Den diplomatiska krisen mellan Israel och Sverige förvärras, läser jag i Aftonbladet.

”Pressfrihet innebär att publicera sanningen och inte lögner, anser Lieberman.”

Jaha, och vem bestämmer var som är sanning och vad som är lögner? Dessutom påstod inte Donald Boström, som skrev artikeln i AB om vad palestinierna misstänker, att Israels regering stal kroppsorgan från skjutna palestinier. Författaren sade att palestinierna misstänker den saken, efter att de, och detta verkar vara ganska säkert och belagt, får tillbaka sina mördade (skjutna) söner efter en tid, uppskurna och hopsydda igen. Det finns nu bara två tänkbara orsaker till att skära upp de mördade palestinska unga männen, att man just tar hand om kroppsorgan för transplantationer eller att man använder kropparna för läkarstuderande att skära i och lära sig om människokroppen från. Bådadera är lika vidrigt och fördömligt.

Men Liberman, Israels utrikesminister, anser att Aftonbladets artikel är ren och skär antisemitism. Då får vi väl anta att alla amerikaner, eftersom amerikanska media rapporterat om rabbinen som ägnade sig åt organhandel, också är antisemitiska. Det är ju så, förstår man, att det inte kan finnas en enda judisk person som begår kriminella handlingar och om man antyder att så kan vara fallet, då är man antisemit. Av detta kan man sedan dra slutsatsen att judar, enligt Israels regering, inte kan begå illegala handlingar, till skillnad från enskilda personer inom andra trosinriktningar. Eller menar den israeliska regeringen att ingen enda människa kan anklagas för brott utan att man därmed och samtidigt anklagar hela den etniska eller religiösa grupp personen tillhör, för att vara brottslig?

”Israel kommer inte heller att ta svenska anklagelser om kränkningar mot mänskliga rättigheter på samma allvar, enligt Jerusalem Post.”

Då undrar vän av ordning när Israels regering har tagit sådana anklagelser på allvar? Jag kan inte erinra mig att den någonsin har gjort det.

Samtidigt ska Israels försvarsminister Ehud Barak utreda om det går att stämma journalisten som skrev artikeln.”

Jo, det kan han ju försöka göra men sannolikheten att ansvarig utgivare ska fällas i ett tryckfrihetsmål i den här saken är närmast obefintlig. Man far inte med osanning om man refererar vad somliga människor tror, förutsatt att de sagt att de tror så och det i artikeln klart framgår att det är detta man gör, och just detta framgår klart i artikeln.

Aftonbladets artikel var ett av de stora samtalsämnena i Israel i går. Många anklagade Sverige för att vara antisemitiskt och såg artikeln som en bekräftelse på att svenskarna inte stödjer Israel.

Det är nog sant att svenskar i allmänhet, i alla fall de som är lite insatta i problematiken, inte stödjer Israels politik, men detta är inte detsamma som att de som inte gör det är antisemitiska, vilket tidigare alltid har betytt att man dels hyst fördomar om judar, dels hatat dem och velat bli av med dem eller förgöra dem. Men vill Israels politiker absolut sätta likhetstecken mellan kritik av dess agerande och antisemitism, ja då är vi förstås antisemitiska, vi som kritiserar denna regering – och inte nog med det, åtminstone jag är stolt över den saken i så fall. Något sådant trodde jag aldrig att jag skulle skriva om mig själv, men det var på den tiden då ”antisemitism” betydde vad jag skriver ovan, inte vad Israels regering och israelvänner idag hävdar att det betyder.

Sedan är det förstås så att jag inte alls anklagar alla som kallar sig, eller anser sig vara judar, för denna politik utan endast de i den israeliska regeringen ingående personerna. Inte ens de flesta av de israeler som stödjer denna regering vill jag anklaga, eftersom jag vet att de flesta av dem är offer för denna samma regerings, och dess företrädares, lögnaktiga propaganda.

Aftonbladet mötte en upprörd Benny Dagan (Israels ambassadör i Sverige: min anm.) efter mötet.
– Vi kan inte tolerera sådana här publiceringar. Därför vill vi att den svenska regeringen yttrar sig klart och tydligt. Om Sverige tar avstånd från artikeln skulle det avskräcka andra från att återupprepa detta fula tillvägagångssätt.

Vadå? Anser sig Israels politiker vara de som ska bestämma över hela världen, vad människor ska få säga, tycka och tänka överallt? Det brukar definitivt inte vara en inställning som förknippas med demokrati utan med diktatur, ja med världsdiktatur i det här fallet. Försöker man leva upp till den värsta av alla antsemitiska fördomar, den om den världomspännande judiska sammansvärjningen? Det verkar ju så.

– Vi förlorade sex miljoner människor i Europa. Att anklaga judar och israeler med hjälp av alla sorters fabricerade historier kan leda till att judar dödas i andra delar av världen. Vi kommer aldrig att tolerera det.

Och Sovjet förlorade 20 miljoner människor i kriget och ryssarna ansågs också vara ”Untermenschen” av Hitler, alltså får vi inte kritisera den ryska regeringen, eller någon enda ryss, för korruption, för traficking, för narkotiahandle etc. och definitiv inte den ryska regeringen för någonting – eller?

Varför anser du inte att det finns någon anledning att utreda om israeliska soldater tagit organ från dödade palestinier?
– Frågan är absurd. Det är jämförbart med att jag först skulle kunna anklaga dig för att ha våldtagit någon och sedan begära bevis från dig att du är oskyldig

Ingen enda judisk person är alltså kapabel att begå en enda kriminell handling. Att misstänka eller anta detta är absurt. Nu råkar det emellertid vara så att det har visat sig att åtminstone en judisk rabbin i USA har sysslat med illegal organhandel, men det är kanske skillnad på judar i diasporan och judar i Israel? De förra kan kanske begå illegala handlingar, de senare kan det inte – eller kan man inte anklaga amerikaner på samma sätt eftersom man i stort sett lever av amerikanska skattepengar?

Det är svårt att förstå den israeliska regeringens reaktioner på annat sätt än att man faktiskt vill öka på antisemitismen i världen, för att man vill att fler judar ska immigrera till Israel, så att man har folk tillräckligt för sina krig och för att ockupera och bosätta sig på den mark man stjäl från palestinierna. De israeliska politikerna och regeringsledamöterna kan bara inte vara så dumma att de tror att deras agerande nu skapar Israel ett bättre anseende i världen. Så korkade människor finns inte – eller gör det det?

Länkar:
– ”Våra söner plundras på sina organ”, AB
– Israel hotar stoppa Bildt’, AB
– Granska Israel!, AB
– Veckans citat: Israelaktivismens brunblå bloggegga, Motbilder
– Israelisk dubbelmoral, Jinges blogg
– Sovjet/Ryssland Wikipedia
– Rabbiner misstänkta för organhandel, Realtid

SKRIV PÅ AMNESTYS UPPROP FÖR YTTRANDEFRIHET PÅ NÄTET

Först skulle man se till att Afghanistan blev demokratiskt, och sedan skulle man befria de afghanska kvinnorna. När så den ”demokratiske” Karzai föreslår lagar som gör kvinnorna ännu ofriare då skulle man beskydda afghanerna (det gör man genom att skjuta på dem). Slutligen är man där för att skydda de Pakistanska atombomberna från talibanerna.

Vad är det för amsagor man tutar i oss? Tror regeringen att svenska folket består av enbart idioter?

Så frågan är: Varför är svenska soldater i Afghanistan? Är det bara för att vifta på svansen, som en lydig knähund, för stormakten USA? Eller är det för att politiker hoppas på feta belöningar från någon konservativ amerikansk tankesmedja när de avgår som politiker, eller vad handlar det om?

Med anledning av Obamas besök i Moskva (som man förstås hoppas ska inleda en avspänning igen) rekommenderar jag radioprogrammet Putin och rysskräcken, delarna 1 och 2 . Reprisen gick i natt, och fortsättningen kommer på fredag, kl. 11.03 med repris söndag kl. 19.30 och natten mellan måndag och tisdag kl. 00.30. Kan även avlyssnas på nätet.

Programmet handlar om det man väl misstänkte när våra massmedia förvandlade Ryssland från en av de friaste demokratierna i världen (nåja men något ditåt i alla fall) till diktatur under Putin. Vi fick belägg för den åsikt jag framförde på bloggen, att denna helomvändning i våra makthavares syn på Ryssland i själva verket berodde på att Västvärlden (läs USA) plötsligt såg sig snuvad på kontrollen över de ryska gas- och oljetillgångarna. Så här, bl.a., skriver SR på sin hemsida om programmet:

Politiker, försvaret, ledarskribenter och krönikörer talar i dag om det ryska hotet ur olika perspektiv. Men är det verkligen vi som är hotade eller är det tvärtom?

Ja, jag vill hävda det senare. Och i det läget anser vår regering att vi ska vara med och hota Ryssland, helst också genom att gå med i NATO, vilket för övrigt även regeringen Göran Persson ansåg. Man tar sig för pannan.

Jag ser med spänning fram emot fortsättningen på programmet.

PS: Ännu en person som anses vara diktator fast han var vald i allmänna val, som alltså ansågs vara sådan för att han inte vill tillåta att gas- och oljevinsterna tillfaller USA.

Länkar:
– Putin och Rysskräcken – del 1, SR
– Putin och Rysskräcken – del 2, SR
– Är Ryssland verkligen expansionistiskt?” Motvallsbloggen 21/8 2008
– Apropå Ryssland och det nya Kalla Kriget, Motvallsbloggen 22/8 2008
– Och Carl Bildt är en ren katastrof, Motvallsbloggen, 3/9 2008

Såg programmet om ”den blodiga jakten på olja” på Kunskapskanalen i kväll. (Tillägg 29/6: programmet sänds i repris ikväll, på Kunskapskanalen, kl 23.00). Det var en mycket intressant film. Visste ju förstås redan att USA gått över många lik i världen för att skaffa sig kontroll över all världens oljeresurser men jag hade inte alls klart för mig att policyn att kontrollera oljeresurserna inleddes redan av Franklin Rosevelt. Jag hade inte en aning om att han kom överens med den saudiske kungen om att garantera dennes trygghet mot att USA fick ta hand om landets olja.

Från det här programmet fick man också för sig att USA:s vettlösa kalla-krigshetsande efter andra världskriget, det som Truman inledde nästan direkt efter krigsslutet, också handlade om denna kontroll. Inte att det i första hand handlade om rädsla för den farliga kommunismen, som propagandan proppat i oss, utan om att se till att Sovjet inte lyckades skapa sig mer inflytande i oljestaterna kring Gulfen. Om detta är sant vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig. Hela den vettlösa kommunistskräck som man framkallade direkt efter kriget, skulle då bara ha varit ett sätt att skaffa sig legitimitet bland folk för de åtgärder man vidtog för att förhindra en sådan utveckling.

Det verkligt intressanta i programmet var alla de presidenter som inte gjorde något alls för att dölja sina avsikter, att se till att få kontroll över oljeresurserna, hur de talade öppet om det. Enligt filmen tog det stopp dock när man i början av 90-talet ville sätta in militär, i samband med Iraks angrepp på Kuweit, då folket i USA inte ville vara med om ett krig för oljekontrollen. Istället började man då tala om spridandet av demokratin, om befrielsen från förtryck för folk i Mellersta Östern, varmed krigandet genast fick en mer acceptabel orsak. Fortsättningen ser vi i den ”eviga kampen mot terrorismen” som blev svaret på 9/11.

Jag hade inte heller klart för mig att Usama bin Ladin, den forne allierade i kampen mot Sovjet i Afghanistan, ilsknade till på USA när man inte drog tillbaka sina styrkor från Saudiarabien, efter Kuweitkriget, som man lovat kungahuset där.

Olika världar
Det slår mig också, när jag ser programmet, att det inte är så konstigt att unga människor, sådana omkring 40 år eller yngre, lever i en helt annan värld än vi som är äldre. De har ju inte upplevt de årtionden under vilka USA:s fula ageranden avslöjades så kapitalt som de gjorde under 60- och 70-talen. Istället har de, under hela sitt vuxna och mer politiskt medvetna liv, matats med propagandan om USA som världens räddare, som demokratins, de mänskliga rättigheternas och frihetens försvarare. De har heller inte sett traditionell socialdemokratisk politik, bara den nyliberalt influerade politik som Socialdemokraterna har fört sedan slutet av 80-talet, som bara marginellt skiljer sig från de borgerliga partiernas politik. De var inte med och såg omvandlingen av partiet mot slutet av 80-talet, den som kallades ”förnyandet”, då alla försök till solidarisk politik och ageranden för ökad jämställdhet lades på hyllan.

Dessutom har de utsatts för Timbros medvetna propaganda, den som dels förs fram av mängder av organisationer vars egentliga syften ofta döljs, dels i samtliga media och i våra skolor via gratismaterial från Timbro eller någon av underorganisationerna. Inte konstigt att vi inte lever i samma värld, unga människor och vi som är lite äldre.

Själv konstaterade jag vid mitten av 90-talet att unga människor, de studenter jag då träffade, hade så konstiga åsikter om det Sverige jag växte upp i, hur ofria vi var, hur styrda av staten vi var, hur lite valfrihet vi hade etc. I själva verket var det tvärtom. Vi hade mycket mer valfrihet – på de områden där sådan är väsentlig för de flesta av oss. Vi kunde inte välja mellan olika elbolag eller telebolag när vi var unga men det var nu inte någon större nackdel. Istället kunde vi välja och vraka bland jobben, utbilda oss när vi ville, resa runt i världen ett tag i vår ungdom. Vi hade förstås samma skriande bostadsbrist då som vi har idag men då beslutade den socialdemokratiska regeringen att man skulle bygga en miljon moderna bostäder åt oss – och gjorde det, till skillnad från idag när vi har en regering som anser att den som inte kan betala någon miljon eller tre, för en bostad, han får skylla sig själv.

Vi var unga i en optimistisk tid när vi trodde på framsteg och förbättringar, till skillnad från de ständiga kriser som vi lever med idag och ska fortsätta att leva med, det krismedvetande alla indoktrineras till som gör att vi vanliga dödliga accepterar stora försämringar i våra levnadsvillkor och alltfler inskränkningar i både våra friheter och vad gäller vår integritet. Vi har aldrig varit så genomkontrollerade och så propagandastyrda som nu.

Men visst, de borgerliga partierna försökte inbilla även oss att världen befann sig i evig kris och att skrämma oss för allt mellan himmel och jord, inte minst för kommunismen och Sovjets atombomb. De lyckades inte så bra som idag dock, troligen för att media inte var lika enkelspåriga och monolitiska då som nu, att mångfalden var större i media då än nu.

Och fortfarande och allt intensivare krigar USA för att få kontrollen över alla naturresurser världen över med den skillnaden att de nu lyckats få de flesta yngre att tro att det handlar om humanitära insatser för demokrati och frihet och att vägra inse vilka skändligheter USA gjort sig skyldigt till under de senaste 60 åren. Tala om en lurad generation.

Länk:
– Världen. Blodig jakt på olja, Kunskapskanalen

Apropå förra inlägget och det faktum att jag varken är antisemit eller Israelkramare, rekommenderar jag Göran Rosenbergs artikel Tillbaka till ghettot. En mycket bra och tankeväckande artikel om judarnas situation och Israels politik.

Jag har, tidigare på bloggen, varit inne på flera av de tankegångar som Göran Rosenberg för fram här men inte lika utförligt, inte lika väl uttryckt och inte utifrån hans perspektiv och erfarenhetsbakgrund.

Jag vet inte vad som faktiskt händer i Iran men det som nu pågår och de nyheter som sänds ut till oss därifrån börjar bli alltmer mystiska.

Man tycker att man har upplevt det här förr. De som är äldre än jag såg det hända när den valde iranske presidenten Mosaddeq, som beslutade att snabbt genomföra nationaliseringen av oljan, avsattes genom en kupp iscensatt av CIA. Första gången jag såg det här tydligt, var i Chile 1973, där CIA, tillsammans med den rika överklassen därstädes, organiserade fram en ordentlig destabiliseringskampanj som ledde till att Allende mördades och att hans regim ersattes med en fascistisk militärdiktatur under Pinochet. Mängder av Allendes sympatisörer dödades, många flydde från Chile. Allende hade förstås vunnit ett val, men han föll inte den rika eliten i Chile och USA:s styrande eliter i smaken.
Man såg samma sak hända, och flera gånger tom, i Venezuela, där den mångfaldigt demokratiskt valda Chavez skulle störtas, men där man misslyckats varje gång.
Man såg det i Ukraina, den oranga revolutionen, för att bara nämna några exempel.

Man ser nu något i Iran som är förvillande likt ovan nämnda och andra liknande händelser. Det kan ha legat valfusk bakom Ahmadenijads valseger, jag vet ingenting i den saken, men det faktum att hela Västvärlden så säkert visste att så var fallet redan på morgonen efter valet, borde få varje tänkande människa att höra små varningsklockor: ”Det kan ligga något helt annat bakom det här”. Det finns, menar jag, all anledning att fråga sig vad det egentligen är som sker i Iran och varför det sker?

Ser vi till bakgrunden, till det faktum, att både USA och Israel har hetsat mot Iran under ett antal år och att antalet politiker i dessa stater som vill bomba Iran sönder och samman inte är försumbart, så blir man ännu mer misstänksam.

Ovanpå detta är det inte så lite underligt att sådana här ”revolutioner” bara inträffar i länder med viktiga naturtillgångar och där Västmakterna inte har kunnat lägga beslag på naturtillgångarna pga ”obstinata” ledare i dessa länder. I Chile var det kopparn, men de stater där vi sett sådant här hända de senaste 10-15 åren, har direkt eller indirekt varit inblandade i ”olje- och gasbranschen”. Endera har de själva haft olja eller gas, som Venezuela, Irak och nu Iran, eller så har de varit viktiga transportländer för olja och/eller gas, som Afghanistan, där man tänkte sig dra pipelines från olje/gasfält i fd sovjetrepubliker.

I flera av fallen har det dessutom handlat om stater där ledarna, ibland demokratiskt valda ibland inte, har ansett, och också vidtagit mått och steg för detta, att även ländernas fattigare innevånare skulle få del av inkomsterna från oljan. Det talas väldigt lite om att Saddam försåg befolkningen i Irak med en del livsförnödenheter och att han inrättade gratis skolor (även för flickor och kvinnor) och god sjukvård för befolkningen ex., Chavez ågärder för att lyfta Venezuelas fattiga ur deras eländen är däremot välkända. Även Ahmadenijad har tydligen använt en del av sitt lands oljeinkomster för att förbättra livet för de fattigaste (alla andra jämförelser mellan dessa personer lämnade därhän). Sådant är förstås en dödssynd ur västliga liberalers och nyliberalers synpunkt eftersom vinsterna från viktiga naturtillgångar ska hamna hos de stora amerikanska och västeuropeiska multinationella bolagen, inte hos lidande eller svältande människor i Sydamerika, Afrika eller Asien.

Händelserna i Iran faller alltså alldeles för väl in i det mönster vi sett under flera decennier nu, varför man har anledning att bli åtminstone lite misstänksam, inte utan vidare svälja den bild som ges i Västvärldens medier av händelserna och detta oavsett om man gillar Ahmadenijad eller inte, oavsett om man gillar mullorna i Iran eller inte. Jag ifrågasätter inte all kritik som riktas mot Ahmadenijad, jag ifrågasätter den bild vi får av Iran, och har fått under en längre tid och i synnerhet den vi får om händelserna där just nu. Det finns alldeles för mycket som pekar på att det som sker inte är vad det synes vara.

Länkar:
– Mohammad Mosaddeq, Wikipedia
– Cecilia Uddén, Studio Ett, 15/6
– Fuskprat och perspektiv på det iranska presidentvalet. Ali Esbatis blogg
– Därför vann han igen. Ali Esbati, AB

Tillagd länk:
Why the US Wants to Delegitimize the Iranian Elections /Are You Ready for War with a Demonized Iran?, Paul Craig Roberts, counterpunch

18/6. kl00.55: Upptäcker nu att fler tänker som jag:
Planet SvD, Pierre Gilly

Klas Sandberg på bloggen Vindskupan har ytterligare två väsentliga inlägg som visar varför Israels politik bör kritiseras även fortsättningsvis, för tragedin fortsätter i Gaza och bosättningarna ökar på Västbanken bl.a. Inläggen rekommenderas alltså.

– Till det första inlägget: När Iran blev Amalek
– Till det andra inlägget: “Antisemiten Barack Hussein Obama”. YouTube-filmen bör ses och Uzi Arad, Netanyahus medarbetare, bör höras. Mannen säger i klartext att Israel bör ”befria sig från den palestinska befolkningen”. Det finns bara tre sätt att göra detta på, fördrivning och folkmord eller en kombination av de båda.

Om man vill läsa mer om vad som har hänt i området rekommenderar jag också läsning av hur det gick till när fartyget Liberty attackerades av Israel, en historia som nämns på bloggen Motbilder och som Klas Sandberg skriver utförligt och klargörande om. Det är en minst sagt uppseendeväckande historia.

Tillägg kl 12.55 apropå en kommentar här:
USA (m allierade) bedriver inte ett ”War on terror”. Man bedriver ett ”War for more terror”, liksom Israels regering gör mot palestinierna.

Apropå vad jag skrev här så berättar Erik Berg på bloggen Approximation att det italienska fascistpartiet Forza Italia har 20 mandat i EU-parlamentet medan Sverige har totalt 18.

Känns bra på något vis, att Sverige är med och påverkar.

Det fanns en tid när jag var stolt över somligt i svensk politik, som vår inställning till invandrare och vår beredskap att ställa upp för människor som flydde från krig, fascism och annat elände runtom i världen. Den tiden är förbi. Idag skäms jag för att jag är svensk, skäms för vad vår regering gör, både mot flyktingar och invandrare och mot svenskar som har det svårt, är arbetslösa, sjuka eller gamla och vårdkrävande av det skälet.

Ett lands civilisationsgrad, brukar man säga, visas i dess omhändertagande av behövande. Sverige har uppenbart blivit allt mindre civiliserat de senaste 15 åren, och fortsätter nu i tangentens riktning. Det är något man inte kan annat än skämmas över, som svensk.

Lyssna på programmet ”Konflikt” på P1. Där får vi veta att Sverige avvisar irakier till områden som UNHCR, FN:s flyktingorgan, bestämt avråder avvisning till. Inte nog med det, man oroar sig på UNHCR för att Sverige, som var det första landet att skriva under ett återtagandeavtal med Irak som nu leder till fullkomligt orimliga utvisningar till Irak, ska inspirera andra länder att följa vårt exempel.

Tobias Billström är en skamfläck för Sverige när han å sin sida menar att det är bra, att andra länder följer efter Sverige, alltså precis det som UNHCR oroas över.

Billström måste vara en person som både saknar viktiga insikter om tillståndet i Irak och är i total avsaknad av empati och humanism. Skam över honom och över alliansregeringen.