Den hedenhössvensk som vill bli av med sin falska känsla av överlägsenhet och lära sig lite mer om kunskapernas historia rekommenderar jag verkligen TV-serien ”Den muslimska renässansen”, som kan ses via Svt Play. Men programmen kan endast ses 30 dagar så passa på innan det är för sent.
Här får vi lära oss att praktiskt taget allt som vi västerlänningar är så stolta över och tror oss så överlägsna på grund av, har vi indier, perser och araber, alltså islam, att tacka för.
Jag har lärt mig mycket från de här programmen, och detta trots att jag föreläste på universitetet om Vetenskapens ursprung (bl.a.) under 90-talet, och om hur mycket vår kultur har fått just från araberna och den muslimska kulturen i Mellersta Östern. För tjugo år sen talades det väldigt lite om detta och jag tyckte det var viktigt att poängtera det här när antiislamismen började blir allt tydligare.
Programmet visar också att det är under epoker av yttrandefrihet och med stort kunskapsintresse som kunskap och vetenskap, liksom teknologin, utvecklas. Islam hade en sådan period under senare delen av det första årtusendet e.Kr.och det var mot slutet av den perioden som arabernas kunskaper, och de kunskaper dessa hade fått från bortre Asien, spreds till Europa. De hade också tagit vara på och översatt de gamla grekernas skrifter och filosofi till arabiska. De grekiska filosofernas tänkande hade förlorats för Europa när Romarriket föll sönder. Tack vare att det mot slutet av 1000-talet satt lärda, i huvudsak judar, i det då muslimska Spanien och översatte de gamla grekernas skrifter från arabiska till latin fick de europeiska lärde kunskaper om de gamla grekernas tänkande. Detta skulle så småningom leda fram till det vi brukar kalla ”den vetenskapliga revolutionen”, det vill säga det vetenskapliga sättet att tänka och samla in kunskaper och data. Denna revolution kan sägas ha tagit sin början med Kopernikus förslag om att solen var centrum i vårt solsystem, den heliocentriska världsuppfattningen, som han framförde 1543. Men redan grekiska filosofer hade föreslagit detta flera hundra år f.Kr., och indier ännu tidigare. Vår vetenskapliga revolution brukar anses ha varit genomförd i och med att Newton presenterade sin gravitationsteori 1687.
När det arabiska väldet började falla samman så småningom, blev det samtidigt alltmer kunskapsfientligt. Om det blev det för att det hotades utifrån eller om det förlorade sitt vetenskapliga försteg för att de styrande blev allt mer kunskapsfientliga och blev allt mer auktoritära är inte lätt att säga. Det är svårt att urskilja vad som var orsak och vad som var verkan men det förefaller klart att de båda fenomen uppträdde ungefär samtidigt. På samma sätt kvävdes tankefriheten och kunskapsutvecklingen i det antika Grekland när det grekiska väldet började falla samman.
En liten jämförelse med våradagar kanske, egna funderingar:
Nog verkar ”vi” i Väst just nu börja förakta kunskap och försöka förhindra fritt tanke-kunskaps- informations- och kulturutbyte (bara ett ex: det nya förbudet mot Iranska TV-sändningar till Europa och det fullkomligt ensidiga informationsutbudet). Och nog är Väst hotat just nu, av Bortre Asien och av de enormt snabba framsteg vi ser där.
Det börjar väl synas allt tydligare att Väst hotas av ekonomisk kollaps idag. Det är en nedgång som har sin grund i det kapitalistiska systemets megahunger efter profit. Dessutom hotas vår kultur och vår kunskapsuteckling av den närmast maniska inriktningen på privatiseringar och på konkurrens, på alla nivåer i samhället. Om alla måste konkurrera med alla så kommer massor av kunskaper att förbli outnyttjade eller utnyttjas av väldigt få. Då gäller det nämligen att hålla sina kunskaper för sig själv, eller inom det egna företaget och att undvika att de sprids till andra som kan ha nytta av dem. Det är en bra stagnationspolitik med tanke på att det inte är konkurrens, och försök att undanhålla människor goda idéer, som gett människan en sådan imponerande utveckling utan hennes fantastiska förmåga att samarbeta och dela med sig av idéer. Nya idéer och epokgörande upptäckter vilar alltid på äldre idéer och kunskaper och sprider man inte sådana fritt, då förhindrar man utveckling av kunskaper och teknologi. Endast om man uppmuntrar till sådant samarbete och skapar förutsättningar för det blomstrar ett samhälle eller en kultur.
Här kan vi ta vanvettet med privata skolor och det eviga tjatet om att skolor ska konkurrera för bättre resultat, som ett exempel. På den tiden alla skolor var statliga ordnades regelbundet kurser och konferenser för lärare och skolpersonal för att sprida goda pedagogiska idéer. Idag har ingen skola lust att dela med sig om de har sådana goda idéer eftersom det skulle minska deras konkurrenskraft – ett vanvettigt system alltså. Ännu vansinnigare är de fixa idéerna om att likrikta all utbildning i Europa.
Redan de nya universitetssystem som infördes i Sverige, i slutet av 60-talet och början av 70-talet, när man inrättade linjer och studenterna läste sådana i sammanhållna grupper, var sannolikt förödande för den intellektuella kreativiteten. När de flesta studenter valde och kombinerade ämnen helt fritt från termin till tremin, som de gjorde dessförinnan (jag lyckades göra så trots att jag kom in vid universitet samtidigt som man började ändra systemet) kom de att studera tillsammans med andra studenter som hade infallsvinklar på studieområdet från olika håll vilket stimulerade till tänkande av nya tanker. Med det nya linjesystemet blev de svenska universiteten mest rena korvstoppningsfabriker, vilket inte är kreativitetsskapande, ja förödande för den intellektuella kreativiteten skulle jag vilja säga.
Så se programmen, de är intressanta, spännande och filmiskt väl och vackert illustrerade.
Glen Beck, en konservativ TV-personlighet i USA, som knappast kan antas vara vänstervriden, berättar i den här videon i korta ordalag vilka som samarbetar med vilka i krigen i Libyen och nu i Syrien. Natos inblandning i Libyen nämner han dock inte.
Det är naturligtvis så att Beck nu berättar en del sanningar för att han är ute för att skada Obama inför presidentvalet. Men tämligen sanningsenligt är det han säger under alla omständigheter och Obama har varit mycket naiv som inte insett att hans ljugande, om Libyenkriget och nu om Syrienkriget, skulle kunna användas mot honom i nästa val.
Beck påstår att Turkiet nu har lierat sig med Iran, ett påstående jag inte sett någon annanstans och finner goda skäl att misstro. Dessutom, varför skulle Turkiet liera sig med ett land som USA och EU utsätter för ekonomiska sanktioner och via propaganda bygger upp ett accepterande i Väst för en militär attack mot. Det låter inte troligt.
2012.10.22 – TheBlazeTV – The Glenn Beck Program – Libya–The Real Story (utlagd 23/10 2012)
Om nu den stockkonservative Mitt Romney vinner valet, som Glenn Beck givetvis arbetar för, blir det intressant att se om USA:s politik ändras eller om USA fortsätter att underhålla jihadisterna i MÖ, med pengar och med vapen. Jag gissar att det senare blir fallet, om han inte börjar massbomba Syrien och även Iran ganska direkt efter installationen förstås.
Det där att börja skära av informationskanaler har ju tidigare varit ett varsel om en snar och renodlad större militär attack.
Kan inte undanhålla mina besökare denna klargörande video om Natokriget mot Libyen, som jag hittade via Libya S.O.S. Den är mycket sevärd:
LIBYA: Race, Empire, and the Invention of Humanitarian Emergency fromMaximilian Forte on Vimeo.
Här ljuger Obama som den värsta Goebbels. Nej, Ghadafi for inte från stad till stad och dödade människor. Man kan ju jämföra vad Obama och Clinton lögnaktigt säger i filmen, om hur Ghadafi skjuter på sin egen befolkning, och hur hemskt detta är med vad som händer i Bani Walid just nu. Där utsätter miliser i Libyen Bani Walid för belägring och skjuter på och dödar stadens invånare, med godkännande från de styrande i Libyen. Då säger Obama/Clinton ingenting.
Det finns inga hederliga ledande politiker i Västvärlden numer. De få amerikanska politiker som är sådana kan räknas på ena handens två fingrar.
Tillägg 25/10 2012 kl. 03.00
Tittar just på en film med en person som just kom från Libyen 24/3 2011 (kan tyvärr inte höra hans namn, men han har rapporterat återkommande från Libyen i flera videos som jag lagt ut på bloggen.) Kunde kanske vara intressant att se hans rapport från tiden då det hände, i samband med de lögner som Obama vräker ur sig i filmen ovan.
Libya: NATO wages war on false claims (Utlagd 24/3 2011)
Och här en länk till en utförlig beskrivning av vad som hände när Chris Stevens, den amerikanske ambassadören i Benghazi, dödades för en månad sedan:
– Politics loom as new facts emerge in Libya probe, CBSNews 10/10 2012 (Här kan vi också läsa om fler av Obamas lögner, nämligen om vad som hände i Benghazi den där kvällen. Med tanke också på de lögner som Obama uttalade om hur det gick till när Bin Laden dödades (om det alls var han som dödades, om någon alls dödades?) så undrar man om den mannen är kapabel att uttala ett enda sant ord.)
– US justice likely coming soon to Benghazi with extrajudicial executions, Glenn Greenwald, The Guardian 19/10 2012 (Lite om amerikansk rättssäkerhet! Citat: That is a pure expression of the modern incarnation of US justice: it would be difficult to prove anyone’s guilt if we had to provide due process, so we likely won’t bother with that; instead, we’ll just decide ourselves, in secret, who is guilty and then execute them at will. This is precisely the mentality which the Obama administration used to justify the assassination of US citizen Anwar Awlaki in Yemen and defenders of that due-process-free execution typically invoke exactly this same formulation. That’s because US citizens have now largely and successfully been trained to view this type of ”justice” as normal. ”Due process” is viewed as a quaint and obsolete relic of the pre-9/11 era. The US president simply kills whomever he wants – anywhere in the world, far away from a war zone or battlefield – without the slightest obligation to present evident of guilt,…)
Är man kritisk till den nuvarande regimen, eller till de härskande miliserna då kan man fängslas och torteras. Det låter inte demokratiskt för mig, sannolikt mindre demokratiskt än ghadafis politiska system och trots att människor torterades även i hans fängelser och oppositionella kunde avrättas: ‘Not what we fought for’: Endemic beatings and torture in the new Libya. Amnetsy International 22/5 2012: (Citat: Women, too, are beaten by armed militias – a fact attested to by three women I spoke to this week as they recovered from torture. One was electrocuted and beaten all over her body; another had severe burns all over her after militia members doused her in boiling water; and the third was suspended and beaten with metal wires. All three women were released without charge. One was brave enough to complain to the Prosecutor General’s office. Ever since then, she has been receiving phone calls threatening her with dire consequences if she does not withdraw her complaint…..
But to date, no thuwwar – as the anti-Gaddafi fighters are commonly known – have been held to account for torturing or otherwise abusing detainees. Instead, they were granted immunity from prosecution, further entrenching the climate of impunity that was a hallmark of Libya during al-Gaddafi’s four-decade rule. Another anti-Gaddafi fighter, whose two brothers were both arrested and tortured by armed militias in the past six months, expressed his disbelief and shock at human rights developments in the new Libya. He said: “I left my family, risked my life, and went to the front to secure a better future… for freedom, dignity and the rule of law. What is happening in Libya now is not what we fought and sacrificed for.”)
– Suspect in Libya Attack, in Plain Sight, Scoffs at U.S., David Kirkpatrick, The New York times 18/10 2012 (Om Ab Khattalam som påstås ha legat bakom attacken på Chris Stevens. Enligt artikeln var det denne mans milis som mördade Abdul Fattah Younes, som övergav Ghadafi och gick över till ”rebellerna”. Kirkpatrick recenserar honom sålunda: Mr. Abu Khattala contended that the United States had ulterior motives for helping Libyans during their revolution, and he asserted that it was already meddling in Libya’s planned constitution, even though the recently elected Parliament had not yet begun to discuss it. He also said he opposed democracy as contrary to Islamic law, and he called those who supported secular constitutions “apostates,” using the terminology Islamist radicals apply to fellow Muslims who are said to disqualify themselves from the faith by collaborating with corrupt governments. Den här mannen påstår också att det är tillåtet med polygami i Libyen nu, till skillnad från vad som var fallet under Ghadafi. Det får man väl, enligt dem som hurrat för störtandet av Ghadafi, se som ett viktigt steg i frigörelsen av kvinnorna i Libyen)
– Libya: New Proof of Mass Killings at Gaddafi Death Site, Human Rights Watch 17/10 2012 (Tack Nicke för länken. Anm: Här, videon nedan, berättas om hur många av dem som åtföljde Ghadafi i den konvoj som stoppades och då Ghadafi lynchades, också mördades av ”rebellerna”, något som HRW menar är ett krigsbrott då man inte får döda krigsfångar. Man efterlyser också en undersökning av saken från den libyska regeringens sida. Men, och det glömmer man bort att nämna i artikeln, denna regering har ju redan utfärdat amnesti för alla brott som rebellerna gjorde sig skyldiga till under kriget – dock inte för några Ghadafitrogna.)
Libya: Bloody Vengeance in Sirte
– Open Letter to President Barack Obama, the Australian people, Enemy of the State 29/10 2012 (Citat: In fact we the Australian people concur with the famed America whistleblower and anti-war activist, Daniel Ellsberg who recently noted that you President Obama appear to be (and we quote) “A tool of Wall Street, a man who’s decriminalized torture and is still complicit in it, a drone assassin, someone who’s launched an unconstitutional war, supports kidnapping and indefinite detention without trial, and has prosecuted more whistleblowers… than all previous presidents put together.”)
I den ivriga kampen och det hängivna kriget för yttrandefriheten bl.a. har först USA sedan EU, som ju för det mesta traskar patrull efter USA, nyligen beslutat att 19 iranska TV-kanaler inte får sändas över satellit till USA och Europa.
Hyckleriet når allt högre höjder, nu är det så uppenbart att de flesta borde se vad det handlar om. Sådana här åtgärder riskerar att skapa motsatsen mot den våra makthavare föreställer sig.
Och hur var det nu igen? Jovissst ja, kommunismen var förkastlig och förtrycket i Sovjet var upprörande när sovjetmedborgarna inte fick ta del av Västliga radio- och TV-sändningar. Och det är ju sant, det var ett allvarligt brott mot yttrandefriheten, precis det som vi i Väst fick lära oss var en oundgänglig del av en äkta demokrati. Men, men, det var då det. Demokrati idag är något helt annat det.
’EU banning of Iranian TV stations, outrageous’ (utlagd 17/10 2012)
Ytterligare lite från Press TV om saken:
’West fears truthful power of Press TV’ (Utlagd 17/10 2012)
Varför inte lyssna till vad George Galloway säger om saken (första delen av videon):
European Union’s ban on Iranian channels-Comment-10-19-2012
Återstår att se hur lång tid det tar innan YouYube tvingas ta ner allt från Press TV och från Syrisk TV så att vi garanterat bara får rapporter om Mellersta Östern från USA:s TV och från USA-megafonen i MÖ, Al Jazeera.
Jag har skrivit om det tidigare och varit mycket missänksam mot det yngre socialdemokratiska gardet, och här får vi svart på vitt på att det socialdemokratiska partiet numer är uppköpt av USA, eller av Rockefeller m.fl. i den amerikanska ekonomiska eliten, vilket väl är samma sak.
Urban Ahlin, Socialdemokaternas talesman i utrikesfrågor, är enligt Aftonbladet med i nedanstående organisationer. Så här skriver AB om Ahlins engagemang:
Strategiska rådet: Grupp av akademiker och UD-personal knuten till UD och ihopsatt av Carl Bildt. Den enda deltagaren från ett annat parti är Urban Ahlin (S). Trilaterala commission: som grundades 1973 av personer inom Council of foreign relations och Bilderberggruppen, som David Rockefeller och Henry Kissinger. Ledande personer ville diskutera i en informell miljö utan insyn från medier. Ahlin sitter i kommissionen sedan ett decennium. Peter Wallenberg är med. Carl Bildt angavs som officiell deltagare i fjol. Project for the new american century, PNAC: Amerikansk neokonservativ tankesmedja 1997–2006, finansierad främst av energi- och vapenindustrin. Vice president Dick Cheney ingick. PNAC sägs ligga bakom viktiga delar av utrikespolitiken under president George W Bush. Carl Bildt, Gunilla Carlsson och Urban Ahlin anges som bidragare till tankesmedjan på hemsidan. Aspen Institute: Amerikanskt institut som ska främja ”upplyst ledarskap”, finansierat av stiftelser som Carnegie corporation, Rockefeller brothers fund, Ford foundation. Ahlin anges som deltagare i Program on the world economy i år, Bildt uppges officiellt delta i Idea project 2011. European council on foreign relations: En EU-tankesmedja som Urban Ahlin var med att starta. Ahlin, Gunilla Carlsson och Carl Bildt ingår. Russia in united Europe: En EU-tankesmedja där Ahlin är medlem och även Bildt deltagit, bland annat som talare. German Marshall fund of United States: En amerikansk organisation för främjandet av relationer mellan Nordamerika och Europa. Ahlin sitter i organisationens expertpanel och Bildt förekommer i en informationsvideo på hemsidan. Council on foreign relations: Amerikansk organisation och tankesmedja där både Urban Ahlin och Carl Bildt figurerat.
Definitivt dags att bilda ett nytt socialdemokratiskt parti alltså. Det gamla har svikit allt det stod för en gång och alla de ideal partiet startades för att förverkliga. Idag för partiet precis den politik det en gång startades för att bekämpa, som jag sagt tidigare på denna blogg. Vilken belöning räknar Ahlin m.fl. i partitoppen med att få efter att de gjort sina insatser för USA i Sverige? Vi vet ju vad andra socialdemokrater har belönats med.
Detta är lika illa som om det gamla socialdemokratiska gardet under trettiotalet hade satt sig i organisationer startade av Hitler för främjandet av Det tusenåriga riket. USA kan idag inte sägas vara en demokratisk stat. Med alla de inskränkningar i yttrandefriheten, i rättssystemet mm som Bush och Obama har genomfört, samt i och med det faktum att de båda stora partierna i USA i praktiken ägs av de megarika eliterna i USA, är USA de facto en fascistisk/corporativistisk stat. Även om USA fortfarande kan bli värre, precis som Tyskland blev under trettiotalets gång, så är det illa nog redan nu.
Nu, liksom Hitler och hans anhang då, lyckas makten lura de flesta i Västvärlden med en ofantligt effektiv propaganda. Jag förstår idag hur det kunde komma sig att det tyska folket inte protesterade mot Hitler och inte gjorde något för att förhindra den katastrof han ledde in världen i.
Den som vill veta mer om de här organisationerna som Ahlin deltar i kan endera läsa om dem på nätet, eller läsa Mikael Nybergs bok Kapitalet.se som kom ut 2004 eller göra bådadera.
’Libya in chaos, divided as never before’ (Utlagd 18/10 2012)
Intervjuaren påpekar att Libyens regeringsmiliser beskjuter och håller staden Bani Walid under belägring. Beskjutning av den egna befolkningen var det som man beskyllde Ghadafi för, men som han inte gjorde – mer än i den lögnaktiga propagandan, och denna lögn lades dessutom till grund för FN:s beslut om överflygningszonen som resulterade i ett massivt bombande och dödande i Libyen. När nu den nya regeringen faktiskt gör precis detta, beskjuter sin egen befolkning – då säger Västvärlden inte ett pip om mänskliga rättigheter eller ingripande av humanitära skäl.
Vi vet, säger intervjuaren också, att Frankrike begärde 60% av Libyens olja som tack för att landet deltog i bombandet och störtandet av Ghadafi.
Huvudansvaret ligger hos dem som kom in landet för att stjäla Libyens olja, håller den intervjuade Ali al Kasa med om. Han förklarar vidare att han tillhör Warfallaklanen som omfattar 1,5 miljoner människor och därmed är Libyens största klan. Bani Walid är i hög utsträckning befolkad av medlemmar av denna klan, som alltså stödde Ghadafi under kriget.(*) Dessa måste av Väst ha betraktats som ett icke-folk, eftersom västpropagandan hävdade att ”Libyens folk” ville bli av med Ghadafi och måste befrias. Så titta noga på Ali i videon. Så ser en ”icke-människa ut”, om vi ska tro våra media.
Ali al Kaza tror vidare inte att de 500, som USA tydligen tänker skicka till Libyen för att återställa ordningen, kommer att ge landet fred och trygghet. De lyckades inte med 200.000 man i Irak, så hur ska de lyckas med 500 personer i Libyen? Han ser ingen annan framtid för Libyen just nu än fortsatt kaos. Media kommer inte att berätta emellertid, tror han, eftersom man försöker hävda att Väst lyckades i Libyen. Då vill man inte låtsas om att Libyen är samma misslyckande som Afghanistan och Irak.
Ytterligare en video om den pågående belägringen av Bani Walid:
Bani Walid: ”Centre of the new Libyan Revolution” (utlagd 19/10 2012)
Nu ska jag reda ut en av de saker som jag inte kände till i mitt förra inlägg, nämligen vem som är premiärminister respektive president i Libyen. Det visade sig, när jag började undersöka saken idag att Abu Shagur var premiärminister men att han avgick förra veckan för att han inte kunde sätta ihop en regering som kongressen godkände.(1)
Precis som det mesta som rör Libyen numer inte är av intresse för Västvärldens media, om det inte rör någon betydelsefull västerländsk person som den dödade diplomaten Christofer Stevens,(2) så sägs det väldigt lite i våra media om att Libyen just fått en ny premiärminister, nämligen en man vid namn Ali Zeidan.(3) Jag hittar inget om detta i våra större svenska tidningar, eller i andra västliga tidningar som New York Times, The Guardian, Los Angeles Times. Vill man veta lite mer om valet av Ali Zeidan får man läsa asiatiska tidningar. Han har valts, läser jag i sådana, med uppgiften att inom två veckor sätta ihop en ny regering som godkänns av kongressen.
Ali Zeidan är en för mig helt okänd person som jag förstås ville veta mer om. I Wikipedia läser jag att han är född 1950 och tjänade som diplomat i Indien under ambassadören Mohamed Yousef el-Magariaf, som idag är president i Libyen.(4) Vem som är president i Libyen har vi inte heller hört så mycket om i Sverige. I varje fall hade jag inte en aning om det.
Ali Zeidan lämnade en tjänst som libysk diplomat i Indien 1980 och tillbringade därefter trettio år i exil. 1981 var han, tillsammans med andra exillibyer, med och bildade National Front for the Salvation of Libya, NFSL.(5) Han verkade sedan i Geneve som förespråkare för mänskliga rättigheter i Libyen.(6) Vilka som avlönade honom där har jag inte lyckats få fram. För att kunna vara förespråkare för något behöver man ju pengar. Men man kan kanske ana med tanke på att Väst, och inte minst USA, velat bli av med Ghadafi och försökt att mörda honom ett flertal gånger under de senaste 40 åren, ända sedan han gjorde statskuppen i Libyen 1969 tillsammans med några andra lägre officerare.
I The Indian Express får vi veta att Ali Zeidan är nära lierad med Jibril. Han, liksom Jibril, läser jag, skaffade sig internationellt erkännande för det ledarskap de ådagalade genom stöttandet av de .sk. rebeller (7) som, fast det nämns inte i artikeln, med Natos hjälp lyckades störta Ghadafi och slutligen mörda honom.
Så har vi presidenten i Libyen, som heter Mohamed Yousef el-Magariaf, född 1940, som var ambassadör i Indien och där samarbetade med Ali Zeidan alltså. El-Magariaf var grundare och den förste ledaren av National Front for the Salvation of Libya (NFSL), en CIA-och Saudi-finansierad oppositionsgrupp. (Så där fick vi antagligen veta hur Zeidan försörjde sig. Han var ju också organisationens ledare en period, enligt Wikipedia.) 1984 var el-Magariaf aktiv i den grupp som försökte mörda Ghadafi, en attack som misslyckades. Han förde propaganda mot Ghadafi och dennes politiska system, Jamahirya och som det står i artikeln om honom:
Magariaf dedicated himself to overthrowing the Libyan Arab Jamahiriya with violence. The NFSL aimed to create disorder inside Libya by sabotage, provocation, and other methods.(8.)
(Min översättning: Magariaf hängav sig åt uppgiften att störta den libyska Jamahirya (min anm: Ghadaffis samhällssystem) med våld. NFSL syftade till att skapa kaos inne i Libyen med hjälp av sabotage, provocation och andra metoder.)
El-Magariaf återvände till Libyen efter inbördeskriget 2011 från USA som han i huvudsak hade bott i under de 30 åren i exil. Han leder nu National Front Party som fick tre mandat vid valet. Han förefaller verka för en sekulär liberal regim i Libyen Han är framför allt inställd på att arbeta med Libyens ekonomi. Till president valdes han 9/8 2012. Ali Zeidan, den nyvalde premiärministern var ju medlem i NTC, övergångsregeringen som godkändes av västmakterna ganska snart efter att upproret i Libyen hade startat. Jag gissar att även Magariaf var det, men sammansättningen av NTC hölls ju hemlig under kriget. Det var bara några få personer som framträdde, bl.a. Jibril och Jalil (9)
Mustafa Abdul Jalil var justitieminister, men en kritisk sådan, i Ghadafis regering och mannen som var högste ansvarige för tortyren av och dödsstraffet mot de bulgariska sjuksköterskor som anklagades för att medvetet ha smittat flera hundra barn med HIV, men som senare frigavs.(10) Han var dessutom en av dem som begärde inrättandet av den överflygningsförbudszon i Libyen som FN snart beslutade om. Han valdes att leda NTC i mars 2011.
I mars 2012, när det verkade som om Libyen skulle falla sönder, hotade Jalil att ta till våld mot dem som försökte dela Libyen. (Märkligt att ingen i Västvärlden reagerade mot detta hot! (11)) Jag hittar ingen redovisning för var Jalil placerats sedan valet och inte heller hittar jag någon uppgift om vilken funktion Jibril fyller just nu, eller om varför han inte blev premiärminister efter valet.
Jibril was instrumental in forming the NTC at the start of the uprising, believing that “there should be body talking to the world.” Neither Tunisian nor Egyptian rebels formed such an umbrella group. “That is why the revolution has been stolen in those countries early,” he says. But the transitional leaders failed to take the action they should have, he says, and were too exclusionary, coming up with laws that weren’t discussed. “People who started the rebellion felt excluded.” (12)
(Min översättning: Jibril var väsentlig för inrättandet av NTC under början av upproret. Han var av åsikten att ”det skulle finnas ett organ som talade med världen.” Varken de Tunisiska eller de egyptiska rebellerna bildade en paraplyorganisation. ”Det är därför revolutionen tidigt blev stulen i dessa länder,” säger han. Men övergångsledarna har misslyckats att vidta den åtgärd de borde ha vidtagit, säger han, och uteslöt för många och kom fram med lagar som inte hade diskuterats. ”Folk som startade upproret kände sig uteslutna.”)
Här har den amerikaniserade Jibril dirigerat Al Jazeera, (13) och tillsammans med en annan amerikaniserad libyer, Magariaf, samt tillsammans med Jalil, som inte talar engelska dock, samarbetat med CIA och Nato för att få till stånd revolutionen i Libyen och bli godkända som regering i Libyen redan innan den gamla regimen hade störtats. Detta och inrättandet av en ny centralbank bara några veckor efter att upproret hade startat visar tydligt att upproret i Libyen var välplanerat, och inte planerat av de unga skjutglada islamister som for runt och skjöt i luften från sina picuper, så man kan verkligen undra vilka som fått sin revolution stulen – och av vilka?
Överhuvudtaget verkar det vara gott om styrande i Libyen som har bott årtionden i USA, somliga med examina därifrån dessutom. Bland andra kan en av preimärministrarna i NTC, Abdurrahim El-Keib nämnas. Han lämnade Libyen 1976, blev strax därefter medlem i den libyska oppositionen och bodde och arbetade i USA fram tills han återvände för att delta i NTC. Ali Tarhouni, som var oljeminister-och finansminister och även premiärminister i NTC en period, flydde från Libyen 1973 (fråntogs sitt medborgarskap och dömdes i sin frånvaro till döden enl Wikipedia, men orsaken till detta nämns inte) och flyttade då till USA där han tog flera akademiska examina och undervisade vid University of Washington. (14)
Sen får vi se hur länge det dröjer innan vi ser omgrupperingar i Libyens nya ledarskikt.
Nato bombade Libyen under mer än ett halvår och kriget mot Libyen tog mellan 50 och 70.000 liv och förstörde stora och viktiga delar av den libyska infrastrukturen. Antar att västmakternas ledare ansåg att det var ett pris värt att betala (för det libyska folket) för att få Ghadafi mördad.
Sen då? Ja när Ghadafi var undanröjd blev det nästan dödstyst om Libyen i Sverige. Det hela var som en dålig Hollywoodfilm. Först action, en massa bombande, skjutande och mördande, det goda mot det onda. Så lyckades de goda döda skurken till slut och därmed var filmen slut, alla lyckliga och glada därefter – som man ska anta när man ser sådana filmer.
Det skrevs några notiser här och där och på radion fick vi höra om det ”lyckade” valet i Libyen i våras, ett val som inte med bästa vilja i världen kan betraktas som ett demokratiskt sådant.(1) Därefter ingenting om tillståndet i Libyen. Ingenting i stort sett om alla de beväpnade miliser som härjar i landet, som fängslar, torterar och skjuter människor som det behagar dem. Väldigt lite om vilken regering som bildades efter valet, bara att Jibril hade vunnit valet, den fd. ekonomiministern i Ghadafis regering och medlemmen i NTC, övergångsregeringen, som Västmakterna godkände som Libyens legitima regering. Jibril var mannen som hade utbildats i USA och bott och arbetat där under många år, men sedan ingenting om att det inte blev han som valdes till president (eller preminärminister, vilket det nu är?) utan en helt annan person vid namn Mustafa Abu Shagur (ibland stavat Abushagur).(2)
Vi fick lite information om att östra delen, den del där oljan finns, hade dragit sig ur Libyen och bildat en egen islamisk stat (i den del av Libyen som kallats Cyrenaica) med namnet Barca med en brorson till den gamle kung Idris som galjonsfigur eller ledare. Kung Idris blev tillsatt som Kung i Libyen av Storbritannien när Libyen blev självständigt 1951. Ingenting eller väldigt lite om hur denna utbrytarstat styrs, eller om det ens blev en riktig sådan men Wikipedia påstår att Cyrenaica fortfarande lyder under Libyens regering och inte har erhållit självständighet (3)). Ingenting om att Libyen i praktiken saknar en samlad regering med kontroll över hela landet. (4)(15) Att det finns en regering som har kontroll över sitt territorium, brukar anses vara ett villkor för att man ska erkänna staten och/eller regimens legitimitet. Detta var förstås inte heller fallet när USA/Nato i ilfart beslutade sig för att godkänna NTC som Libyens legitima regering redan ett halvår innan Ghadafi hade mördats, mot all internationell praxis alltså.
För några veckor sedan hände något som var värt stora rubriker dock. Den amerikanske ambassadören Christofer Stevens, som befann sig i Benghazi, mördades liksom några CIA-personer, i vad som först påstods vara en tråkig effekt av spontana demonstrationer mot en amerikansk film om Muhammed (5) men som senare visat sig vara en välplanerad attack på Stevens tillhåll, som också inhyste ett trettiotal CIA-män. Dessutom fick vi veta att det överhuvudtaget inte hade varit några demonstrationer i Benghazi, av den typen vi såg i andra muslimska länder.(6) Hilary Clinton verkade förbluffad över att människor som USA hade hjälpt begick ett sådant brott mot Stevens.(7)
Därefter nästan dödstyst om Libyen igen. De flesta som följt händelserna i Libyen har naturligtvis förväntat sig rapporter för länge sen om hur lyckliga och befriade libyer började bygga upp det som raserades med bombningarna och hur de började organisera sig i fackföreningar, som somliga menade skulle bli effekten av att de äntligen blev av med diktatorn Ghadafi. Det fanns ju pengar. Väst hade frusit enorma rikedomar som man påstod tillhörde Ghadafi men egentligen var det libyska folkets pengar, så medel till uppbyggnaden borde inte ha varit något problem. (8.) Men vi har ingenting fått veta om hur det gick i Libyen, ingenting om vart de frusna pengarna tog vägen i slutänden (9) Vi vet att upprorsmännen i Libyen, med Jalil och Jibril (10) i spetsen för NTC, såg till att inrätta en ny riksbank, med kopplingar till IMF, bara några veckor efter att upproret hade brutit ut, ett i sig märkligt drag. (11)
Och IMF säger nu att det mesta av Libyens frusna tillgångar släpptes 16/12 2011 (12) och vad det verkar är det i stort sett IMF som styr Libyens ekonomi nu med årliga kontroller av ekonomin och rekommendationer om hur ekonomin ska skötas och vilka åtgärder Libyen ska vidta. IMF trycker på vikten att stödja privata industrier och att skapa sådana incitament att dessa anställer människor.(13)
Idag kommer i alla fall nya rapporter från situationen i Libyen, nämligen om en belägring av staden Bani Walid, där människor tydligen svälter och törstar och där det saknas läkemedel just nu därför att vägarna till staden har stängts av och staden utsatts för en blockad och beskjutning sedan någon vecka – minst. Det är Misratamilisen m.fl. miliser. som bekrigar människorna i Bani Waild. Orsaken sägs vara att en massa Ghadafianhängare fortfarande bor i staden och att dessa hade fängslat och torterat Omran Shaban. Han var mannen som påstods ha hittat och skjutit Ghadafi.(14) Han frigavs så måningom och fraktades illa tilltygad till Frankrike för vård men dog senare. Nu krävde den nya demokratiska regeringen i Libyen att Bani Walid skulle lämna ut dem som fängslade och torterade/mördade Omran Shaban. Stadens styrande vägrade att lämna ut de skyldiga varvid den valda demokratiska regeringen började bekriga Bani Walid och skjuta på sin egen befolkning. (15)
Bani Walid är befolkad av Warfallaklanen, (16) Libyens största klan som omfattar omkring 1,5 miljoner människor och som stred på Ghadafis sida i kriget. Denna stad bekrigas nu av framför allt Misrata-milisen, som i det här sammanhanget kallas säkerhetsstyrkor fast regeringen knappast torde ha kontroll över dem.
Här kan vi konstatera att om det är sant att invånarna i Bani Walid fortfarande är Ghadafilojala, så handlade Natos krig mot Libyen och mot Ghadafi inte om att befria ”det libyska folket” utan om att kriga på en sida i vad som var dömt att utvecklas till ett inbördeskrig när ena sidan beväpnades och uppmuntrades att gå till attack. Det var inte så saken framställdes då det hände dock. Då fick vi i Sverige inte höra ett enda ljud om att det fanns en stor grupp libyer som inte ville avsätta Ghadafi. Då var han hatad av ”det libyska folket” och hotade hela detta folk. Idag ser vi hur en stor del av detta folk utsätts för bombattacker från en annan del av samma folk och hur de agerar helt i strid mot internationella lagar. Dessutom får vi nu se hur USA/Nato/Saudi/Qatar inte är minsta intresserade av att ingripa mot dem som bombar ihjäl människor, som ju hela Nato-insatsen påstods vara till för att förebygga då det lögnaktigt, som visade sig senare, (17) påstods att Ghadafi bombade sin egen befolkning.
Detta visar att vi, via våra media och inte minst via radio och TV, serverades allvarligt lögnaktig propaganda. Någon borde ha fattat misstankar när de s.k. rebellerna i Libyen ganska direkt for omkring på sina beväpnade picuplastbilar med den gamla Kung Idrisflaggan i topp och vrålade Allahu Akhbar. Kung Idris var den person som tillsattes i Libyen av Västmakterna när Libyen fick sin självständighet och som i huvudsak hade som uppgift att värna om Västmakternas intressen i Libyen. På den tiden han styrde Libyen var landet ett av världens fattigaste länder, något som ändrades radikalt sedan Ghadafi och några andra militärer hade avsatt honom i en oblodig statskupp 1969 varefter gruppen nationaliserade oljan och stängde ner den amerikanska militärbasen i Libyen. Sedan dess, med kortare avbrott, har Ghadafi varit ett hatobjekt för Västmakternas ekonomiska och politiska eliter och därmed också i våra media.
De flesta av oss har väl hört hur hemsk Ghadafi var. Däremot får få av oss höra hur hemska de s.k. rebellerna i Libyen var – och är, redan från dag tre av upproret, då de började skjuta och hänga poliser och framför allt döda svarta människor, en del på hemska sätt, och sedan fortsatte med både mördande och toterande av svarta och meningsmotståndare. Men det är klart, eftersom även USA sysslar med tortyr så måste vi förstå detta som att tortyr är fullt acceptabelt, även för våra svenska politiker, så länge det är USA:s fiender som utsätts för sådan men totalt oacceptabelt när folk som USA stödjer utsätts. Vi mer normala människor brukar anse att tortyr är absolut oacceptabelt oavsett vem som torteras. Men världens ledare är långt från normala.
USA/Natos, och därmed också svenska politikers, humanitet visar sig alltså bara omfatta en del av det libyska folket och ingalunda hela befolkningen, som man försökte och sannolikt också lyckades få de flesta av oss i Västvärlden att tro. Den omfattar bara dem som är beredda att regera sina stater i enlighet med amerikanska önskemål, dem som är beredda att sälja ut sina länders naturresurser till de multinationella företag (som inte är, som man säger numer, resursnationalistiska) som ju ofta är amerikansk, engelsk- eller franskägda. Inte så få av dessa personer är i praktiken naturaliserade amerikaner sedan decennier, som Jibril exempelvis.
Man ska nog vara journalist för att inte förstå att ingen politisk ledare som saknar allt stöd i befolkningen kan hålla sig kvar vid makten, och om de lyckas göra det så länge som Ghadafi gjorde, trots sådana odds emot sig som Natos bombplan och samordnande CIA/MI6-förband på marken samt en hel del libyska kämpar plus inhyrda legoknektar från andra arabländer, då saknar denne ledare inte stöd bland folket. Detsamma gäller Syrien idag. Bashar Al Assad hade varit avsatt efter någon vecka av demonstrationer mot honom om han inte hade haft ett ganska massivt stöd bland det syriska folket och i värnpliktsarmén i landet. Men nu ser det ut som om USA/Nato anser att vi alla är tillräckligt indoktrinerade i föreställningen att hela det syriska folket inget högre önskar än att bli av med Bashar Al Assad då allt tyder på att USA/Nato m.fl. drar ihop till ett stort anfall på det syriska folket, både via Turkiet och via Jordanien (18 och eventuellt även från Israels sida.
/Kerstin
PS: Endera är journalister djupt okunniga och naiva, eller så är det köpta och korrupta. Någon annan förklaring till de lögner de serverar oss i media finns inte.
Hör just att årets fredspris har tilldelats EU för att organisationen bevarat freden i Europa under 60 år. Fredspriskommittén i Norge anser kanske att f.d. Jugoslavien inte ligger i Europa och bortser från alla de andra krig som EU, genom sin och USA:s gemensamma krigsmakt Nato, har bidragit till att dra- och hålla igång.
Ovanpå detta val, som är lika skandalöst som fredspriset till Barack Obama för några år sen, går vår egen statsminister ut och vill att vi svenskar ska ta åt oss lite av äran för priset eftersom, som han uttrycker saken i lunchekot:
….. vi är med och aktivt skapar fred i vår tid. (1)
Den stackarn vet tydligen inte alls var uttrycket ”fred i vår tid” står för. Det har använts som ren satir i femito år, av dem som kan Europas 1900-talshistoria. Dessa ”bevingade” ord uttalades av Neville Chamberlain när han kom hem till England efterfyrmaktskonferensen i München 1938 och hade accepterat att Hitler införlivade Sudetenland, en del av Tjeckoslovakien, i sitt tredje rike och då Chamberlain trodde att man därmed hade avvärjt ett krig i Europa – inom ett halvår hade andra världskriget brutit ut.
För den kunnige betyder alltså uttrycket ”fred i vår tid” det rakt motsatta mot vad det verkar betyda, fred och vad Reinfeldt tycks tro att det betyder, utan att Europa bäddade för krig – igen.
Bara att hoppas att Reinfeldt inte får lika fel som Chamberlain alltså. Just nu ser det ganska illa ut dock.
/Kerstin
Länkar:
1) Ekot kl 13.00 12/10 2012
– Obama’s War Record, Jack A. Smith, Countercurrents.org 14/10 2012 (Detta är vad Smith berättar om Barack Obama, en tidigare fredpristagare, knappast en man som förtjänat priset: He extended Bush’s wars to Pakistan, Yemen, Somalia, Libya and elsewhere while greatly expanding the war in Afghanistan, hiking the military budget, encouraging the growth of militarism in U.S. society by repeatedly heaping excessive praise on the armed forces, and tightening the military encirclement of China. Summing up some of his military accomplishments a few months ago, Obama declared: ”We’ve succeeded in defending our nation, taking the fight to our enemies, reducing the number of Americans in harm’s way, and we’ve restored America’s global leadership. That makes us safer and it makes us stronger. And that’s an achievement that every American — especially those Americans who are proud to wear the uniform of the United States Armed Forces — should take great pride in.”)
