Irak skulle befrias sades det när USA inledde sin invasion i Irak för nio år sen. Men vad befriades människorna i Irak från. Vilken skillnad gjorde det att Saddam hängdes? Befriarna har också ägnat sig åt dödande av oskyldiga, åt terrorstyre, åt att tortera mängder av människor, varav de flesta varit helt oskyldiga och dessutom har de bombat Irak sönder och samman.
Studio Ett hade ett inslag igår om hur det är i Irak idag, om det blev så bra som det var tänkt när USA anföll och invaderade i Irak. Två personer intervjuades. Urban Hamid och Abir Al Sahlani. Den senare riksdagsledamot för Centern. (1)
Vi fick höra att situationen är långtifrån bra i Irak, vilket förstås är en underdrift, och Urban Hamid nämnde att det fanns de i Irak som ansåg att det var bättre på Saddams tid. På en fråga om störtandet av Saddam var värt det pris irakierna har fått betala för att få honom hängd, svarade Abir Al Sahlani, till skillnad från Urban Hamid, att bortsett från att hon inte är för dödsstraff, så var det värt priset att bli av med Saddam Hussein och dessutom ansåg hon att hängningen av Saddam stabiliserade Irak!!
När man hör detta undrar man hur somliga människor tänker. Menar Abir Al Sahlani verkligen vad hon säger? Ja, det där med stabilitet i Irak pga av avlivningen av Saddam, det menade hon uppenbarligen inte, eftersom hon strax därpå hävdade att nu är det stor risk för inbördeskrig för att situationen är så instabil och hon ansåg att USA skulle stannat längre. Så var det alltså med den stabiliteten. Hon skyllde dessutom instabiliteten på att gränserna öppnades för terrorister. Vad hon inte sade var att Saddam var mycket hård mot terrorister och var det något han motarbetade, och som alla vet, med alla medel, så var det religiös fanatism och terrorister.
Saddam hade visserligen avlivat och torterat en hel del människor och hans gasattacker på kurderna var förstås förfärliga, men 1 – 1 1/2 miljön döda, en miljon flyktingar och en totalförstörd infrastruktur, för att inte tala om ganska många torterade även av USA och ovanpå detta spridandet av utarmat uran över Irak, som sägs förorsaka en hel del missbildade barn idag – var det verkligen ett pris värt att betala? Saddam Hussein hade inte mördat lika många människor under hela sin diktatorstid och det är väl tveksamt om han torterade fler än amerikanerna har gjort, eller tillåtit de nya irakiska makthavarana att tortera. Saddam Hussein var till åren kommen så han hade inte haft så väldigt många år kvar och han hade med mycket stor sannolikhet inte dödat mellan 1 och 1 1/2 miljon människor och lyckats driva en miljon ur landet under resten av sitt liv.
Man undrar ju dessutom om Abir Sahlani, som alltså ansåg att man inte hade betalat ett för högt pris för att bli av med Saddam, hade egna släktingar och vänner som mördats och/eller torterats av Saddam Hussein och om detta inte lett till någon medkänsla med alla dem som förlorat anhöriga i kriget, eller som torterats de här åren sedan invasionen? Total empatibefrielse kallar jag sådana resonemang. Den som säger så kan bara inte förstå vad det är man säger. Men visst, Al Sahlani var av samma uppfattning som Madeleine Fulbright, tidigare USA:s utrikesminister, som också tyckte att en massa dödande av oskyldiga barn var ett pris värt att betala (för andra märk väl).
Det är lätt att skära breda remmar ur andras läder, som min pappa brukade säga, att i det här fallet anse att andras död är ett lågt eller acceptabelt pris att betala – och betala för vad? Risken, menade man i radioprogrammet, att det blossar upp ordentliga inbördeskrig när de flesta amerikanerna (men långtifrån alla som man låtsas idag) lämnar Irak.
Vidare menade Abir Al Sahlani att Saddam hade försummat att modernisera infrastrukturen under flera årtionden och att Irak före kriget inte hade en bättre infrastruktur än man har nu efter kriget. Detta torde inte vara riktigt sant. Dessutom, hur illa man än tycker om Saddam, så måste man erkänna att en av orsakerna till att infrastrukturen eventuellt blev eftersatt var de ekonomiska sanktionerna och det ständiga terrorbombandet av Irak under de 10 åren innan USA invaderade landet.
Jag funderade på allt detta när jag såg filmen Gazas Tårar på TV igår, om kriget mot befolkningen i Gaza, enligt filmaren en antikrigsfilm.(2) Det var en mycket stark film och när jag såg den tänkte jag på att ungefär så måste det ha varit även i de städer i Libyen som bombades intensivt av Nato, Bani Walid och Sirte bl.a., liksom i vissa delar av Irak i början av kriget, i Faludja exempelvis.
Det var så förfärligt att se scener från Gazakriget att man inte kan förstå att någon vill få sitt land sönderbombat av Nato, som somliga syrier idag tycks önska sig för Syriens del också. Tänker de som ber om samma aktion mot Syrien som Nato och andra arabstater utsatte Libyen för inte alls? Förstår de inte vad det är de ber om? Saknar de helt empati och insikter om vilket lidande sådant ställer till med? Önskar de verkligen se sina släktingar bombade och kanske sina barn dödade? Önskar de få sitt lands ekosystem förstört av utarmat uran som fnns kvar och som är farligt i årtusenden?
Och nog ser det redan ut som om situationen i Libyen blir densamma som i Irak. Läs på bloggen Klassperspektiv om situationen där just nu.(3) Inte verkar det lugnt och fredligt och som om alla är nöjda och belåtna med NTC och den nuvarande situationen. Det är ju märkligt med tanke på att alla, NTC själva, Nato, EU, de stora media över hela Västvärlden, försäkrade oss om att hela det libyska folket stod bakom NTC. Om det hade varit fallet hade Ghadafi bara haft att tacka och gå senast på dag tre av upproret – men så var det ju inte, som alla som tänker till lite inser.
/Kerstin
Källor:
1) USA lämnar Irak, Studio Ett 21/12 2011
2) Gazas tårar, SvT 20/12 2011
3) Libyen: Revolution mot ”rebell”-miliserna och NTC, Klassperspektiv, 20/12 2011
3) Libyen: Revolution mot ”rebell”-miliserna och NTC, Klassperspektiv 20/12 2011
- Obama at Fort Bragg: A hypocritical embrace of a criminal war, Bill Van Auken, Global Research 14/12 2011 (Citat ur: Obama referred to the “heavy cost of this war,” citing the nearly 4,500 US troops killed and the more than 30,000 wounded. Yet, he suggested, it was worth it, because nearly nine years of war had led to a “moment of success.”…..Missing from this narrative was any reference to the cost that the US war imposed on its unwilling victims, the Iraqi people. According to credible estimates, these costs include a million Iraqi lives. Some four million people were driven from their homes, forced to flee the country or become internal refugees. Basic infrastructure was smashed, leaving masses of the population without adequate access to electricity, clean water and other basic necessities of life.
A country of 30 million has been left with 4.5 million orphans, some 600,000 of them living in the streets. There are an estimated 1.5 million widows in the country, 10 percent of Iraq’s female population. The poverty rate has risen from 15 percent before the war and occupation to 55 percent today, with a quarter of the population living in extreme poverty. The United Nations gives the unemployment rate at 28 percent, while others suggest that the share of the population without real jobs is closer to 50 percent.
“Because you sacrificed so much for a people that you had never met, Iraqis have a chance to forge their own destiny,” he said. “That’s part of what makes us special as Americans. Unlike the old empires, we don’t make these sacrifices for territory or for resources. We do it because it’s right.”
The lying and glorification of the Iraq war—which gave the world the horrors of Abu Ghraib, the siege of Fallujah, the massacre in Haditha and countless other war crimes—is not just a matter of electoral calculations. Obama is compelled to defend this war because its original aims—the use of military might to offset the decline of American capitalism through the armed occupation of the world’s key energy producing regions—are still pursued by the US ruling elite.)
- Colonial Iraq: The Reality behind ”the End of the Iraq War”
U.S. retains thousands of troops, Brian Becker, Global Research 19/12 2011
