lustigt att det syriska kommunistpartiet inte tar parti för dem som försöker ”befria” Syrien. Vad är det som inte stämmer?

Tillägg 27/4 kl. 03.45
Anders Romelsjö har skrivit ett mycket bra blogginlägg om anfallet på Libyen och dödandet av Ghadafi. Jag rekommenderar det starkt: Störtandet av Kadaffi – två olika bilder – vilken stämmer bäst?

/Kerstin

Patriot Act – Free Speech Criminalized! (publicerad 21/4 2013)

Filmen är ganska lång med värd att ses. Susan Lindauer visar att man inte alls hade behövt attackera Irak utan att det hade gått bra att förhandla sig fram till en lösning, och till ett system som var demokratiskt och med Saddam ute ur bilden. Men den vägen ville USA inte gå.

Den visar dessutom att USA tar till precis de åtgärder mot obekeväma personer som vi alltid lärde oss  var typiska för det ofria, kommunistiska och förtryckande Sovjet, nämligen att psyksjukförklara dem och sätta in dem på psyket. De som tror att USA är frihetens stamort på jorden borde tänka om.

Det värsta är att vad som händer i USA brukar hända i EU och i Sverige så småningom. Så det är ingen dum idé att känna till det här och förstå vad det handlar om när det blir vår tur, när liknande lagar föreslås här – för vår trygghet.

Till höger ser vi omslaget till Susan Lindauers bok om vad som hände henne. Det är en riktig rysare och väl värd att läsas. Jag rekommenderar den varmt.   Boken kan beställas via Amazon Books.

/Kerstin