Hyckleriet från Västmakterna, med USA som ledare, är ofattbart för oss vanliga dödliga. Deras lögner och deras dubbelmoral fungerar, om det nu fungerar fortfarande, bara på grund av att vanliga hederliga människor inte kan föreställa sig att politiker kan ljuga så enormt och vara så totalt okänsliga och barbariska vad gäller vanliga människors liv. Goebbels uttryckte detta väl när han menade att skulle man, som politiker/ledare, ljuga skulle man göra det så rejält att ingen trodde att någon var förmögen att föra fram sådana gigantiska lögner.
’West biased towards Syria conflict'(utlagd 5/7 2012)
Läser man runt lite på engelskspråkiga sidor finner man dock att ganska många av dem som kommenterar inte sväljer de här lögnerna längre trots det enorma propagandapådraget i Västvärldens media.
Här är en annan bild, än den propagandabild vi fick läsa i våra media, av hur det började i Libyen:
Libyan Crisis: Events, Causes and Facts (Documentary utlagd 13/11 2011)
Ja, så minns vi ju, åtminstone ganska många av oss, hur det var med de där massförstörelsevapnen som Saddam Hussein i Irak inte hade, men som USA påstod att han hade och som låg till grund för attacken på Irak och för att bomba Irak sönder och samman.
Enligt bloggen Friends of Syria, har Hillary Klinton hotat Ryssland och Kina för deras stöd till Assad i Syrien:
“I do not believe that Russia and China are paying any price at all – nothing at all – for standing up on behalf of the Assad regime. The only way that will change is if every nation represented here directly and urgently makes it clear that Russia and China will pay a price,” Clinton warned. (1)
Så talar maktens kreatur, för att travestera Olof Palme.
Vad ger USA rätten att bestämma vad Ryssland och Kina ska tycka? Vad, förutom en stark militär (= rätten sitter i svärdseggen), ger USA rätten att bestämma allt i hela världen och försöka bygga om den enligt sina egna speciella önskemål? USA har knappast moralen på sin sida i det man gör mot många stater runtom i världen, inte ens vad gäller lagar man stiftar mot sina egna medborgare numer. (2)
Tillägg 7/7 kl 00.15
Läser på CNN:s nyhetssida att Amnesty hävdar att det är den syriska armén som står för det mesta av våldet i Syrien. (3) Undrar sååå hur denna numer så otillförlitliga organisation vet detta? På samma sätt kanske som den kände till och spred lögnerna om Ghadafis svarta legosoldater, som ledde till förfärliga massakrer på svarta, utförda av de USA/Nato-stödda frihetsälskande och demokratiivrande ”rebellerna” under Libyenkriget, och som fortfarande gör tillvaron mycket osäker för svarta i Libyen, ja till ett rent helvete för somliga av dem:
The Gaddafi Mercenaries and the Division of Africa
Amnesty International är alltså medskyldigt till att dessa människor mördades, bara på grund av deras hudfärg, och utan att någon var intresserad av att rädda dem. Organisationen har därmed inte mycket trovärdighet längre, i varje fall inte i mina ögon. Organisationen har uppenbarligen blivit som vilken som helst av alla de USA-styrda NGO:er som går USA:s ärenden runtom i världen. I synnerhet kan man misstänka det som ledaren för amerikanska Amnesty, Suzanne Nossel, har mycket täta band med den amerikanska regeringen, som exempelvis denna:
Most recently, she served as Deputy Assistant Secretary for International Organizations at the U.S. Department of State, where she was responsible for multilateral human rights, humanitarian affairs, women’s issues, public diplomacy, press and Congressional relations. At the State Department, Nossel played a leading role in U.S. engagement at the U.N. (4)
Hon har således arbetat både för det amerikanska utrikesdepartementet och FN, som båda spred falsk propaganda om Libyen och nu gör samma sak om Syrien.
2) Ron Paul NDAA Shut Up.You Don’t Get a Lawyer”(utlagd 18/1 2012)
2) Hedges: ”No Outcry Within Media” on NDAA (utlagd 2/4 2012)
Obama’s U.S. Citizen Assasination Hit List (utlagd 29/6 2012)
En stat med sådan lagstiftning kan inte kallas för en demokrati. Vad ska vi kalla den istället? Jag vet vad jag kallar den nämligen vad hela min utbildning har lärt mig att kalla stater med sådana lagar.
Våra media beskyller Bashar al Assad, direkt och/eller indirekt för att ha:
– skjutit hejdlöst på ”sitt folk”, på demonstranter
– skjutit ihjäl massor av syriska poliser och militärer
– bombat sönder sina säkerhetscentraler och därvid dödat många av sina säkerhetsmän
– bombat ihjäl ett antal utländska journalister
– skjutit på begravningsföljen
– bombat sönder delar av Syriens infrastruktur, oljeledningar mm
– anställt massakrer, skjutit och skurit halsarna av flera hundra av sina anhängare (bl. i Houla), däribland många kvinnor och barn
– använt barn som mänskliga sköldar (satt dem på tanks tydligen, bundit fast dem där eller?)
– skjutit ner ett alldeles fredligt turkiskt plan som flög långt ute över internationellt vatten
– bombat sönder en TV-station, som stött honom, och dödat flera av journalisterna där
Al Assad är, förstår vi förstås, fast besluten att se till att USA/Nato angriper och ockuperar Syrien, dödar honom och tillsätter en ”demokratisk” USA-vänliga regering istället, som NTC i Libyen.
På senare tid får vi dock veta att ”rebellerna” i Syrien också använder en del våld, fast vi förstår ju att de bara försvarar sig mot Assads hemska våld, som pågått mer än ett år nu.
Vem tror på denna bild?
/Kerstin
Tillägg 29/6 kl 23.35:
Nedan en video från ett inlägg i FN av den syriske FN-ambassadören Bashar al-Jaafari, där han bl.a sade att:
”We have witnessed launching satellite channels directed to the Syrian people, which disseminate extremist religious views that instigate terrorism, killing and sectarian sedition, supported by extremist groups and countries, ”said al-Jaafari, adding ”It is a such a odd contradiction that the broadcast of the Syrian channels is blocked according to an AL decision, not to mention the unilateral sanctions that the EU imposed of the Syrian General Organization of the Radio& Television.”
(min översättning:'”Vi har sett satellitsändningar riktade till det syriska folket, som sprider extermisternas religiösa uppfattningar, som uppviglar till terrorism, dödande och den sekterism som stöds av extremistiska grupper och stater, ”sade al-Jaafari, och tillade ” Det ligger en underlig motsägelse i att de syriska kanalerna är blockerade i enlighet med ett AL-beslut (min anm: AL troligen = Arab League), för att inte tala om de unilaterala sanktioner som EU utsätter den syriska allmänna radio- och televisionsorganisationen för.” /Talet kan läsas häroch ses nedan.)
Double standard even in terror _ Jafari, (28/6 2012)
Sedan kan vi ta del av några kristna synpunkter på vad som händer i Syrien:
Man trodde ju att USA/Nato-hyckleriet ändå hade vissa gränser men nu kan vi konstatera att så är det inte. Det finns ingen som helst hejd på hur mycket man kan ljuga, hyckla och mörda för att uppnå sina egna syften, att framför allt behärska alla stater i världen som ligger på lager av olja eller ställer sig utanför IMF:s inflytande. (1)
Här har Turkiet under mer än ett år tillåtit mängder av legoknektar, från olika delar av Arabvärlden, att använda Turkiet som bas för anfall in i Syrien och för mordräder där, vilket inte längre ens är någon hemlighet.(2) Dessutom har Turkiet tillåtit att dess territorium fungerar som transitland för vapen till den s.k. oppositionen i Syrien. Här har Västmakterna dessutom hotat Bashar al Assad under samma period och krävt hans avgång.(3) Vidare bekostar och bedriver USA samordning av kriget mot Syrien från turkiskt territorium och sannolikt även inifrån Syrien (2) och de fientliga handlingarna mot Syrien trappas hela tiden upp. Ovanpå detta bedriver USA/Nato m.fl ekonomisk krigföring mot Syrien.
Till slut skjuter Syrien ner ett turkiskt stridsplan som av allt att döma flög över syriskt territorium. Då går dansken Rasmussen, Natos ”hedervärde” generalsekreterare, ut och bräker fram ett fördömande av Syrien, med spelad indignation, och kallar nerskjutningen för en totalt oacceptabel krigshandling.(4)
Man tror inte det är sant.
/Kerstin
Tillägg kl. 13.15:
Så har då det hänt som Thierry Meissan förutspådde för någon vecka sen, (5) Nato har sett till att sabotera syriska TV-sändningar genom att spränga en tevestation och döda flera journalister och därmed satt igång den stora psykologiska krigföringen /PsyOps/ (6).
Tillägg 2 kl 17.55
Nu ska man lägga märke till hur demoniseringen av Kina tar fart (Ekot igår, med rapporter om en hemsk tvångsabort, och idag med rapport om en familj som tvingas flytta från sitt hus), givetvis för att även Kina motsätter sig en rejäl attack på Syrien, med FN:s godkännande. Mitt påpekande här innerbär inte att jag anser att Kina är någon idealstat eller aldrig gör fel, det handlar istället om NÄR USA/Nato bestämmer sig för att demonisera en annan stats ledare. Inte om de har anledning att göra det. Det är ju nämligen så att FN/US/Nato inte demoniserar de diktatorer och mördarregimer som lyder Washingtons order.
Under tiden avskaffar EU de sista resterna av demokrati och folkens möjlighet att påverka sina regeringars politik. Det är skillnad på vad som är demokrati i USA och i övriga Nato-länder och vad man i retoriken kräver av stater som man vill dominera och vars resurser man vill lägga vantarna på.
Tillägg 3 29/6 kl. 13.50 2012:
Igår fick vi från SR höra att Uigurer i Sverige bevakas från Kina. (7) Vad får vi veta om Kinas illdåd idag tro?
Här, i ett mycket kort inlägg, säger Mc Cain att USA försåg ”rebellerna” i Libyen med vapen. Så den saken behöver man inte diskutera längre. Nu handlar det alltså bara om hur länge det dröjer innan man erkänner att man också bekostat den syriska oppositionens vapen och kamp.
McCain Claims U.S. Armed Libya Rebels To Make Case For Arming Syrians (utlagd 15/6 2012)
Det är ju möjligt, även om man har svårt att tro det, att USA inte direkt bidrar med pengar och folk till ”den Fria syriska armén”, som den så förförande kallas, de där som genomförde det ”fria” dådet i Houla, massakern alltså, vilket verkar helt klart idag.
Undrar förresten varför det är så svårt att få information från och om Libyen idag, hur det ser ut där nu, vad som händer. Nu härskar ju friheten i Libyen så journalister borde ju forsa in i landet för att beskriva hur det byggs upp igen och hur demokratin segrat. Men nej, det är nästan dödstyst om Libyen. Det är också ganska tyst i våra media om vad som händer i Irak numer, där det under alla de 10 år som kriget pågått där, har förekommit täta bombattentat mot den amerikanska militären, varför denna skjutit först och dessutom struntat i att fråga efteråt, men man har i våra media bara fått höra om attentat som tagit irakiska liv.
/Kerstin
Tillägg kl 17.30:
Hörde för någon timme sen på nyheterna att FN-observatörerna i Syrien ger upp då uppdraget blivit för riskabelt. Det kan betyda att attacken mot Syrien är nära förestående. Arma syrier. (2) Undrar så vad Ryssland gör om/när USA/Nato början sin invasion i Syrien. Detta är utan tvekan den farligaste situation som Västvärlden, framför allt Europa, befunnit sig i sedan andra världskriget.
Tillägg 17/5 2012 kl. 01.15 Läser nu att :”The Washington Postpublished an editorial Saturday condemning “illusions that the bloodshed in Syria could be stopped by United Nations diplomats”, (3) precis som om bombningarna av Libyen har stoppat våldet och skapat lugn och ordning i Libyen. Det var bara någon vecka sedan amerikanska konsulatet i Benghazi attackerades med en bomb. Eller som om USA:s militära intervention i Irak gjort det, för att inte tala om interventionen i Afghanistan.
Däremot har USA alltid vägrat att ens försöka skapa lugn och ordning med hjälp av diplomati och förnuftiga åtgärder, vilket visar att man vill ha krig och vill döda en massa människor och förstöra andra länder. Man vägrade i Libyen, där Ghadafi föreslog ett allmänt val med internationella observatörer, men se det passade inte krigarna, som förstås gjorde som USA/Nato begärde. Assad har dels ordnat en omröstning om en ny författning där majoriteten röstade för densamma. Dessutom hölls det allmänna val i Syrien i början av maj, där drygt 60% deltog, trots att de som röstade gjorde det under hot, från den våldsutövande oppositionen, och trots att oppositionen rekommenderade sina anhängare att inte rösta, även den fredliga oppositionen gjorde det.
Assad vann valet. Detta val har av USA betecknats som en fars för att det inte går att ha ett val under de syriska omständigheterna. Men när man tänker gå till val i Libyen nu då säger inte USA att detta är en fars. I Libyen där det fortfarande råder åtminstone ett lågintensivt inbördeskrig med ett antal olika miliser som vägrar lägga ifrån sig vapnen, som krigar mot varandra och som fängslar och torterar människor utan minsta antydan till rättsprocesser, där NTC inte har minsta kontroll över landet, (4) och där ingen som stött Ghadafi skulle få ställa upp. (Ingen skulle ens få säga något positivt om Ghadafi och hans tid utan att åka i fängelse, men högsta domstolen, läser jag just, har upphävt denna lag.(5) Måhända har USA utövat viss diplomati här. Man kanske kan – om man vill, men innan Ghadaffi lynchats till döds ville man inte och nu vill man inte i Syrien?) Om det kommande valet i Libyen säger USA/Nato alltså inte att det inte går att anordna ett fritt demokratiskt val i ett land som befinner sig i sönderfall. Logiken är inte imponerande, men man räknar förstås med att Västvärldens medborgare (eller kunder kanske) inte förmår tänka en klar tanke. Gör de det?
Dessutom ljuger USA vidare, i gammal god stil. Man har ju rutin på den saken sedan sådär en 100 år tillbaka. (5)
Det kan komma fler länkar här framöver. Rekommenderar dessutom Syrienblogg, som oförtröttligt plockar fram artiklar om Syrien och om vad som händer där.
När USA vill ta över i ett land och avsätta dess regering, som man ofta vill från det hållet, så är gången alltid nästan exakt likadan, sedan beror det bara på händelseutvecklingen om samtliga nedanstående punkter behöver genomföras. Ibland har USA lyckats redan tidigt i schemat ibland har man fått gå igenom alla planens punkter.
Så här ser den övergripande planen ut:
1: Demonisera landets ledare. Ljug gärna om dem och berätta om hemska illdåd (- som de nästan aldrig har begått).
2: Skapa kaos i landet, med hjälp av NED-utbildade och NED-finansierade NGO:er som organiserar stora demonstrationer, (och med hjälp av missnöjda, ofta rikare personer eftersom det oftast är länder med socialistiska drag som attackeras av USA).
3: Se till att de få stora nyhetsbyråerna har ”rätt nyhetsmaterial” att skicka ut över världen. (Det är alltid vad som kommer ut först som får mest genomslagskraft.)
4: Hyr, vidtala ett antal regimkritiker eller skicka in ett antal prickskyttar utifrån att skjuta på människorna i de demonstrationer som dessa NGO:er organiserar. (Därmed ingriper förstås polis och militär, eftersom inget lands ansvariga sitter passiva och ser på hur beväpnade män terroriserar och skjuter på deras befolkningar.)
5: Anklaga landets ledare för att skjuta på sin egen befolkning, dvs det som de anlitade prickskyttarna gör.
6: Skicka in fler legosoldater att skjuta och terrorisera folk och skyll på regimen.
7) Genomför/beordra internationella ekonomiska sanktioner mot landet ifråga. Håll grytan kokande i landet.
8: Försök få FN att godkänna en intervention
9) Stäng av landets inre kommunikationsnät om möjligt och överskölj det angripna landets invånare med förvirrande och lögnaktig propaganda (s.k. PsyOps).
10) Attackera slutligen landet ifråga militärt, se till att ledarna försvinner, flyr eller mördas.
Vi som varit med några år har sett detta skeende upprepas gång på gång. Vi har också konstaterat att det inte alltid har gått som USA tänkt sig, ja egentligen oftast inte gör det. Inte sällan får de en mycket värre regim på halsen, eller en befolkning som hatar USA och den USA:tillsatta regering de fått, och som med gerillakrig och terrorism försöker sabotera USA:s övertagande av landets resurser, som det nästan alltid handlar om.
I Venezuela misslyckades man då armén var lojal mot Chavez. (1)
Irak blev aldrig det demokratiska mönsterland som man tänkte sig, eller i varje fall påstod att man tänkte sig. Där råder fortfarande närmast inbördeskrig, laglöshet och desorganisation är regel.(1b)
Afghanistan är fortfarande ett träsk, inte minst för de västerländska soldater som är där. Dessa vet aldrig vilka som är vänner eller fiender och råkar ständigt ut för bakhåll och bombattentat.
I Libyen har man skapat sönderfall, totalt kaos och fullständig rättslöshet för människorna. Häromdagen rapporterades det att den engelske ambassadören attackerades(1) och för någon vecka sedan att den amerikanska consulatet drabbades av ett bombattentat.(2)
Allting talar för att Syrien blir ett rent helvete för många fler människor och att det för med sig mycket mer oroligheter i MÖ, kanske i hela världen, om USA/Nato får till en militär attack till slut och lyckas avsätta/mörda Bashar al-Assad.
Av allt detta kan vi sluta oss till att endera är USA:s strateger, militärer och politiska eliter fullkomliga dårfinkar eller så är det krig och elände som är själva målsättningen för amerikansk utrikespolitik, kanske för att berika det militärindustriella komplexet. Just nu tycks USA vara berett att sätta igång ett riktigt storkrig med Ryssland. Somligt tyder dock just nu på att amerikansk militär är förnuftigare än den politiska ledningen, som jag återkommer till nedan, eller om det är den ekonomiska som bestämmer politiken kanske.
Den lättillgängliga informationen säger att Assad skjuter och mördar sin befolkning av hjärtans lust, eftersom han är en sådan galning och nu får vi dessutom höra att gangsterlandet (punkt 1 ovan) förser Assads regim med vapen (som om inte Väst och USA förser våldsverkarna i Syrien, som delvis består av inhyrda legokrigare, med sådana(3)). Den mer svårtillgängliga informationen, som man kan finna på nätet och i enstaka engelskspråkiga tidningar, om man inte bara läser de stora media eller lyssnar på de dominerande TV-kanalerna alltså, säger något helt annat. Den säger att USA redan för många år sen beslutade sig för att ”ta ner” regimerna i Libyen, Libanon, Syrien, Iran och Somalia och att det är USA med vasaller som initierat de här upproren som kostar så många människor livet.(4) Den säger att USA satt planen, som jag inleder med ovan, i verket i samtliga dessa stater, även om de kommit olika långt i olika länder och ännu inte förverkligat samtliga punkter i planen i alla dessa länder. Till dessa länder kan vi dag foga Ryssland och Kina, som båda hotar USA:s hegemoni och där man tydligt är igång med de första punkterna.
Ryssland har sagt ifrån vad gäller Syrien, att man definitivt inte är beredd att acceptera militära ingrepp där. Eftersom Rysslands ledare har de amerikanska principerna för ”nertagning” av andra länders regeringar helt klar för sig samt vet att vad gäller Ryssland har USA redan iscensatt de tre första punkterna i planen. NED, den amerikanska kongressens organ för psykologisk krigföring i andra länder, fast den presenteras som en demokratiivrande organisation, (5) har och betalar över 50 s.k. NGO:er, aktivistgrupper, i Ryssland, som sysslar med att samla människor för protester mot den ryska regeringen. Dessutom kan vi dagligen läsa om den hemska diktatorn Putin.
Just nu organiserar regimkritiska personer stora demonstrationer i Ryssland igen mot det senaste valresultatet och hävdar att Putin vann på grund av valfusk. Ingenting tyder dock på att ett så allvarligt valfusk, att det påverkade utgången av valet, ägde rum. Även om det kan ha förekommit en del oegentligheten (som det för övrigt också tycks göra i svenska val och definitivt i de amerikanska), så stämmer valresultatet ändå ganska väl med opinionsundersökningar före det ryska valet.(6) Det är nog en inte alltför vild gissning att syftet med dessa protester just nu är att mjuka upp och hota Ryssland att acceptera en FN-resolution mot Syrien eller att åtminstone hålla ledningen i Ryssland upptagen med annat. Rysslands ledare tycks därmed ha nått ett stadium där man säger, vad gäller Syrien: Hit men inte längre, bättre att sätta hårt mot hårt nu så kan man kanske undvika att behöva ta en värre strid senare. (7) Jag tror alltså att det för Rysslands del inte enbart handlar om att försvara den ryska marinbasen i Syrien. En sak är klar nu dock, det pågår rena chickenracet mellan USA å ena sidan och Ryssland/Kina å den andra.
RT, som ofta intervjuar personer som vi aldrig får höra talas om i Sverige eller i Västmedia, har intervjuat Lawrence Freeman från Executive Intelligence Weekly om en rapport som skrivits av Pentagon. Intressant är att amerikansk militär tycks skeptisk till de amerikanska utrikespolitiska äventyren. Rapporten slår fast att de amerikanska soldaterna är illa rustade att ta itu med situationerna som uppstår när en regim väl är avsatt. Det får man ju hålla med om. Man kan knappast påstå att det är ett framgångsrecept att skjuta vilt omkring sig, slå in dörrar hos civila nattetid och skjuta alla eller en del av husens invånare, att pinka på dödade kroppar i de stater man invaderar, eller att skratta åt dem man dödat. Så här säger Freeman om Pentagonrapporten:
….General Dempsey, the Chairman of the Joint Chiefs of Staff, has opposed a military intervention into Syria, into Iran precisely for this reason. That once you start these kinds of interventions, especially in those countries, you’re going past a point of simple combat. You’re threatening the danger of nuclear war. Because President Putin and others have made very clear they will not agree to a UN Security Council [resolution] for such intervention. The military right now is saying ‘NO, NO, NO! Don’t stick us in another one of these situations, we don’t want this, and if you do, this thing could escalate to an actual nuclear war, and we’re opposed to this.’ So I would say that the military right now is probably more sane and more thoughtful in defending the interests of the United States than President Obama is at this moment. (8)
(Min översättning: …General Dempsey, ordförande i gruppen för stabscheferna (i USA: min anm.) har opponerat sig mot en intervention i Syrien och i Iran av precis denna anledning. Att när man en gång har startat sådana här interventioner, särskilt i dessa länder, så är man bortom punkten för enkla sammandrabbningar. Vi hotas av ett atomkrig eftersom president Putin och andra har gjort det mycket klart att de inte kommer att acceptera en resolution i FN:s säkerhetsråd för en sådan intervention. Militären säger just nu ’NEJ, NEJ, NEJ’! Skicka inte in oss i ytterligare en av dessa situationer, vi vill inte ha detta, och om vi agerar så kan detta eskalera till ett verkligt atomkrig och det är vi emot.’ Så jag vill säga att militären just nu är förnuftigare och mer eftertänksam vad gäller att skydda USA:s intressen än president Obama.)
Återstår alltså att se om den norska fredspriskommitténs fredspresident lyssnar till sin militär eller om han struntar i den militära ledningen eller, som kanske blir resultatet av den amerikanska militärens ställningstaganden, att han beordrar de andra Nato-staterna, USA-vasallerna, och Saudiarabien att intervenera i Syrien å USA:s vägnar. Allting tyder dessvärre och just nu på att fredspresident Barack Obama inte kommer att ge sig förrän Assad mördats, eller flytt landet. Det må sedan kosta hur många människor livet som helst och resultera i en störtflod av etniska och religiösa rensningar och mordorgier i Syrien. Han har satsat alldeles för mycket prestige på att få Assad avsatt/mördad för att backa nu.
Så vad gör Ryssland och hur kommer resten av världen att klara det som kan bli följden av en USA-styrd intervention i Syrien? Är det upptakten till ett nytt storkrig vi ser nu?
Tillägg 14/6 kl 01.45 2012: US-NATO ”Humanitarian Intervention” in Syria: Towards a Regional War? (utlagd 7/6 2012)
Nu är det väl helt klart, i varje fall enligt media, att Bashar al-Assad sliter hårt för att Nato/Gulfstaterna ska ingripa i Syrien med militärt våld, mot honom och hans regering. I annat fall skulle han ju inte begå det ena massakern efter den andra. Så måste man förstå Hillary Clintons uttalanden:
Secretary of State Hillary Rodham Clinton, in a statement delivered to the conference, said the killings at Houla had “exposed the Assad regime’s determination to continue waging war on the Syrian people.”
“The international community cannot sit idly by, and we won’t,” said Clinton, who was traveling Wednesday in Central Asia.(1)
(Min översättning: Utrikesminister Hillary Rodham Clinton sade till konferensen att dödandet i Houla hade visat att Assads regim visat att den var fast besluten att fortsätta med sitt krig mot det syriska folket”.
”Det internationella samfundet kan inte sitta overksamt, och det kommer vi inte att göra” sade Clinton, som var på resa i Centralasien på onsdagen.)
Och Reuters skriver att hon sade:
”We are disgusted by what we are seeing (in Syria),” she told a news conference during a visit to Istanbul.(2)
(Min översättning: ”Vi förskräcks över vad vi ser (i Syrien)”, sade hon till en nyhetskonfens vid en visit i Istanbul.)
Och så blir det ännu värre när Reuters fortsätter:
….the Houla massacre, which the chief U.N. peacekeeper said was probably the work of Syrian troops and ”shabbiha” militia.(2)
(Min översättning:…Houla-massakern, som FN:S chef för fredsbevararna hävdade troligen var ett verk att syriska trupper och ”shabbiha” trupper. (Min anm: Shabbiha är namnet på vad den våldsamma oppositionen hävdar är hemliga regimdirigerade krigare.)
Vem i hela fridens dar tror att Assad-regimen är så dum att den inbillar sig att om den beordrar och utför dylika mordorgier så ska den få Västvärlden att tro på deras påståenden om att det är ”oppositionen” som utfört dem när Väst inte tror på och inte publicerar ett enda påstående från syriska regeringen normalt, och när man gör det någon sällsynt gång är det alltid tillsammans med mer eller mindre direkta anvisningar om att det där inte är sant, för oppositionen säger något annat och den kan vi lita på. Vem tror alltså att den syriska regeringen är så dum att den ställer till sådana här massakrer – och just nu?
Hur ”sanningsenlig” den av Västvärlden och Gulfstaterna betrodda oppositionen är har vi sett många exempel på under det gångna året. Vi såg hur den av Väst tillsatta regeringen i Libyen, NTC, och de s.k. rebellerna där ljög ihop historier om Ghadafi och hans regim, som att han delade ut viagra för att hans soldater skulle orka våldta så många som möjligt, att han flög över Libyen och bombade ihjäl 6.000 personer redan under den första och andra veckan av upproret där. (3) Vi har sett hur Danny, Västvärldens mediaälskling, ljuger i våra TV-apparater om vad som händer i Syrien. (4) Vi har sett hur den s.k. oppostionen där filmar fejkade anfall från den syriska armén och lägger ut dem på YouYube bl.a. Och vi har sett hur våra media rapar all denna smörja utan att skämmas.
Hur dumma tror media och journalisterna att vi är? Eller hur dumma är journalisterna?
/Kerstin
Tillägg 11/6 kl. 02.45
Ännu mer ansträngningar från Assads sida att dra på sig och sin regim militärt ingripande från Väst. Stackarn att han behöver anstränga sig så mycket vänta så länge på att USA/Nato gör honom till viljes och krossar honom och hans numer folkvalda regim:
Syria slaughter: Up to 100 bound & slain in Hama massacre
Här säger Lizzy Phelan en hel del viktiga saker om kriget mot Libyen och våldet mot Syrien. Enligt henne har media en stor del av skulden till det dödande som pågått och pågår i båda länderna. Det har hon helt rätt i. Utan medias krigspropaganda skulle det vara svårt för USA/Nato att attackera de här länderna. Och vi ska ju inte inbilla oss att Qatar och Saudiarabien bekostar den våldsverkande milisens framfart i de här länderna utan USA:s stöd, tillstånd och medplanering.
Hon har mycket intressant att säga i filmen nedan.Vi ska komma ihåg att Lizzy Phelan var i Libyen ganska länge, under förspelet till Natos bombattacker mot Libyen och under den första tiden av detta bombardemang, ända fram tills Tripoli föll då hon fick fly under ganska dramatiska omständigheter. Hon har också varit i Syrien ganska nyligen.
Lizzie Phelan about the media conspiracy against Syria (Utlagd 9/2 2012)
I videon nedan berättar Lizzy Phelan kort om vad hon fann när hon kom till Syrien, att det inte alls var som man beskrivit situationen i västliga media och i Al Jazeera:
Lizzie Phelan – Syrian people support Bashar al-Assad. (utlagd 19/1 2012)
Kan dessutom berätta att, enligt Global Civilians for Peace in Libya, en milis övertog flygplatsen i Tripoli, Libyen, för att få en person frigiven som endera hålls som gisslan eller eventellt gripits av NTC, vilket senare visade sig vara fallet. De placerade tungt beväpnade bilar under alla flygplanen siktande på planen, medan de förhandlade om villkoren för att lämna flygplatsen.(1) Några timmar senare återtog regeringens styrkor flygplatsen.(2) Kaoset i Libyen fortsätter alltså.
I counterpunch.org läser jag idag:
Tarhuna tells us a great deal about the fragile state of Libyan politics. This town is divided in its loyalties. A considerable section remains loyal to Qaddafi, and has found no space to develop its allegiances in the political domain. A ban on the “glorification of Qaddafi” extends to offering any position words of the past forty years of Libya’s history. Such a ban, and a de-Qaddafication, has alienated this section of the population. (2)
Min översättning: Tarhuna säger oss en hel del om den ömtåliga tillståndet i Libyens politik. Den här staden är delad vad gäller lojaliteter. En avsevärd del av den förblir lojala mot Ghadafi och finner inget utrymme att utveckla sin tillhörighet på det politiska fältet. Förbudet att ”glorifiera Ghadafi” omfattar också förbud att yttra några positiva ord om de senaste 40 åren av Libyens historia. Ett sådant förbud, och en de-Ghadafiering, har alienerat den här delen av befolkningen.
Demokratiskt och bra och tydligen helt i överensstämmelse med de amerikanska demokratirådgivarnas inflytande i Libyen. Där ska 40 år av historien, om hur folket gick från nära nog total analfabetism till drygt 80% läskunniga, hur det fick bostäder, rent vatten, gratis skolgång ända upp till universitetsnivå, hur de hade gratis sjukvård etc. under Ghadafi, förtigas. Det får man inte längre tala om i Libyen. Det är som om Alliansen skulle stifta en lag här hemma om att det är förbjudet att tala om hur mycket bättre levnadsstandard det svenska folket fick under den socialdemokratiska eran. Nu försöker man visserligen propagandavägen förljuga denna period i vår historia, så att den ojämlikhet och den tilltagande fattigdom man skapar här nu, inte ska uppfattas för vad den är, en radikal försämring av den allmänna levnadsstandarden de senaste 15 åren, men man har i alla fall inte förbjudit människor att tala om saken. Här vet man att med propaganda kan man lura människor hur mycket som helst, så det räcker med sådan.
Bara svenska media vet inte, eller tiger om det som verkar vara allmänt känt utomlands, nämligen att upprorsmännen i Syrien betalas av Gulfstaterna, som också förser dem med vapen (liksom dessa betalade för kriget i Libyen), de där ”superdemokratiska” staterna Qatar och Saudiarabien ex. som, om vi ska tro svenska media, brinner för att få vara med och införa demokrati i Syrien, liksom de gjorde för införande av demokrati i Libyen. Ingen kan få mig att tro att dessa gulfstater gör på det sättet utan att de har tillstånd, stöd och uppbackning för detta från USA:s regering.
När Sverige exporterar vapen till Saudiarabien, då vet däremot svenska journalister att det inte handlar om export till en demokratisk och trevlig stat och kritiserar exporten intensivt. Visst är det märkligt. Vad menar journalistkåren egentligen? Eller har den vattentäta skott mellan hjärncellerna så att när några celler vet att Saudiarabien är väldigt långt från demokrati och reagerar mot svensk vapenexport dit, då har dessa hjärnceller ingen kontakt med de hjärnceller som är inblandade i skriverierna om Syrien och vad som händer där och då finns det inga celler alls som slår larm om att det är något här som inte stämmer. Eller vad ska vi mediakonsumenter tro?
Detta får vi exempelvis veta om vi läser Washington Post:
Syrian rebels battling the regime of President Bashar al-Assad have begun receiving significantly more and better weapons in recent weeks, an effort paid for by Persian Gulf nations and coordinated in part by the United States, according to opposition activists and U.S. and foreign officials.(1) (Min översättning: De syriska rebellerna som slåss mot president Bashar al- Assads regim har börjat få avsevärt mycket mer och bättre vapen de senaste veckorna, en insats som betalas av Gulfstaterna och som delvis samordnas av USA, enligt oppositionens aktivister och USA:s tjänstemän för utrikesfrågor. /Min kursivering)
Och tidningen fortstätter med att säga att:
The new supplies reversed months of setbacks for the rebels that forced them to withdraw from their stronghold in the Baba Amr neighborhood of Homs and many other areas in Idlib and elsewhere.
“Large shipments have got through,” another opposition figure said. “Some areas are loaded with weapons.”(1) (Min översättning: De nya stödet vände månader av tillbakagång för rebellerna som tvingade dem att dra sig tillbaka från sina ställningar i Baba Amrs omgivningar i Homs och många andra områden i Idlib och på andra ställen. ”Stora leveranser har kommit igenom,” sade en annan oppositionsperson. ”Somliga områden är nerlusade med vapen.”)
Fler märkligheter alltså, med tanke på Kofi Annans fredsplan. Vad menas? Att under tiden som den reguljära syriska armén inte fick visa sig i stort sett, enligt fredsplanen, och tvingades dra tillbaka alla sina trupper, så utrustades upprorsmännen med vapen utifrån så att de kunde stärka sina ställningar igen. Det låter inte som om fredsplanen var en fredsplan utan tvärtom en plan för att rusta upp upprorsmännen och ge dem friare spelrum, som en noggrant gillrad fälla för den syriska regimen alltså.(2) Men visst, så gick till i Libyen också, trots påbjudet vapenembargo.
Artikeln forsätter med att tala om att upprorsmännen dödat 23 syriska soldater i en attack vid en miltärbas. Så blir det ännu värre:
Administration officials also held talks in Washington this week with a delegation of Kurds from sparsely populated eastern Syria, where little violence has occurred. The talks included discussion of what one U.S. official said remained the “theoretical” possibility of opening a second front against Assad’s forces that would compel him to move resources from the west. (Min översättning: Administrationens tjänstemän (min anm.:de amerikanska tjänstemännen) förde också samtal i Washington den här veckan med en delegation kurder från det sparsamt befolkade östra Syrien, där det varit ganska lite våldsamheter. Samtalen inkluderade diskussioner om, som den amerikanske tjänstemannen sade, den ”teoretiska möjligheten att öppna en andra front mot Assads styrkor som skulle tvinga honom att flytta styrkor från väster.)
Vad sysslar USA med här? Jo liksom i Libyen styr man skeendena systematiskt mot störtandet av Syriens regering och ett totalt sönderfall av Syrien, vilket kommer att leda till ett blodbad av värsta tänkbara slag. Det är de yttre makterna, med USA som ledande och Qatar och Saudiarabien m.fl. som lydiga och betalningsvilliga vasaller, som driver Syrien mot samma katastrof som den som samma makter skapade för Libyen, men den pågående katastrofen i Libyen talar inte media om alls – förstås. Inte så roligt kanske att tala om vad det var man ivrade så för före sammabrottet i Libyen. Media är nämligen i högsta grad medansvariga till det elände som libyerna upplever nu och kommer att leva med många år framöver. Utan en nära nog samlad mediauppbackning hade det varit svårt för Nato att bomba sönder Libyen och utan samma mediauppbackning nu är det svårt för USA med vasaller att förstöra Syrien och förorsaka ännu mer massmördande där.
Jag drar mig dessutom inte för att hävda att media i högsta grad är medansvariga till massakern i Houla, genom att de stött ett uppror som det inte finns folkligt stöd för i Syrien. Det finns många syrier som vill ha förändring, men en överväldigande majoritet vill att den ska genomföras med fredliga medel och på fredlig väg och stöttar inte alls våldsmännen och den vill inte alls ha utländsk inblandning i Syriens inre affärer.