Kan inte låta bli att berätta fortsättningen på hisorien om den fejkade Danny-filmen.

Nedan ser vi Västvärldens favoritsanningsvittne om händelserna i Syrien, killen som vet för han var där (film 2 ovanifrån), försvara sig, hos Anderson Cooper på CNN, mot anklagelserna om att ljuga för CNN.

Enligt min tidigare bloggpost om Danny, om just detta ljugande, så hade någon avslöjat att en intervju med Danny var fejkad och man får på filmen höra vad han säger till kameramannen medan han väntar på intervjusamtalet från CNN. Där hör man honom säga (på arabiska som översätts) att de ska skjuta under sändningen.

Men nejdå, han hade inte kommenderat fram något skjutande, säger han i filmen nedan, det hör man ju, för det förekommer ju inget skjutande i intervjun. Det stämmer att det inte gör det, men lägg så märke till hur han försvarar sig. Jo genom att säga att: ”De talar om för mig vad jag ska säga, jag vet ju inte allt som händer omkring mig, de vet”….. Det låter inte förtroendeinjagande för att komma från ett ögonvittne, får jag ju säga.

Därefter försäkrar han att han inte, som tydligen påståtts eller misstänkts, är anställd av CNN.

[6/3/2012] Cooper and Danny caught lying: Homs fabricated video pathetic excuses

Frågan man gärna skulle vilja ha svar på är vem som betalar honom istället, och dessutom hur han kan rapportera från Homs (och inte veta precis) vad som händer där, när han uppenbarligen inte kämpat på oppositionens sida, bara gärna skulle vilja det – om ”den fria syriska armén” skulle acceptera honom. Hur kom han in i Homs, eller ut ur staden, med allt det skjutande runt densamma från den syriska armén, som han rapporterar om. Det borde väl vara en rafflande historia att berätta om.

Nog får han åtminstone mig att tänka på sjuksköterskan som rapporterade om hur irakiska soldater slet ut spädbarn ur kuvöserna i Kuwait och kastade dem på golvet, hon som var hyrd och tränad av en PR-byrå att berätta denna tårdrypande historia för att få amerikanerna att kräva att USA skulle ingripa och kasta ut irakierna ur Kuwait, vilket de gjorde.

”Bli skjuten rakt genom kroppen och i magen, bli omplåstrad på ett sjukhus, under falskt namn observera, och lämna sjukhuset direkt därefter”, som Danny påstod i den första intervjun för CNN, den historien var magstark, för att uttrycka det ”vitsigt”.

Tillägg kl 15.50:
Hörde på luncheko idag att den där killen i London, som kallar sig Human rights-rörelse och sitter och pumpar ut sin anti-Assadpropaganda över världen, har ”verifierat” uppgifter om att Assad har mördat 26 personer, som hittats döda i Homs idag. Så här säger, enligt SR, en fader om vad som hände hans lille son:

– De mördade honom och jag vill visa er vad de har gjort med hans kropp. Han är bara ett barn, han fördes bort av säkerhetsstyrkor och kom tillbaka som ett lik, säger pappan.
…
Syriens Nationella råd vädjar nu till FN:s säkerhetsråd att sammankalla ett akut möte med anledning av massakern i Homs. Samtidigt flyr nu invånarna staden.

Visst, vi är ju alla övertygade om att Assad gör allt han kan för att få dela Ghadafis öde och då passar han förstås på just när Kofi Annan är där och försöker medla å FN:s vägnar. Bättre tillfälle kan man ju knappast tänka sig för en person som längtar intensivt efter att bli dödad av Västvärldens krigsmaskin.

Ärligt talat, vem tror på detta strunt? Vilka är det SR och krigspropagandisterna hyser väldigt låga tankar om, oss lyssnare eller de Assadtrogna syrierna?

/Kerstin

Många har fått stort förtroende för Al Jazeera och kanalens rapporterande från Mellersta Östern under senare år. Just idag lovsjunger SR och Cecilia Uddén denna kanal. De här lovsångerna är synnerligen illa tajmade.(1) Dessa lovsånger sjungs nämligen just när Al Jazeera krackelerar och dess förräderi mot seriös journalistisk börjar avslöjas, i varje fall i andra länder. Jag kan naturligtvis inte avgöra om Cecilia Uddén bara är naiv och gör ett dåligt journalistiskt jobb eller om hon är en medveten USA- eller storföretagspropagandist. Vilket som än är fallet torde hon kunna få ett mycket välbetalt jobb framöver hos något av de stora företag som gör affärer i de här områdena.

Vi som har följt händelserna i Libyen och nu även i Syrien, och inte nöjt oss med att bara lita till stora media i Sverige, SR SVT, DN, AB m.fl, eller till BBC, CNN och de stora drakarna ute i Europa och USA, vet att Al Jazeera är en helt annan kanal idag än den var de första åren med engelskspråkiga sändningar.

Det började med att vi fick veta att kanalen hade omorganiserats såtillvida som att en del journalister  hade bytts ut och ledaren för kanalen ersattes av en  person i det qatariska kungahuset. Det fortsatte med att vi kunde ta del av rena förfalskningar, filmer som påstods inspelade på plats men som var studioprodukter som gav falska intryck av vad som faktiskt hände i Libyen. Just i dagarna har det framkommit ännu mer om Al  Jazeera, som ger anledning att inte sätta tilltro till någonting som kommer från det hållet.

Redan 26 september skrev Thierry Meyssan om vad som hade hänt på Al Jazeera på senare tid.

The Qatari-based Al-Jazeera channel announced the resignation of its director general, Wadah Khanfar, and his replacement by a member of the royal family, Sheikh Hamad Ben Jassem Al-Thani on September 20, 2011 (2)

(Min översättning: Den Qatarbaserade kanalen Al Jazeera tillkännagav att dess chef Wadah Kanfar avgått och att han hade ersatts av en medlem av den kungliga familjen, Sheik Hamad Ben Jassem A-Tanoi i den 20:e september 2011.)

Det huvudsakliga skälet till byte av chef för kanalen är Qatars roll i kriget i Libyen, menar Meyssan.

Kanalen grundades av de två judiska bröderna David och Jean Frydman, vänner till den mördade Yitzak Rabin. Målet för dem var att skapa en kanal där Israeler och araber kunde diskutera fritt med varandra. De var samtidigt noga med att kanalen skulle betraktas som en arabisk sådan och lyckades intressera emiren av Qatar, Hamid bin Kalifa al-Tahni för saken. Denne hade  just avsatt sin far med stöd från London och Washington. Han såg en fördel med projektet och att det skulle kunna konkurrera med rika pro-saudiska media. Alltså blev han sponsor och donator till kanalen.

Al Jazeera utvecklades till en professionellt skött nyhetskanal som efter ganska kort tid åtnjöt stort förtroende, inte bara i arabvärlden, men till en hög kostnad för en del av Al Jazeeras journalister, som föll i onåd hos USA:s president George Bush II på grund av sina rapporter från Afghanistankriget. Några mördades någon hamnade i Guantanamo.

Efter att David Frydman dött beslutade emiren att omorganisera Al Jazeera och att bl.a. skapa en engelskspråkig del. Vid den tiden hade kanalen 50 miljoner tittare.

Sheikh Hamad bin-Khalifa called on an international firm that had already provided him with personal training in communication skills. JTrack had especially targeted Arab and Southeast Asian leaders to train them in the language of Davos: how to project an image that the West wants to see.

From Morocco to Singapore, JTrack has trained most of the political leaders backed by the United States and Israel, often mere heredity puppets, turning them into respectable media personalities.

(översättning: Sheikh Hamad bin-Khalifa anlitade en internationell firma som redan hade gett honom personlig träning i kommunikation. JTrack hade speciellt riktat in sig på arabstaternas och Sydostasiens ledare för att träna dem i det språk som talades i Davos: hur man skapar en image som tilltalar Västvärlden.

Från  Marocco till Singapore har JTRack tränat de flesta av de politiska ledare som stöds av USA och Israel, som ofta är rena nickedockor, och förvandlat dem till respektabla mediapersonligheter.)

JTrack fick sedan lämna över arbetet att slutföra arbetet med att göra Al Jazeera acceptabel för Väst till en journalist, Wadah Kanfar, som tidigare hade arbetat för Voice of America och också för en Qatarisk kanal under flera år. Han tillhörde samma muslimska inriktning som emiren. Emiren utnämnde också Sheik Yusof al-Qaradawi, som av Nasser hade fråntagits sitt egyptiska medborgarskap, som kanalens andlige konsult.

Denne Wadah Kanfar skulle komma att ändra Al Jazeera under den s.k. arabiska våren. Då, säger Thierry Meyssan, började masken falla av Al Jazeera.

JTracks chef och mentor var ingen mindre än Mahmoud Jibril, som av Saif al Islam, Gadafis son, utnämndes till ledare för den ekonomiska öppning av Libyen som Saif al-Islam hade blivit tillrådd av sina amerikanska vänner att vidta. Därmed blev Jibril nummer två i den libyska regeringen. Han satte omedelbart igång med att avreglera den socialistiska libyska ekonomin och privatiserade offentliga verksamheter i Libyen. Jibril var, som alla vet som följt händelserna i Libyen, en av ledarna för NTC redan från början. NTC är den regering i Libyen som erkändes av Väst ganska snabbt efter att upproret hade brutit ut där. Han hade gift sig med en dotter till en av Nassers ministrar och hade också studerat i USA där han anammade den nyliberala ideologin. I Libyen gick han också med i Muslimska Brödraskapet. Han skulle sedan placera sina trosfränder och vänner, Wadah Kanfhar and Yusuf al-Qaradawi, på Al-Jazeera

Det fanns alltså täta förbindelser mellan NTC och Al Jazeera.

Jibril skapade också kontakter med nästan alla de arabiska och sydostasiatiska ledarna. Han hade kontor i Bahrain och i Singapore. Tillsammans med sin vän Bernhard Henry Levy skapade han företag som skulle arbeta med malaysiskt och australiskt timmer.

Under den första halvan av 2011 förvandlades därför Al Jazeera till en Västvänlig propagandakanal som handplockade sina medarbetare i varje land i MÖ. Kanalen stödde nu kungen av Bahrain, som dessutom var en f.d. elev till Jibril. Samtidigt som denne slog ner stenhårt på protesterande i Bahrain började Al Jazeera propagera för ett Jihad mot Ghadafi i Libyen.

Höjdpunkten i denna propaganda, säger Theirry  Meyssan, kom när Al Jazeera sände ett fejkat inslag från Gröna Torget i Tripoli:

….when a replica of the Green Square and Bab-el-Azizia was built in the studios of Al-Jazeera in Doha, where footage of false images was shot portraying pro-US ”insurgents” entering Tripoli.

(Min översättning: när en kopia av Gröna torget och Bab-el-Aziza byggdes i Al Jazeeras studio i Doha, där man filmade en falsk bild av hur de pro-amerikanska ”upprorsmännen” drog in i Tripoli.(3 )

Denna film visades på Al Jazeera och Sky net redan tre dagar innan Tripoli hade blivit intaget.

Meyssan avslutar sin artikel om Al Jazeera med:

The conversion of Al-Jazeera into a propaganda tool for the recolonisation of Libya was not achieved without the knowledge of the emir of Qatar, but indeed under his leadership.

(Min översättning: Omvandlingen av Al-Jazeera till ett rent propagandaverktyg för återkoloniseringen av Libyen åstadkoms inte utan emirens av Qatar kännedom, det skedde till och med under hans ledning.)

Men idag lovprisar alltså Sveriges Radio och den följsamma, eller naiva, välj det som passar, Cecilia Uddén Al Jazeera för dess föredömliga rapportering från den arabiska våren samtidigt som Thierry Meyssans budskap i artikeln som refereras ovan, börjar bli erkänt även av andra västliga och mer kritiskt tänkande journalister, analytiker och skribenter.

I counterpunch.org skriver Peter Lee, sedan 30 år verksam som analytiker av internationell politik, om hur Al Jazeeras kredibilitet nu raserats helt. (3) Sanningen om Syriens regim, menar han, får man inte via Al Jazeera.

The main event, or what should be the main event, for Western observers of Syria is the messy implosion of Al Jazeera’s credibility.  Somebody disgruntled with the diktat of channel management that the Syrian revolution (at least the SNC version of it) “must be televised” leaked some raw footage of Homs coverage and interviews staged for maximum anti-regime effect.

(Min översättning: Huvudsaken, eller  det som borde vara huvudsaken, för de västliga observatörerna i Syrien är hur Al Jazeeras trovärdighet har formligen imploderat. Någon som varit kritisk till kanalledningens diktat, att Syriens revolution (åtminstone SNC:s version av den) ”måste sändas i TV” har läckt en del obearbetade filmer från Homsbevakningen och intervjuer som organiserats för att ge maximal antiregimeffekt.)

Peter Lee fortsätter med att citera Angry Arabs blogg och presenterar bloggaren sålunda:

As’ad AbuKhalil, proprietor of the Angry Arab newsblog, hails from the atheist/Marxist/feminist quadrant and is no friend of the Bashar regime.  He had this to say about recent trends in programming on Syrian state TV:

(Min översättning: As’ad Abu Khalil, innehavare av  Angry Arab newsblog, som närmast är  ateist/marxist/feminist, är inte någon vän av Bashars regim. Han har detta att säga om de senaste trenderna i Syriens stats-TV:)

Sedan talar bloggaren om hur syrisk TV gång på gång sänder material som är gravt komprometterande för Al Jazeera, och mycket tyder på att han talar om det som filmen i mitt tidigare inlägg (nr 4 uppifrån) visar, hur den i Väst så omhuldade informanten Danny avslöjas som den lögnare han är. (4)

Vi kan också läsa att den syriska arméns IT-avdelning har avslöjat:

That Ahmad Ibrahim, who is in charge of the channel’s Syria coverage, is the brother of Anas al-Abdeh, a leading member of the opposition Syrian National Council. He allegedly stopped using his family name to avoid drawing attention to the connection.”

(min översättning: Att Ahmad Ibrahim, som är ansvarig för kanalens Syrienrapportering, är bror till Anas al- Abdeh, en ledande medlem av det oppositionella Syriska Nationella rådet. Han påstås ha slutat använda sitt familjenamn för att undvika att dra uppmärksamhet till denna koppling.) 

Efter vad jag sett av rapporteringen om Libyen tidigare, så kan vi antagligen förvänta oss att de här nyheterna kommer att synas i åtminstone några av de stora engelska eller amerikanska drakarna så småningom – men inte i våra svenska media, som ju alla knutit upp sig för propagandabilden av det som händer i MÖ och som numer inte verkar överdrivet besjälade av sanningssökande eller verklig journalistisk verksamhet.

/Kerstin

Länkar:

1) Studio Ett special från mediedagarna kl 14.03-14.50,SR 9/3 2012  (Inslaget om Al Jazeera börjar 18.20 in i programmet.)
1) Cecilia Uddéns förlorade heder, Motvallsbloggen 1/3 2012
 2) Wadah Khanfar, Al-Jazeera and the triumph of televised propaganda, Thierry Meyssan, voltairenet.org 26/9 2011
2) Bakom kulisserna – eller om Al-Jazeeras förfall, Motvallsbloggen 28/9 2011
3) Fejkad film om segerrusiga rebeller på Gröna Torget?? Motvallsbloggen 24/8 2011 (en video som påvisar Al Jazeeras filmfusk)
4) The guy who runs al Jazeera’s Syrian coverage is the brother of a SNC bigwig. In Syria, al Jazeera’s Credibility Implodes, Peter Lee, counterpunch.org 5/3 2012
4) Aljazeera-leaks, Angry Arab News Service 3/3 2012
4) Aljazeera-leaks, Angry Arab News Service 3/3 2012-
4) Om propagandalögner om Syrien, Motvallsbloggen 8/3 21012
- Qatar, Al Jazeera, and the Arab Spring, Ahmed E. Souaiaia, MR Zine 17/11 2011 (En intressant artikel om Al Jazeeras uppgång och fall)

Se också:
- Om ledarna i Libyens rebellråd, Motvallsbloggen 25/9 2011
- Lotten Collin hittar storpolitiska mysterier i Qatar.Konflikt SR, ( ”…vi skickade vår producent Lotten Collin till gulfstaten Qatar i höstas – Qatar som varit djupt inblandat i att driva på den arabiska våren, i synnerhet i Libyen. Under en rundtur på tv-kanalen al-Jazeera blev Lotten Collin vittne till en minst sagt mystisk scen. Den libyske islamistiske militärledaren Abdel Hakim Belhadj på al-Jazeera, Emiren av Qatars egen TV-station,  just Qatar som av Khadaffi ju anklagades för att stödja även den väpnade oppositionen och här stod nu Tripolirebellernas militäre ledare.
Hur ska man tolka att han senare under hösten rapporterades ha rest till den turkiska sidan av gränsen till Syrien där den Syriska oppositionens väpnade Fria Armé tränar? Vilka makter är egentligen aktiva i Syrien, och vad vill de? Det är i den här världen av skuggor vi ska uppehålla oss idag: den skuggvärld där rädsla, paranoia och stormaktsintressen möter en region i uppror. Det är komplicerade samband, men de finns där.”
Min anm: Vaket av Lotten Collin. Men detta var alltså inte alls konstigt i ljuset av det vi vet om kopplingen mellan NTC , Qatars kungahus och Al Jazeera således.
- CNN – The Emir of Qatar on arming Libyan rebels (kan tyvärr inte bäddas in)
- Syria: The Western Deception Over Regime Change Unravels. NATO Prepares for All Out War, Finian Cunningham,Global Research 8/3 2012
- THE TRUTH ABOUT AVAAZ’S FAVOURITE SYRIAN “ACTIVIST”: DANNY DAYEM, Wrongkindofgreen, 23/2 2012
–  Länk från 6/1 2013: An Exclusive Interview with One of the News Editors of Al-Jazeera Channel, Posted on January 6, 2013

Media sväller över alla bredder och ledder av indignation över att Sverige säljer vapen till Saudiarabien, ska hjälpa till att bygga vapenfabriker där, eller vad det nu är man gör eller ska göra. Saudiarabien är ju, förklarar media för oss, en av världens värsta diktaturer.

Vi är ju i allians med Saudiarabien, som verkade intensivt för att genomföra demokrati i Libyen, både skickade vapen och krigare dit, och därmed stod på samma sida i ”upproret”, eller vad vi nu ska kalla det, i Libyen, där Sverige bidrog vid bombandet av landet. Nu står Sverige dessutom sida vid sida med Saudiarabien för att få bomba fram demokrati även i Syrien, bara FN hittar  något sätt att gå runt Rysslands och Kinas veton mot överflygningsförbud. Detta bombande ivrar ju journalistkåren intensivt för – även den här gången.

Varför är man då så upprörd över att vi säljer vapen till Saudiarabien och hur kommer det sig att man plötsligt framställer Saudiarabien som så förfärligt odemokratiskt?

Vad har jag missat här?

/Kerstin

OBS: Fler filmer tillagda nedan, i förra inlägget om fejkade videofilmer.

Länkar:
- Svensk vapenfabrik planeras i Saudiarabien, Studio Ett, SR 8/12 2012
- ”Svenska vapen kan ha använts i Bahrain”, SR 8/3 2012

Syria: The Truth against the NATO’s lies.
La Verità contro la PROPAGANDA NATO (ENG/ITA) (Utlagd 5/2 2012)

Eller om hur lätt det är att luras med YouTube-filmer – kanske.

Tillägg 9/3 kl 02.40:
Här kommer de filmer jag utlovade tidigare, om hur man kan fejka och ljuga med videofilmer. Danny, 22 år, har tydligen blivit BBC:s och CNN:s riktiga älskling vad gäller att rapportera från Syrien. Han uppträder i dessa kanaler med jämna mellanrum, påstås det (hoppsan) och har varit med om hemska upplevelser i Syrien. Killen är förstås uppvuxen i England, som så många av dem som vittnade om diktatorernas övergrepp i Libyen och nu vittnar om samma sak från Syrien, om de inte bott 20 år i USA förstås, vilket gör dem tacksamma att intervjua eftersom de talar bra engelska.

Så här kommer några filmer med denne Danny, först en intervju i BBC:

A Syrian British Hero, Danny Abdel Dayem 9-9-2011 – Syrian Revolution 2011 (utlagd  11/9 2011)

Alltså: Om man blir skjuten på det sättet som killen påstår, så att kulan går rakt genom kroppen där han pekar i filmen ovan, och i magen dessutom, då får man allvarliga inre skador som kräver operation. Då blir man inte bara omplåstrad och kan lämna lasarettet direkt därefter, eller strunta i återbesök.

Dessutom Springer inte den som filmar den video som påstås vara filmad av en springande Danny, springande under beskjutning. Filmaren befinner sig hela tiden vid sidan av en och samma bil, så tillämpar han tricket att vifta med kameran så att intrycket blir kaos och villervalla. Huruvida skotten är autentiska eller pålagda i efterhand kan vi inte avgöra. Den där kroppen som intervjuaren talar om kan i alla fall inte jag se. Det fanns dock något där ett ögonblick, som har kommit dit från ingenstans på en sekund.

Tittar på vi på nästa film, som tyvärr är på arabiska (så om någon besökare talar arabiska tar jag tacksamt emot en liten sammanfattning av vad Danny och intervjuaren säger), där Danny visar sina plåster på skadan, så ser det inte riktigt ut som om något skott har gått rakt igenom honom. Han visar inte, vad jag kan se, något plåster på magen.

Lies of the Syrian Revolution (19/9 2011)

Går vi så vidare till filmen nedan så kanske vi får en bild av hur det går till när Danny rapporterar till CNN från Syrien – eller så får vi bara en bra bild av hur man kan luras med videofilmer. Döm själv.

Truth About Danny Abdul-Dayem (Utlagd 1/3 2012)

Men vi har också filmen som visades för ett bra tag sen, som påstods handla om hur syriska poliser misshandlade oskyldiga civila, och som visat sig vara en film tagen i Irak för flera år sen:

Lies About Syria – Eye Witness Testify Against Al Jzeera Fake Video (utlagd 18/3 2011)

/Kerstin

Länkar:
- The guy who runs al Jazeera’s Syrian coverage is the brother of a SNC bigwig. In Syria, al Jazeera’s Credibility Implodes, Peter Lee, counterpunch.org 5/3 2012 (den här artikeln beskriver troligen bl.a. det vi ser i den understa filmen om Danny (näst sista i raden ovan) och då är filmen troligen helt autentisk. Läs artikeln den är avslöjande.)
-Den syriska hägringen. Fantasibilden av alawiterna, Pierre PiccininI, Nyhetsbanken 3/8 2012
- Aljazeera-leaks, Angry Arab News Service 3/3 2012
- The State Department Lies With Its Satellite Pictures Of Syria – No Artillery ”Deployed”, Moon of Alabama 11/2 2012 (Om hur USA:s utrikesdepartement försöker vilseleda om Syrien med hjälp av satellitbilder.)
- Vittnesmål från Homs, Syrien. ”Fria syriska armén är väpnade kriminella och extremister”, Patrik Paulov, Proletären 14/3 2012

Fick just ett mejl om Irak. Det innehöll en länk jag försökte hitta tidigare, till filmen i programmet ”Dokument Utifrån”, Arvet efter Faludja. Se den på SVT Play om du inte har sett den redan.

Det som man får se i filmen är oerhört och visar hur vidrig USA:s politik gentemot andra länder är. Om inte detta, spridande av utarmat uran med bomber, är ett brott mot mänskligheten då vet inte jag vad som är det.

/Kerstin

Les rats de l’OTAN saccagent un cimetière chrétien en Libye (Libyska rebeller slår sönder gravstenar på en kristen kyrkogård.)

Jag gissar att det här är de killar som somliga inom vänstern talade om i början av Libyenupproret. De där som gjorde revolution i Libyen för att de ville starta fria fackföreningar. Här samlar de in sten för att bygga sitt första fackföreningshus, får vi väl anta. Det är förstås svårt för dem att köpa byggnadsmaterial nu när oljevinsterna går till franska och engelska oljebolag och libyerna dessutom måste betala för alla de bomber som Nato fällde för att befria dem.

Här visar de i alla fall att de är väldigt fria. Gör precis som de vill. Rebellerna slår inte bara sönder gravstenar, de plundrar, lägger beslag på hus, fortsätter att tortera och döda. Friare än så kan ingen vara.

/Kerstin

Nedanstående citat ur en artikel med rubriken Responsibility to Protect. Humanitarian Lies Are Paving the Road to Armageddon, utgör en bra sammanfattning av USA:s/Natos MÖ-politik. De som följt med lite i internationella diskussioner om det som händer i världen just nu känner igen modellen.

Western mainstream media hasten to tell the story according to a standard template:

The ruler of the country is a “dictator”.  Therefore, the rebels want to get rid of him simply in order to enjoy Western-style democracy.  Therefore, the people must all be on the side of the rebels. Therefore, when the armed forces proceed to repress the armed rebellion, what is happening is that “the dictator is killing his own people”.  Therefore, it is the Responsibility 2 Protect of the international community (i.e. NATO) to help the rebels in order to destroy the country’s armed forces and get rid of (or kill) the dictator.

The happy ending comes when Hillary Clinton can shout gleefully, “We came, we saw, he died!” (1)

(Min översättning: Västvärldens stora media skyndar att berätta historien enligt standardmallen:

Ledaren i ett land är en ”diktator”. Därför vill rebeller bli av med honom, helt enkelt för att kunna få njuta av en Västerländsk demokrati. Därför måste hela folket stå på rebellernas sida. När militärens styrkor fortsätter att trycka tillbaka beväpnade rebellstyrkor så dödar diktatorn sitt eget folk. Därför är det det internationella samfundets (dvs Natos) skyldighet att skydda (R2P/Responsibility to Protect) och att hjälpa rebellerna att förgöra landets militära styrkor och göra sig av med (eller döda) diktatorn.

Det lyckliga slutet kommer när Hillary Clinton lyckligt ropar. ”Vi kom, vi såg, han är död”.)

Författaren, Diana Johnstone, fortsätter med att beskriva resultatet:

Thereupon, the country sinks into chaos, as armed bands rove, prisoners are tortured, women are put in their place, salaries are unpaid, education and social welfare are neglected, but oil is pumped and the West is encouraged by its success to go on to liberate another country.

That at least was the Libyan model. (1)

(Min översättning: Därpå sjunker landet ner i kaos när beväpnade gäng rövar, torterar fängslade människor, sätter kvinnor på plats, löner betalas inte ut, utbildning och social välfärd negligeras, men oljepumparna och Västvärlden har uppmuntrats av sin succé, att gå vidare och befria ett annat land.

Det var i alla fall den libyska modellen)

Läs gärna artikeln. Den fortsätter med att diskutera Syrien och hur man försöker samma sak där som i Libyen, men hur Syrien, av flera orsaker, inte är riktigt samma enkla match som Libyen, som trots allt inte var riktigt så enkel som USA/Nato tänkte sig när man började bomba landet. Inte heller i Libyen representerade rebellerna ”folket”. Bara en del av det och en så liten del att de behövde rejält stöd från Nato för att kunna störta och mörda Ghadafi.

Vi kan ju tänka oss hur lätt det utan tvivel skulle vara att upprepa samma sak i Sverige, med en socialdemokratisk regering stödd av Vänsterpartiet , där vänsterblocket hade 51% av väljarna bakom sig, exempelvis. Bara att betala och utbilda ett antal högergrupper att göra rejäl propaganda, låta världspressen utmåla den svenske statsministern som en förfärlig diktator, organisera demonstrationer runtom i Sverige mot den socialdemokratiska regeringen och sedan skicka in vapen och legoknektar om det också krävdes, som började skjuta på svenska medborgare. Vad skulle en svensk regering göra i det fallet? Säga att ”oj då, svenska folket vill bli av med oss”, och låta de beväpnade grupperna ta över landet och skjuta alla som protesterade eller som de ogillade?

Om regeringen däremot beordrade ut miliären att beskjuta ”rebellerna” skulle detta internationellt utmålas som förfärligt, som att den svenske statsministern skjuter på ”sitt eget folk”, det folk som ju klart visar att man vill bli av med den förtryckande regimen.

Scenariot är förstås helt osannolikt så länge svenska regeringar, oavsett vilka de består av, vackert går i USA:s ledband. Men det är detta som skett i Libyen och som man försökt med i Syrien, och är igång med också i Ryssland, fast där har USA bara kommit till fas I än, betalar aktionsgrupper, s.k. NGO:er,(2) som organiserar protestdemonstrationer mot Putin, för att han inte har någon lust alls att sälja ut Ryssland till Väst.

/Kerstin

Länkar:

1) Responsibility to Protect: Humanitarian Lies Are Paving the Road to Armageddon,Diana Johnstone, Color Revolutions and Geopolitics 22/2 2012
2) Why Love Putin’s Russia? …Cause it’s All We Got!, William Engdahl, Color Revolutions and Geopolitics 2/2 2012

Mer att läsa:
- American involvment in the Arab Spring and Syrian revolution, tomorrows news today 16/2 2012
- Wars of Naked Aggression. Why Can’t Americans Have Democracy?
by Pul Craig Roberts, counterpunch.org 2-4/3 2012
- U.S. warnings over Iran’s nuclear program no bluffing, says Obama, lIzzie Phelan 2/3 2012

Jag hade en gång ett stort förtroende för Cecilia Uddén. Det har hon förverkat vartenda uns av idag pga hennes rapportering det senaste året från det s.k. upproret i Libyen och senare om händelserna i Syrien.

Idag har man talat om Syrien i Nordegren i P1. Det har börjat hända något, som ju i och för sig ger anledning att fråga sig vad det är som faktiskt händer nu, bakom kulisserna. I programmet medverkade, förutom Cecilia Uddén, Per Jönsson, redaktör på Utrikespolitiska institutet och Rima Haro, statsvetare med ursprung i Syrien. De två senare ger i alla fall en lite mer nyanserad bild av händelserna i Syrien och om vad det handlar om. Lyssna på programmet om du är intresserad av vad som händer i Syrien. (Avsnittet om Syrien börjar vid 9,58 in i programmet.)(1) Bland annat betonar de senare två medverkande hur ett störtande av Assads regim kommer att leda till mycket blodigare inbördeskrig framöver. Från framför allt Rima Haro, men även från Per Jönsson, får Cecilia Uddén mothåll.

Över till Cecilia Uddéns rapportering: Medan Libyenkriget pågick rapporterade Cecilia Uddén från östra Libyen, centrum för det väpnade upproret i Libyen. Vi fick förstås, som vid varje rapporteringstillfälle när det gällde det krig i Libyen som Sverige deltog i, höra henne berätta om hur ”det libyska folket” ställde sig upp, som en man fick man intryck av, och protesterade mot Ghadafis regim. Lyssnarna fick klart för sig att alla ville bli av med honom till varje pris.(2) Detta lyckades man ju med med Natos, Qatars och Saudiarabiens avgörande bombningsstöd för och vapenleveranser till ”rebellerna”,(3) och till ett ofantligt högt pris dessutom. Cecilia Uddén, som talar arabiska, hittade inte en enda person som inte stod på ligisternas i Benghazi sida när hon var där på en blixtvisit förra våren.

Så till Syrien, som SR också skickade Cecilia Uddén till. I en av hennes rapporteringar därifrån, 16/2 , fick vi höra henne berätta om hur hon talat med flera personer som var kritiska till upprorsmakarna och som försvarade Assads åtgärder för att slå ner upproret och  demonstrerade för honom. Men, hon lyckades i alla fall hitta en kvinna som var av motsatt åsikt. (4)

Idag intervjuas hon igen om Syrien, i Nordegren i P1. Nu hör jag henne, till min förvåning, hävda att hon i stort sett inte hittat någon människa  i Damaskus som försvarat Assad. Här ljuger hon alltså. Hon hittade nämligen ganska många i Damaskus som var för Assad och mot upprorsmännen, enligt vad hon sagt tidigare.

Vi börjar dock få en liten, liten glimt av en annan redogörelse för vad som händer i Syrien, vilket vi ju aldrig fick vad gällde anfallet och bombningarna av Libyen.  Vad som händer i Libyen idag får vi inte heller veta något om.

Man nämnde, i programmet idag, inte heller det faktum att syrierna röstade om en ny konstitution häromdagen, om att göra om Syrien till ett flerpartisystem, där 57% av väljarna gick till omröstningslokalerna och 89% av dessa stödde den nya konstitutionen. (5) Inte heller nämnde man den arabiska observationsgruppen som kring årsskiftet var i Syrien för att klargöra vad som hände där och vars rapport i stort sett stämde med vad den syriska regimen har hävdat om situationen i Syrien.(6) Observatörerna avpolletterades därmed av Saudiarabien och Qatar som hade tillsatt dem. Därefter har media i Väst försökt tiga ihjäl rapporten. Ljugandet och den vilseledande krigshetsande propagandan fortsätter således.

/Kerstin

Länkar:
1) Syrien, nolltaxare och senegalesiska toner, Nordegren i P1, 1/3 2012
2) Ökad press på Kadaffi att avgå, Cecilia Uddén, Ekot 26/2 2011
2) Frivilliga libyer tar strid mot Kadaffi, Cecilia Uddén, Ekot 1/3 2011
3 The Libya mission one year later: Into the unknown, David Pugliese, The Ottawa Citizen 20/2 2012
4) Syrier kluvna till protester och väpnat motstånd, Cecilia Uddén i Syrien, Ekot 16/2 2012
4) Homs: Horror of Organised Armed Groups, Not Damascus, Silvia Cattori 29/2 2012 (som motvikt till Cecilia Uddéns rapportering om Syrien)
5) Breaking News 89 % Vote in Favor of new Syrian Constitution, nsnbc 28/2 2012
6) Vad såg Arabförbundets observatörer? Red. Nyhetsbanken 2/2 2012

Fler viktiga artiklar om området:
- Den libyska modellen, Ulf Bjeren, Nyhetsbanken 2/11 2012
- Questioning the Syrian “Casualty List”, Sharmine Narwani, Lizzie Phelan blog 29/2 2012
–  A Victory for the Libyan People? The Top Ten Myths in the War Against Libya, Maximilan C. Forte, counterpunch.org 31/8 2011
- Syria: Clinton Admits US On Same Side As Al Qaeda To Destabilise Assad Government, Michel Chossudovsky and Finian Cunningham, Global Research 27/2 2012
- Syrian Army Takes Full Control of Terrorist Stronghold in Homs, Lizzie Phelan 1/3 2012
- The Lebanonization of Syria. Report on the actors of the Syrian Crisis, French Center for Intelligence Research – CF2R1), Paris, januari 2012 (En bra översikt över Syriens befolkningsgrupper och deras olika intressen bl.a.

Rekommenderar också artiklar om området på Syrienblogg och Maveras blogg som båda haft många viktiga inlägg om området.

Fredpristagaren och presidenten i USA, Barack Obama, har tagit sig lite nya friheter på sistone.

Han anser att han har rätt att beordra lönnmord på vilken person som helst, även amerikanska medborgare, var som helst i världen, som han menar eller tror hotar USA:s säkerhet. Några bevis eller någon rättegång krävs inte. Det räcker med rykten. Förfarandet har redan tillämpats ett par gånger – minst och som vi vet. (1)

I USA har man också godkänt en lag som säger att amerikansk militär kan fängsla vem man vill i USA eller annorstädes, utan att tala om för den fängslade varför han fängslats och att militären kan hålla personen ifråga inlåst hur länge som helst. Den fängslade har ingen rätt till en ”normal” rättsprocess.(2)

Dessutom har USA sin Patriot Act, som tydligen kan tillämpas lite hur som helst och på vem som helst.

Sådant brukar vi inte förknippa med demokrati. Vi vet ju vilka som tillämpade dylik politik förr och vad de borgerliga partierna tyckte om åtminstone några av dessa politiska ledare.

Således kan vi i Global Research läsa att:

In 2010 the FBI invaded the homes of peace activists in several states and seized personal possessions in what the FBI–the lead orchestrator of fake “terrorist plots”–called an investigation of “activities concerning the material support of terrorism.”

Subpoenas were issued to compel antiwar protestors to testify before grand juries as prosecutors set about building their case that opposing Washington’s wars of aggression constitutes giving aid and comfort to terrorists. The purpose of the raids and grand jury subpoenas was to chill the anti-war movement into inaction. (3)

(min snabböversättning: 2010 invaderade FBI hemmen hos fredsaktivister i flera stater och lade beslag på personliga tillhörigheter för vad FBI — ledaren för orkestreringen av påhittade terroristbrott –kallade en undersökning av ”aktiviteter som handlade om materiellt stöd till terrorism”.

Stämningar tvingade antikrigsdemonstranter att vittna inför åtalsjuryer medan åklagare förberedde sig för att grunda åtalsfall på att opposition mot Washingtons aggressiva krig innebär att man stödjer och underhåller terrorister. Syftet med raiderna och stämningarna till åtalsjuryn var att kyla av anti-krigsrörelsens aktivitetslust.)

 

Eftersom Sverige, ja hela EU, går i USA:s ledband vet vi alltså vad vi har att vänta oss framöver. Vi har ju redan sett första steget i den här riktningen, polisens agerande vid ex demonstrationerna i Göteborg. Steg två är att börja anklaga freds- eller miljöaktivister för att vara terrorister eller för att stödja terrorism och att åtala dem för deras fredliga aktiviteter.

Sen startar Obama dessutom krig och bombar oskyldiga människor på grundval av obekräftade rykten. (4)

Välkommen du sköna nya värld.

/Kerstin

Länkar:
1) Confirmed: Obama authorizes assassination of U.S. citizen, Glenn Greenwald, 7/4 2010
1) Battlefield America: U.S. Citizens Face Indefinite Military Detention in Defense Bill Before Senate, Democracy Now 29/12 2011
1) Dead Men Tell No Tales: The CIA, 9/11 and the Awlaki Assassination, Tom Burghardt, Global Research 9/10 2011
1) From America to Amerika: The End Game, James Fezer, Voltairenet.org 16/12 2011
1) Assassinations anonymous, Manlio Dinucci, Voltairenet.org 25/2 2012
1) America’s Death Squads, Nicolas Davies, uruknet 1/3 2012 (..it is safe to say that more than 2.000 Afghans killed in night raids in 2010 were probably innocent civilians, and that the escalation of the campaign in 2011 probably led to an even higher proportion of ”false positives”.)1) US Attorney General Eric Holder confirms government has right to murder U.S. citizens anywhere, anytime, without legal review, J. D. Heyes, Natural News, 8/3, 2012
2) Indefinite Military Detention Measure Passes On Bill Of Rights Day, Michael McAuliff, Huffington Post 15/12 2011
3) U.S. military teams, intelligence deeply involved in aiding Yemen on strikes, Dana Priest, Washington Post 27/1 2010
3) Silencing The Critics, Dr. Paul Craig Roberts, Global Research 20/2 2012
4) Al-Qaeda’s Air Force’? Global Civilians for Peace in Libya, 20/2 2012
4) A Victory for the Libyan People? The Top Ten Myths in the War Against Libya, Maximilan C. Forte, counterpunch.org 31/8 2011
4) Questioning the Syrian “Casualty List”, Lizzie Phelan, 29/2 2012
- Threatening Iran. Our Gang of War Criminals, Dave Lindorff, counterpunch.org 1/3 2012
– - Wars of Naked Aggression. Why Can’t Americans Have Democracy?
by Pul Craig Roberts, counterpunch.org 2-4/3 2012
- Congress Criminalizes Occupy Protests,OpEd News.com 3/3 2012 (nu har USA tagit en lag som kriminaliserar sådant som ockuperandet av Wall Street. Ännu ett steg mot en fascistisk polisstat.

Alla talar om hur fantastiskt bra det är med frihandel, hur alla folk blir lyckligare och får det materiellt bättre och hur alla individer bli friare bara man tar bort alla hinder för handel i världen. I Själva verket är denna frihandel monstruös.

Om vi ser den i global skala så ser vi ett helt annat mönster än den här sagan om frihet och lycka för alla, som man målar upp för oss. Vi ser hur de multinationella företagen, företrädesvis amerikanska men även engelska och i viss mån franska och tyska, köper upp allt de kan i världen. Vi ser hur en liten grupp finansmän ser till att världens pengar sugs upp till en liten elit, som idag har så mycket pengar att den kan köpa sig precis vad den vill, hela stater om det gäller – och det gör den också och dessa resurser köps på alla tänkbara sätt, ofta på mycket otrevliga sätt.

Ser vi till alla de krig som USA/Nato för runtom i världen, så finner vi att de alltid handlar om just dessa västligt ägda multinationella företags rätt att lägga beslag på alla lönsamma verksamheter och alla naturresurser runtom i världen. Vinsterna hamnar sedan alltid hos de västerländska finansiella eliterna och inte hos folken i de stater där vinstmaskinerna/resurserna finns.

USA, som alltså befinner sig på ständig krigsfot, har just nu flera bombkrig på gång, är inte det minsta hotat, inte av någon enda nation. Inget annat land hotar att invadera USA, att bomba dess befolkning eller att lägga under sig detta land. Ändå håller sig USA med världens största krigsmakt och använder den världen över. Varför gör man det? Jo från amerikanskt håll betonas det ständigt att USA förbehåller sig rätten att ingripa var som helst på jorden där ”amerikanska intressen” hotas. Dessa amerikanska intressen är ekonomiska. Varhelst ett amerikanskt storföretag lagt beslag på företag eller naturresurser, endera genom uppköp eller genom ren stöld, anser de styrande i USA att man har ekonomiska intressen – som man anser sig ha rätt att massmörda befolkningar för att skydda och utvidga.

Varhelst USA:s ekonomiska eliter inte har kunnat eller inte fått köpa upp ett lands naturresurser, som i Irak och i Libyen samt i Syrien, i Iran, i Venezuela och i Bolovia, för att nämna några exempel, gör USA allt man kan för att skaffa sig den rätten. Man kallar idag sådana länder för ”nationalistiska”, för att de önskar behålla ägande- och förfoganderätten över sina naturresurser själva och de flesta av dem använder dessutom inkomsterna från sina naturresurser till att gynna de egna befolkningarna. Multinationella företag däremot, har inte något intresse av att skapa bättre levnadsförhållanden för de befolkningar där de har ”ekonomiska intressen”. Tvärtom är billig arbetskraft, som de inte behöver ta någon hänsyn till och frihet från kostnader för miljöhänsyn, en del av deras målsättning – maximal utsugning alltså.

Det brukar börja med propaganda mot de styrande i dessa länder. Ledarna, valda eller diktatorer, utmålas som bestar oavsett om de är inhumana eller inte. På det sättet får man opinionerna i Västvärlden att acceptera de åtgärder man senare vidtar mot de här länderna. Propagandan kombineras med att man betalar inhemska oppositionella, som det ju finns i vartenda land, även i våra västerländska demokratier, och också hyr in legoknektar från andra områden, att skapa kaos. Räcker inte detta för att störta ledarna vidtar sanktioner, handelshinder eller andra ekonomiska åtgärder mot dessa länder. Det brukar sluta med CIA-styrda statskupper efter vilka amerikanska vasaller tillsätts. Vi som är äldre har sett ett stort antal sådana fall de senaste 50 åren. I de fall där detta inte fungerar övergår USA, numer med bistånd från Nato, till sönderbombande av länderna ifråga, som i Afghanistan, i Irak, i Libyen och med Syrien som nuvarande offer.

Även Ryssland är USA, via amerikanskfinansierade s.k. NGO:er, som skapats och bekostas av den amerikanska kongressen (1) aktivt för att destabilisera. Det finns 52 sådana aktivist-och propagandaorganisationer i Ryssland. Sedan Putin satte stopp för superkapitalismen i Ryssland och började förhindra att alla deras resurser rann ut ur landet, har vi fått höra hur odemokratisk han är, vilken despot han är. Propagandan, det första steget mot Putin och Ryssland, är alltså i full gång och ingen ska inbilla sig att Putin och de mer klarsynta ryska ledarna, inte vet precis vad det handlar om och vari hotet består. Det skulle förvåna mig dessutom, om det inte finns amerikanskfinansierade NGO:er inne i Kina också.

USA, som alltså egentligen inte hotas av något annat land utvecklar, för sitt skydd av amerikanska ekonomiska intressen, det ena vapnet vidrigare än det andra, och använder sedan dessa vapen mot helt oskyldiga befolkningar runtom på jorden. Dagens stora massmördarnation är utan tvivel USA, fast man med hjälp av en otroligt effektiv propaganda lyckats få folk i USA, Canada och Europa att tro att man sysslar med att skydda oskyldiga civila människor. Det tror bara vi i Väst. Genom hot, lock och pock och intrigerande styr USA dessutom FN såväl som IMF och ICC. Samtliga dessa organisationer måste idag betraktas som amerikanska organisationer för befrämjandet av USA:s ekonomiska och geopolitiska intressen.

De styrande amerikanska eliterna vill säkert införa demokrati, såsom den ser ut i USA och EU numer, eftersom de vet att man alltid kan manipulera människor i en modern demokrati, där dessa samma eliter kontrollerar alla media, att tro precis det man vill att de ska tro och välja precis de politiker man vill att folk ska välja, alltmedan samma eliter och deras allierade nykoloniala makter tar för sig i de av dem själva inrättade ”demokratierna”, som just nu i Irak, Libyen och Afghanistan.

USA och England, som båda använder utarmat uran i sin ammunition och i sina missiler, som vi såg exempel på i TV-programmet Dokument utifrån om Faludja, (den 19/2 repris i Kunskapskanalen 20/2 kan ses på Svt Play en månad till), har de senaste 50 åren utvecklats till vad som måste betraktas som ondskan på jorden. De här vapnen förstör både människor, jord och vatten för hundratusentals till miljoner år och gör livet till helveten för massor av människor. Det vi såg från Faludja är rent monstruöst. Det kan inte finnas mer djävulska vapen än dem som USA utvecklar nu – och använder mot befolkningar lite här och där. Det senaste är ett nytt vapen, eventuellt testat i just Faludja, som dödar människor inuti hus men inte förstör husen.

Israel, USA:s mest hängivna bundsförvant, eller USA:s ledare, hur man nu vill se saken, envisas med att USA och EU ska börja bomba Iran eftersom man ser Iran som ett stort hot, säger man. Men vad är det för konstiga prickar som betraktar en eventuell framtida atombomb i Iran som ett hot, när man själv sitter på flera hundra atombomber och skulle kunna döda av hela jorden om man ville. Tror USA:s och de israeliska ledarna på fullt allvar att Iran skulle släppa en atombomb över Israel med risk för att få hundra sådana i retur?

Idag, då vi nått Peak Oil och vi vet att oljan inte är oändlig, använder alltså världens mäktigaste män mängder av olja för att förgöra andra människor, för att tillverka massförstörelsevapen och flyga runt och släppa ner dem lite här och där på jorden, istället för att använda den till att bygga hållbarare energisystem och förebygga och/eller på bästa sätt möta de problem som kommer i spåren av en framtida energibrist.

Sådan här politik kan inte föras av andra än alltigenom ondskefulla, eller ofantligt, bottenlöst dumma och ointelligenta människor. Ja så ondskefullt är detta agerande att man måste fråga sig om de här människorna är allvarligt psykiskt sjuka eller om de är nerdrogade till total omdömeslöshet och känslokyla.

Jag förstår helt enkelt inte hur våra ledare tänker och fungerar, men jag är ganska säker på att denna kortsiktiga och fullständigt omänskliga politik inte är en ren tillfällighet.

/Kerstin

Länkar:
- Arvet efter Falluja, Dokument utifrån 19/2 2012
1)) The National Endowment for Democracy (NED), hemsida
2)) The National Endowment for Democracy, donate
2) Regime Change in the Russian Federation? Why Washington Wants ‘Finito’ with Vladimir Putin, F. William Engdahl, Global Research 10/1 2012
2)) 12 20113) 3) Länkar till artiklar om Golos på SVT
2) NATO set for War on Syria threatens Iran. The Russian Dilemma, and the Possible “Joker”, Christof Lehmann, nsnbc 23/2 2012
- USA:s militära aktiviteter runtom i världen, Motvallsbloggen 8/ 5 2011
- Drönarna tar över, Konflikt, SR 25/2 2012
- US Pressures India To Back Sanctions Against Iran, Deepal Jayasekera. countercurrents.org 25/2 2012
- Occupy Sanity, Frank Scott, countercurrents.org 18/2 2012