Alla som satt sig in i området vet idag att det läkemedelsindustriella komplexet inte drar sig för något för att öka sina profiter. Man mutar läkare, man använder dem som försäljare av sina preparat. Man skriver fejkade forskningsrapporter. Man lurar läkare att tro att de deltar i s.k.. ”klinisk forskning” när de förskriver olika preparat till sina patienter, förser dem med färdiga formulär som dessutom tycks vara delvis ifyllda, som läkarna ska fylla i för varje patient som de ställer på ett visst preparat.
Många läkare tror säkert att de faktiskt deltar i verklig forskning och ser sig därmed som forskare och som människor som hjälper till att ge mänskligheten bättre liv. I själva verket har man avslöjat att den här s.k. kliniska forskningen som de kan betalas tiotusentals kronor/patient för att de deltar i (1), bokförs under rubriken ”reklam” hos läkemedelsföretagen.
Det är också allmänt bekant att läkemedelsföretagens försäljare också har till uppgift att inspirera läkare att förskriva preparaten på alltfler och olika indikationer, s.k. ”off- label-förskrivning”, förskrivning av preparat för åkommor som de inte är godkända att användas för. Det är dock inte förbjudet för läkare att förskriva vad som helst för vad som helst. Men preparaten är i det här fallet inte testade mot de åkommor de förskrivs för.
Flera som varit anställda inom de stora läkemedelsbolagen har skrivit böcker i vilka de avslöjar alla fula metoder som dessa bolag använder sig av för att öka förskrivningen av sådana här preparat. Andra, klarsynta läkare och forskare, har beklagat sig över att läkemedelsföretagen idag inte är speciellt intresserade av att ta fram mediciner som verkligen botar sjukdomar, såsom nya antibiotika exempelvis, eftersom sådana inte ger samma goda inkomster som preparat som man kan få människor att äta hela livet, som kolesterolsänkare, SSRI-preparat, hormonpreparat mm.
Nu ser vi hur läkemedelsföretagen börjar bearbeta veterinärer här i Sverige på samma sätt.
På Ekot har man de senaste dagarna hört om hur veterinärer numer börjar sätta in pace-makers på hundar och hur de börjar använda cellgifter på sådana för att ”bota” cancer, eller för att ge hunden en längre period med sin cancer. Det här har varit vanligt i USA länge, och vi svenskar har ansett detta fullkomligt vanvettiget men nu ser vi alltså samma sak hända i Sverige – och somliga veterinärer ställer upp direkt – sannolikt för goda och finurligt konstruerade dusörer i somliga fall.
På Ekots hemsida säger Henrik von Euler, expert på tumörsjukdomar hos husdjur följande:
Även om man inte kan bota ett djur kan det med moderna metoder leva längre med sin sjukdom.
Under tiden kan forskarna lära sig mer om sjukdomen och behöver inte använda försöksdjur, säger Henrik von Euler.
Jag är helt övertygad om att användningen av försöksdjur kan minska på det här viset. Det är också väldigt dyrt i dag att inducera tumörsjukdomar på försöksdjur. (2)
Vi känner igen tongångarna. Nu ska alltså våra hundar tvingas genomgå plågsamma cellgiftbehandlingar för att få sina liv lite förlängda och därmed fungera som gratis försöksdjur, ja egentligen som försöksdjur som deras ägare betalar för att de ska användas som sådana. Bortsett från det oetiska, i flera avseenden, i detta förfarande så kan vi vara säkra på att det här handlar mer om veterinärers inkomster och läkemedelsföretagens profiter än om omtanke om våra hundar och katter.
Jag har tom hört att man numer börjar tala om att våra hundar kan vara ”deprimerade” och att de kan bli hjälpta av SSRI. Skäller din hund när den är ensam så kan det bero ”separationsångest” och då kan hunden bli hjälpt av ett antidepressivt medel!
Vi känner här dessutom väl igen det vi sett inom humanmedicinen, hur en erkänd forskare träder fram och gör reklam för en ny behandlingsmetod/ett nytt preparat. Inom humanmedicinen har vi också sett många exempel på hur forskare anställs för att gå till media och först varna för en ny och okänd sjukdom. Efter en kort tid får vi så, genom media, veta att det finns en alldeles ny bot mot sjukdomen ifråga, också denna information ofta given av en erkänd forskare. Vi har fått läsa om hur forskare lånar sina namn till vetenskapliga rapporter som läkemedelsföretagen har skrivit.
Mängder av människor drabbas av allvarliga biverkningar av sina mediciner, som de sedan måste ta fler medikamenter mot (suveränt för läkemedelsbolagen). SSRI kan ge nedsatt sexlust och även impotensproblem för somliga användare – och vips har läkemedelsföretagen så en avsättning för potenspreparat! Det beräknas att många människor dör på grund av felaktig eller överdriven medicinering.
Så länge de preparat som luras på människorna inte resulterar i förlust av armar och ben hos de barn de föder, som i fallet med Neurosedyn för snart 50 år sedan, så är det nästan omöjligt att påvisa faror med de preparat som läkemedelsföretagen kränger som om det handlade om att sälja sylt eller pappersmuggar. Det är ett faktum att människor reagerar helt olika på mediciner och därmed blir det svårt att hävda att man reagerar negativt på dem. Det som är biverkningar skylls istället på annat, och hur kan man bevisa att de åkommor och besvär som följer med de preparat en läkare förskrivit, verkligen är biverkningar? Det går inte med mindre än det görs omfattande statistiska undersökningar. Läkemedelsföretagen har givetvis inget intresse av att företa sig sådana undersökningar och staten har i hög grad retirerat från forskningen på det här området.(2) i I fallet Neurosedyn var det också så, som vi som var med minns, att läkemedelsföretagen gjorde allt de kunde för att tysta ner katastrofen och de som började misstänka samband mellan preparatet och de kända fosterskadorna fick kämpa mycket hårt för att få fram en objektiv undersökning av sambandet, och sedan för att få läkemedelsbolagen att erkänna att katastrofen berodde på deras preparat. De är beredda att gå över lik för att öka sina profiter helt enkelt.
Nu är husdjursägare alltså nästa målgrupp i Sverige för det här geschäftet. Varje hundägare älskar sin hund, varje kattägare älskar sin katt och man vet att de flesta är beredda att betala ganska mycket, så mycket de har råd med, för att hjälpa sina älskade husdjur. Ingen grupp kan vara tacksammare att skinna på pengar alltså och så får vi samma situation för husdjuren i Sverige som man haft och fortfarande tydligen har i USA vad gäller människor, att försäkringsbolagen får betala varvid djurförsäkringarna blir allt dyrare av det skälet. Sällskapsdjurens sjukvård subventioneras ju inte av staten, som fallet är med humanvården.
Även företagen som tillverkar hundfoder har kommit på den här metoden att utnyttja veterinärerna för att kränga sina dyrare produkter. Alltså säljer de somliga foder enbart genom veterinärer. Dessa foder kostar skjortan i jämförelse med andra fullfoder och jag kan inte tänka mig att de är dubbelt så dyra att producera. Men veterinärer börjar idag försöka övertala sina ”kunder”, husdjursägarna, att byta till deras dyrare ”specialfoder”, i somliga fall trots att hundarnas besvär inte har något alls med deras foder att göra och trots att de inte haft minsta magproblem. Jag träffade ett sådant fall för bara några dagar sedan. I det fallet var matte mycket förnuftig och vägrade låta sig övertalas av veterinären.
/Kerstin
Länkar:
1) Må bra till varje pris, Ingrid Carlberg, DN
2) Ny forskning ökar husdjurens livslängd, Ekot
- Känd smärtforskare i USA avslöjad som bluffmakare, Dagens Medicin
- Fusk i studier på läkemedel, Kostdoktorn.se (fler länkar finner man här)
- Novartis skyldiga till olaglig marknadsföring, Läkemedelsvärlden
- Läkemedelsföretag redovisar ekonomiska relationer – i USA, Läkartidningen
- Läkemedelsföretag satsar mer på reklam än på forskning, Vetenskapsradion
- Miljarder satsas för att påverka svenska läkare, SvD (minst 60-70.000 kr/läkare/år)
- Spökskrivare bakom vetenskapliga rapporter, SvD
- Skärpta regler för samarbete med industrin, Forskning o& Medicin
- Sjuka Pengar, Peter Rost
- Piller & profiter, John Virapen
- Pfizer utbildar vårdcentral, Kostdoktorn.se
).
