En liten glimt av Israels propagandaapparat bara. Jag hittar inte artikeln på nätet, så jag får väl citera någa rader från papperstidningen istället.

Så här skrivet Wolfgang Hansson i Aftonbladet onsdagen 20:e maj under rubriken: Samtidigt i Sverige: Ett propagandakrig:

Vi sitter runt ett frukostbord på Östermalm. Sex företrädare från Sveriges största medier och två höga israeliska regeringstjänstemän på propagandaturné.
…………….
Stockholm är bara en av många huvudstäder de besöker. Uppdraget är entydigt.
Förklara för länder som inte vill ta i med hårdhandskarna mot Iran att om världen inte gör något snart så tänker Israel bomba Irans kärnprogram sönder och samman.
Våra (journalisternas alltså: min anm.) frågor om fredsförhandlingar med palestinierna och om israeliska bostättningar viftas snabbt bort av toppdiplomaterna. Iran är akut.Palestinierna kan vänta.

Journalisternas roll nu, enligt Wolfgang Hansson, som dock tiger om vilka de andra journalisterna på mötet var, är att påverka vår svenska regering att förorda ”hårdare tag” mot Iran.

Korrumperad journalistkår? Inte alls, om vi ska tro Wolfgang Hansson som i alla fall är hederlig nog att berätta om mötet, det bjöds bara på kaffe och kaka.

Såg programmet Dokument utifrån på TV i kväll. Det var inget roligt program och att höra nynazister och fascister tala som de gjorde var riktigt obehagligt, för att uttrycka det milt. I fem länder i Europa, säger man i programmet, finns extremhögern i regeringarna, i 18 har man fler väljare än någonsin.

Nynazister och fascister betecknar sig som höger
Det var intressant dock, att höra samtliga representanter för de nynazistiska och fascistiska rörelserna nere i Europa, som uppträdde i programmet, utan minsta tvekan hävda att de hörde hemma till höger i politiken och att de var konservativa. Ingen enda av dem antydde ens att de skulle ha något gemensamt med socialismen eller kommunismen. Detta åpropå alla de ungliberaler och libertarianer i Sverige som envisas med att hävda att nazism och kommunism är samma sak.

Fascister i EU
Vidare konstaterar jag att de tendenser, som jag tyckte mig se konturerna av redan i början av 90-talet, vilket jag påpekat på bloggen åtskilliga gånger, har intensifierats och idag har vi alltså redan ett antal fascister sittande i EU-parlamentet och fascismen får ett allt starkare stöd runtom i Europa. Vi är alltså numer i union med fascister i Europa, ex med Italien med sin tämligen fascistiska regering. Det är väl något att vara stolt över – eller? Långt ifrån det socialdemokratiska EU-projekt som vi förespeglades i EU-omröstningen alltså.

Jag undrar sååå hur det kommer att gå med det stolta fredsprojektet EU framöver, nu när arbetslösheten ökar dramatiskt och det från en redan rekordhög nivå. Själv har jag alltid ansett att EU inte är ett fredsprojekt utan ett krigsprojekt. Frågan för min del är bara hur länge EU kan hålla samman, 5 år till, 25 år till eller 75 år till. Jag är nämligen övertygad om att EU kommer att bryta samman förr eller senare och det obehagliga är att det kan falla samman på ett mycket blodigare sätt än Sovjet gjorde.

Åter till 20-30-talen, i alla avseenden
Det fattades egentligen bara en värlsomspännande ekonomisk krasch också, för att landet skulle vara helt och totalt upplöjt för nazism och fascism, för att vi skulle befinna oss i nästan exakt samma situation som under slutet av 20-talet och början av 30-talet. Krisen garanterar i stort sett att fascismen återkommer på bred front i Europa, inte minst i de tidigare öststaterna.

Vi kan dessutom vara säkra på att storföretagen kommer att föredra att stötta fascimen mot den samtidigt växande vänsterkritiken och mot de tilltagande fackföreningsprotesterna runtom i Europa.

Och hur ser det ut i Sverige?
Vi har en regering som för en alltmer invandrarfientlig politik. Dessutom kan vi nog utgå ifrån att regeringen kommer att vandra samma väg som Danmarks partier gjort, där i huvudsak muslimer kommer att användas som målgrupp för missnöjet. Framför allt har ju Folkpartiet redan visat mycket klara tendenser i den riktningen.

Vi har redan, och sedan många år, sett hur den borgerligt monolitiska pressen i praktiken stödjer nynazisterna när den alltid framställer vänsterinriktade motdemonstranter som de värsta gangsters. Dessa beter sig onekligen otroligt dumt när de tar till våld, men de är liksom inte ensamma om att begå våldsbrott. Det är dock framför allt vänsterns våld som vi serveras i media och som vi ska bli upprörda över. Detta är just kapitalets stöd till nynazister och fascister.

Vi kan också vara säkra på att alliansen, härhemma i Sverige, inte kommer att ta totalt avstånd från SD, liksom vi kan vara säkra på att den kommer att ta tillfället, krisen, i akt för att både försvaga facken ännu mer och för att montera ner den offentliga sektorn (vilket är vad den gör just nu, när den vägrar att ge kommunerna mer stöd). Vi har alltså en regering som gör allt den kan för att förvärra den ekonomiska krisen i Sverige och därmed också för att försämra de kommunala skolorna, vilket gör det lättare för nynazister att värva unga människor.

På grund av regeringens politik kan vi vara säkra på att arbetslösheten stiger mycket de kommande åren, och att alltfler människor kommer att slås ut totalt pga försämringarna i trygghetssystemen. Vi vet att detta ger bästa tänkbara grogrund för nazismen och fascismen. I synnerhet är det fallet som ungdomar idag är mycket välindoktrinerade i borgerlig ideologi och har lärt sig att socialdemokrater är lika goda kålsupare som de övriga borgerliga partierna.

Jag blir alltså inte förvånad om vi har ett invandrarfientligt, nazistiskt/fascistiskt parti i Sverige som tar 15-30% av rösterna vid valet 2014. Samtliga partier i riksdagen har arbetat som ivriga bävrar på den saken de senaste 19 åren. Det gör man nämligen när man försöker föra en liberal-ekonomisk politik, som automatiskt får ökad ojämlikhet och hög arbetslöshet och återkommande ekonomiska krascher som konsekvens och som också gör föraktet för svaghet till en hederssak.

Länkar:
– Det våras för extremhögern. Dokument utifrån, TV2 Har du inte sett programmet? Gör det.

Tidigare inlägg om saken på Motvallsbloggen:
– Reprisfråga: Liberalismen – ett förstadium till fascism? 4/2 2008
– Fler ser likheterna mellan nyliberalism och nazism/fascism, 16/11 2007
– Liberalismen – ett förstadium till fascism? 9/5 2006

Ordet ”demokrati” har bytt innebörd de senaste tio åren, någon annan som märkt den saken?
Tidigare användes ordet för att beteckna stater med allmän och lika rösträtt, yttrandefrihet och ett någotsånär pålitligt rättsystem. Idag betyder ordet något helt annat, nämligen stater som låter USA:s multinationella företag lägga beslag på deras resurser. Följaktligen är Venezuela en hemsk diktatur, enligt tämligen samstämmiga svenska och västerländska media, eftersom USA:s oljebolag inte fått lägga beslag på landets olja. Att Chavez valts gång på gång och obestridligen har majoriteten av befolkningen bakom sig, det spelar ingen roll uppenbarligen. Landet är likafullt en diktatur enligt våra media.

På samma sätt var Ryssland för en tid en demokrati, så länge USA:s multinationella företag förväntades kunna lägga vantarna på det stora landets alla naturresurser, olja och gas framför allt. Sedan kom Putin och satte P för en ohejdad utplundring av landet – och vips var Ryssland inte någon demokrati längre.

Irak, där USA lyckats lägga beslag på i alla fall stora delar av oljan, är numer en demokrati, medan Iran, vars olja man inte har kunnat roffa åt sig, är en diktatur. Saudi Arabien, tja den staten talar man bara tyst om.

Venezuela alltså, tycks nu så sakta erkännas som ett mönsterland av flera av de ”utsugna länderna” (= av mig föreslagen ny betydelse av ordet ”U-land”) vad gäller att skapa bättre levnadsförhållanden för sin befolkning, inte bara för den rika och korrumperad överklassen.

Peter Phillips skriver, i Project censored, att;

Before the election of Hugo Chavez as president in 1998, college attendance was primarily for the rich in Venezuela. Today over one million, eight hundred thousand students attend college, three times the rate ten years ago.
(länk till artikeln i Project Censored)

Vidare, skriver han:

Democratic socialism means healthcare, jobs, food, and security, in neighborhoods where in many cases nothing but absolute poverty existed ten years ago. With unemployment down to a US level, sharing the wealth has taken real meaning in Venezuela.
(länk till artikeln i Project Censored)

Och för den som anser att ett villkor för ”demokrati” (i den normala betydelsen) är att det finns fri press:

In Venezuela the corporate media are still owned by the elites. The five major TV networks, and nine of ten of the major newspapers maintain a continuing media effort to undermine Chavez and the socialist revolution. But despite the corporate media and continuing US taxpayer financial support to the anti-Chavez opposition institutions from USAID and National Endowment for Democracy ($20 million annually) two-thirds of the people in Venezuela continue to support President Hugo Chavez and the United Socialist Party of Venezuela. The democracies of South America are realizing that the neo-liberal formulas for capitalism are not working for the people and that new forms of resource allocation are necessary for human betterment. It is a learning process for all involved and certainly a democratic effort from the bottom up.
(länk till artikeln i Project Censored)

Bara att konstatera att just då fler och fler sydamerikanska stater inser att de måste frigöra sig från USA:s och IMF:s inflytande och kolonialism, är det kanske vår tur, i Europa, att halka ner till nivåer som tidigare bara setts just i U-länder sådana som Brasilien och USA. Vad som exempelvis håller på att hända med Island kan vi ta del av här. Skrolla ner lite till de tvåfilmerna: Michael Hudson – með íslenskum texta, och John Perkins – með íslenskum texta, där både Wall Street-mannen Michael Hudson och John Perkins varnar Island för IMF och för vad som kommer att krävas av dem om de sätter sig i knät på IMF.

Någon mer än jag som kommer att tänka på Naomi Kleins bok ”Chockdoktrinen” efter att ha sett de här filmerna, hon som hade helt fel, enligt nyliberala idealister, och vars tes nu uppspelas rakt framför våra ögon. Även i Sverige ser vi eländet, men här är det, än så länge, inte IMF som dikterar villkoren (i varje fall inte vad vi vet, men säkra kan vi nog inte vara) utan det är alliansen som förverkligar chockdoktrinen.

Hur som helst, de här två filmerna, samt Perkins berättelse här och här, om sin bok The Economic Hitman, inte bara bekräftar vad åtminstone kunniga människor länge vetat om IMF:s och USA:s agerande, utan de målar upp ett världsscenario som är sju reser värre än de allra flesta av oss kunnat föreställa oss, ja så ruskigt att man har svårt att tro på det när man hör det – men tänk om det Perkins och Hudson berättar faktiskt är sant? Den tanken får mig att åter börja fundera över somligt:

– Hur det kom sig att Ingvar Karlsson tvärvände vad gällde EU-medlemskapet i samband med utbrottet av 90-talskrisen? Jag har grubblat mycket över den saken genom åren. Det var väldigt konstigt för så hade socialdemokraterna aldrig betett sig tidigare. Den plötsliga kovändningen den gången förvånade även Sören Wibe, då medlem i partiet, enligt vad han berättade i radion i förra veckan.

– Varför mördades Olof Palme och vem mördade honom? Jag tror nämligen inte för ett ögonblick att det var Christer Pettersson.

– Vad var det som Mona Sahlin tyckte var så hemskt när hon närvarade vid Bilderberggruppens möte och som hon inte kunde/inte ville berätta om?

Om länkarna:
Tack Toxiska Epistlar för tipset om intervjuerna om Islands ekonomiska problem.

PS: Och apropå Alliansens och Björklunds reformering av den svenska skolan, här en artikel om dess förebild i USA

Och alla vi som hoppades på Obama och en anständigare utrikespolitik från USA:s sida, vi kan låta hoppet fara!

Via Ali Esbati hittade jag en artikel i Haaretz, om vad israeliska soldater låter trycka på sina T-shirts. De gör ingen hemlighet av att de beter sig precis så som Israels försvarare säger att de inte gör.

Vad sägs om detta citat ur artikeln:

A shirt printed up just this week for soldiers of the Lavi battalion, who spent three years in the West Bank, reads: ”We came, we saw, we destroyed!” – alongside images of weapons, an angry soldier and a Palestinian village with a ruined mosque in the center. ”

Dock:

According to Y., most of these shirts are worn strictly in an army context, not in civilian life. ”And within the army people look at it differently,” he added. ”I don’t think I would walk down the street in this shirt, because it would draw fire. Even at my yeshiva I don’t think people would like it.”

Det är ju trösterikt, men övertygar knappast om israeliska militärers korrekta uppträdande gentemot palestinier.

Det här kan man också läsa i artikeln:

”These days the content on shirts is sometimes deplorable,” Ben-Tzedef explained. ”It stems from the fact that profanity is very acceptable and normative in Israel, and that there is a lack of respect for human beings and their environment, which includes racism aimed in every direction.”

IDF gillar inte de här trycken, hävdar man, och vi får väl tro dem – eller?

En sociolog säger slutligen följande om det aptitliga fenomenet:

Sociologist Dr. Orna Sasson-Levy, of Bar-Ilan University, author of ”Identities in Uniform: Masculinities and Femininities in the Israeli Military,” said that the phenomenon is ”part of a radicalization process the entire country is undergoing, and the soldiers are at its forefront. I think that ever since the second intifada there has been a continual shift to the right. The pullout from Gaza and its outcome – the calm that never arrived – led to a further shift rightward.

”This tendency is most strikingly evident among soldiers who encounter various situations in the territories on a daily basis. There is less meticulousness than in the past, and increasing callousness. There is a perception that the Palestinian is not a person, a human being entitled to basic rights, and therefore anything may be done to him.”
Could the printing of clothing be viewed also as a means of venting aggression?
Sasson-Levy: ”No. I think it strengthens and stimulates aggression and legitimizes it.

Länkar:
– Dead Palestinian babies and bombed mosques – IDF fashion 2009, Haaretz
– ’Shooting and crying’, Haaretz
– Rasstat, Eli Esbati
– Israels brott mot mänskligheten, Jinge

Idag vill jag bara rekommendera en artikel av Pierre Schori, som var svensk FN-ambassadör flera år (1), om hur Israels propagandamaskin fungerar och om hur denna maskin försökte öva påtryckningar på honom då han kom till FN (2). Även Charles Freeman vidimerar hur de här påtryckningarna går till och hur Israels lobbygrupper agerar i USA (länk nedan). Charles Freeman, en man som kritiserat Israels behandling av palestinierna, frånsade sig uppgiften som ny chef för National Intelligence Council på grund av ihäriga trakasserier från Israellobbyn i USA. (3)

Artikeln av Pierre Schori är ett absolut ”måste-läsa” för alla dem som är intresserade av Israels politik, som inte redan har läst den, och som vill ha mer allsidig information än den man får genom gammelmedia, liksom Freemans artikel.

Det är faktiskt näst intill obegripligt och fruktansvärt upprörande hur staten Israel kan fortsätta på det här sättet utan att andra och påstått anständiga stater säger ifrån. Man undrar ju vilka hållhakar Israels underrättelseorgan har på de styrande i de större Västliga s.k. demokratierna? Eller ser man där bara Israel som den trogna och tillförlitliga vakthunden vid gränsen till områdena för de stora oljereserverna, så därför måste man låta Israel få fria händer i utbyte? Handlar det även här om Halliburton, Chevron och Exxon Mobile m.fl. multinationella amerikanska företag?

Varför säger inte svenska regeringen ifrån? Vad vet Israels underrättelsetjänst om våra regeringsledamöter? För den svenska regeringen sitter väl i alla fall inte och väntar på Jesu återkomst, som tycks vara den kristna högerns i USA skäl att stötta Israel i alla väder och oavsett vilka brott Israel begår? (4) Allt tyder dessutom på att Obama hyser samma uppfattning vad gäller Israels agerande som Bush och hans anhang gjorde (5).

Not:
1) Perre Schori var Sveriges FN-ambassadör 2000-2004. Olof Palmes medarbetare i internationella frågor. Har varit kabinettssekreterare i UD, biståndsminister, ledamot av riksdagen och Europaparlamentet, gästprofessor i New York och chef för FN:s fredsbevarande operation i Elfenbenskusten 2005-2007. Nu chef för tankesmedjan FRIDE.

Länkar:
2) Pierre Schori om Israels brott, ETC
3) The Tactics Of the Israel Lobby, Charles Freeman
4) Varje skomakares våtdröm, Rapture, den Kristna Högern lämnar jorden. Det Progressiva USA
5) Obama böjer sig för Israels vänner i Washington, slänger Chas Freeman överbord. Det Progressiva USA
– Den Israeliska Lobbyn, Jinges blogg

Se även:
– Israeliska staten representerar inte världens judar, Pasteys plats

Tillägg 14/2 kl. 03.45:
Klas Sandberg har en bra utredning om vad som hände Charles Freeman och Israellobbyns agerande, samt om det förtal Freeman utsattes för från AIPAC:s (Israellobbyn) sida.
På den här bloggen, detta inlägg, har också inkommit en kommentar med precis de lögner som AIPAC fabricerade om Freeman. Israellobbyn i Sverige agerar exakt som AIPAC med andra ord.

Lyssnade på Tendens idag på eftermiddagen. Programmet handlade om de amerikanska soldater som kommer hem från alla dessa amerikanska krig, världen över, och som drabbas av allvarlig PTS (posttraumatisk stress) och hur illa de mår, samt hur ett inte ringa antal av dem tar livet av sig för att de inte orkar leva med sig själva och sina minnen.

Så vad gör man i USA för att råda bot på problemet att många ex-soldater aldrig kan återanpassas till samhället efter sina vidriga insatser och/eller upplevelser i USA:s kolonialkrig? Jo, läkemedelsindustrin forskar för att försöka få fram piller som gör att de glömmer sina ”obehagliga” minnen!

Målsättningen alltså: Skicka ut grabbarna att mörda och bete sig vidrigt mot människor i andra länder och stoppa sedan i dem piller som gör att de inte kommer ihåg vad de har gjort!

Hur skulle det vara att istället låta bli att skicka ut en massa unga män för att mörda för Halliburton, Chevron, Exxon Mobile m.fl. andra stora amerikanska företag?

Tillägg kl. 17.00:
Social kontra biologisk ingenjörskonst
Många är de som har skällt på den ”social ingenjörskonsten” där det handlade om att skapa så goda sociala och materiella förhållanden för människor att de mådde bra. Nu är vi, som jag skrivit om tidigare på bloggen, istället djup inne i den ”biologiska ingenjörskonsten” som handlar om att på biokemisk väg få människor att stå ut med odrägliga omständigheter och levnadsförhållandena, varvid man inte behöver bry sig om omständigheterna. Jag vet vilken typ av ingenjörskonst jag föredrar.

Länk:
– Glömska på beställning, Hustrun till en krigsveteran berättar, Tendens, P1
– Glömska på beställning, Tendens, P1

Ibland blir man glad. Det blev jag när jag idag hörde Cecilia Uddén, Godmorgon Världen, rapportera från en husrivning i östra Jerusalem, området som palestinierna skulle ha enligt överenskommelsen om Israels upprättande 1948, om jag inte är helt felunderrättad. En palestinsk familj hade just fått sin bostad riven. Huset var byggt utan byggnadstillstånd, av den enkla anledningen att palestinier i praktiken aldrig får byggnadstillstånd någonstans. Detta är förstås sorgligt och knappast anledningen till min känsla av glädje, tvärtom, men även i det sorgliga finner man ibland källor till glädje. Det är nu heller ingenting nytt att Israeliska staten och militären river palestinska hem. Det har de sysslat med sedan 1948, och att försöka sopa igen alla historiska spår av de palestinska byar de rivit och fördrivit palestinierna från.

Nej, det som gjorde mig glad var att höra den israeliske rabbinen Arik Ascherman, medlem i organisationen ”Rabbiner för mänskliga rättigheter”. Han var med och protesterade mot rivningen och hans utläggning om vad hans religion sade honom gjorde mig så otroligt glad. Det är alltså ställt utom alla tvivel att även judar tolkar sin religion olika och att det också i staten Israel finns rabbiner som anser att den judiska tron bjuder judarna att ”hela (här= läka) världen och att alla människor måste hjälpas åt att göra det”. ”Människor”, sade han, ”är så mycket viktigare än stenar och arkeologi”.

Det var en lisa för själen att höra en israelisk rabbin kritisera rivningarna av palestinska hem i östra Jerusalem, trots att man anser att kung David bodde där en gång och att hans trädgårdar låg där. Det var också en lättnad att höra rabbinen förklara att han inte stödde de religiöst fanatiska judar som nu planerar att skapa ytterligare bosättningar i området. Vore jag religiös skulle jag utbrista: Gud vare med dig Arik Ascherman. Som det nu är, icke troende som jag är, sänder jag honom bara en tacksamhetens tanke och hoppas att han inte tröttas i sin kamp för mänsklighet och omsorg över alla gränser, även över religionsgränserna.

Visst, vi som är kritiska till statens Israels agerande gentemot palestinierna har ju alltid vetat att alla judar inte är likadana, lika lite som alla kristna är det, eller alla muslimer. Somliga av dem, som försvarar staten Israel och som beskyller oss, som är kritiska till Israels agerande gentemot palestinierna, för att vara antisemiter, tycks däremot utgå från att alla med samma religion är precis likadana. Det var därmed så innerligt skönt att i radion få höra en av de israeliska rabbiner som inte tolkar sin religion som att den ger de israeliska judarna, eller staten Israel, rätten att bete sig hur som helst mot icke-judar, spotta på dem, mörda dem, riva deras hem och fördriva dem. Det kändes djupt befriande att få uppleva att man delar sin åsikt med en del av de rabbiner som bor i Israel.

Tack Cecilia Uddén för din rapport från östra Jerusalem.

Länk:
– Cecilia Udén om en rivning av ett palestinskt hus i östra Jerusalem, God morgon Värden, SR
– arik w. ascherman
– Vem är supermakt här egentligen? Klas Sandberg, Vindskupan
– Gunnar Hökmark är en skam för Sverige, Pierre Gilly

Ytterligare ett ”måste-läsa”: Klas Sandberg skriver om hur det är i Gaza nu. Inget stort bombardemang längre, bara det ”vanliga stilla vardagsdödandet” av palestinier, som försöker försörja sig på sina åkrar.

Man får nästan tarmvred när man läser om Israels fruktansvärda och ständigt pågående brott mot palestinierna, i varje fall känns det som man får det.

Länkar:
– Blowing Away Palestinians with Remote Control Guns, Live Leak
– No to the reconstruction of Gaza, Jerusalem Post
– Reconstruct Gaza? A Likud adviser says ’No, ’Just World News’ with Helena Cobban’
Tack Klas Sandberg för länkarna.

Om man vill läsa lite om hur Islands finanskris uppkom kan man göra det i Vanity Fair, som har en artikel om saken, Wall Street on the Tundra. Om hela eländet inte vore så sorgligt skulle man skratta gott när man läser artikeln. Den handlar om hur unga optimistiska och totalt okunniga ekonomer drev Island mot ruinens brant efter att politikerna, i Milton Friedmans anda, släppte på regleringarna.

Det gick alltså inte så bra som den kunnig och omdömesgille Johan Norberg trodde då han tog Island som exempel på hur bra allting blir bara man avreglerar finansmarknaden. Han hävdar dock fortfarande att krisen orsakats av för lite avreglering, så jag undrar vilken reglering han anser att Islands regering glömde att lyfta, och varför han inte insåg detta misstag tidigare?

Länk till andra som skriver om krisen:
– Finanskrisen och nationalekonomins misslyckande, EKONOMIKOMMENTARER