Mustafa Abdul Jalil, en av NTC-rådets ledare och medlem i Muslimska Brödraskapet, har framträtt och sagt att nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla. Sen ska vi bygga en ny stat på sharialagar men först ska folket få välja den församling som ska skriva de här sharialagarna, eller tolka Koranen eller vad det nu kan handla om. Koranen ska i alla fall läggas till grund för det nya lyckliga Libyen.
Övergångsrådet NTC:s ordförande Jalil har lovat en riktig övergångsregering inom en månad, förhoppningen är att man sedan ska kunna hålla val till en församling som skriver en konstitution inom åtta månader.
Mustafa Abdel Jalil uppmanade i sitt tal i Benghazi alla libyer att förlåta, vara toleranta och söka försoning.
Han sa också att han vill att sharialagar utgör grunden i den nya konstitutionen, knappast kontroversiellt i ett land med en starkt troende befolkning.
Säger Sveriges Radio, som inte tycks känna till att Libyen varit en icke-religiös statsbildning under Ghadafi och inte heller vad det kan komma att innebära att landet nu ska styras utifrån sharialagar.
Jag är långtifrån någon expert på vad sharia-lagar innebär, men om det är ett lagsystem liknande det man har Saudiarabien förefaller det inte så framstegsvänligt precis och framför allt riskerar kvinnorna att bli mycket mindre fria i Libyens shariaframtid än de varit hittills. Libyens kvinnor har haft betydligt fler rättigheter än kvinnor i andra muslimska länder. Alla libyska kvinnor blir kanske inte överlyckliga över att de befrias från sin frihet.
Sharias fem grundläggande målsättningar är, enligt Wikipedia: värnande om 1) livet, 2) förnuftet, 3) religionen, 4) egendomen och 5) fortplantningen. Länder som säger sig tillämpa sharia har ibland skilda åsikter om vad lagen innebär, läser jag. Så vad den kommer att innebära i Libyen återstår att se.
Jag har inte hört talas om att fria fackföreningar finns i något av de länder som styrs enligt sharia-lagar (rätta mig om jag har fel). Har heller aldrig hört att ett shariastyrt land är socialistiskt. Återstår alltså, om jag inte har fel, också att se om det framtida sharia-styrda Libyen blir första sharia-stat med rätten att bilda fria fackföreningar.
Göteborgsposten oroar sig dock trots den lyckliga utgången av kriget mot Libyen:
Trots den libyska glädjedagen finns flera hot mot freden. Med sex miljoner människor och stora oljefyndigheter har Libyen förutsättningar att bli ett rikt land. Men de regionala motsättningarna kan leda till nya sammanstötningar.
Va? Jag hade fått för mig att Libyen varit ett rikt land ett bra tag och inbillar mig att det nu kommer att bli ett betydligt fattigare land. Dels har landet bombats sönder och samman, dels kan vi nog ta för givet att en stor del av oljeinkomsterna i framtiden kommer att hamna någon annanstans än i Libyen. Misstänker också att de frysta pengarna kommer att gå till Nato-länderna som betalning för hjälpen att skapa den nya friheten. Blir det något över tro? Verkade inte som om Hillary Clonton trodde det eftersom hon erbjöd Libyen ekonomisk hjälp när hon var där häromdagen. Det borde man ju inte behöva om Libyen har de enorma (frysta just nu) tillgångar utomlands, som det har talats om och just eftersom landet är rikt på högklassig olja. Men vem vet, USA och övriga nerfrysare har kanske tappat bort Libyens pengar.
Men IMF har erbjudit sig att komma till Libyen för att ge råd inför framtiden. Man vill kanske lära libyerna att från och med nu måste alla ta lån om de behöver en bostad eller skaffa sig kapitalvaror och därmed sätta sig i skuld och betala räntor. Räntor är ju en lönsam affär – för bankerna. Undrar förresten om sharia tillåter tagande av ränta? Berätta den som vet.
Har IMF tur så slutar det hela med att Libyen fått en gigantisk skuld som ger IMF möjlighet att ”råda” Libyen att skära ner på alla offentliga utgifter, dvs ta bort rätten både till fri högskoleutbildning och fri sjukvård, så att libyerna inte har det bättre i dessa avseenden än människorna i USA.
Men nu ska vi inte vara pessimistiska. Överallt där USA/Nato beslutat att medelst massivbombning införa demokrati har det ju gått strålan… nej visst nej. Men nu gör det säkert det. Nån gång ska det väl lyckas. Försöker man gå på vatten tillräckligt många gånger så ska det nog gå till slut.
För övrigt har jag aldrig tidigare i mitt liv sett ett exempel på så uselt politikeromdöme som detta, som väl de flesta sett redan:
Hillary ClintonLaughs About Gadhafi’s Death…
Hillary on Gaddafi – ”we came, we saw, he died.” laughing?
Ja, sen har vi ju risken att inbördeskriget fortsätter. Vad gör Nato då? Låter libyerna reda ut saken själva, nu när man lyckats döda Ghadafi? Skulle inte tro det. Man vill förstås ha säkerhet kring oljeutvinningen och utfraktandet av oljan.
Det har gått rykten på nätet under dagen att påståendet att Ghadafi är död inte är sant. Men bilderna och filmen på den här sidan på Mail Online kan man inte missta sig på. Ghadafi är alltså och säkert död. Han fångades tydligen levande och sköts sedan till döds. En ren avrättning. Han ska nu begravas i hemlighet.
Så nu borde bombandet av oskyldiga civila vara slut i alla fall. Jag misstänker att vi nu kommer att få se en orgie i förföljelse och dödande av alla som anses ha varit Ghadafianhängare och som stöttat honom. Dem kommer inte Nato att anse att man måste bomba för att skydda. Dessutom kommer vi nog att få se en tilltagande flyktingström från Libyen.
Vem tror att libyerna någonsin mer kommer att få leva i ett land med ett sådant materiellt välstånd som de fick uppleva under den hemska diktatorn Ghadafis tid?
Nästa områden för bombning för Fredspristagaren Barack Obama kan vi läsa om i artikeln på länk nr 1 nedan. Nu ligger Afrika helt öppet. Iran kanske får vänta lite trots allt.
citat ur: For more than a decade the US has tried to establish a command on the continent of Africa, AFRICOM, but has been rebuffed by governments, fearful of the regional tensions this would cause. Libya, and now Uganda, South Sudan and Congo, provide the main chance. As WikiLeaks cables and the US National Strategy for Counter-terrorism reveal, American plans for Africa are part of a global design in which 60,000 special forces, including death squads, already operate in 75 countries, soon to be 120. As Dick Cheney pointed out in his 1990s “defence strategy” plan, America simply wishes to rule the world.)
Nu lovsjungs Natobombningen av Libyen i alla tonarter i Västmedia. Ghadafi är död, uppgiften avslutad och äntligen kan det bli fred i Libyen, säger man. En lyckad insats, tycker makthavarna i Väst. Vi har hört den förut.
Jag tror alltså inte för ett ögonblick att det blir fred i Libyen även om man lyckades med det uppdrag FN gav Nato, att döda Ghadafi, för det var väl det som stod i FN-resolutionen 1973: Gör allt för att döda Ghadafi och för att lägga beslag på Libyens naturresurser – eller? Det var i alla fall så US/Nato uppfattade resolutionen.
Så här spår jag att det kommer att bli:
Först kommer de västerländska gamarna att försöka roffa åt sig vad de kan av oljetillgångarna samtidigt som NTC-rådet begär att nu få ut de frusna tillgångarna.
Vidare kommer inbördeskriget att fortsätta, om än på en annan nivå, se ut på samma sätt i Libyen som i Irak, som fortfarande är ett land i kaos, snart nio år efter ”befrielsen” och där de överlevande och kvarboende människornas liv förvandlats till rena helveten sedan USA m.fl. invaderade.
Dels kommer klanerna att strida med varandra om makten i Libyen, dels kommer med stor sannolikhet de islamiska jihadisterna, Belhadj ex., som är militär överbefälhavare över rebellstyrkorna i Tripoli, att försöka ta makten för att förvandla Libyen till en hårt styrd islamistisk stat, av samma typ som man har i Saudiarabien, med den ofrihet som en sådan innebär, inte minst för kvinnorna.
Dels kommer många libyer på båda sidorna, jihadisterna å ena sidan och de gröna å den andra, att bekämpa utländska företag och utländska försök att kontrollera landet. Det sannolika är, att hur det än går i dessa strider så kommer situationen för libyerna att fortsätta att vara förfärlig och i de områden som kommer att domineras av Belhadj och hans islamistiska anhang, kommer friheten att bli mycket mindre för människorna än den var under Ghadafi.
Det skulle dessutom förvåna mig mycket om Jalil och Jibril finns kvar i landet om något år. De kommer att utsättas för fler mordförsök och endera försöka gå under jorden eller fly utomlands, även om man kan tänka sig att man bygger dem en skyddande ”grön zon” av samma slag som USA byggt i Bagdad.
Så den lyckade insatsen i Libyen kommer troligen inte att föra något gott med sig. Den har hittills förorsakat ofantligt mänskligt lidande, mellan 30-100.000 döda, många fler skadade och en hel del torterade och misshandlade människor, varav de flesta varit civila. Landets infrastruktur har bombats sönder och samman. Den kommer inte att byggas upp i första taget om någonsin, liksom inte heller förstörda bostäder.
Nå framtiden får utvisa vilka som haft rätt, de som under den här tiden föreställt sig att bara rebellerna vinner kriget i Libyen så kommer folket att kunna leva i lycklig frihet och att kunna bilda fria fackföreningar, eller vi som gissat på ungefär det scenario som jag målar upp ovan.
Jag kan under alla omständigheter bara fortsätta att skämmas över att Sverige har varit en del av detta mördande och denna förstörelse, för man hade troligen inte alls behövt mörda mängder av människor på det här sättet om man velat undvika det och försökt förhandla fram en annan utveckling i Libyen istället.
Så nu, när Nato anser att man lyckats så bra i Libyen, väntar vi bara på att bombanfallet mot Iran inleds, för att mörda Irans ledare. Det är ju väl förberett i propagandan redan, sedan ganska många år. De enda som skulle kunna stoppa detta nu är att Ryssland och Kina agerar. Att dessa länder säger ifrån en gång till, men det är inte en ofarlig situation – för någon.
Som jag skrivit redan, så har vi utsatts för en intensiv propaganda mot Ghadaffi under 40 år. Det är inte konstigt. Varje statschef, demokratiskt vald sådan eller som gjort sig till ledare på odemokratisk väg, som ju Ghadafi gjorde 1969, som förstatligat utlandsägda naturresurser inom sitt lands gränser, eller som vägrar att sälja ut dem till multinationella amerikanska bolag, har utsatts för en intensiv smutskastningspropaganda. Vi såg en sådan mot Allende på sin tid, som nationaliserade landets koppargruvor ex. Vi såg en mot Saddam, som nationaliserade oljan i Irak och vi har sett den mot Ghadafi som både nationaliserade Libyens olja och tvingade USA och Storbritannien att stänga ner sina militärbaser i Libyen.
Sedan flera år ser vi också en intensiv propaganda mot Chavez i Venezuela, som inte sällan tom kallas diktator av Sveriges Radios reporter från Sydamerika, trots att Chavez är vald i ett antal demokratiska val och med god majoritet. Han nationaliserade Venezuelas olja, kan man tänka.
Vi ser samma kampanj mot den likaledes folkvalde Evo Morales i Bolivia, som också nationaliserade sitt lands oljeresurser. Båda har använt inkomsterna från oljan till att förbättra levnadsförhållandena för sina länders invånare, bättre skolor för alla, bättre sjukvård ex. som för övrigt både Saddam Hussein och Moammar Ghadafi gjorde. Dessa ledares, demokratiskt valda eller diktatoriska, sätt att använda sina länders oljeinkomster kan jämföras med hur Nigerias ledare agerar. I Nigeria har folket inte fått något med av inkomsterna och landet har drabbats av en fruktansvärd miljöförstöring på grund av en fullkomligt hänsynslös oljeutvinning (franska bolag), som visades i programmet Dokument utifrån* för några dagar sen.
Allende, som också var demokratiskt vald och socialdemokrat, utsattes för en destabiliseringskampanj, där de konservativa i landet samarbetade med CIA och till slut, efter att ha skapat kaos i landet, lyckades störta Allende och ev också mörda honom 1973. Därefter organiserade Pinochet, som ledde kuppen mot Allende med CIA:s stöd, en orgie i dödande av alla som stött Allende. Sverige fick då ta emot en stor mängd flyktingar från Chile. Det var den första flyktingströmmen hit sedan andra världskriget och den första från andra världsdelar. USA:s krigande runtom i världen har sedan dess fört hit ganska många fler flyktingar.
Venezuelas folkvalde president, Chavez, har utsatts för mordförsök och CIA verkar intensivt i landet för att destablisera det för att kunna avsätta honom genom en kupp. Man lyckades nästan för ett antal år sedan men sedan militären, som beordrades att fängsla honom, insåg vad det handlade om släppte de honom. Sedan dessa har han vunnit flera val. Men propagandan mot honom är intensiv, så vi som varit med en tid, vi inser förstås att en kupp och avsättande av Chavez står på USA:s dagordning.
Evo Morales råkar ut för samma sak, svartmålas i Västerländska media och CIA försöker även avsätta honom, trots att han är demokratiskt vald av folket i Bolivia, tre gånger med ständigt ökande väljarstöd. Även i Bolivia försöker CIA, med hjälp av konservativa grupper, destabilisera landet för att kunna organisera en kupp för att avsätta Morales. Och även här har Human Rights Watch agerat springsjas åt CIA och hävdat att Bolivias värnande om de mänskliga rättigheterna försvagats under Morales tid. (Se förra inlägget, filmerna om HRW.) Både han och Chavez är socialister, närmast av samma kaliber som socialdemokraterna i Sverige var fram till mordet på Olof Palme. (Det tål ju att funderas en del över.)
Så har vi en äldre historia, den om den iranske demokratiskt valde presidenten Mossadeq, som förbättrade levnadsförhållandena för iranierna under sin tid (1951-1953) och som också nationaliserade sitt lands oljeresurser. Han avsattes genom en statskupp orkestrerad av brittiska MI6 och CIA och i hans ställe satte USA och Storbritannien in shahen Mohammad Reza Pahlavi.
Därefter följer de diktatorer som nationaliserat sitt lands olje- eller andra resurser, som drabbats av samma öde, mordförsök och avsättning med hjälp av CIA och destabiliseringskampanjer, Fidel Castro på Cuba, Saddam Hussein och nu senast Moammar Ghadafi. Syriens president skulle avsättas på samma sätt, men här satte Ryssland och Kina P för FN att utfärda tillstånd att börja bomba Syrien. Ryssland, som också står på listan över länder som USA vill sätta klorna i, har sin enda militärbas vid Medelhavet i just Syrien. Sen får vi se vart det tar vägen.
På tur står som sagt de sydamerikanska staterna samt Pakistan och Iran, som man just i dagarna har ljugit ihop en historia om för att få en chans att attackera och bomba landet med det amerikanska folkets entusiastiska stöd. Det har legat i pipe linen länge så det återstår bara att se hur lång tid det tar innan USA angriper Iran med bombplan. Man har redan, som man brukar göra, inrättat vissa blockader mot Iran
Vi som levt några år har varit med om och minns alla de här amerikanska angreppen på andra och suveräna stater. De är fler än dem jag räknat upp ovan, Korea, Vietnam, Guatemala, Honduras, Haiti, Nicaragua ex. Dessutom har USA, CIA och de rika eliterna i USA, haft fingrar med i spelet i de s.k. färgrevolutionerna i de f.d. sovjetiska republikerna.
Jag har, under mina femtio år som politiskt intresserad, sett dels de där väl förberedda ingripandena/attackerna som föregåtts av en längre tids svartmålning och propaganda mot ledaren och av handelsblockader, dels de där som gått snabbt och effektivt och som det inte talats så mycket om, varken före eller efter attackerna.
Taktiken går alltså ut på att försöka skapa kaos i länderna som man, USA och Storbritanninen, och numer även Frankrike igen, vill lägga under sig och kontrollera. Sedan går man in med militär för att återställa ordningen. Idag kallar man det ”humanitära insatser”, som den i Libyen. Tidigare skedde ingreppen för att stoppa den hemska kommunismens utbredning och kommunismen hade varenda amerikan, med hjälp av en intensiv propaganda, lärt sig frukta mer än allt annat. Ja även jag växte upp i en era av enorm antikommunistisk propaganda och med en intensiv indoktrinering om det fantastiska och fria USA.
Det senaste, eftersom det kan uppröra hemmaopinionerna om alltför många egna soldater dör i de här nykoloniala krigen, är att man hyr in legosoldater att föra krigen på marken, tränar dem och utrustar dem med moderna vapen skickar in dem i ett land och låter dem starta väpnade uppror där, som regimen till slut tvingas ta till vapen mot. USA, Storbritannien och Frankrike, som så ingriper för att rädda civila, ägnar sig sedan i huvudsak åt att bomba väg för de inhyrda lagoknektarna och de frivilliga inhemska våldsmännen eller krigarna, även om man också sätter in militära rådgivare som samordnare på marken. Det kallas R2P (Responsibility to Protect). Det låter bra och med denna vackra omskrivning får man människor i USA och Europa att ställa upp och att stötta de angrepp man inleder och genomför och slipper det man fick i samband med Vietnamkriget, stora protestaktioner runt hela världen. Hemma i USA resulterade Vietnamkriget dessutom i vapenvägran, att unga pojkar som skulle kallas in, man hade allmän värnplikt i USA på den tiden, vägrade eller helt enkelt emigrerade för att slippa skickas ut som kanonmat till Vietnam. Resultatet blev att man efter Vietnamnkriget avskaffade den allmänna värnplikten och istället inrättade ett frivilligförsvar, legoknektar som jag envisas med att kalla dem. Dem bryr sig hemmaopinionen inte så mycket om. Det ställer ju upp frivilligt och dessutom är det mestadels fattiga unga män som låter värva sig, de där utan framtidsutsikter och utbildning.
Så man kan ju gissa varför Sverige idag, snabbt och kvickt och utan vidare diskussion avskaffade den allmänna värnplikten och inrättade legotrupper istället, specialförband kallade, ”som med kort varsel ska kunna sändas iväg och sättas in var som helst i världen.” Det som tidigare kallades ”Sverges krigsmakt”, har nu, passande nog döpts om till ”Sveriges försvar”. Vi ska alltså inbillas att de svenska legoknektarna försvarar Sverige. Hur hotade exempelvis Ghadafi Sverige? Eller talibanerna i Afghanistan?
Vi kommer att få se många fler operationer, som den i Libyen, i Afrika i en nära framtid och jag gissar att svenska legoknektar, såväl som media, villigt kommer att ställa upp även framöver. I Afrika pågår destabiliseringskampanjer redan inom vissa områden, som i Somalia ex.
Analytiker med gedignare kunskaper om ämnet än jag har, menar att angreppet på Libyen handlar om att få en bas i norra Afrika för det för några år sedan bildade US/AFRICOM, som inrättats för att ta ett fastare grepp om Afrikas alla naturresurser och för att se till att Kina inte får en chans att grabba åt sig för mycket av Afrikas rikedomar. Kriget i Libyen ska därför ses som en början på en mycket större kampanj, ett mycket mer omfattande krigande mot befolkningarna i Afrika. Om detta sedan går så bra som USA och Storbritannien tänker sig, det är en annan sak. Men skicka in mängder av obemannade bombplan går ju alltid bra och fungerar det inte som det var tänkt, så dödar de ju i alla fall en massa människor och sätter skräck i övriga.
Det fredsälskande och fredskämpande Sverige som jag växte upp i och varit stolt över att leva i och vara en del av, har vips och bakom svenskarnas, som är gedigna anhängare av fredspolitik och neutralitet, ryggar förvandlats till ett litet men dock redskap i USA:s/Storbritanniens nya världsomspännande kolonialkrig. Undrar vad det kan komma sig?
Vad var det han sade Bush efter 9/11, ”den som inte är med oss är emot oss,” och hur brukar det gå för länder som är emot USA?
I nästa inlägg ska jag diskutera de diktatorer som man avsätter på det här sättet och hur man ska eller kan se på sådana operationer och förhålla sig till dessa. Dessa ingrepp kan ju uppfattas på helt olika sätt.
Att vi alla har utsatts för en fullständigt osannolik propaganda mot Ghadafi det senaste halvåret, (egentligen under 40 år, från och till,) har de flesta tänkande människor insett. De som ägnat en del tid åt att försöka ta reda på om alla de påståenden som gjorts om honom under det senaste halvåret har fog för sig har kunnat konstatera att det mesta varit lögn. Det har avslöjats i utländsk press eller på utländska nättidskrifter. Våra svenska media har däremot varit sparsamma med att publicera avslöjandena om lögnaktigheten i de påståenden om honom som de gladeligen hjälpt till att sprida.
– Han hade inte bombat sin egen befolkning, som påstods och som var skäl till att FN beslutade tillåta USA och Nato att bomba Libyen tillbaka till stenåldern. (10 +se videos nedan)
– Han hade inte delat ut Viagra och uppmanat sina anhängare att massvåldta motståndarnas kvinnor.(1)
– De funna massgravarna innehöll inte människoben utan kamel- och andra djurben.(2)
– Ghadafis söner var inte tillfångatagna, som påstods.(3)
Nu har vi just fått höra på Dagens Eko (4) och läst i DN,(5) om ett hemligt bårhus där Ghadafi påstås ha gömt undan 17 lik efter skjutna fienden. Denna nyhet kablas ut över hela världen just nu. Dessa lik har, säger den vakne svenske SR-korrespondenten i Tripoli, Johan-Mattias Sommarström, legat i ett hemligt kylrum under ett sjukhus i Tripoli i 27 år. Där har de fått ligga under alla dessa år för att anhöriga inte skulle kunna begrava dem, vilket är en grov, och förstår vi, medveten förolämpning både mot de döda och mot deras anhöriga. Under tiden, säger man, har liken vaktats av Ghadafis militär.
Den här nyheten kommer tydligen från Reuters som hade an artikel om saken 16/10.(6) I denna artikel får vi veta att det tycks handla om en bårhusavdelning på ett sjukhus i Tripoli som handhades av fängelseledningen på fängelset Abu Salim. Dit fraktades döda och fördes även bort ibland. Bårhuset vaktades av vaktpersonal. ”Vi hade inte,” säger en läkare, ”tillträde till den här avdelningen.” Men denne läkare vet en hel del om det han inte skulle få veta något om. Dels kunde han berätta att liken som lades in där rensades från allt som gjorde det möjligt att identifiera dem och att avdelningen hölls skinande ren hela tiden, samt att liken, som inkluderade en baby, hade skotthål i huvudena. De påstås i artikeln härstamma från personer som dödats efter ett försök att störta Ghadafi på 80-talet.
Så vad ska man säga om historien (om den alls är sann) om den här bårhusavdelningen, där somliga lik var i långt framskridet stadium av sönderfall och förtorkning? Först kan man fråga sig var fängelser i andra länder med dödsstraff, som exempelvis USA, gör av sina döda och avrättade? Om de inte lägger dem i bårhus en period? Dessutom kan man fråga sig hur det är möjligt att veta exakt vilka de här personerna är då de alla hade avidentifierats, enligt läkaren som intervjuades. Vidare kan man fråga sig om alla faktiskt är avrättade på direkt order från Ghadafi.
Vi ska dessutom komma ihåg att högste ansvarige för rättsystemet i Libyen sedan 2007, var Abdel Jalil, som nu leder NTC-rådet och som alltså var den senast ansvarige för detta bårhus.
”Han kanske inte visste”, kan ju någon hävda och kanske med rätta. Styrande vet inte alltid vad varje underordnad har för sig. Så samma sak kan man hävda om Ghadafi. I propagandan får man det att låta som om Ghadafi var med överallt och var personligt inblandad i alla illdåd som myndigheter begick under hans tid, ja i alla andras också. Ska man hävda detta då får man hävda att Göran Persson sköt Hannes Westfeldt i Göteborg, att vår dåvarande statsminister dödade Osmo Vallo, att de amerikanska presidenter som suttit samtidigt som amerikansk polis har skjutit och dödat ett inte ringa antal oskyldiga personer, har mördat massor av människor etc. etc. Det är naturligtvis absurt och det är lika absurt att skylla alla illdåd, mord och försvinnanden i Libyen på Ghadafi personligen.
Varje libysk familj, säger läkaren vidare, saknar någon försvunnen person. Det kan mycket väl vara fallet, men med tanke på den maffia som fanns i Benghazi och som sysslade med trafficking och människohandel (7) och som dessutom utgjorde kärnan i upproret i Benghazi och rebellrörelsen, kanske man inte kan utgå från att varenda försvunnen person i Libyen har mördats av Ghadafi. Varenda mördad eller försvunnen amerikan är ju inte mördad av den amerikanske presidenten. Varenda mördad eller försvunnen svensk är inte mördad av våra statsministrar, inte en enda av dem är jag övertygad om. Med några mördade och försvunna amerikaner kan det dock förhålla sig annorlunda. Annars förhåller det sig så att 6-7000 personer anmäls försvunna varje år i Sverige. De flesta kommer tillrätta men 25-35 personer/år återfinns aldrig. (8) Det gör c:a 1000 personer under en 30-årsperiod. Det finns nu ingen anledning att anta att dessa undanskaffats av våra regeringar. Samma sak gäller naturligtvis för Libyen, en massa människor försvinner även där utan att regimen hade något med saken att göra.
Men eftersom man passar på varje tillfälle att berätta om hur galen, mentalsjuk, Ghadafi är, så ska vi utan vidare acceptera det här ”avslöjandet” som ännu ett utslag av denna galenskap. Själv anser jag inte att det finns något som tyder på att Ghadafi är galen eller mentalsjuk. Vad eller hurdan Ghadafi faktiskt är, det har jag ingen aning om idag. Tidigare hade jag också svalt propagandan mot honom men efter vad jag hört och läst på senare tid, hur den ena lögnen om honom efter den andra avslöjats, börjar jag betvivla även tidigare propaganda mot honom eller i varje fall tro att en hel av den var överdrifter eller grova sådana.
Efter att under det senaste halvåret ha läst det mesta jag hittat på nätet om Libyen och om Ghadafi och lyssnat på ett antal videos där Ghadafi framträder och talar, finner jag idag ingenting som tyder att mannen är galen. Excentrisk, i våra ögon – ja, fullständigt rak och uppriktig och helt fri från fallenhet för diplomatiska skönmålningar verkar han vara, vilket nog inte är så lyckat i storpolitiken alla gånger, men galen – nej.
Alltså har varje förnuftig person svårt att tro att Ghadafi dödat tusentals människor, som påstås, för att sedan ha sparat 17 stycken av dem, lagt dem i ett kylrum, där de givetvis sönderfaller ganska snart och sedan satt soldater att bevaka de ruttnande kropparna under 27 års tid. Det ska till en fullkomligt sinnessjuk person för att göra något sådant. Varje ”normal” människa skulle gräva ner eventuellt skjutna fiender någonstans – i hemlighet. Var har han gjort av alla de andra tusentals personerna som han sägs ha mördat undrar man alltså, och varför har dessa 17 personer, varav en är ett lite barn, ja en baby enligt Reuters, inte försvunnit på samma sätt och till samma ställe som alla de andra?
Ovanpå detta har vi idag all anledning i världen att inte lita på någonting som rebellerna eller NTC-anhängare säger. De har ljugit hejdlöst hela tiden sedan upproret startade i Libyen och dessutom har rebeller erkänt att de torterar människor för att dessa ska ”erkänna”.(9) Sannolikt torterar NTC-rebeller också icke-anhängare för att få dem att berätta vad man vill att dessa ska berätta. Påstående om ett planerat ”massdödande” från Ghadafis sida, som ju användes som argument för attacken på Libyen för att skydda civila, är också en lögn producerad av NTC och NTC-folk.
Lies behind the ”Humanitarian War” in Libya: There is no evidence! (Part 1), NATO Crimes In Libya.
2 The Lies behind The Evil Humanitarian War on Libya ’No Evidence’, NATO Crimes In Libya
(Länk om Soliman Bouchuiguir sist bland länkarna)
OBS Tillägg 15/2 2012: Igår noterade jag att del 2 av de här filmerna med intervju med Soliman Bouchuiguir har tagits ner från YouTube, med argumentet om något upphovsrättsproblem. Det är märkligt av flera skäl. För det första, varför gäller inte samma upprättsvillkor för del ett av samma intervju? För det andra, det är i den del som tagits ner som Soliman Bouchuiguir erkänner, rätt upp och ner, att hans organisation bara hittade på det där om att Ghadafi bombade och massmördade sitt eget folk och avslöjar att bombandet av Libyen motiverades med rena lögner – precis som fallet var med invasionen i Irak alltså.
USA:s dåvarande utrikesminister Gates erkänner dessutom att någon kontroll av dessa påståenden, om att Ghadafi hade bombat sin befolkning, inte gjordes utan att USA:s regering, och FN hade ”läst” i tidningar och agerade utifrån vad de sett där! Någon som tror på detta? Inte jag.
END WAR: Pentagon Admits No Proof Of Airstrkes, No-Fly-Zone Problems & Ships Send On Aid
Man använde bara dessa lögner för att kunna genomföra ett sedan längre tid tillbaka planerat angrepp på Libyen för att få kontroll över Libyens territorium, Libyens banksystem och landets olja.
Men vi har förstås också anledning att ta dagens rapporter från Ghadafisidan med en stor nypa salt, när dessa påstår att de i stort sett redan återtagit kontrollen över nästan hela Libyen. Vad som är sant i allt vi hör om situationen i Libyen idag kan vi helt enkelt inte bedöma idag. I varje fall kan inte jag göra det – hur mycket jag än läser om saken och försöker få en objektiv bild av den.
Det enda vi kan vara helt säkra på just nu är att båda sidor gör propaganda för egna syften, att Nato har gigantiska resurser att föra ut sin propaganda medan Gahadafisidan har mycket begränsade resurser för sin propaganda eller för att få ut vad de råkar ut för, samt att svenska media ljuger ohejdat för att stötta det NTC-råd som Nato (med svensk medverkan) bombat väg för sedan mer än ett halvår och att media just nu, förtalar Ghadafisidan och förtiger NTC-sidans illdåd.
Här ska vi uppröras över 17 lik som varit lik i 27 år och som vi egentligen inte vet något alls om, samtidigt som journalisten inte säger ett ord om alla dem som dör just nu, på grund av Natos bombande och rebellernas skjutande, misshandel och tortyr, samt på grund av den ruskiga belägringen av Sirte.
Just nu måste Nato- och NTC-sidan dessutom mata media och allmänheten i Väst med nya ”bevis” för Ghadafis hemskhet och galenskap eftersom det börjar komma fram, även i vanliga media, åtminstone utomlands, vad Nato och NTC-rebellerna sysslar med. Men i svenska media, nästan inte ett ord om hur NTC-rebellerna agerar, hur de plundrar, bränner, mördar och torterar, samt att många av rebellerna i själva verket är legosoldater från helt andra länder, och vilka enorma lidanden för civilbefolkningen som Natos bombningar åstadkommer.
Det börjar bli dags även för oss svenskar att betrakta vad som sägs i media med samma skepticism och misstänksamhet som folket i de gamla Öststaterna gjorde. Vi kan inte längre ta för givet att våra media försöker rapportera någotsånär objektivt om världens händelser till oss. De är idag inspunna i nätverk vars spindlar har helt andra målsättningar än att ge oss, allmänhet och väljare, så korrekt information som möjligt.
/Kerstin
PS: För undvikande av missförstånd: Med detta vill jag inte säga att Ghadafi är en ängel, bara att jag inte alls är säker på att han är fullt så hemsk, i jämförelse med andra arabledare, som han framställts som.
Det är onekligen intressant att konstatera hur olika vänstern har reagerat på Natos ingripande i Libyen. World Socialist Web Site, Fjärde Internationalens engelskspråkiga site, är mycket kritisk till Natos angrepp på Libyen. Där skriver man 3/10 2011 bl.a. följande om Libyen:
There is a definite parallel between the situation in Sirte and the brutal US offensive in the Iraqi city of Fallujah during November-December 2004. About 10,000 US troops and marines levelled the city of 250,000 people, indiscriminately bombing homes, factories and mosques. The operation was intended to crush the Sunni insurgency against the illegal occupation by terrorising the entire Iraqi people. As is now the case in Sirte, the fighting in Fallujah was less a war or battle than it was an outright massacre, with a vastly outnumbered and lightly armed group of resistance fighters overcome by the world’s most destructive and technologically advanced ground and air forces.
(min översättning: Det föreligger en definitiv parallell mellan situationen i Sirte och den brutala USA-offensiven i den irakiska staten Falludja under november-december 2004. Omkring 10.000 USA-soldater och marinsoldater slog ut staden med 250.000 invånare genom att utan urskillning bomba bostäder, fabriker och moskéer. Operationen syftade till att krossa sunniupproret mot den illegala ockupationen genom att terrorisera hela det irakiska folket. Som fallet är nu i Sirte, var kampen i Falludja mindre ett krig eller ett slag än en regelrätt massaker, där en tämligen liten och klent beväpnad moståndsstyrka slogs ner av världens mest destruktiva och teknologiskt avancerade mark- och luftstyrkor. (1))
I artikeln konstateras vidare att:
NATO’s conduct of the war in Libya during what appears to be its final stages is also undoubtedly intended to send a signal to governments throughout the Middle East and internationally. In March, Sarkozy made this clear in no uncertain terms, declaring: “Every ruler should understand, and especially every Arab ruler should understand, that the reaction of the international community and of Europe will from this moment on each time be the same.” (1)
(min översättning: Natos aktion i Libyen, under vad som förefaller var dess slutfas, är också och otvivelaktigt ämnad att sända signaler till regeringar i Mellersta Östern och internationellt. I mars klargjorde Sarkozy detta i fullständigt tydliga ordalag när han deklarerade att:”Varje ledare skulle förstå, och speciellt varje arabledare, att reaktionen från det internationella samfundet och från Europa kommer från och med nu och varje gång att bli densamma.” )
I en annan artikel på samma site kan vi, apropå att Jalil nyligen utlyste ett tvådagars eld-upphör i Sirte för att ge civila en chans att lämna staden, läsa:
Having supposedly given time for civilians to flee, all those left in the city will be regarded as legitimate targets by NTC fighters.
A similar campaign was waged in the lead up to the US assault of the Iraqi city of Fallujah in November-December 2004. After demanding that civilians flee, the commanders of the 10,000 US troops and marines who invaded the city regarded everyone still there, especially men, as justifiable targets. The entire urban centre became a free-fire zone, while civilian buildings were systematically levelled as a means of killing snipers and other anti-occupation fighters. Similarly in Sirte, snipers have played an important role in pushing TNC militia out of the city centre.
Those left in Sirte include the most vulnerable layers of the population. One fleeing resident told the BBC that “those left behind were either too badly injured to leave, or lacked cars and petrol.” Petrol reportedly costs 600 dinars, or about $450, for 20 litres. Mohammed Dahab, a 30-year-old engineer who was born in Sudan but has lived in Sirte since he was 5, told Spiegel Online: “The only ones left are the poor, including many African foreigners.” (2)
(min översättning: Genom att ge civila en chans att fly, kommer alla som är kvar i staden därefter att betraktas som legitima mål för NTC-styrkorna.
En liknande kampanj utlystes under inledningen till USA:s angrepp på den irakiska staden Faludja i november-december 2004. Efter en uppmaning till civila att fly, betraktade de 10.000-hövdade USA styrkan och marinsoldaterna, som invaderade stan, alla som var kvar där, speciellt män, som legitima mål. Hela stadens centrum blev en zon för fritt skjutande medan civila byggnader attackerades med målsättningen att döda alla krypskyttar och andra anti-ockupationskämpar. På samma sätt har krypskyttar i Sirte spelat en viktig roll för att driva ut TNC-milisen ur stadens centrum.
Bland dem som är kvar i Sirte finns de mest utsatta lagren av populationen. En flyende invånare berättade för BBC att ”de som fanns kvar var endera för illa skadade för att kunna lämna staden eller saknade bilar eller bensin.” Bensin, rapporteras det, kostar 600 dinarer, eller omkring 450 dollar för 20 liter. Mohammed Dahab, en 30-årig ingenjör som är född i Sudan men har bott i Sirte sedan han var fem år, berättade för Speigel Online: ”De enda som är kvar är de fattiga, inklusive många afrikanska utlänningar.”)
Från andra håll rapporteras att ett stort antal svarta flydde till Sirte under den etniska rensningen av Tawerga, staden som rebellerna beslutat sig för att utradera totalt därför att den huvudsakligen befolkades av svarta. För dessa, men även för andra, de som står på ”rebellernas” listor över vilka som uttryckt stöd för Ghadafi, är det förenat med livsfara att försöka lämna staden eftersom rebellerna kontrollerar alla som lämnar staden och griper alla som de anser vara fientligt inställda mot dem eller mot TNC. Dessutom riskerar flyende att bli beskjutna eftersom båda sidor beskjuter varandra.
Går man till olika artiklar och TV-reportage i den engelskspråkiga världen får vi ofta motsägande information. Där kan vi läsa eller höra hur flyktingar från Sirte säger att de aldrig har stött Ghadafi, och andra, mestadels anonyma personer, som menar att de gör just det, och somliga som säger sig bara vara emot Natos inblandning i Libyens affärer.
Vad ska man då tro? Det är inte lätt att veta men vi kan nog ta för givet att de flesta som flyr inte är beredda att säga att de stödjer Ghadafi, även om de gör det, eftersom det kan kosta dem livet när de kontrolleras av de belägrande rebellstyrkorna. Hur många som stödjer honom kan vi däremot inte veta och det var Nato-makterna inte beredda att ens försöka ta redan på innan de erkände NTC och började bomba Libyen för att bereda rebellkrigarna väg och möjlighet att kontrollera landet, trots försök från både Ghadafi och AU (Afrikanska Unionen) att lösa problemet på ett fredligare sätt. Det hade högst sannolikt gått att få Ghadafi med på att det anordnades allmänna val med internationell kontroll.
Vad vi ser i Libyen är alltså en Nato-operation för att få kontroll över Libyen, dess olja och dess politik, och också för att få en bas utifrån vilken de (US-AFRICOM) kan angripa eller ingripa i andra afrikanska stater och skaffa sig ett politiskt och ekonomiskt grepp om hela Afrika. Angreppet har ingenting med humanitet eller räddande av civila att göra. Nato struntar totalt i civila i de länder man vill skaffa sig kontroll över. Detta har vi sett överallt i världen där befolkningar har motsatt sig att bli styrda från USA, som i praktiken styr Nato liksom FN.
/Kerstin
Tillägg kl 19.10:
Ryssland och Kina använde sig av sina veton mot försöken att införa FN-stödda sanktioner mot Syrien, sådana som brukar vara upptakten till rent militära angrepp. Åtminstone Rysslands veto var förväntat från min sida, med tanke på att Rysslands enda marinbas vid medlelhavet finns i Syrien. Irritationen från Nato-makternas sida blev stor.
2.700 människor beräknas ha dött i Syrien pga upproren, säger man på Ekots hemsidad, vilket givetvis är en tragedi. Det kan dock, säger jag, jämföras med de mellan 30-50.000 som dött, och många fler som skadats, pga av Natos bombningar i Libyen och Natos stöd till de s.k. rebellerna (TNC).
Det kom en uppmaning från bloggen Klassperspektiv som kommentar till Motvallsbloggen, som jag stödjer och gärna bidrar till att sprida dessutom. Alltså för jag in kommentaren som en egen bloggpost istället. Så här skriver Klassperspektiv:
Submitted on 2011/10/04 at 18:24 ”Var med om att uppmana alla besökare att kontakta redaktionerna för de stora medierna – nyhetsredaktioner på TV och radio, nyhetsredaktioner på de stora tidningarna – och kräva att de ger ordentlig uppmärksamhet åt den humanitära katastrofen i Libyen!
Trycket på mainstream-medierna ökar uppenbarligen, eftersom vi de senaste dagarna sett några lama skildringar av människor som flyr från Sirte. Men mainstream-media har ännu inte beskrivit den fulla dimensionen av den humanitära katastrofen. Framför allt: De berättar inte vad denna humanitära katastrof beror på, att den orsakas av bombningar av NATO – där Sverige bidrar med flygspaningar.
Det följande måste förklaras väldigt tydligt, eftersom det inte råder något tvivel om saken:
* Den humanitära katastrofen orsakas av NATO:s flygbombningar.
* NATO:s flygbombningar är ett brott mot FN-resolution 1973 och mot FN-stadgan.
Såväl utländska observatörer som rebellföreträdare (se tidigare inlägg på Klassperspektiv för källor till detta) intygar att NTC-armén inte klarar sig utan NATO:s bombningar.
Allt mänskligt lidande i de belägrade städerna Sirte och Bani Walid orsakas inte direkt av NATO-bomber – mycket beror också på NTC-arméns artilleri- och raketbombardemang. Men utan NATO:s flygunderstöd skulle inte NTC-armén kunna vara där och bombardera städerna med sina kanoner och raketer, utan NATO:s flygunderstöd skulle inte NTC-armén kunna svälta ut Sirte.
Kräv att medierna beskriver den fulla vidden av den humanitära katastrofen i Libyen!
Kräv att medierna uppmärksammar det flagranta brott mot FN-resolution 1973 som NATO och den svenska regeringen begår dagligen!
Huvudpunkterna i FN-resolution 1973 som antagits under Chapter VII of the United Nations Charter:
kräver ett omedelbart eldupphör och totalt slut på våld och alla attacker mot, och övergrepp på, civilbefolkningen; upprättar en flygförbudszon över Libyen; auktoriserar alla medel för att skydda civilpersoner och områden med civilbefolkning, förutom ”ockupation av främmande makt”; förstärker vapenförbudet och särskilda aktioner mot legosoldater, genom att tillåta tvångsinspektioner av flygplan och skepp; förbjuder alla flyg till Libyen; fryser tillgångar som till hör Libyska myndigheter och bekräftar åter att sådana tillgångar skall användas till det libyska folkets fördel; utvidgar reseförbudet och frysningen av tillgångar för ett antal ytterligare individer och libyska enheter (FN:s säkerhetsråds resolution 1970). etablerar en panel med experter för att bevaka, och för att verka för genomförandet av sanktionerna.”
Sprid texten, följ uppmaningen i den.
Och ja, vi är ganska många, trots medias lögnaktiga krigspropaganda och tigande om vidden av tragedin i Libyen, som anser att media sviker inte bara oss svenskar genom att inte informera oss korrekt, utan värre, att de trampar på allt vad humanitet heter när de inte talar om vad som faktiskt händer i Libyen just nu, exempelvis under belägringen av staden Sirte (c:a 100.000 invånare).
Nato bombar staden hela dagarna, boningshus, sjukhus, skolor. Rebellerna, som omringat staden, skjuter med tungt artilleri in över civilbefolkningen. Man förhindrar tillförsel av mat, har bombat sönder elverk och vattenförsörjningen så att människor varken har elektricitet, något att äta eller att dricka, så att barn börjar dö av svält, så att sjukhusen, som är överfulla, de som inte är helt sönderbombade, saknar det mesta för att kunna hjälpa och rädda dem som är skadade.
DETTA KALLAR NATO FORTFARANDE FÖR ATT ”SKYDDA CIVILA”.
Det är en ren skandal att svenska attackstyrkor (det vi har numer istället för ett försvar) deltar i denna belägring och utan att de flesta svenskar vet om vad som görs i allas våra namn, och med våra skattepengar dessutom.
Det är en skandal att media tiger och har varit med och spridit en massa propagandalögner för att legitimera Natos bombattacker, men inte talar om vad som faktiskt händer i Libyen på grund av dessa attacker.
Vi kan bara djupt beklaga att det inte tycks finnas en enda Torgny Segerstedt bland de stora drakarnas chefsredaktörer.
Tillägg 5/10 2011 kl. 16.30:
Upptäcker att en bloggpost har fallit bort. Antagligen har jag råkat radera den själv. Alltså för jag in den som ett tillägg här istället:
Ideologier/propaganda
04/10 01:29 Om Ghadafis spionage på den egna befolkningen
När man ser den här filmen blir man faktskt full i skratt, ett elakt skratt. Här står en engelsk journalist och berättar om den hemska Ghadafis kontroll av den libyska befolkningen. Det är till att döma utifrån dubbla måttstockar:
För det första, var det inte utrustning för sådant spionage som den svenska regeringen försökte, eller kanske tom lyckades, sälja till Ghadafi för inte så länge sen?
För det andra, hur är det med FRA-lag och Reinfeldts spionage på svenska folket? Eller med Camerons kontroll av engelsmännen, som torde vara bland de mest övervakade människorna i Europa, av sin egen regim, för att inte tala om amerikanerna efter 9/11 i och med Patriot Act.
Så tänk, Ghadafi var modern och lärde sig av Väst, samt ville använda samma moderna teknik för kontroll av befolkningen som EU och USA använder för att spionera på sina befolkningar. Han var nämligen lika rädd för Al Qaida som Västvärldens politiker påstår sig vara, ja förmodligen räddare och verkligt rädd, och inte utan grund visar det sig ju nu.
Belhadj m.fl. som är Al Qaida-krigare, är annat det än de där stackarna som svenska polisen sparkar in dörrarna till på morgonkulan och utsätter för en chockerande behandling – för att en man i familjen sagt i telefonen att han haft en blixtrande huvudvärk, eller något liknande, som tolkades som kod för ett attentat. Men Belhadj är Nato-makterna tydligen inte rädda för- så klart. Han har ju lovat att han inte är Al Qaida-försvuren längre. Å andra sidan hade han för bara något år sedan lovat att inte bära vapen mot Ghadafiregimen i Libyen, i utbyte mot frigivning från fängelset. Så vad kan hans löften vara värda tro?
Här är en video i vilken en röst läser upp de budskap till Ghadafi och hans stridande som påstås spridas av Nato i Libyen, Buskapen läses upp på både engelska och arabiska:
NATO PSYOPS 25 4 11
Om detta är sant: Nej Nato, Ghadafi har inte hotat libyerna. Det är Nato och dess förbundna, gangstergängen från Benghazi, som inte bara hotar utan dödar, fördriver, fängslar, misshandlar, svälter och törstar ut befolkningar i flera libyska städer. Detta är krigsbrott. Må rättvisan komma ifatt er så småningom. Denna min önskan gäller också de svenska politiker som skickat in svenskar att delta i denna människoslakt, liksom de svenskar som deltar i aktionen, krigsbrotten i Libyen.
Det är naturligtvis inte så att 100% av libyerna älskade Ghadafi. Så ser det inte ut i något land. 100% av svenskarna älskar inte Fredrik Reinfeldt, även om det kan verka så när man läser de borgerliga tidningarna. Men att Ghadafi hade ett starkt stöd när upproret i Benghazi började, det torde stå utom alla tvivel idag. Frågan om hur stort detta stöd var ville Nato-makterna för allt i världen inte få besvarad. Därför vägrade de att diskutera fredligare lösningar med Ghadafi och AU.
Och ljuger som hästar travar gör amerikanska politiker, liksom även våra egna numer, med bistånd från borgerliga media.
Wake up, we are Libyans and we support Gaddafi (3/6 2011)
En dag kommer det att vara lika sant att Nato och politikerna ljög om Ghadafis bombningar av det libyska folket som det är idag att Bush ljög när han hävdade att Irak hade massförstörelsevapen, och att han visste att han ljög.
Här är en libyer som uppenbarligen inte riktigt förstår vad det är han avslöjar. Han bor i England, men har rest ner och krigat under någon vecka eller så, och var med och ”tog Tripoli”. Lyssna på honom:
Rebel admits that most people supported Gaddafi LIBYA ON WAR 10 09 2011.flv
Han säger alltså att de inte var så många eftersom de flesta i Tripoli stödjer Ghadafi. Märkligt. Det säger ju inte våra media.
Det här, som är en radioutsändning, är också värt att lyssna på:
War on Libya Exposed: Mahdi Nazemroaya and Cynthia McKinney
