Läser i ett, aningen ironiskt, inlägg på Lasses blogg, som handlar om Göran Persson och om hur han har låtit sig vägledas av Bibeln:

Slutligen måste man beundra Göran Perssons konjunkturteori. Den teori han själv säger sig luta mot kommer från Bibeln, närmare bestämt Moseboken där det sägs att ”först kommer sju feta år följt av sju magra år”.

Jodå vi tror att Göran Persson låtit sig vägledas av Bibeln, något han upprepat med jämna mellanrum, men samtidigt konstaterar vi att han är lika okunnig om Bibeln som han är om nationalekonomi. Berättelsen som Göran Persson syftar till är i praktiken en helt annan historia än den, som de flesta av oss som en gång fick undervisning om denna i småskolan, tror att den är.

Så här var det, enligt Bibeln
Josef hade sålts, av sina bröder, och hamnat som slav i Egypten. Där fick Farao en dröm om hur sju vackra och feta kor steg upp ur Nilen och därefter följdes de av sju fula magra kor, som åt upp de feta och så drömde han om sju fyllda ax och sju magra ax.
Josef, som hade visat sig kunna tyda drömmar, kallades till Farao för att förklara vad de här drömmarna betydde. Han förklarar då att:

Det ska komma sju år med stort överflöd i hela Egypten. Men efter dem kommer sju hungerår. så svåra att man inte skall minnas något av överflödet som var i Egypten. Hungersnöden kommer att föröda landet. (I Mose, 41; 29,30)

Farao får så rådet av Josef att spara från de feta åren för att ha något kvar att leva av under de magra åren, varvid Farao gör Josef till styresman över hela Egypten (I Mose, 41; 34-36) och ger honom i uppdrag att organisera uppläggning av förråd för de kommande hungeråren. (I Mose, 41; 41-46)
Så sätter Josef igång. Han beordrar alla att betala in en femtedel av sina skördar till Farao, ”skatter” som lagras för kommande behov. Det blev enorma förråd av detta sparande. (I Mose 41;47-49)
Därefter infaller de förutspådda sju svåra åren och Egyptens folk, men även folk från Kanaan, kommer till Josef och ber om hjälp. De första åren fick människorna köpa bröd och utsäde för de pengar de hade men missväxt och elände fortsatte:

På hela jorden var man nu utan bröd, hungersnöden var mycket svår, och både Egypten och Kanaan var nära att förgås av hunger. Genom att låta folket köpa säd samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och i Kanaan och förde dem till farao. När pengarna hade tagit slut i Egypten och Kanaan kom egypterna till Josef. ”Ge oss bröd”, bad de. ”Eller måste vi dö här i din åsyn bara för att vi inte har några pengar?” Då svarade Josef: ”Är pengarna slut så kom hit med er boskap. Då ger jag er bröd i utbyte”. De kom med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot hästarna, fårhjordarna, nötboskapen och åsnorna. Så försörjde han dem det året i utbyte mot all deras boskap.(I Mose 47;13-17)

Men förstås, eländesåren var inte över än, så nästa år kom folket tillbaka till Josef och bad om mer bröd. Nu hade de ingenting annat att betala med än sig själva och sina jordar:

Det enda vi kan ge dig är våra kroppar och vår jord (I Mose 47;18).
………
Då köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Alla egypter sålde sina åkrar, eftersom hungersnöden var så svår. Jorden blev på detta sätt faraos egendom. Och överallt i hela Egypten gjorde han människorna till slavar. Prästernas jord köpte han dock inte. (I Mose 47;20-22).

Sedan den dagen fick Egyptens folk betala 1/5 till farao i arrendeavgifter, eftersom de därefter alla var faraos personliga egendom.

Berättelsen om Josef handlar alltså om hur han feodaliserade hela Egypten och gjorde farao till ägare av hela landet och till alla människorna där.

Först fick egypterna arbeta ihop nöd/reservlagret, sedan fick de betala för att få något ut från det när det började krisa. Historiens första chockterapi kanske, det där att utnyttja kriser till att författiga och förslava andra och berika sig själv och/eller överklassen.

Tänk, denna sanna version om Josef och faraos drömmar, den där berättelsen som Göran Persson refererar till då och då, den har de flesta av oss inte fått höra och man misstänker ju, som sagt, att Göran Persson inte heller har en aning om vad den i själva verket handlar om. Hade han det borde han inte med sådan självsäkerhet hänvisa till den, även om han inte är demokratisk socialist som Palme, utan bara social demokrat. Ordet demokrati får ju därmed en minst sagt underlig innebörd, omfattar Göran Persson verkligen en sådan uppfattning om vad demokrati är?
Däremot förefaller det klart att det är precis denna ”demokratisyn” som USA:s politiska ledning omfattar, som verkligen använder sig av Josefs metod gentemot andra nationer och folk, vars resurser man vill åt (se videofilmen i förra inlägget).

Hur som helst, även om Bibeln förvisso inte ger någon verkligt bra vägledning i modern kapitalistisk nationalekonomi, så nog har den här berättelsen en viss aktualitet just i dessa dagar, fast på ett annat sätt än Göran Persson sannolikt föreställer sig.

Länk:
– Lasses blogg

PS kl. 11.48
Så har vi just fått besked om att antalet fuskare och arbetsovilliga ökar ytterligare framöver, när nu Volvo och flera andra företag varslar ännu fler.

Man ska vara bra naiv om man fortsätter att försvara den fria finansmarknaden, eller ha väldigt bra betalt för att göra det, möjligen vara så naiv att man tror att man själv ska komma att bli en av vinnarna någon gång i framtiden.

För det första:
De som fortfarande försöker försvara den oreglerade marknaden bortser ifrån ”den mänskliga faktorn”, som ju alltid är inblandad. Den innebär att marknadsaktörer oftast inte alls beter sig rationellt och i enlighet med de dogmer som omhuldas av marknadsromantikerna. Den där fullständigt informerade och totalt rationella människan, som den marknadsromantiska ideologin förutsätter, finns inte i sinnevärlden. Han eller hon är en ren fiktion, ett övernaturligt väsen av samma slag som älvor eller änglar.

För det andra:
De som in i det sista försöker försvara marknadsromantiken hävdar gärna (kanske fortfarande) att den nuvarande ekonomiska krisen beror på för mycket regleringar, inte för få sådana. Men, hur kan man tro att människor alltid ska fungera fantastiskt rationellt och mycket hederligare och ärligare om inga regler finns än de gör när det finns ett antal regler att följa. För de tror väl inte att om inga regler finns och det därmed inte finns något som kan kallas hederlighet och pålitlighet och att alla hela tiden får räkna med att vem som helst kan ta sig för med vad som helst, så ska allting bli väldigt bra?

Det är ju rena dumheterna att hävda att Fanny Mae och Freddie Mac skulle ha fungerat perfekt bara de inte hade varit statligt anknutna. Menar de som hävdar detta på fullt allvar att om dessa båda låneinstitut inte hade varit delvis statsägda och/eller reglerade, så hade de styrande i dessa institut aldrig lånat ut mer pengar än de hade täckning för, då hade de aldrig lånat ut pengar till folk som inte var säkra låntagare? Det torde vara svårt att tro det idag, för hur kunde det komma sig att Carnegie, som inte var statligt ägt, gjorde sammalunda, eller Swedbank, eller de isländska bankerna m.fl. m.fl.?

Det är ju alldeles givet att kan bankerna och låneinstituten dela ut gigantiska bonusar till sina VD:ar och större sådana ju fler låntagare de värvar, desto fler låntagare kommer de anställda och styrande att försöka hitta, och uppenbarligen gäller detta alldeles ovasett om banker och låneinstitut är stagligt ägda eller inte.

Dessutom, om man skyller Fanny Maes och Freddie Macs dundersjabbel på staten, så hur kan man därefter säga att de styrande i dessa organisationer skulle vara så kompetenta, när de inte tycktes förstå eller bry sig om att de lånade ut mer än de hade täckning för? Borde de inte istället ha haft förnuft nog att inte låna ut för mycket och att inte sälja skulderna hej vilt till en massa andra icke-kunniga. Det senare brukar kallas bedrägeri.

För det tredje:
Om ledande inom stora banker, finansinstitut och låneinstitut kan pyssla med sådant som i grunden är bedrägeri (trots viss reglering,) hur kan man då tro att att ingen skulle göra sådant om allting vore oreglerat? Vi har ju sett samma typer av bedrägeri i andra företag, som i Skandia i Sverige och Enron i USA, där, vad jag förstår, de anställdas pensioner slarvades bort dessutom.

För det fjärde:
Hur kan libertarianer och nyliberaler tro att systemet skulle fungera alldeles utmärkt om banker och finansinstitut, som somliga av dem har föreslagit, tilläts gå omkull rätt och slätt? Hur många skulle därefter lita på bankväsende och finanssektorn? Vad skulle hända om banker vid kriser slutar att låna ut pengar och om folk slutade lita på banker och inte satte in sina pengar där? Jo, alla investeringar skulle omöjliggöras. All industriell verksamhet skulle avstanna. Kort sagt, vi skulle vara tillbaka i stenåldern ganska snabbt, eller i stamkrigens tid.

Det blir illa nog ändå, eftersom staterna i Västvärlden i första hand vill rädda de stora elefanterna och deras tillgångar och kommer att låta mängder av företag gå omkull och massor av människor mista sina jobb och sin försörjning. Men ännu värre skulle det ha blivit om inte ens dessa räddningsaktioner vidtogs.

För det femte:
Hur skulle människor alls kunna lita på någonting om de aldrig kunde veta om bankfolk var hederliga eller inte (att somliga inte är det är ju klart vid det här laget), om de kunde förlora allt de äger och har om en bank slarvar bort deras pengar? Hur skulle det då gå med vår s.k. civilisation?

Man ska vara rent otroligt naiv om man inte inser att den nyliberala ekonomiska marknadsideologin, marknadsromantiken, är en omöjlighet och att den inom sig rymmer sin egen förstörelse. Att tro att total frihet från regleringar vore drömlikt är ungefär lika intelligent som att tro att trafiken skulle fungera mycket bättre om det inte funnes några trafikregler och om var och en finge köra på vilken sida av vägen han eller hon hade lust till.

Det var förresten ingen slump att spelet Monopol konstruerades under 30-talskrisen. Man behöver faktiskt bara spela det spelet för att förstå hur marknadsliberalismens fungerar, och vart den leder.

Konsekvenserna av krisen
Efter den här krisen kommer världens resurser att ha samlats på ännu färre händer, och den ekonomiska makten att utövas av ännu färre personer än idag. De enda som tjänar på sådana här kriser är de allra mäktigaste, och det måste ju kännas härligt för alla unga idealistiska nyliberaler och libertarianer att veta att de är ivriga förkämpar för denna lilla och dessutom bedrägliga elit. Men de ska vara väldigt tacksamma för att staterna, alltså allt det där småskurna dumma folket, tvärtemot deras ideologi, går in och garanterar banker, inte klaga över detta. Om så inte vore fallet skulle vi ganska snabbt vara tillbaka i ett allas krig mot alla, i det rena urstadiet sådant Thomas Hobbes företställde sig det, i ett klansamhälle där ingen litar på någon annan, utom möjligen på övriga i klanen, och ingen utveckling av ny teknologi vore möjlig.

Som det nu blir, kommer krisen att värka ut så småningom. Jag gissar att det kommer att ta sådär en tio till femton år innan den är glömd och restposterna, alla de där vanliga hederliga människorna som krossats under tiden trots att de är helt oskyldiga till eländet, också är glömda eller av de flesta beskylls för lättja och fusk, och allting börjar om på nytt igen. Såvida de styrande inte accepterar verkligheten och inser att den där ideala fria marknaden inte är så bra och att det krävs ständiga och balanserande ingrepp i ekonomin från politikernas sida för att allting inte ska gå totalt åt skogen, då vi skulle kunna se en ljusning i tunneln. Men än skymtar denna ljusning inte.

Vilka är likheterna mellan moderata samlingspartiet och Hitlers nationalsocialistiska parti?

Först att svara rätt på gåtan får gärna fira med att gå på bio eller teater, ta ett glas vin, festa på en hummer eller äta en härlig stek – på egen bekostnad.

Jag kan inte bjuda eftersom jag, till skillnad från både Hitler och moderaterna, inte sponsras av storfinansen. Men obs. detta svar på gåtan, även om det är riktigt, räknas alltså inte.

Länk:
Se även inlägg på Alliansfritt Sverige

Varför ska man skriva själv när andra skriver så mycket bättre och dessutom är mer insatta i detaljer än man själv är. Alltså rekommenderar jag idag läsning av Dan Josefssons artikel Korståget mot välfärden eller Den svenska elitens våldsamma revolt, som han publicerade i Ordfront Magasin ursprungligen (2005) och nu lagt ut på sin blogg.

För övrigt så blir jag så förundrad över alla dessa nyliberaler som envisas med att hävda att den pågående bankkraschen i USA (och som nu sprider sig över hela världen), beror på för mycket regleringar, trots att USA också har avreglerat sina finans- och bankväsenden, precis som vi i Sverige och som Världsbanken tvingat hela världen att göra. Detta dessutom med återkommande ekonomiska katastrofer som följd. Resultatet av dessa avregleringar är att c:a 90% av alla finanstransaktioner idag handlar om flyttande av pengar/värdepapper och endast 10% om betalningar för varor och tjänster. Före avregleringarna var förhållandet ungefär det omvända.

Det dröjde inte länge efter att dessa avregleringar hade vidtagits förrän sådana här katastrofer började hända – igen, precis som förra gången man försökte sig på den här typen av ekonomi. Härhemma hade vi fastighetskraschen i början av 90-talet och 8 år senare var det IT-kraschen och Asien såg också ett antal krascher, liksom exempelvis Mexico och nu ser vi åter den Stora Kraschen, den värsta världen har sett sedan 1929.

Alltså, efter 1929 reglerade man finansmarknaderna och bankväsendet och dessutom såg man, i Västvärlden, till att fördela samhällenas resurser mer jämlikt. Under alla dessa år, som den Kenyesianska ekonomiska politiken praktiserades (fr. 30-talet fram till mitten av 70-talet, och i Sverige mitten av 80-talet), såg vi ingenting som var i närheten av de krascher som vi sett sedan avregleringarna av bank- och finansmarknaderna. Vi såg lågkonjunkturer och högkonjunkturer avlösa varandra, men krascher av det slag vi sett de senaste 20 åren – nix, inte en enda. Det är knappast en ren tillfällighet. Men detta faktum är det få som diskuterar idag. Man undrar varför. Eller snarare, man vet varför. De ekonomiska eliterna har tjänat kollofantiskt på den nyliberala ekonomiska politiken, medan vanligt småfolk har förlorat på den. Efter den här kraschen kommer dessa eliter att ha tillgodogjort sig ännu mer av jordens resurser och författigat ännu fler människor.

Via Arena fick jag den här länken, också värd att läsas:
The Legacy of the Clinton Bubble

Nu ska dessutom jag, som lyckats rädda mina pengar undan de tidigare krascherna, göra en rekommendation vad gäller aktiespekulation framöver: Passa på att satsa på aktier i krigsindustrin samt i läkemedelsindustrin, när de står lågt (vet inte hur de står just nu dock). Båda dessa industrityper torde vara guldkalvar även framöver, inte minst på grund av krascherna – ja om du inte har något samvete alltså. Själv avstår jag av rent ideologiska skäl från att spekulera med pengar, vilket förstås gör att jag har mycket mindre pengar idag än jag kunde ha haft.

Tack Alliansupproret för länken till Dan Josefssons artikel.
– Ekonomikommentarer skriver om den ekonomiska katastrofen på Island.

De konservativa är sanna nyliberaler och röstade alltså nej, i representanthuset nu i kväll, till ”Bushs” krispaket . De ska dessutom inte rösta igen förrän på torsdag. Undrar om de förstår vad de gör?

Under tiden rasar banker och finansinstitut ihop, både i USA och i Europa och på löpande band, kurserna på börserna rasar och paniken har väl i stort sett redan brutit ut. Därmed kan vi högst sannolikt se fram emot en depression som i värsta fall överträffar 30-talets.

När bankerna sitter i den sits man nu sitter i börjar de vägra låna ut pengar. Företag kan inte låna för att klara sina leveranser eller för att investera, människor blir av med sina arbeten, konsumtionen rasar och ännu fler tvingas slå igen etc. etc. Bankerna börjar dessutom kräva in lån de har uteliggande och det kan leda till att en hel del svenskar tvingas lämna sina hem men stå kvar med skulder som de inte får täckta av försäljningen, som var fallet vid vår inhemska bankkris i början av 90-talet.

Härhemma har den borgerliga regeringen bäddat för den verkliga tragedin för alla dem som förlorar sina jobb och säkert också för pensionärerna.

Vi som kan vår 1900-talshistoria och som var med när vi hade våra bankkrascher i början av 90-talet, och den borgerliga regeringen lyckades skapa oss en alldeles egen depression i Sverige, börjar drömma mardrömmar.

Jag måste erkänna att jag blir livrädd för vad som väntar oss i värsta fall, men även för vad som kan vänta oss i bästa fall. För en sak är klar, vi har inte börjat se konsekvenserna ens. Dem ser vi inte förrän bankkrascherna börjar slå mot oss vanliga människor, och det gör de med eftersläpning.

Snart kommer det empiriska testet på Naomi Kleins tes att politiker och de ekonomiska eliterna använder kriser för att omfördela resurser och makt från vanligt folk till sig själva. Det gjorde de i Sverige förra gången, tror någon att det blir annorlunda den här gången?

Länk:
Dagens industri

Tillägg 30/9 kl. 03.00
– Vadå? Gamling, gå och dra något gammalt över dig, du begriper ju ingenting av den nya tiden”
Krasch – boom – splash
– Mamma!!! Pappa!!! Mormor!!! Morfar!!! HJÄÄÄÄLP!!

Så har då alliansen lagt fram förslaget (jag har väntat på det) om att man ska kunna få F-skattesedel även om man inte har mer än en uppdragsgivare. Det, sade Maud Olofsson i radion, är speciellt bra för kvinnorna, ex de inom offentlig sektor som kanske vill knoppa av och bli sina egna.

Så omstänksamt det låter men tala om ormtunga. Maken till lögnaktighet har jag inte hört sedan pensionsåldern höjdes (av den socialdemokratiska regeringen) och höjningen presenterades som en frivillighetsreform. De som ville skulle få arbeta till 67. Få protesterade för få insåg att förändringen i realiteten innebar dels en höjning av pensionsåldern, dels en sänkning av pensionen för alla dem som ville eller behövde gå med pension vid 65.

Hittills har det inte varit möjligt att få F-skattesedel om man bara har en uppdragsgivare och den lagen handlar om omtanke om de anställdas, arbetssäljarnas trygghet men det ska bli ändring på detta alltså.

Nu lovar alltså Maud Olofosson att den här reformen ska bli så bra för kvinnorna för att de kan starta eget även om de bara har en uppdragsgivare. I verkligheten är detta en lagändring som möjliggör för arbetsköpare att anställa enbart ”egna företagare”: ”Du får inte jobbet om du inte skaffar F-skattesedel först”. Därmed slipper arbetsköparna allt ansvar för dem som de köper arbete av, som de anställer alltså. Inget kollektivavtal kan slutas, facket är inte till för egna företagare. Ingen anställningstrygghet gäller för egna företagare, inga försäkringar från arbetsgivarens sida, ingen sjuklön, inga uppsägningstider etc, etc. Dessutom kan man pressa lönerna hur mycket som helst, precis som de stora företagen gör med sina underleverantörer redan.

För egna företagare behöver arbetsköparen inte betala arbetsgivaravgift.

Stilig reform och så efterlängtad – av SN men ett lite helvete för dem som måste arbeta åt andra.

Och det verkar vara helt tyst om konsekvenserna av denna lag, som i grunden är rent förfärlig för alla dem som kommer att tvingas att bli ”egna företagare”.

Detta är ytterligare en åtgärd för att knäcka facken och försämra för vanliga löntagare. När denna lag gått igenom är det de stora företagen som bestämmer om/när facken och alla arbetssäljare ska knäckas definitivt.

Så här skriver SR:

Näringsminister Maud Olofsson säger att regeringens förslag betonar att det måste finnas en överenskommelse mellan den som köper och den som säljer en produkt eller tjänst, att man är uppdragsgivare och uppdragstagare, för att få en F-skattsedel.
– Nu gör vi det enklare och i större utsträckning utgår vi i från vad parterna kommer överens om, det vill säga mellan den som köper tjänsten och den som säljer tjänsten

Visst, allting blir så fritt och bra, och det vet ju alla att alla vi som inte har förmögenheter, eller riktiga och bärkraftiga företag, alltid har friheten att välja mellan svältdöden och att tiga och slita på arbetsköparnas villkor. Sådana här överenskommelser handlar ju alltid om lika fria människors överenskommelser på lika villkor.

PROTESTERA –

Länk:
Förslag på förenkling att få F-skattesedel, SR

Tillägg 6/ 10:
OK, ytterst få blir speciellt upprörda över det som skrivs ovan.
I ett demokratiskt land får folk den regering och de lagar man förtjänar :-(.

Eftersom allting, både härhemma i Sverige och ute i världen är så eländigt just nu, orkar jag för närvarande inte skriva på bloggen. Det finns gränser även för hur mycket jag orkar gnälla över tillståndet i världen. Just nu lyssnar jag knappast ens på nyheterna.

Lyssnade dock på intervjun med Anders Borg i lördags, och fick bl.a. veta att han hade mött Jesus. Ja han hade inte valt kyrka än, men han gillade det kristna kärleksbudet – det var väl en glad nyhet – för en gångs skull. Detta lyckliga möte fick förstås inget mer iögonfallande genomslag i budgeten, om man inte ska se de där sänkta A-kasseavgifterna som en kristen kärleksakt förstås, nu inför den stundande ekonomiska katastrofen. Som sådan är akten dock lite klen tycker man. Men Jesus hade kanske inte så mycket kärlek kvar att dela ut till den behövande Anders Borg.

Undrar förresten om det var Carl Rove som i somras talade om för Borg att det är lämpligt för politiska toppkandidater att vara troende kristna (jag gissar att Borg kandiderar till posten som näste moderatledare)? Även Hilary Clinton mötte ju Jesus under sitt kampanjande, så det tycks vara vanligt att amerikanska spin doctors, som ju numer styr även våra svenska valrörelser, hyser åsikten att politiker måste säga sig vara kristna om de ska ha framgång hos väljarna – fast Hilary hjälpte det ju inte förstås så någon helt säker vinnarstrategi verkar det inte vara. Möjligen inser Borg detta så att det var därför han inte lät så helt övertygande när han kom ut med sin nyligen timade frälsning.

Hur som helst, apropå rubriken, som inte kom bort helt även om det kanske verkade så i början här, så åker jag snålskjuts på en annan bloggare i den saken och rekommenderar läsning om Carl Bildt på Vindskupan. Rubriken är När Carl Bildt blev neokonservativ. Bra och läsvärt inlägg av Klas Sandberg, som vanligt.

Ordet ”demokrati” betyder numer inte samma sak som vi vant oss vid att det betyder och det betyder i praktiken dessutom lite olika saker beroende på om det handlar om USA och EU eller om det handlar om andra länder i världen:

1: Demokrati i länder utanför USA och EU = när USA:s och EU:s multinationella företag får köpa upp, alternativt kontrollera dessa länders naturresurser och exploatera deras befolkningar för usla löner.

2: Demokrati i USA och EU = att folk får välja mellan flera olika partier med nästan identiska partiprogram, målsättningar och politik, nämligen den politik som de multinationella företagen vill ha.

Marknadsekonomi = ett paraplybegrepp för båda dessa former av demokrati.

Länk:
– ”S och mp bör öppna för samarbete högerut”, DN
– Valfusk i ”demokratin” Georgien, Biology & Politics
– Vill socialdemokratin verkligen överge kravet på FN-mandat?
– Socialdemokraterna de nya krigsromantikerna, Motbilder
– Hårdare tag gör ingen friskare

PS
Nu tar jag nog en bloggpaus på någon vecka tror jag. Jag orkar inte med världen just nu. Den är bara föööör bedrövlig.

Apropå att Ylva Johansson nu har deklarerat socialdemokraternas arbetslinje, föreslår jag att man ovanför porten till riksdagshuset sätter upp en ny och av alla partier (ja utom av kommunisterna förstås men vem bryr sig om dem?) omfattad devis, förslagsvis den gamla fina devisen:

ARBEIT MACHT FREI

För det är väl fri och lycklig man ska bli om man arbetar även om man är dödssjuk eller gravt handikappad, och så att man slipper svälta därför att man inte arbetar – eller har jag missförstått något?

Ja, man kunde ju skriva devisen på svenska förstås: ”Arbete frigör”, men det låter klatschigare på tyska på något vis.

Länkar:
– S svänger radikalt om sjukskrivna, DN
– S: ”Alla kan och bör jobba på något sätt”, Resursbloggen
– Vattenprov enligt (s), The Badlands Hyena
– Åsbrink som ordförande för Försäkringskassan, Motvallsbloggen 12/12 2007
– Jakten på de sjuka – misshushållning med våra skattepengar, Motvallsbloggen 29/4 2007
– Alltfler anmäler andra människor – anonymt, Motvallsbloggen 26/2 2007

När nu Björklund går ut och pratar om skolan, så ser han ett samband mellan allt sämre studieresultat och en allt rörigare skola å ena sidan och frånvaron av bestraffningsmöjligheter och betyg å den andra. De båda fenomenen har ju uppträtt samtidigt i tiden, hävdar han, alltså måste det råda ett kausalt samband mellan dem, menar han.

Att man under samma tid har skurit ner radikalt på skolan, på administratörer, på skolläkare, på skolsköterskor, på skolvärdinnor, på speciallärare, det ser han inte och framför allt kan han inte föreställa sig att dessa nedskärningar skulle kunna ha med problemen i skolan att göra (om de nu hade varit så omfattande som han påstått, vilket inte är fallet alltså). Inte heller ser han att skolan har segregerats under denna samma tid.

Det är tydligen en vanlig missuppfattning, även bland människor med ganska god utbildning, att alla fenomen som råkar uppträda samtidigt i tiden har kausala samband med varandra, ja förutsatt förstås att de påstådda sambanden ligger i linje med det egna önsketänkandet, den egna ideologin eller de egna fördomarna

På den tiden jag gick min grundutbildning på universitetet fick jag redan på en grundkurs i statistik lära mig, att om nativiteten i ett område ökade samtidigt som antalet storkar ökade så kan man därmed inte dra slutsatsen att dessa båda händelser hade något med varandra att göra. Man kan inte dra slutsatsen att nativiteten ökar för att storkarna blir fler alltså.

Björklund visar med andra ord att han inte har minsta begrepp om statistik och om vad kausala, verkliga samband, är till skillnad från falska sådana, men inte bara det, han ser i syne också. När han först ser ett fenomen som inte föreligger (en svensk skola som är sämst i världen näst intill) och dessutom hävdar att orsaken till att denna skola är så usel är frånvaron av bestraffningar och betyg, då dillar han. Då har han tagit på sig en av alliansens många intellektuella nattmössor och då visar han att han behöver en grundkurs i statistik, bland allt annat han skulle behöva för att klara av sin uppgift nöjaktigt.

Länkar:
– Kris i skolan, SR
– Björklunds bild av skolan får lärarkritik, SR
– Utbildningsminister Björklund KU-anmäls, SR