Såna här dagar bloggar man inte, och det skulle inte heller jag ha gjort om jag inte hört på Ekot att myndigheterna nu ska börja samarbeta för att ta fast fuskare (antar att det betyder samkörning av dataregister, i varje fall blir konsekvensen ungefär densamma). I nästa Ekonyhet jag lyssnar på får jag höra Beatrice Ask förklara att hon vill att utländsk polis ska få verka inom Sverige.

Det är inte utan att man förundras över hur droppen urholkar stenen, hur propaganda kan förändra människors inställning till samhället. Hade politiker lagt fram dessa förslag under 70-talet hade folk samlats ute på gatorna i stora demonstrationer mot detta inkräktande på vår personliga integritet och mot de polisstatsmetoder man nu lagstiftar om. Idag säger ytterst få människor pip ens.

Det beror troligen på tre ting:

1: Skrämselpropagandan om den farlig terrorismen (polis och militär måste ju få utökade befogenheter för att skydda oss!!).

2: Propagandan om att så många fuskar så förtvivlat med bidragen (något som är en grov överdrift visar det sig när man undersöker saken), och

3: På det faktum att den yngre generationen egentligen aldrig kommit i kontakt med fascism, ingen har några minnen av kriget, ingen har några minnen av Franco, av Salazar, av den grekiska militärjuntan och därför lider de flesta idag av ett allvarligt och totalt ogrundat förtroendesyndrom. De litar fullt och fast på staten, litar fullt och fast på att de själva aldrig kan komma att drabbas av dessa nya integritetskränkande lagar eftersom de har lärt sig att det ju bara var kommunismen och nazismen som var farliga, och bådadera, som ju egentligen var samma sak i deras föreställningsvärld, är ju totalt döda idag.

Vi som är lite äldre vet att sådana här kontrollsystem alltid drabbar även oskyldiga, vi vet att det många gånger inte hjälper ett dugg att man har rent mjöl i påsen. Jag avundas alltså inte de unga människor som kommer att framleva nästan hela sina vuxna liv i den framtida polis- och militärfederation som man bygger upp i Europa idag.

Är det bara jag som erinrar mig militärparaderna i gamla Sovjet när de läser detta i DN?

Sarkozy vill se svensk militär i Paris
Frankrikes president Nicolas Sarkozy vill slå på stort med hela EU på plats, inklusive Sverige, när franska nationaldagen firas den 14 juli med den stora militärparaden som huvudinslag

Det blir allt tydligare att det bara är den styrande klassen som är en annan i EU.

Länk:
Sarkozy vill se svensk militär i Paris, DN

Läser i DN att:

Men vi vet att de högerextrema försöker göra nationaldagen till sin dag, då ”svenskheten” ska firas, och att de vänsterextrema är beredda att vandalisera och fysiskt misshandla vem som helst för att stoppa motståndarna. De båda sidorna förenas av sitt hat mot ”de andra” och de förhärligar våldet.

Så kan man ju också beskriva saken, och liksom trots allt få det till att extremhöger och extremvänster är samma sak, fast vänstern är värst.

Jag är nu inte bekant med någon inom någotdera lägren så jag undrar om det verkligen är så att ”de vänsterextrema” är beredda att vandalisera och fysiskt misshandla vem som helst för att stoppa motståndarna”? Säger de detta någonstans? Är de beredda att misshandla helt oskyldiga människor exempelvis? Planerar de misshandel och vandalism mot vad och vem som helst? Eller är det bara dags för en ny version av Göran Palms bok om indoktrineringen i Sverige?

Länk:
”I morgon kan Stockholm förvandlas till ett slagfält”, DN

Hör just på Ekot att Kent Pettersson, generaldirektör för Arbetsmiljöverket och tidigare ordförande i Handels, har avlidit i en ålder av 58 år. Det var ett mycket sorgligt besked.

Allvarligt dystert är det dessutom att de rakryggade människorna, de som äger stor personlig integritet, inte låter sig köpas och som vågar säga ifrån, verkar gå bort tidigare än alla de som i dagens egoistiska tider gör allt för att trycka ner andra människor. Jag saknar fortfarande en annan av dessas personer, nämligen Sven Grassman.

Min medkänsla härmed till Kent Petterssons anhöriga och vänner. Med hans bortgång förlorar hela Sverige ännu en av dessa unika och för solidariteten verkande individerna. Hans bortgång är inte bara en förlust för hans familj, den är en förlust för oss alla.

Länk:
– Kent Petterson avliden, Ekot
– Kenth Pettersson har avlidit, DN
– Kenth Pettersson är död, AB

Läser i DN att:

Inom ett årtionde kommer den organiserade kriminaliteten att ha ökat i en omfattning som vida överstiger polisens förmåga till brottsbekämpning. Teknikutveckling och allt öppnare gränser även för brottsligheten gör att vårt polisväsen inte längre hänger med. Etniska, politiska och religiösa grupperingar med självupplevt utanförskap, liksom sänkta värderingströsklar mot narkotikabruk och våldsanvändning, undergräver den samhällssolidaritet som är nödvändig för en fungerande rättsstat. Allt detta gör att polisens arbete att utreda och bekämpa brott riskerar att omöjliggöras, skriver ordföranden i Polisförbundet Jan Karlsen.

Det var väl inte så här det skulle bli – med det fantastiska gränslösa EU, med öststaternas välsignade befrielse och med den lyckliggörande nyliberala och ekonomiska friheten. Vad är det jag har missat?

Eller handlar det bara om att vi ska skrämmas till att acceptera ännu mer kontroll av oss och ännu mer integritetskränkande behandling, att det numer konservativliberala Sverige ska bli ännu mer av polisstat?

Länkar:
– Ny kriminell liga sprider skräck i Stockholm, DN
– ”Polisens brottsbekämpning riskerar att omöjliggöras”, DN

Så har vi då, i dagens Studio ett, hört en svensk moderat förklara (eller snarare bortförklara) vad som hände med svenskarna som torterades i Egypten.

Gång på gång poängterade den i inledningen intervjuade och släppte tortyrfången, att det alltid var amerikaner närvarande under tortyren och förhören. Men vad säger moderaten Eva Björling? Jo hon kritiserar Etiopien, lite försiktigt, för att landet håller sådana här fängelser, men inte ett ord om amerikanernas agerande och dessutom förklarar hon att vi ju måste vidta åtgärder för att förebygga terrorismen, ursäktar förfarandet alltså. Och journalisten, hon frågade förstås inte ett ord om USA:s inblandning!

Är det bara jag som kommer att tänka på svenskt kryperi för nazisterna före och i början av andra världskriget, och på det svenska kravet om J-stämplar i tyska judiska pass?

Förhören, som svenskarna utsattes för, handlade alltså om Sverige. De visade att förhörsledarna, säkerhetstjänsterna och framför allt den amerikanska, visste allt om de torterade svenskarna. Så då frågar man sig, vad handlar det hela om? Jo, om två ting:

1) Om terror av muslimer i Sverige och i andra Västländer. Det är meningen att de alla ska skrämmas, ingen av dem ska kunna känna sig säker. Det är detta som är vitsen med att släppa människor som man utsatt för vad Carl Bildt, så insmickrande och med Bushskt nysspråk, kallar omild behandling.
Denna tortyr handlar inte om att få fram fakta. Den handlar om terror av befolkningar/folkgrupper, än så länge i huvudsak av muslimer. Fakta får man helt enkelt inte fram med hjälp av tortyr och det vet säkerhetstjänster. Däremot kan man lätt få fram falska uppgifter som går att använda för att skrämma muslimerna med, inte minst dem som angivits under tortyren. Detta innebär också att fler oskyldiga kommer att drabbas.

2) Dessutom, och det är kanske den viktigaste orsaken till den här tortyren. Falska erkännanden kan kan slås upp stort i massmedia och därmed användas för att skrämma oss alla icke-muslimer att acceptera en total kontroll av oss alla, muslimer såväl som icke-muslimer, mer avlyssning, mer integritetskränkande lagstiftning, mer stöd för USA:s krig i Irak och annorstädes.

De flesta informerade svenskar tycker nog att USA:s agerande är rent fascistiskt, men orkar inte engagera sig – för för det första är de ju inte muslimer och därmed inte i riskzonen – tror de. För det andra har de ju rent mjöl i sina påsar – tror de. De som inte är informerade tycker bara att ”det är bra att man skyddar oss mot terrorism” – går på propagandan således.

Men, det som nu drabbar muslimer kommer sannolikt att också börja drabba infödda blåögda och kristna ”ursvenskar” med tiden. Då är det så dags att börja protestera.

Ett exempel:
I början av 90-talet började man tala om invandrare och flyktingar som lata, opålitliga, lögn- och tjyvaktiga och som att de bara kom hit för att leva gott på det svenska bidragssystemet och i massmedia ställdes det återkommande krav på hårdare tag mot invandrarna, mer kontroll av dem. Det resulterade i att man på många flyktingmottagningar i Sverige började behandla flyktingar mycket illa och misstro dem allihop. Lagstiftarna skyndade till: De skulle inte få lika mycket ekonomisk hjälp, de skulle inte få samma rätt som andra till sjukvård och skola för sina barn etc. etc. Man lade för flyktingarna papper som de fick skriva under, där de i stort sett förband sig att göra som de blev tillsagda, punkt slut (individuella handlingsplaner kallade man papperen).

Den gången hävdade jag att det som idag drabbar invandrare och flyktingar kommer snart att även drabba svenskar. När jag sade detta till vänner och bekanta, trodde de inte på mig. Men det dröjde bara ytterligare några år så började kampanjerna mot svenska bidragstagare. Man började tala om hur mycket de fuskade, hur lata de var, hur arbetsovilliga de var, hur de bara utnyttjade bidragssystemet och hur man måsta ta i med hårdare tag emot dem – så gjorde man det. Bit för bit har sedan tumskruvarna dragits åt för de sämre ställda och för dem som hamnat utanför arbetsmarknaden, av ett eller annat skäl. (Att man nu kunnat visa att snacket om fusk egentligen bara var tomprat hjälper inte stort.)

Så när blir det ursvenskarnas tur att kartläggas i detalj och i värsta fall hamna i de amerikanska tortyrlägren när de reser utomlands, med svenska regeringars goda minne? Jag ska inte säga att det med säkerhet kommer att hända, men det finns gott fog för att oroa sig över att så kan bli fallet. Vi ser nog redan en början i de senaste lagförslag om buggningar och kartläggning av e-post mm.

Dags för upplysning om de övriga fascistiska regimerna under 1900-talet, med andra ord, om Francos, Salazars, Pinochets m.fl., samt hur fascism ibland kommer smygande, som fallet var med nazismen och den italienska fascismen.

Är det någon som undrar varför Svenskt näringsliv (SN), som sponsrar information om kommunismens brott, inte verkar intresserat av att sponsra kampanjer med information om 1900-talets fascistiska regimer och om deras brott?

Länkar
– Om terrorattentat i Europa, pdf
– Sammanfattning av ovanstående artikel, Mattias blogg, utsikt från höjden
– SÄPO:s roll i Etiopien, Studio ett
– Frigivna svenskarnas öde väcker frågor, Konflikt, 26:e maj
– Regeringen och Säpo granskas av KU, Ekot
– Alltfler anmäler andra människor – anonymt, Motvallsbloggen 26/2 2007
– Så är vi tillbaka till början av 90-talet igen! Motvallsbloggen 29/8 2006
– Massmedia och diskussionen om invandrare – bedrövligt igen! Motvallsbloggen 9/6 2006

Den nya och övergripande styrprinicipen, för företag såväl som för länder, som initierades med nyliberalismens segertåg över världen, för omkring 25 år sedan, handlar om att pressa folk, mer och mer och mer, och att dessutom tvinga dem att konkurrera med varandra, om allting och inom alla områden. Det åstadkommer man genom att se till att företag och offentlig sektor alltid är underbemannade. Det är tänkt att tvinga de anställda att anstränga sig och arbeta effektivare.
Dessutom ser man till att det finns stora mängder arbetslösa (den s.k. jämnviktsarbetslösheten, som ofta sägs ligga på 4%), och att avskedandet alltid hänger som ett demoklessvärd över människornas huvuden, eftersom man tänker sig att detta är en förutsättning för att systemet ska fungera optimalt (jfr SN:s krav på att få avskeda folk utan krusiduller, som man får i USA ex.). Konkurrensen, både om löner och om anställningarna, ska göra att folk anstränger ännu mer, för att vara bättre än arbetskamraterna.
Människan, tänker sig liberaler och nyliberaler, är en egoistisk varelse av naturen, så det samhälle som fungerar på det här sättet är ett samhälle som är i harmoni med den mänskliga naturen (jfr socialdarwinismen mot slutet av 1800-talet vars extremare företrädare ansåg att fattighjälp var dåligt eftersom det ledde till att undermåliga människor fick för många överlevande barn, vilket hotade att degenerera hela mänskligheten – grundidén bakom steriliseringarna alltså).

Vad åstadkommer man i själva verket med på denna ideologi grundade politik?

Jo, för det första kommer människor och organisationer att vara ovilliga att samarbeta. De kommer att försöka tjyvhålla på sina goda idéer, för att själva få löneförhöjningen, locka till sig kunden, konkurrera ut andra på marknaden etc. Det stoppar upp utvecklingen av samhället i stort eftersom kunskapsutbyte generar mer nya kunskaper.

För det andra kommer många att försöka fuska till sig förmåner, som när friskolor ger alltför goda betyg eller universitet och högskolor godkänner och ger examina även till elever/studenter som egentligen inte presterat vad de borde ha presterat. Det är också vanligt att individer och organisationer hittar sätt att kringgå de ekonomiska incitament som ekonomer försöker styra dem genom, via lagar av olika slag, varvid modellerna inte alls fungerar som de var tänkta.

För det tredje kommer människor att lita allt mindre på varandra. Därmed undergräver man tilliten mellan människor i samhället, vilket trasar sönder samhällen, gör dem otrevligare för alla.

Alla dessa faktorer bidrar tillsammans till att samhällen, i värsta fall hela utvecklingen, stagnerar. Det är nämligen samarbete som är grunden för mänskligt och samhälleligt framåtskridandet, inte konkurrens till döds och på alla nivåer i samhällena.

Slutligen bryter man ner människor genom att utsätta dem för ständig stress och frånta dem möjligheter till återhämtning. Ständigt omorganiserande, som blivit en slags kungsväg både inom företag och offentlig sektor de senaste 15 åren, bidrar till detta. Inget enda biologiskt system överlever om det pressas för mycket och hela tiden och om det ständigt tvingas anpassa sig till nya och förändrade omständigheter. Varje biologiskt system behöver perioder av återhämtning, av konsolidering, för att inte bryta samman eller dö och försvinna från jordens yta. Detta gäller enskilda individer, människor såväl som djur, det gäller organisationer och det gäller hela arter. Utan långa stabila perioder utan alltför häftiga förändringar, skulle inte en enda art ha överlevt.

Det system som liberaler hyllar som bästa tänkbara, och också har administrerat fram de senaste 25 åren, och som de inte sällan tror är i överensstämmelse med levande varelsers sanna naturer, och med den biologiska evolutionen, är i själva verket rena självmordssystemet och djupt oevolutionärt.

Länkar:
– Människor inte mer värda än skjortor, Motvallsbloggen, 30/9 2005
– Liberalismen – ett förstadium till fascism? Motvallsbloggen, 9/5 2006
– Likvärdig skola – ett minne blott, Motvallsbloggen, 28/10 2005

Friskolor ställer lägre krav och ger högre betyg hör vi på Ekot idag. Så nu tror inte Björklund på liberalismens ledstjärna längre, den totalt fria konkurrensen. Totalt fri och okontrollerad konkurrens mellan skolorna tycks inte fungera, anser han, eftersom somliga skolor frestas att ställa för låga krav och ge för höga betyg på grund av denna. Men han är nu inte major för intet, så han har förstås redan hittat lösningen: Mer kontroll av skolorna och av elevernas kunskaper.

Det var väl annars inte så liberalismen var tänkt. Allting skulle ju bli så bra bara man införde konkurrens överallt och bara man avskaffade all kontroll och all byråkrati.

Kan förstås inte säga att jag är speciellt förvånad. Att det skulle gå på det sättet som det gjorde (och det som gäller för skolorna gäller även universitet och högskolor som får betalt/examinerad student) kunde man räkna ut med lilltån – om man inte är en ideologiskt förblindad liberal förstås. Är man klarsynt inser man att människor inte alls agerar och fungerar i enlighet med de liberala doktrinerna eller i enlighet med de nyliberala ekonomiska teorierna.

Länk:
Björklund i Ekot

Nu ska den elakistiska regeringen lägga ner AMS också. Historielösheten gör att den inte fattat ett dugg av vad denna institution har uträttat, och skulle kunna fortsätta att uträtta, hur mycket gott den gjort, inte minst för svenska storföretag (lyssna på God Morgon Världen i P1, där förklarar Bo Rothstein den saken). Till och med P O Edin vägrar sitta i styrelsen för den organisation som ska ersätta AMS, då är det verkligen illa.

Detta är inget annat än en ren krigsförklaring mot facken och mot alla löntagare. Nu ska de svenska facken knäckas och marginaliseras (liksom alla löntagare) såsom Thatcher knäckte de engelska facken på sin tid.

Men så är grabben Reinfeldt ju också en stor beundrare av Terminator.

Länk:
”God Morgon Världen”, SR

Det är synd om Federley – tycker han. Han anses tydligen barnslig även av sina egna inom centerpartiet. I DN debatt beklagar han sig, i samband med att han avgår som ordförande i centerpartistiska ungdomsförbundet, över att hans idéer inte tagits väl upp ens inom hans eget parti. Den vuxne person som läst lite av det han skrivit, bl.a. på sin blogg, har inte svårt att förstå den saken.

Debattartikeln i DN inleds med bl.a. följande rader:

Fredrick Federley gör bokslut över sin tid som centerungdomarnas ordförande: Mitt eget parti har angripit och förlöjligat mig.
……………….
Den borgerliga alliansen har kapitulerat politiskt, menar riksdagsledamoten och avgående ungdomsordföranden i centerpartiet Fredrick Federley

Sedan fortsätter Federley själv med bl.a. följande:

De mest sorgliga exemplen har varit där företrädare för ens eget parti anammat den gängse tekniken att avfärda nya idéer med att kalla det för nyliberalism.
……………….
Den socialdemokratiska hegemonin är så stark över den svenska debatten att den också kommit att smitta Allians för Sverige.

Vad ska man säga? Ska man skratta, sucka eller ska man gråta, eller ska man kanske glädja sig över att det tycks finnas en och annan förnuftig person även inom centerpartiet? Eller ska man kanske bara mysa förnöjt över att ordet ”nyliberal” tycks ha blivit ett rent skällsord, ett som inte ens de nyliberala vill kännas vid längre?

Länk:
Federley på DN debatt

Tillägg 20/5 kl. 13.45
Nu har vi fått den nya beteckningen på vad Federley står för, från en av hans beundrare, Johan Pettersson på bloggen ”Svart på vitt”. Han skriver nämligen att

I ett land där snällism är rådande har Fredrick stått upp för motsatsen, men framför allt har han stått upp för sina värderingar. För det kommer han alltid att bli ihågkommen. Och jag tvekar på att vi sett det sista av honom

Motsatsen till att vara ”snäll” är att vara ”elak”, så Federley står alltså, enligt Johan Pettersson, för ELAKISMEN.
Det var ju en träffande karaktäristik av ungdomarna på höger/mittenfältet i politiken, ja egentligen på hela alliansen.

Länk:
Svart på vitt/Johan Pettersson