Ideologier/propaganda&Internationell politik09/02 23:38

En bra film om hur upproret börjad och utvecklades i Libyen:

Libyan Crisis: Events, Causes and Facts (Documentary /utlagd 13/11 2011)

Någon gång i framtiden hoppas vi på en liknande film om händelserna i Syrien och om vad som faktiskt hände där. Tills dess, varför inte se syriska televisionens intervju med Lizzie Phelan, som motvikt till den otroligt ensidiga bilden våra svenska media ger.

Lizzie Phelan – Syrian people support Bashar al-Assad.(19/1 2012)

/Kerstin

Länkar:
- From Washington this looks like Syria’s ‘Benghazi moment’. But not from here, Robert Fisk, Extreme Predudice 9/2 2012
- US Invading Syria by Proxy. US “prepares military options” to back terrorists in Syria, CounterPsyOps 9/2 2012
- Full text of the speech by Bashar Ja’afari, Ambassador of the Syrian Arab Republic to the United Nations, at the Security Council on February 4, 2012, on the draft resolution on Syria, Essays on Empire 4/2 2012
- Nato Death Toll in Libya ’Cannot be Counted’,International Business Times 8/2 2012
- Syria and those disgusting BRICS, Pepe Escobar – Asia Times, nsnbc 8/2 2012
- How the Arab League Has Become a Tool of Western Imperialism, Finian Cunningham, Global Research 9/2 2012
- “Western politicians and media are not yet fighting World War III, but they are talking themselves into it.” Road to Damascus… and on to Armageddon? Diana Johnstone, Counterpunch.org 13/2 2012
- Most Syrians back President Assad, but you’d never know from western media. Assad’s popularity, Arab League observers, US military involvement: all distorted in the west’s propaganda war, The Guardian 17/2 2012

Internationell politik&Massmedia&Teknik/teknologi09/02 16:49

På senare år har vi sett en massa uppmaningar att delta i nätupprop av olika slag. Idag kom det en för upprop mot Bashar al Assads massakrer på oskyldiga syrier. Det är den plötsligt uppdykande stora stjärnan på nätuppropens himmel Avaaz, som står för uppropet. Jag kan också konstatera att organisationen samlade in namn mot Ghadafis påstådda bombning av ”sitt folk” , det påstående som senare erkänts som falskt, och att den verkade för ett FN-ingripande mot Ghadafis våld. Däremot inget upprop, vad jag kunnat se, mot ”rebellernas” våld i Libyen och mot det barbariska dödandet av svarta libyer och arbetskraftsinvandrare.

Organisationen  Avaaz påstår på sin hemsida att den har 12.848.467 medlemmar världen över och att man har ”kontor” i ett antal (18) större städer över hela världen. ”Organisationen” startades 2007. Hur i all världen har man lyckats få ihop så många medlemmar på bara några år? Jo, man räknar uppenbarligen varje person som någon gång har skrivit under något av deras upprop som medlem. Jag finner till min förvåning att jag också är medlem och jag har aldrig ansökt om medlemskap i denna organisation. Inte nog med det, jag har försökt skriva till organisationen och talat om att jag inte vill vara medlem, men det ger inget resultat alls. Jag betraktas uppenbarligen fortfarande som medlem och uppmaningar att delta i deras upprop fortsätter att ramla in i min mejlbox.

Detta innebär förstås att organisationen har en ofantlig mängd människor som den kan nå och att organisationen kan fungera som en effektiv propagandamaskin. Den rider nämligen också, kanske huvudsakligen på massmedias ”information” om tillståndet i världen och i olika länder.

Men, säger Avaaz, man är en ideell organisation, som bara tar emot pengar från medlemmar inte från några politiker eller regeringar. Man tigger förstås pengar i sina utskick och på hemsidan.

Jag har sökt information om organisationen på nätet och inte hittat något direkt negativt om den men jag kan ändå inte låta bli att känna obehag inför den och tycker mig märka en viss skepticism hos andra som skriver om organisationen. Även om jag förvisso kan sympatisera med en hel del av de upprop man organiserat, får jag en otäck känsla av att det mer handlar om en god affärsidé än om en seriös organisation.

Det kan ju vara så, trots mina farhågor, att man är seriös men för mig tyder mycket på att organisationen, precis som en massa NGO:er (non governmental organisations), varav en del är grundade av amerikanska kongressen, fungerar som propagandaverktyg för en del mindre hedervärda syften, som nu när man sprider ryktena om att regimen gör sig skyldig till massakrer på oskyldiga i Syrien och när man tidigare organiserade ett upprop mot Ghadafis bombningar av oskyldiga och fredliga civila. I fallet Syrien finns det en hel del vittnesmål, fast de inte kommer fram i media, om att det inte handlar om den syriska regimens attacker på folket utan om att terrorgrupper, den s.k. oppositionen som även består av icke-syriska grupper, dödar och bombar oskyldiga för att sedan skylla terrorn på den syriska armén och regimen. Precis detta såg vi också i Libyen, vilket börjar komma fram idag, dock inte i de stora media som spred falska rykten om att Ghadafi bombade sin befolkning.

Just det faktum att Avaaz tycks pricka in precis de frågor som massmedia och dess krigspropaganda driver och instämmer i denna propaganda, får mig att börja misstänka att det handlar mer om pengar till organisatörerna än om seriös politik för en bättre värld, som man vill försöka få oss att tro. Just sådant har man ju lyckats påvisa vad gäller ett antal andra grupper som vi lärt oss associera med hederlig opinionsbildning mot diktatoriska och repressiva regimer världen över, som Amnesty International och Human Rights-organisationer, som på senare tid visat sig bara gå USA/Natos ärenden.

Så här skriver Avaaz på sin hemsida:

Where is Avaaz based? The Avaaz core team works from 18 cities on five continents, using online tools to collaborate in a ”virtual office,” supported by a network of thousands of volunteers throughout the world.

(Min översättning: Var är Avaaz baserat? Avaaz huvudteam arbetar från 18 städer på fem kontinenter och använder online verktyget för att samarbeta i ett ”virtuellt kontor”, stött av ett närverk av tusentals frivilliga över världen.)

och vidare:

The Avaaz community campaigns in 15 languages, served by a core team on 6 continents and thousands of volunteers. We take action — signing petitions, funding media campaigns and direct actions, emailing, calling and lobbying governments, and organizing ”offline” protests and events — to ensure that the views and values of the world’s people inform the decisions that affect us all.

(Min översättning: Avaazsamfundet kampanjar på 15 olika språk, servas av kärngrupper på 6 kontinenter och tusentals frivilliga. Vi agerar — signerar upprop, bekostar mediakampanjer och direkta aktioner, skickar e-post, kontaktar och lobbar mot regeringar, och organiserar ”offline” protester och händelser — för att försäkra oss om att värderingar och synpunkter från världens folk påverkar (inform?) beslut som påverkar oss alla.)

 

Förr, säger man på hemsidan, tvingades människor bygga grupper lokalt och det tog lång tid innan de kunde åstadkomma något. Idag, med den nya teknologin, kan stora påtrycknignsgrupper skapas på mycket kort tid:

Avaaz’s online community can act like a megaphone to call attention to new issues; a lightning rod to channel broad public concern into a specific, targeted campaign; a fire truck to rush an effective response to a sudden, urgent emergency; and a stem cell that grows into whatever form of advocacy or work is best suited to meet an urgent need.

(Min översättning: Avaaz online-samfundet kan agera som en megafon för att dra uppmärksamhet till nya frågor; en åskledare för att kanalisera en allmän folklig oro (concern) i en specifik, målinriktad kampanj; en brandbil för ett effektivt svar på plötslig uppdykande och brådskande ärenden; en stamcell som växer till vad som bäst möter brådskande behov.)

Med detta säger man, men bara indirekt, att man kan samla in massor av röster för eller mot sådant som engagerar  människor och alla vet att vad som engagerar oss, det är vad media matar oss med. Det finns alltså ingen kontroll värd namnet inom organisationen, av det man ”fixar” ett upprop för eller emot, annat än att tillräckligt många människor har reagerat. Uppropen kan därmed bli rena populisttillställningarna. Alla intresserade vet ju hur snabbt och lätt några personer lyckades engagera tusentals svenskar för den pojke som hade våldtagit en flicka och hur den lögnaktiga kampanjen mot flickan piskade upp en hatkampanj mot henne, för att ta ett exempel som Avaaz dock inte ska anklagas för.

Istället, säger Avaaz, fokuserar man på brytpunkter i kriser och:

 To make that moment of attention count, it’s the job of staff to find ways that a few minutes, multiplied across huge numbers of people, can make a genuine difference on something that matters. Staff work with partners and experts to develop effective, member-driven campaign strategies; summarize them through clear and compelling alerts; and, if the Avaaz membership chooses to proceed, makes sure that the campaign is carried through—delivering petitions and members’ messages, arranging member-funded ad campaigns, or whatever else is required.

In other words, Avaaz staff don’t set an agenda and try to convince members to go along with it. It’s closer to the opposite: staff listen to members and suggest actions they can take in order to affect the broader world. Small wonder, then, that many of our most successful campaigns are suggested first by Avaaz members themselves. And leadership is a critical part of member service: it takes vision and skill to find and communicate a way to build a better world.

(Min översättning: För att utnyttja detta moment, är det personalens jobb att finna vägar som på några få minuter kan engagera stora massor av människor, som kan göra en genuin skillnad i frågor som betyder något. Personalen arbetar med partners och experter för att åstadkomma effektiva medlemsdrivna kampanjstrategier; sammanfatta dem i klara och engagerande budskap; och om Avaaz-medlemmar beslutar att gå vidare, försäkrar sig om att kampanjen genomddrivs – genom att tillhandahålla petitioner och medlemmarnas budskap, arrangerar medlemsbekostade kampanjer, eller vad som behövs.

Med andra ord, Avaaz bestämmer inte agendan eller försöker övertyga medlemmar att genomföra det. Det är snarare tvärtom: personalen lyssnar till medlemmarna och föreslår aktioner som de kan genomföra för att påverka världen. Små under, alltså, att många av våra mest framgångsrika kampanjer först föreslås av Avaaz-medlemmarna själva.Och ledarskapet är en kritisk del av servicen till medlemmarna; det krävs visioner och skicklighet för att hitta och kommunicera ett sätt att bygga en bättre värld.)

Det tycks mig helt enkelt vara så att bara några personer i ett land ber Avaaz om att ordna ett nätupprop, så gör man det efter att ha undersökt att minst 10.000 personer tycker så här. Det är nu inte så svårt att få ihop ett stort antal underskrifter i ett land eller i flera länder, om man bara tar upp frågor som media belyser intensivt, som exempelvis röster mot al Assad. På det här sättet kommer organisationen i många frågor att fungera som en mediasvans och den kommer, i dessa fall, att sprida precis de bilder som media sprider. Det är nämligen väldigt svårt att få ihop många namn för eller emot något som media inte tar upp i stor skala. Detta innebär i sin tur att man hela tiden kan bredda sin ”medlemskader” endast på frågor som media driver och därmed öka antalet människor som man sedan kan bombardera med tiggarmejl och böner om namnunderskrifter för än det ena än det andra som förefaller opportunt att protestera mot just för tillfället.

But underlying Avaaz campaigns is a set of values—the conviction that we are all human beings first, and privileged with responsibilities to each other, to future generations, and to the planet. The issues we work on are particular expressions of those commitments. And so, over and over, Avaaz finds the same thing: that people who join the community through a campaign on one issue go on to take action on another issue, and then another. This is a source of great hope: that our dreams rhyme, and that, together, we can build the bridge from the world we have to the world we all want.

(Min översättning: Men under Aaaz kampanjer ligger en uppsättning värderingar – övertygelsen att vi alla i första hand är människor utrustade med ansvar för varandra, för kommande generationer och för planeten. De frågor vi arbetar med är speciella uttryck för denna övertygelse. Och vidare, om och om igen, ser Avaaz samma sak; att männskor som engagerar sig en fråga går vidare och agerar även i en annan fråga, och så i ytterligare en. Detta är en källa till stort hopp: att våra drömmar stämmer överens och att vi tillsammans kan bygga en bro mellan världen vi har och världen vi vill ha.)

Låter väldigt bra, eller hur? Men hur bra har det blivit i Libyen? Det kan ju hända dock att de som driver Avaaz har, eller har haft de bästa intentioner men dessa intentioner tycks inte hindra att man åtminstone i vissa fall fungerar som propagandaapparat för vissa icke-humanitära intressen, ja för rena nykoloniala sådana.  i  så fall har organisationen idag kanske kidnappats av krigsintressen.

Själv tycker jag genuint illa om organisationer som gör mig till medlem utan mitt samtycke och som sedan använder detta påtvingade medlemskap för att skicka mig tiggarbrev och för att försöka få mig att agera så att organisationen får ännu fler ”medlemmar”. Det är bondfångeri, enligt min uppfattning. Samtidigt använder man mitt namn för att ge intrycket ”vi är många”, som alla PR-kunniga vet drar till sig ännu fler ”sympatisörer”. Jag gillar inte att bli missbrukad eller utnyttjad på det sättet.

Det räcker inte med god vilja, det ska till kontroller , kompetens och förnuftigt agerande också, för att en organisation inte ska hamna i gruppen tiggarmedlöpare. Verkligheten är inte enkelt svart/vit som Avaaz agerande tycks utgå ifrån.

Vet du mer om organisationen är jag tacksam för den information du kan bidra med. Själv förhåller jag mig tills vidare skeptisk till den.

/Kerstin

Länkar:
- Avaaz.org
- Wikipedia om Avaaz.org
- Libya: Stop the Crackdown, Avaazupprop (Citat ur: ”In Libya, Colonel Qaddafi’s armed forces are using machine guns and fighter jets against pro-democracy protesters — hundreds have already been killed and, without immediate international action, the situation could spiral into a national bloodbath.”)
- Avaaz: activism or ’slacktivism’? Patrick Kingsley, guardian.co.uk 20/7 2011
- Nu avslöjas Amnestys lögn – Ghadafi hade inte legosoldatere, Movallsbloggen 15/1 2012
- Can Avaaz change the world in a click, Scribd, The Times 9/2 2011
-Känner du till Avaaz? U&W (You and We)Blog 4/1/2012

En senare hittad artikel om Avaaz:
- How Avaaz Is Sponsoring Fake War Propaganda From Syria, Moon of Alabama 3/3 2012

Ideologier/propaganda&Internationell politik07/02 04:23

Så här säger USA:s FN,-representant Susan Rice, som förresten var en av de amerikaner som ivrade mest för bombningen av Libyen, i FN om vad som händer i Syrien just nu. Lyssna till hennes tal.

UN Vetoes Syrian Resolution, U.S. ”Disgusted!” (utlagd 4/2 2012)

Därefter är det dags att dra sig till minnes hur det gick till när USA ljög upp opinionen inför attacken på och invasionen i Irak:

Colin Powell in the security council

(hela talet kan ses med början här: General Colin Powell UN Speech on Iraq Part 1of5 http://www.youtube.com/watch?v=Nt5RZ6ukbNc)

2001 lät det så här emellertid:

Colin Powell and Condoleezza Rice Tell The Truth About Iraq (outlaid 15/6 2006)

(Text under videon: This clip from John Pilger’s documentary, Breaking the Silence, contains 2001 footage of Powell and Rice declaring that Iraq is not a threat.)

Och i ett program 2006 redogörs för hur slipstenen drogs den gången Colin Powell påstod i FN att Irak hade massförstörelsevapen. Programmet innehåller information (eller vad det nu är?) om hur man lurade Colin Powel (om man nu gjorde det?):

Dead Wrong: Colin Powell’s UN Speech (utlagd 1/10 2006)

Och när Powell själv, senare, kommer till tals om lögnen i FN låter det så här:

Colin Powell Saying He Was Misled Before UN Speech on WMDs (utlagd 12/6 2007)

I fallet Irak, påstod man sig lita på en irakier i fångenskap, som torterats svårt, Ibn al-Shaykh al-Libi, (1) påstådd toppledare i al Qaeda, och en agent kallad Curvball, irakiern Rafid Ahmed Alwan, möjligen några andra också. Vad gällde fallet Libyen, ”litade” man på en nyuppfunnen Libyan League for Human Rights (se Motvallsbloggen: Tro inte på nyheterna från och om Syrien, 11/12 2011) som bestod av ungefär samma personer som TNC och vad gäller Syrien ”litar” man, USA:s politiker och massmedia, på Rami Abdul Rahman, som kallar sig Syrian Observatory for Human Rights och som sitter i London och fabulerar lika effektivt som ”källorna” fabulerade om Irak och om Libyen.

Det troliga är väl förstås att politikerna i USA hade fullt klart för sig att de här prickarna inte var/är att lita på, i värsta fall var eller är de betalda för att säga det de sade/säger, om de inte, som al Libi, har torterats till det förstås.

Idag vet vi alltså att USA inte bara ljög om Saddam och Irak, utan att USA/Nato också ljög vad gällde hur det gick till i början av upproret i Libyen (2) och om Ghadafis påstått våldsamma svar på ”fredliga demonstrationer”, att han bombade sin egen befolkning. Det gjorde han inte. Det var upprorsmännen som tog till vapen först. Så vad kommer vi om några år att få veta om hur det är i Syrien idag,

Bara att hoppas att Rysslands och Kinas veton fungerar så att Syrien i framtiden slipper uppleva hur något eller några 100.000 människor har fått sätta livet till, att landet är förstört och att ett långvarigt inbördeskrig rasar som har drivit stora mängder av befolkningen på flykt, precis som situationen är i Irak fortfarande och i Libyen idag. Men vi vet att det finns de som önskar se detta scenario i Syrien idag, ledarna i USA, Nato, Carl Bildt, Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten, Turkiet, för att nämna några vid sidan av de inhyrda kringresande legogrupperna från olika delar av MÖ. Det kan ju också  vara idé att påminna om att Carl Bildt lobbade för attacken på Irak och försökte få fler EU-länder att ställa upp på USA:s krig där.

/Kerstin

Fler länkar:
1) The ”Suicide” Of Ibn al-Shaykh al-Libi: Why The Media Silence? by Andy Worthington, Common Dreams 13/5 2009
2) Undermining Global Democracy. Seven Truths Inconvenient to U.S. Foreign Policy, Dan Kovalik, Counterpunch.org 22/1 2012
- Det är bråttom nu att “ta ner” Syrien, Motvallsbloggen 6/2 2012

Ideologier/propaganda&Internationell politik06/02 23:50

’Trojan horses of the West invade Libya’ (4/2 2012)

/Kerstin

Ideologier/propaganda&Internationell politik06/02 04:32

Som en början på det här inlägget lägger jag ut den en gång till, fast nu i en lite mer utförlig version.

Wesley Clark ( US 4 Star General ) US will attack 7 countries in 5 years.

Vem tror att det är en ren tillfällighet att USA just nu håller på att förverkliga den plan Wesley Clark, pensionerad fyrstjärnig amerikansk general, talar om i filmen? Det kan ingen enda förnuftig människa tro.

Kan det vara så illa dessutom, att det var denna plan som Obama betalades för att fullborda under sin presidentperiod? I så fall har han bråttom nu – och av flera orsaker. Den första orsaken: för att få tillräckligt med kampanjpengar från de olje-och militärindustriella komplexen inför det kommande presidentvalet. Den andra handlar om den konstitutionsomröstning som tydligen ska hållas i Syrien i mars.

Så här kommer den, också en repris på bloggen, den provocerande intervjun med al Assad i Syrien i december förra året. Lägg märke till att han här säger att man ska ha en omröstning om en ny konstitution i mars, som, vad jag förstår, ska tillåta flerpartisystem och allmänna val, som sen ska hållas från 2014.

Full Interview President Bashar al-Assad with Barbara Walters from ABC News (utlagd 14/12 2011)

(En otroligt inskränkt journalist. För inte 17 är det presidenten i USA som ger direkt order varenda gång en polis misshandlar en amerikan, och/eller skjuter honom, som också sker med jämna mellanrum.)

Det är alltså bråttom nu att få igång ett omfattande inbördeskrig och få Assad avsatt, och dödad, snabbt så att man förhindrar denna omröstning. I annat fall kan det ju hända att det bevisas att Assad har stort stöd i landet och att hela det västliga drevet mot honom varit rena lögner. Det vore ju pinsamt. Fast man kommer väl i så fall att hävda att människorna hotats att rösta för Assads planer för Syrien och att de inte vågar göra något annat.

Det vore ju illa ändå om stödet för Assad bli stort, nu när US/Israel/Nato har beslutat, och för länge sen, att landet ska krossas, kosta vad det kosta vill i människoliv och förstörd infrastruktur – i Syrien och död och förintelse bland de legoknektarna som Västmakterna använder sig av . Det vore illa när man ännu en gång söker stöd hos den västliga opinionen för en attack mot Syrien med att tala om att man vill införa något så fint som demokrati i Syrien.

Inte heller i Libyen skulle någon sådan omröstning få äga rum fast Ghadafi erbjöd sig att anordna en sådan, som alla vet som satt sig in i vad som hände där. Istället valde västmakterna, tillsammans med sina marionetter i EU och arabvärlden, att bomba landet delvis sönder och samman och att ge de s.k. rebellerna möjligheter att anställa rena blodbad på politiska meningsmotståndare och på svarta libyer och gästarbetare från övriga Afrika. Detta skedde från dag ett av det libyska s.k. upproret. Det fortsätter dessutom att ske nu. När det nu talas om att det ska bli en omröstning i Libyen och allmänna val så småningom så får inte Ghadafianhängare eller personer med hans politiska agenda ställa upp – för säkerhets skull. Och idag vet vi att det mesta som sades om Ghadafi i början av  upproret var lögn, samma ljugande som vad gällde Saddams massförstörelsevapen.

Det faktum att Väst allierar sig med Qatar, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien vad gäller de här krigen borde ju få varenda amerikan och europé att inse att det handlar om något annat än det som politikerna och media försöker lura i oss. För ingen kan med bästa vilja i världen hävda att dessa arabstater är demokratiska och man ska vara ofantligt korkad om man inbillar sig att deras kungar och prinsar brinner för att införa det system vi kallar demokrati i Libyen och i Syrien, och förstås sen också i Iran. Endera ljuger de som hästar travar när de hävdar att de vill se demokrati i dessa stater, eller så menar de något helt annat med ”demokrati” än vi gör, ex. att ”verklig demokrati” är att följa koranen och tolka den som wahabiterna/salafisterna gör. Vi ska ju komma ihåg att Libyen var en icke-konfessionell stat, till skillnad från de här arabstaterna. Även Syrien är en icke-konfessionell stat och i Syrien finns alla tänkbara religioner företrädda.

Nu hävdas det att Syriens armé dödar folk på löpande band. Man påstår till och med att ”al Assad” beskjuter begravningsföljen. Jag vet förstås inte hur det är i Syrien men jag är rätt säker på att al Assad inte är någon dumbom. Han vet exakt vad US/Nato/israel är ute efter och ser att de tillämpar precis samma metod i Syrien som i Libyen, hyr in och beväpnar legoknektar, som ska skapa kaos som sedan skylls på regeringen, för att få anledning att attackera. Han vet att man kommer att skylla varenda människa som blir skjuten eller skadad i Syrien på honom och den syriska armén och polisen. Det vore konstigt då om han placerade ut krypskyttar lite här och där för att skjuta på oskyldiga civila och oskyldiga demonstranter. Så dum är han inte. Så dumma att man tror på påståenden om att det är så det går till, antar bara US/Nato/Israels politiker att alla vi andra är. De som tror på den här propagandan och som försöker tänka till – bara lite, inser hur korkat detta vore av Assad och med ytterligare lite eftertanke så inser de att han inte är dummare än att han förstår det.

Den som tänker ytterligare bara lite inser att det är något ytterst sjukt med västmakternas vägran att låta folken, först i Libyen nu i Syrien, tala om vad de vill i omröstningar och val – innan man bombar deras länder sönder och samman. Så beter sig inte en enda fredssträvande makt att de skyndar sig att börja bomba så att några sådana folkomröstningar eller val inte ska kunna anordnas.

Ovanpå detta kan vi konstatera det som media inte ville avslöja för oss, att den där gruppen av arabiska observatörer, som var i Syrien, inte kunde se något skjutande på oskyldiga från regimens sida, men däremot vissa attacker från den s.k. oppositionens sida. Detta behagade inte uppdragsgivarna, ovan nämnda arabstater, som kallade hem observatörerna och beslutade sig för att nu måste FN ta i med hårdhandskarna med Bashar al Assad varvid Fredspresidenten Obama går ut och talar om att Assad måste avgå och USA/Nato, med stöd av vår egen Herr Krigsivraren Carl Bildt, sätter sig i München och pressar Ryssland, som sagt nej  hittills, att gå med på – ja vadå? En flygförbudzon över Syrien, det vill säga hejdlös bombning av Syrien?

Jag skäms otroligt för att jag är medborgare i ett land som beter sig som Sverige gör idag. Det borde  varenda svensk göra, och det tror jag varenda tänkande svensk också gör.

Tillägg kl. 19.30
Det som skulle bli den slutliga beviset för Syriens skuld, det påstådda massmördandet från syriska arméns, och därmed från al Assads sida igår, det som skulle resultera i den stora attacken, tycks smälta ihop idag. Bara att hoppas att så är fallet. Det gick uppenbarligen inte att tvinga, locka eller muta Ryssland och Kina att säga ja till en FN-sanktionerad militär storattack på Syrien. Båda dessa länder inser att de själva kommer att drabbas förr eller senare om de inte sätter stopp i tid. Thierry Meyssan skriver om saken på Voltairenet. Dessutom tycks det inte så lyckat att just i samband med att EU (Merkel) ber Kina om hjälp med sina ekonomiska bekymmer, ställa krav på detta samma Kina eller hota det.

Om jag finner fler intressanta artiklar om senaste nyheter från och om Syrien så kommer det fler länkar här så småningom.

/Kerstin

Länkar:
- Artiklar på SR:s hemsida om Syrien
- Western press sidesteps content of Arab Leage Observer Mission report, Syra Press Review, voltairenet.org 25/1 2012
- Precidency of Arab League seeks to bury own expert report, Voltairenet.org 27/1 2012 
- ”The decision to attack Syria was made at a Camp David meeting on 15 September 2001″, Chérif Abdedaïm,Voltairenet.org 29/12 2012
- UN shenanigans on Syria, Voltairnet.org 5/2 2012
- With the observers gone, the lie industry is back in full swing, Voltairenet.org 5/2 2012
- Vad såg Arabförbundets observatörer? Nyhetsbanken 2/2 2012
- USA stöder terror i Syrien, Nyhetsbanken 2/4 jan. 2012
- USA samlar ny krigskoalition, Nyhetsbanken 2/5/2012
- Proxy War In Syria Threatens Catastrophe For The Middle East, Shamus Cooke 
Countercurrents.org 30/1 2012
- Obama: UN must take stand against Assad’s ’relentless brutality’, Haaretz-com 4/2 2012
- Undermining Global Democracy. Seven Truths Inconvenient to U.S. Foreign Policy, Dan Kovalik, Counterpunch.org 22/1 2012
- Wider Middle-East and Global War Imminent? nsnbc 8/1 2012
- Instigating Ethnic Bloodbaths. The US Plan to Destabilize Sudan, Thomas C. Mountain, counterpunch.org 10/1 2012 (apropå planen som Wesley Clark talar om)
- Libya: Deaths of detainees amid widespread torture, Amnesty International 26/1 2012
- Independent Libyan Fact-Finding Mission, Stephen Lendman, War Is A Crime.org 26/1 2012
- Report of the Head of the League of Arab States Observer Mission to Syria for the period from 24   December 2011 to 18 January 2012, Voltairnet.org 2/2 2012
- Doctors pull out of Libyan hospitals, Morning Star online 26/1 2012
- Hillary Clinton(The Bitch) Laughs About Gaddafi’s Death…YouTube om lynchningen av Ghadafi.
- Madeleine Albright – The deaths of 500,000 Iraqi children was worth it for Iraq’s non existent WMD’s, YouTube
- The Gaddafi Mercenaries and the Division of Africa, YouTube-video (där Amnesty International erkänner att man hade fel tidigare om Ghadafi)
- Nu avslöjas Amnestys lögn – Ghadafi hade inte legosoldater, Motvallsbloggen 15/1 2012
- Whose hands are behind those dramatic YouTube pictures? The Newsfakers, Patrick Cockburn,counterpunch.org 16/1 2012
- Syrienbloggen 

Tillagda länkar:
- Media lies fail to force Russian and Chinese action against Syrian government, exclusive to lizzie-phelan.blogspot.com by Syrian citizen Basel Mohaisen 5/2 2012 (i artikeln ges exempel på vad som av allt att döma är en fejkad video visad på Al Jazeera. På den kanalen tror man uppenbarligen också att folk är stockdumma)
- Breaking News: Rebels Step Up Attacks On Black Libyans, lizzie-phelan.blogspot.com 6/2 2012
- Syrian eyewitness account of media lies COMMENT, exclusive to lizzie-phelan.blogspot.com by Syrian citizen Kevork Elmassian 3/2 2012 (Exakt samma rykte försökte man sprida i Libyen, om Ghadafi, att han flytt landet. Det gjorde han aldrig, medan däremot hans fru och dotter med barn, lämnade Libyen så småningom. Detta är ex. på rykten som ska sprida osäkerhet bland befolkningen, krigspropaganda alltså.)

Ideologier/propaganda&Internationell politik03/02 05:03

Lizzie Phelan Interview in NY times

Tyvärr är ljudkvaliteten inte den bästa, men hon är väl värd att höras, en av de få och mycket hedervärda journalister som inte rapar Västvärldens propaganda.

Man kan också läsa Lizzie Phelans bloggpost om den här intervjun, som är mycket bra och där hon skriver ut en del av det hon säger i intervjun.

/Kerstin
Länkar/intressanta artiklar:
Britain’s press are fighting a class war, defending the elite they belong to. It’s not just Rupert Murdoch and his crooks. All the corporate barons who corrupted our political system must be unmasked,The Guardian 12/12 2012
- Folkrätten, Säkerhetsrådet och Libyenkriget, Erik Göthe, FIB Kulturfront 29/1 2012

Ideologier/propaganda&Internationell politik&Politik/EU31/01 18:32

Läs rapporten från de arabiska observatörer som Syrien accepterade i landet.(1) Där framgår det, mellan raderna, att observatörernas främsta uppgift var att öppna vägarna för den kriminella s.k. syriska befrielsearmén som i hög utsträckning består av gäng av legoknektar, samma som krigade i Libyen bl.a. Observatörerna tillhöll den reguljära syriska armén att dra tillbaka sina soldater från de områden där ”befriarna” for fram med våldsamheter. Det gjorde Syrien, och nu hör vi att ”befriarna” kommit närmare Damaskus. Rapporten nämner inte ett enda tillfälle där den reguljära syriska armén gick till attack orpovocerat, däremot såg de andra grupper utöva våld.

I Rapporten läser vi också hur somliga av observatörerna ”inte hade klart för sig vad de skulle göra” och att många av dem hoppade av, som observatörer från bl.a. Tunisien och Sudan. Kunde de inte med att agera i enlighet med Qatars, Saudiarabiens och Förenade Arabemiratens önskemål månne, så att de beredde landet för utvecklandet av mer våld i Syrien, som sen kan användas för att ropa på Natoinbombningar? Dessa synnerligen odemokratiska stater är de stater som USA och Nato, och numer även vår svenska regering och riksdag, allierar sig med och som just nu utför samma smutsiga insatser i Syrien som de gjorde i Libyen.

Det är förstås så att det finns syrier som är missnöjda med regimen och också så att landet behöver demokratiseras, men även i det här fallet handlar det om var majoriteten i landet står och om USA/Natos definitiva avfärdande av ledaren, som lovar att anställa allmänna val 2014 (2). Varför ger man inte Assad den chansen? Varför gav man inte Ghadafi möjligheten att arrangera sådana allmänna val, som även han lovade göra? Jo för att Väst, USA och Nato inte alls är intresserade av demokrati i de här staterna, eller för hur syrierna eller libyerna har det, utan för att de vill ta makten över dessa länders naturresurser, framför allt oljan och gasen, och i Syriens fall beröva Iran en allierad, liksom palestinierna i Israel.

Varför rapporterar våra media inte mer allsidigt om det som sker, och varför rapporterade man inte mer allsidigt om situationen i Libyen idag? Jag finner helt enkelt inte ord för att uttrycka min åsikt om den svenska journalistkåren och svenska media, inklusive dem vi kallar ”public service”, som numer borde döpas om till USA/Nato propagandaservice.

Tycker vår journalistkår att det som händer i Libyen just nu, med total rättslöshet, med beväpnade gangstergäng som terroriserar människor, med något som närmast liknar inbördeskrig, är bra?  Samma situation kommer att uppstå i Syrien om Västvärlden fortsätter på den inslagna vägen, att stödja och beväpna grupper för att ställa till kaos i Syrien, precis som man gjorde i Libyen. I Syrien har vi dessutom en svårare situation än i Libyen, med många olika folkgrupper och olika religioner varför risken för en verklig orgie av mördande där är mycket stor om landet destabiliseras mer. Det blev så i Libyen, fast man inte riktigt förväntade sig det (utom de mer klarsynta) .Vill svenska journalistkåren att även Syrien bombas sönder och samman och att tiotusentals människor dödas. Gillar journalister blod och död? Älskar de att se blod? Mår de bra av att frossa i andra människors olyckor och i katastrofer så att de vill har mer av den varan?

/Kerstin

Länkar:
1) League of Arab States Observer Mission to Syria, 18/1 2012
2) En intressant intervju med Bashar al-Assad, Motvallsbloggen 13/12 2011 (I videon säger Assad att man är igång att förändra konstitutionen och att det ska anställas allmänna val framöver.)
- Ryssland har nyckelroll vid Syrien-möte, SR Ekot,31/1 2012

Tillagda länkar:
- What is really going on i Syria: Insider Update, Voltairenet.org 30/1 2012 

 

Ideologier/propaganda&Internationell politik30/01 04:50

Som motvikt till vad som sagts på radion idag om händelserna i Syrien:

’UN resolution leaves no choice to Syria: only NATO’ (28/1 2012)

Sveriges radio och Cecilia Uddén måste veta att man inte talar sanning, att man agerar trutförlängare åt USA/Nato.

/Kerstin

Länkar:
Artiklar på SR:s hemsida om Syrien
- Western press sidesteps content of Arab Leage Observer Mission report, Syra Press Review, voltairenet.org 25/1 2012
- Syran army liberates Douma and Hama, Syra Press Review, voltairenet.org 26/1 2012
- Precidency of Arab League seeks to bury own expert report, Voltairenet.org 27/1 2012
- Wider Middle-East and Global War Imminent? nsnbc 8/1 2012

Internationell politik28/01 03:47

Medical aid group suspends work because of torture in Libyan prisons – Dan Glazebrook

/Kerstin

Länkar och rekommenderad läsning:
- Libya: Deaths of detainees amid widespread torture, Amnesty International 26/1 2012
- NATO’s Grisly Crimes in Libya: Extensive Evidence that NATO Deliberately Targetted Civilians, Farirai Chubvu, Global Research 27/1 2012
- Obama’s ”State of Delusion Address”: Rebuilding America With War Crimes, Finian Cunningham, Global Research 25/1 2012
- Independent Libyan Fact-Finding Mission, Stephen Lendman, War Is A Crime.org 26/1 2012

Också om hur ”rebellerna” ingalunda själva besegrade Gadafis styrkor:
- BBC finally admits western imperialist forces toppled the Libyan Arab Jamahiriya, By Mark Urban Diplomatic and defence editor Newsnight, Global Civilians for Peace in Libya, 18/1 2012
18
01
2012

 

Internationell politik27/01 03:21

Libya: ’NTC head may resign — if he makes it out alive’. (23/1 2012)

Det här har media arbetat ivrigt för hela tiden. Varför denna tystnad om Libyen i Media nu? Vad är det media inte vill ta i?

Ännu en gång kan vi konstatera att man inte kan bomba fram demokrati.

Och i engelska Morning Star läser vi att Läkare utan gränser vägrar att fortsätta att verka bland NTC-fångar i Misrata då de får behandla illa torterade människor hela tiden, och ibland tom mellan tortyrsessioner för att de torterade ska klara mer tortyr.

Men vem vet, det är kanske så här man gör när man startar fackföreningar och bygger verklig demokrati, för det var ju det det handlade om enligt somliga vänstermänniskor i Sverige och i andra länder.

/Kerstin

Länkar:
1) Doctors pull out of Libyan hospitals, Morning Star online 26/1 2012

« Föregående sidaNästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster