Så är det dags att skriva några ord om varför sd gick framåt i årets val och varför det inte hade hjälpt, eller inte hjälper, att ”ta diskussion” med partiets företrädare:

Politikerna, både de borgerliga och socialdemokraterna, har varit nästan rörande överens om den ekonomiska politik som lett till den stora arbetslösheten och permanentat den, den politik som lett till avskedanden av flera hundra tusen från den offentliga sektorn, slitit ner mängder av personal och fått många människor att gå in i väggen. Det här vill inget av partierna föra ut till folket eftersom folket kunde tänkas bli purket om det fick den informationen.

Alltså ville inte Persson tala om arbetslösheten i årets val, vilket var hederligt av honom. Han vet att så fort arbetslösheten sjunker kommer riksbanken, som riksdagen gett frihet från politiskt inflytande och uppgiften att i första hand förhindra inflation, (som från det hållet alltid antas bero på höjda löner för vanligt folk, vilket är en sanning med modifikation) att höja räntan. När riksbanken höjer räntan minskar investeringarna och antalet som är beredda att låna för att utvidga sina företag etc. Därmed ökar arbetslösheten igen. Men trots allt vill inte socialdemokraterna att alla löntagare ska få det allt sämre och så hoppas Persson istället på ett Guds under för resten, att jobben kommer bara de rika blir rikare så att de investerar mer, vilket de senaste 15 åren visat inte blir fallet. (De rika spekulerar med pengarna istället och blåser småspararna på deras pengar.)

Alliansens idé är troligen en annan. Jag gissar att den tror att om man bara kan driva ner lönerna till en så låg nivå, stora grupper tjänar så dåligt att de inte kan efterfråga mer än det allra nödvändigaste för att inte svälta och frysa ihjäl, så kommer de inte med sin efterfrågan att bidra till att vi får inflation. Därför måste man, anser de, se till att lönerna för vanligt folk sänks radikalt, inte för de rika förstås, för de ska satsa sin pengar i aktier och konst och så där. I själva verket åstadkommer man det rakt motsatta, landet blir fattigare. (Men en liten grupp mycket rika kan leva mycket gott även om majoriteten av befolkningen far mycket illa och även om landet som helhet blir fattigare, ja de kan få det mycket bättre genom tillgång till billigt tjänstefolk).

Vad händer alltså, när många människor slås ut, många människor slits ner och många ungdomar inte ser någon framtid för sig? Jo vi får mer sociala problem – som ett brev på posten och mer missnöje över politiken.

Politiker över hela Västvärlden oroar sig just nu för den ”sociala oro” som blivit följden av den förda politiken, alltså risken för häftiga protester, att många fler rekryteras till kriminalitet etc. (Det försöker man fixa med total kontroll över befolkningen förstås och med att låsa in alla som öppet uttrycker sitt missnöje – på ett eller annat sätt. Begreppet ”terrorism” kan lätt utvidgas till att även gälla missnöjda icke-muslimska medborgare, det såg vi vid de s.k. Göteborgskravallerna.)

Så, för att väljarna inte ska förstå de här sambanden och hur politiken de senaste 15 åren har varit ensidigt inriktad på att ta från de sämre ställda och ge till dem som redan har ett överflöd, för att organisera fram en rejäl baklängesrevolution, en ordentlig omfördelning från de fattigare till de rikare (genom nedskärningar för vanligt folk och sänkta skatter till de rikare), så måste man slå blå dunster i ögonen på folk, få dem att tro att nationalekonomi är detsamma som företagsekonomi (vilket inte är fallet) eller som vilken vanlig familjeekonomi som helst: ”De vet ju alla att om plånboken är tom, inkomsterna minskar, då måste man dra ner på konsumtionen, utgifterna”.

Till slut, och när folk ser att det inte finns någon regering som löser de problem som uppstått, utanförskapet som inte minst drabbar invandrare men även mängder av sedan hedenhös svenskfödda personer, så har man serverat de högerextrema, de invandrarfientliga och de verkliga rasisterna den perfekta förklaringen: Om nu Sverige är så fattigt som politikerna säger, och så att vi måste spara och spara (nationen är i verkligheten rikare än någonsin i vår historia), så att ”vi” inte har råd att sköta om våra äldre på ett bra sätt, inte har råd att skapa goda levnadsförhållanden för alla, då finns det förstås bara en bra väg att gå, att kasta ut invandrarna. De invandrare som arbetar tar ju jobb som svenskar skulle kunna få istället. De invandrare som är arbetslösa kostar ju massor med pengar, och båda dessa problem slipper vi om vi kastar ut dem och då kan vi svenskar få det bättre. Då får vi pengar till att anställa folk i sjukvården och äldrevården, mer jobb till svenskar alltså, då får vi pengar att hjälpa barnen bättre i skolorna, då får vi pengar att bygga fler bostäder för – en helt logisk (men totalt felaktig) slutsats med tanke på den bild av nationens ekonomiska situation, som politiker under många år har målat upp för oss och fått många människor att tro på. (Ännu värre blir det troligen om folk förstår att just nu har staten överskott på pengar, som den kommer att betala ut till de rikaste genom skattesänkningar som är mest gynnsamma för denna grupp)
Lägger man så till att de drabbade oftast ger sig på andra drabbade, rånar och misshandlar mm, så är bilden komplett.

Så varsågoda politiker, ta diskussionen med sd, förklara för dem, och för resten av svenska folket, vad ni noga undvikit att förklara för oss hittills. Resultatet blir nog dessvärre att sd kommer att få ännu fler röster på grund av att väljarna, när eller om man förstår hur det hänger ihop, blir så förbannade att många fler röstar på sd av ren ilska på de etablerade partierna.

Hur socialdemokraterna än vänder sig idag har de ändan bak. De borgerliga däremot har ju alltid möjligheten att samverka med sd om partiet blir allt större. Konservativa partier världen över brukar ju inte tveka att liera sig med fascister.

Länk
Artikel av Dan Josefsson i ETC
Tidigare inlägg om saken 1
Tidigare inlägg om saken 2

Efter min tidigare redovisning av hur röstetalet fördelade sig mellan de två blocken i årets val (se inlägg nedan), där jag påpekade att det inte var över 50% som röstade för alliansen, anklagades jag, åtminstone indirekt, för att försöka dölja att det var ännu sämre resultat för den socialdemokratiska regeringen som tillsattes efter förra valet.
Det är klart att om man bara räknar med det socialdemokratiska partiet så stödde sig detta på en mindre andel av de röstande än de fyra partierna i alliansen tillsammans gör nu. Men tittar man på blocken, och det har man ju ansett vara korrekt i årets val, så ser det annorlunda ut (och fortfarande är socialdemokraterna det största partiet, trots att de förlorade röster i årets val).
För att kontrollera hur det förhöll sig satte jag mig ner, när jag äntligen fick tid, och kontrollerade saken och så här såg det ut med en jämförelser mellan 2002 och 2006.

Alliansen fick 344.780 fler röster 2006 medan Socialdemokraterna backade med 246.338 röster.

Eftersom man inte räknade blankröster separat 2002 jämför jag med siffrorna för det totala antalet avgivna röster.

50% av de avgivna rösterna 2002 var 2.692.715. Den socialdemokratiska regeringen med vänsterpartiet och miljöpartiet som stödpartier, hade således 112.091 röster över 50% , av samtliga avgivna röster, bakom sig, de ogiltiga inberäknade, en klar men liten majoritet alltså.

Samma jämförelse vad gäller alliansens partier (den nya regeringen) år 2006 visar att 50% av antalet giltiga röster 2006 var 2.825.208. Alliansen hade således 266.740röster under 50%, även de ogiltiga rösterna inräknade, inte majoritet samtliga avlagda röster alltså.

Slutsats:
Den socialdemokratiska regeringen (med stöd av Mp och V) hade stöd av lite mer än 50% av de avgivna rösterna
Den borgerliga regeringen efter årets val har stöd av mindre än 50% av de avgivna rösterna.

Så var den saken klarlagd.

Länk:
SR:s redovisning av valresultatet

Nu hävdar en del segervissa unga borgerliga bloggare att ”mer än halva befolkningen röstade för alliansen”. Detta är fel. Det var mindre än halva befolkningen som röstade på de borgerliga partierna i alliansen. Så här ser det nämligen ut.

M: 1.456.014
C: 437.389
Fp: 418.395
Kd: 365.998
Totalt = 2.677.796

S: 1.942.625
V: 324.722
MP: 291.121
Totalt = 2.558.468

ÖVR: 315.014

Totalt avgavs 5.551.278 giltiga röster, 96.922 blanka, som är ogiltiga, och 2.216 ogiltiga av annan anledning.

Rak summering av giltiga valseldar:
2.677.796 personer röstade direkt på alliansen
2.873.482 personer röstade inte på alliansen

Lägger vi till blankrösterna (ogiltiga men som handlar om personer som gick till valurnorna och inte röstade för alliansen), som alltså var 96.922, stycken får vi fram att 2.970.404 personer inte röstade på något av alliansens partier.

Det är alltså fel att påstå att mer än halva befolkningen röstade på alliansen och även om man skulle frestas att hävda att sd:s röster indirekt var röster för en borgerlig regering så fick alliansen ändå inte så mycket som halva mängden röster.

Korret uttryckt således:
Knappt halva befolkningen röstade på alliansen

Rättelse kl. 23.30:
Så här borde det ju egentligen stå:
Knappt hälften av dem som röstade, röstade på alliansen.

Länk:
SR:s redovisning av valresultatet

Nu känner jag mig mogen att komma med åtminstone några kommentarer om valutgången.

Man har skällt ganska intensivt på Persson och lagt i stort sett hela skulden för vänsterns förlust på honom.

Jag känner inte Persson så jag har ingen aning om hurdan han är, privat eller som samarbetspartner inom partiet. Men en sak vet jag av erfarenhet, få av dem som lyckas nå toppositioner inom de politiska partierna är några ödmjuka mjukisar. Sådana manövreras ut långt innan de hamnar som partiledare, så jag är ganska övertygad om att Reinfeldt inte är ett dugg mindre maktfullkomlig eller auktoritär än Persson. Den bok Reinfeldt skrev för tio år sedan tyder inte på överdriven ödmjukhet. På valdagen, under hans segertal inför sina partikamrater, skymtade en helt annan Reinfeldt fram, en som vi inte sett på TV tidigare, och jag gissar att vi kommer att få se mer av den mannen framöver. Så jag betvivlar att Persson är värre än många andra toppolitiker.

Både Persson och Reinfeldt är medietränade av konsulter som lärt dem precis hur de ska bete sig i TV och radio, och Persson har egentligen inte varit sämre än Reinfeldt på att spela teater inför massmedia. Han har inte framstått som speciellt osympatisk i de framträdanden av honom som jag har sett. Men Persson har i pressen beskrivits som maktfullkomlig, som bufflig, som översittare (HSB redan i Katrineholm), under ganska många år, medan Reinfeldt har beskrivits som mannen med sammetsögonen, som mannen som förvandlat moderaterna till ett mjukare parti, som mannen som är kvinnornas favorit etc.

Under hela det sista året före valet har massmedia portionerat ut smutsiga informationer om socialdemokraterna, och ingen ska inbilla mig att det beror på att socialdemokraterna är smutsigare än de borgerliga. Hade det inte varit för den kriminella handling som folkpartiet gjorde sig skyldigt till (och som gör att vi riskerar att få åtminstone en minister snart som stod och ljög hela svenska folket rakt i ansiktet för några veckor sedan) och som avslöjades strax före valet, hade det varit väldigt lite smutskastning på, eller avslöjanden om de borgerliga partierna jämförelsevis och det är nu inget att förundras över med tanke på att de flesta stora media är borgerliga.

Sedan har ju även vänsterpartiet smutskastats ganska rejält och Ohly har pressats att sluta kalla sig kommunist, som i massmedia alltid beskrivs som liktydigt med stalinism medan man aldrig hävdar att moderaterna är liktydiga med Francos eller med Salazars regimer, som ju var konservativa kapitalistiska diktaturer, eller med Berlusconi ex., mannen som äger det mesta av massmedia i Italien.

Så det är nog riktigare att säga att det var massmedia som förlorade valet åt Persson och åt vänstern.

Sd går också framåt, som sådana partier brukar göra i tider av hög arbetslöshet, en fullkomligt förutsägbar konsekvens av den liberala ekonomiska politik som inte tillåter nedbringande av arbetslösheten alltså. (Den antiinflationspolitik som skapade arbetslösheten har den borgerliga regeringen ingen som helst tanke på att förändra, om nu någon trott det.)

Och vad hör man nu, när sd:s framgångar analyseras av Agneta Furvik i Studio ett? Jo man säger att ”det nog är bra att de får vara med och styra eftersom det tvingar dem att bli mer ansvarsfulla”.

Exakt, observera exakt, detta sade man om Hitler och hans anhang när de kom in i tyska riksdagen. Och visst tog han ansvar, alltihop av det ganska snart dessutom, men sättet att ta det på blev ju inte muntert och inte heller konsekvenserna av han tog det.

Ibland önskar man att man inte visste så mycket om 1900-talets historia för det gör en mörkrädd att se nästasn exakt samma saker hända igen och se politiker göra exakt samma misstag som de gjorde den gången.

Maud Olofsson anser att vi alla ska bli som ”flitiga bävrar”. Jag har bott i närheten av ett bävertillhåll uppe i Dalsland. Djuren gick ordentligt illa åt omkringliggande lövskog. Ett stort område runt bäverfördämningen såg närmast ut som om det varit utsatt för flera Gudrun-stormar efter varanda, avgnagda och kullvräkta trädstammar huller om buller.

Så man kan ju undra vad Maud Olofsson tänker sig för det framtida borgerliga Sverige – totalt kaos?

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Hörde just Maud Olofsson på radions Studio ett där hon menade att välfärd, det är när förvärvsarbetande kvinnor och män kan komma hem till ett hem som är i ordning, gräsmattan klippt etc, och bara sätta sig ner, koppla av och må bra.

Jag undrar så vilka varelser det är som ska sköta de där välfärdshemmen? Om det varken är förvärvsarbetande kvinnor eller män (för sådana ska ju få allting fixat åt sig därhemma i alliansens välfärdssamhälle), vilken art kommer då att fungera som pigor och trädgårdsmästare? Hundar, åsnor, apor??

Just nu har vi en härlig brittsommar, strålande sol och varmt, bara att hoppas att vi också får en fin indiansommar i oktober.

Tornsvalorna har förstås gett sig iväg. I år har vi lärt oss mycket nytt om dessa förunderliga fåglar. Tidigare trodde jag alltid att ungarna flög ut och att allihop gav sig av alldeles i början av augusti, då deras skriande över huset upphörde. Nu när jag förstått att det är de bolösa tornsvalorna som skriar över huset, egentligen inte de som bor i huset, och haft så goda möjligheter att iaktta dem på närmare håll, så inser jag att det är de som inte häckar, som ger sig iväg redan i början av augusti, förmodligen de unga. De som häckade i våra holkar var kvar så sent som den 25:e augusti och de flög totalt tyst in och ut ur bona, så man hörde inga tornsvalor de sista veckorna. När de, och deras ungar gav sig av märkte vi inte alls. Men, vi hittade, sorgligt nog, en död tornsvala på backen strax nedanför vår elledning för ett par veckor sedan, en som vi tror fallit ner då den krockat med ledningen. Vi kunde inte avgöra om det var en av ungarna, men vi misstänker det eftersom de äldre hade flugit runt stället hela sommaren utan att krocka med trådarna. Det var sorgligt att hitta den döda tornsvalan dock.

Grodprinsen är fortfarande ofta ute på kvällar och nätter och jagar precis nedanför trappan, så jag är alltid försiktig när jag går ut på kvällen eller natten, så att jag inte ska trampa på honom. Vi brukar prata med varandra numer. Han sitter ofta och stirrar stint på mig och ser ut som om han lyssnar, är måttligt rädd för mig numer och ibland kan jag se hur han slänger ut tungan och slevar in något litet kryp som kryper på trappen eller stenfoten. Men snart är det väl dags för honom att törna in för vintern. Kallare kvällar träffar jag honom inte numer.

Det är inte mycket till fågelsång i trädgården nu dessutom, men tranorna har inte gett sig iväg än. De trumpetar fortfarande på gärdet nedanför huset, fast vi ser dem bara när de flyger över huset, eftersom vi har en liten skogsridå mellan huset och gärdet där de ofta går och betar. Häckar gör de på myren en bit bortåt andra sidan av huset.

Så börjar det bli ganska mörkt tidigt på kvällarna förstås, en påminnelse om den mörka årstid vi går till mötes. Men årstidsoptimist som jag är, det är bara tre månader kvar innan det vänder igen och ytterligare tre månader senare börjar de första taltrastarna öva upp sig i trädtopparna inför de stora sångartävlingarna.

Jag uppskattar det förutsägbara – och det gör alla levande varelser även om vi människor tycker att viss, men måttlig, omväxling förnöjer. Dock hoppas jag slippa en växling vid den politiska makten, för en sådan kommer inte att föra något gott med sig för många av de mest utsatta i det här landet, och de börjar bli allt fler och kommer att bli ännu fler med en borgerlig regering. Den regering vi har är definitivt inte min drömregering, men det vi i värsta fall kan få blir mycket sämre.

Så har då Jodenius börjat prata, hos polisen, och då får vi en helt annan historia, som, även om också denna kan vara en förenklad version, ändå får det hela att verka mer sannolikt än det som de inblandade hittills presterat av förklaringar och bortförklaringar. Har vi kanske kommit några steg närmare sanningen?
Jodenius version presenterades i Ekot 16.45 och enligt Ekots hemsida, ser den i korthet ut så här:

Niki Westerberg tar emot ett tiotal uppgifter som Jodenius fått fram genom sitt dataintrång på SAP-net, så får hon, enligt egen uppgift, informationer som:

……. hon bedömde som så känsliga att hon valde att kontakta partisekreteraren Johan Jakobsson och berätta om Jodenius förehavanden, som hon själv känt till i flera månader.

Nu pratar Jakobsson med Per Jodenius, enligt Jodenius, och menar att de inte kunde hålla på på det där sättet. Istället uppmanar Jakobsson Jodenius att lämna inloggningsuppgifterna till en journalist, som med hjälp av dessa själv kunde rota fram information som kunde ge socialdemokraterna dålig publicitet.

En inte helt tokig lösning för folkpartiet – om det hade fungerat vill säga. Då hade en journalist kunnat publicera otrevliga saker om socialdemokrater eller om socialdemokratiska partiet, och samtidigt behandla Jodenius som en källa som inte fick röjas och ingen hade kommit på att folkpartister var inne i SAP-net titt som tätt.
Denna eleganta lösning sprack dock på att annan ung folkpartist kontaktade Dagens Industri och avslöjade intrånget. (Det är inte alltid verkligheten blir vad man vill eller agerar för att den ska bli, något som många moderna relativister inte riktigt förstår efter att de fått lära sig att det finns lika många sanningar som det finns människor och att var och en lever i sin egen berättelse.)

Jakobsson förnekade, via sin advokat, ganska direkt, att syftet med att be Jodenius kontakta en journalist, skulle vara det som Jodenius uppger, men på Ekot, klockan 23, berättas att Niklas Svensson, Expressenjournalisten som blev kontaktad och som fick inloggningsuppgifterna, har bekräftat att det just hade handlat om att han skulle plocka fram och publicera dåliga saker om socialdemokraterna. Han säger således:

– Jag fick uppgifterna för att hitta skandaler om socialdemokraterna. Det var syftet och det var uttalat på det sättet från min uppgiftslämnare, säger Expressenreporteren Niklas Svensson.

Vad allt skulle man inte, om man vore konspiratoriskt lagd (fast det är man ju inte och i det här fallet finns ju ingen anledning alls att misstänka några konspirationer) kunna läsa in mellan raderna i den här historien? Vad handlade exempelvis den där anmärkningsvärda informationen om som Westerberg ansåg sig tvingad att gå till Jakobsson med?

Hur som helst har jag med stigande spänning väntat på att en jätteskandal om socialdemokraterna ska brisera så här i valkampanjens elfte timme, den där som skulle kröna årets skandalflod och smutskastning av socialdemokraterna i massmedia och som definitivt skulle vinna valet åt alliansen. Återstår att se om den dyker upp.

PS: Ett gott råd till folkpartistiska ledare: Man ska kanske inte lita alltför mycket på unga människor som alltsedan födelsen har fostrats in i egoismens evangelium, som har lärt sig att jaget går före allt annat och att samverkan och solidaritet är de värsta dödssynder man kan föreställa sig, som Jakobsson tydligen gjorde när han ämnade använda Jodenius som offerlamm i den här affären. Det hade Jodenius emellertid ingen lust alls att agera som :-D.

Länk:
Historien om folkpartiets lögner (Ekot)

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Nu ska Konstitutionsutskottet (KU) syna Bodström för att han har kallat en spade för en spade, nämligen kallat folkpartiets brottsliga dataintrång för brottsligt.

Länk:
Om KU:s nya uppgift