har DN en mycket intressant artikel om Bilderberggruppen idag.

Jag har tidigare hävdat att EU egentligen är storfinansens projekt och ingalunda något projekt för att fördjupa demokratin. Om Bilderberggruppen och EU kan följande läsas i DN

Därför är det inte förvånande att ett av de dokument som växte fram under samtalen inom gruppen var Romfördraget 1957 som senare skulle lägga grunden till dagens EU, något som Retinger verkat för hela sitt liv. Att idéerna till det som i dag är EU har fötts under diskussioner inom Bilderberggruppen har bekräftats av flera deltagare genom åren. Men också de båda krigen i Persiska viken påstås ha haft sitt ursprung inom gruppen, något som inte lika lätt har gått att få bekräftat.

Även denna artikel rekommenderas alltså till läsning. Den är mycket informativ, så informativ att man förundras över att den publiceras i DN.

Länk:
– De rikas hemliga mötesplats, DN

Så var det den här också förstås, i Arbetaren, om ett nytt hot mot pressfriheten. Liberalism som förstadium till fascism var det, som sagt. (Tack Motbilder för tipset.)

Så ska de skapa ett Sverige för de rika.
DAN JOSEFSSON ser Svenskt Näringsliv ladda om: Satsar 12 miljarder på att förändra samhällsklimatet.

Som jämförelse kan nämnas att hela den svenska skolan kostar 80 miljarder/år, och försvaret 40. 12 miljarder är inte någon struntsumma alltså.

Läs gärna fler av de artiklar som Dan Josefsson publicerar på sin blogg. Om man gör det inser man att ingenting är riktigt vad massmedia fått många av oss att tro.

PS:
Tack Hannelore för hjälpen med länken. Ögonen är det första man blir blind på :-(. (Jag strök frågan och sista stycket här sedan Hannelore löst problemet åt mig)

Ännu en dag av inspirationsbrist åker jag snålskjuts på andra skribenters alster.

I en tid då vi alla fått lära oss att slå ifrån oss alla påståenden om eliternas försåtliga bekrigande av demokratin med ett avfärdande och klämkäckt ”du tror väl inte på konspirationsteorier”, lever vi sannolikt i den mest utpräglade konspirationsepok världen skådat.

Via Perre Gillys blogg hittar jag en länk till en artikel i Fria Tidningen, ”Europa i nyliberalt nät”, om hur de ekonomiska eliterna möts och planerar för världens framtid, en framtid som styrs av dessa samma ekonomiska eliter, inte av politiker och definitivt inte av folket via demokratiska processer. Rekommenderas alltså till läsning.

Liberalismen som ett förstadium till fascism var det jag skrev, om jag inte missminer mig. Fast jag tror kanske mer på en slags velourfascism den här gången. En fascism som ser ut som en demokrati men där eliterna styr väljarna dit de vill – med propaganda via totalt behärskade och likriktade massmedia och med hjälp av PR-konsulter och samhällsvetenskaplig forskning om hur man lurar folket dit man vill men där man också tar i med hårdhandskarna mot oliktänkande som uppfattas som farliga. Tortyr är ju, som vi vet, numer fullt accepterat av frihetens stamort på jorden och Europa spelar med. Dessutom har man ju, i både USA och EU, redan lagstiftat om full kontroll av medborgarna.

Via Andreas Bryhns utmärkta blogg Ekonomikommentarer hittar jag en länk till artikeln Den svenska elitens våldsamma revolt, skriven av Dan Josefsson i Ordfront Magasin våren 2005. Jag läste den förstås redan då, i tidskriften ifråga, och när den nu även finns på nätet så rekommenderar jag den varmt till läsning.

Framför allt rekommenderar jag den till unga människor (varmed jag numer avser alla under 40). Man skulle önska att de verkligen läste den – och att de begrundade den, för här ger Dan Josefsson den verkligare bilden av vad som hänt i Sverige de senaste 25 åren. Hans bild, som även är min för att den stämmer med vad jag har varit med om och sett av politiken de senaste 50 åren, skiljer sig radikalt från den lögnaktiga bild de yngre fått via Timbrohydrans propaganda, dess olika skrifter och via Timbros kamouflerade underorganisationer, sådana som ung företagsamhet m.fl. samt från liberala massmedia (och vi har ju nästan bara sådana numer) under de senaste 20 åren.

Jag brukar inte bli trodd av yngre liberala och libertarianska besökare när jag hävdar att socialdemokraterna numer för en i stort sett nyliberal politik och att partiet inte längre är socialdemokratiskt. Men så är det. Så när de här personerna skäller på socialdemokratisk politik så skäller de i praktiken på en nyliberal sådan men det förstår de inte. Detta förstår de inte av i huvudsak två skäl. Dels på grund av att de inte vet vad som har hänt de senaste 50 åren, dels, och inte minst, på grund av deras världsfrånvända föreställningar om det där ”liberala lyckoriket”, den utopi de tror på och som är precis lika verklighetsfrämmande och orealistisk som bokstavsvänsterns utopier var på 70-talet.

Det kommer en rekyl – det gör det alltid
Nu har jag varit med så länge att jag vet att de yngre generationerna förr eller senare börjar revoltera mot de äldres ortodoxier, mot det dessa lärt ut vid universiteten exempelvis, just för att de börjar ta reda på hur det verkligen var, till skillnad från vad de fått veta via skola och massmedia. Nu är det dessutom bara en tidsfråga innan unga forskare, som för det mesta vill komma med något nytt och gärna vill kritisera sina gamla professorer, börjar forska i hur det gått till i svensk inrikespolitik under 1900-talet och när de gör det kommer de först att bli förvånade sedan förbannade för att man har lurat dem i hela deras liv. Ja, förutsatt förstås, att man inte inför förbud vid universiteten, på ett eller annat sätt, att forska om den saken. Idag kan man ju inte vara säker på att så inte sker.

PS: Jag sätter nu också in en länk till Dan Josefssons artiklar & blogg i min länkrulle. Bloggen, som vad jag kan se inte har kommentarfunktion och därför kanske borde kallas ”site” eller ”hemsida” istället, är full av insiktsfulla och informativa artiklar om Sveriges ”moderna” ekonomiska politik.

Via Esbatis blogg återfann jag Hanin Shakrah, på hennes senaste blogg. Jag länkade till hennes tidigare blogg, tills det varit helt tyst på den ganska länge, då jag till slut tog bort länken. Men nu har jag alltså länkat till henne igen här till höger.

Den nya bloggen heter TRIP TO FREEDOM – SOMMAREN 2008 och handlar om Israels politik gentemot palestinierna. Hanin skriver om sina erfarenheter direkt från området, som hon besöker varje sommar.

Alla bör läsa vad Hanin skriver. Det hon berättar om hur palestinierna har det får man mestadels inte reda på via massmedia.

Så vad gör våra journalister och politiker – sätter fingrarna i öronen, blundar och hoppas på feta PR-jobb åt svenskt näringsliv efter väl förrättade propagandainsatser för de ekonomiska eliternas sak.

Jag hade helt fel i mitt förra inlägg, när jag trodde att Johan Norberg var förtjust i USA:s politik. Det är han inte alls, visar det sig nu – när delar av den amerikanska ekonomin börjar kollapsa.

I ett inlägg, på Aftonbladet Kultur, säger han att Bush är en usel president därför att han agerat moralens väktar och:

Samtidigt mutades läkemedelsbolagen och pensionärerna genom en kopiös expansion av läkemedelssubventionerna, lärarna fick en fördubbling av den federala utbildningsbudgeten, kyrkorna fick skattepengar till socialhjälp, bönderna berikades med ett mångmiljardpaket och stål- och skogsarbetarna fick tullskydd.

Det är alltså för lite av liberal politik och för mycket av offentlig sektor och social omsorg i USA, ”det hade jag ingen aning om”, för att travestera en tidigare svensk statsminister.

Man förstår också att orsaken till det amerikanska eländet är att väljarna har felaktiga åsikter, åsikter som Bush tagit hänsyn till. Man kan, mellan raderna, läsa att politiker inte ska bry sig om väljarnas åsikter för då går det riktigt illa.

På så vis bröt Rove och Bush med den individualistiska traditionen från Ronald Reagans dagar och skapade det som nu kallas ”big government conservatism”. Rösterna skulle köpas med väljarnas egna pengar. De inhemska utgifterna ökade snabbare än under någon president sedan Lyndon Johnson på 1960-talet och ändå sänktes skatterna så att underskottet skenade och dollarn rasade.

Carl Rove får ta ansvar för allt detta elände eftersom han, med sina råd, förorsakat att det republikanska partiet nu faller samman.

Inte ett ord om vad Irakkriget kostar, även om Norberg tycker att det var slarvigt att inte ha en plan för vad man skulle göra när man störtat Saddam.

Fast jag har förstås för mig att man visst hade planer för den saken, som att ta över kontrollen av oljan, dela ut lönsamma projekt i Irak till diverse amerikanska företag och att upprätta permanenta militärbaser i Irak ex.

Sedan betedde sig inte irakierna som Bush & Co hade tänkt sig, men den saken berör inte Norberg. Man får väl anta att om den amerikanska regeringen inte hade öst ut sådana ofantliga summor på social omsorg och på att förbättra skolan, så hade irakkriget inte varit något ekonomiskt problem.

Sån tur att vi har Johan Norberg, som kan förklara hur saker och ting förhåller sig i världen.

Fast jag blir en aning överraskad över Johan Norbergs fientliga inställning till skattesänkningar. Den delen av hans ideologi har jag inte anat, inte ens kunnat föreställa mig som en del av hans tankepaket.

Länk:
– ”Rove – en man utan principer”, J Norberg i AB

Såg TV-programmet om bolånekrisen i Cleveland i USA i kväll. Det var en rent otrolig bild man fick av hur det ser ut på sina ställen i spåren av bolånekrisen där. Man fick se hur villor, i massor, övergivits, plundrats och i stort sett stod och rasade samman.

Hur kan sådant hända i ekonomier där bankväsendet tydligen inte är överdrivet reglerat? Då ska det ju fungera såååå bra, om vi får tro USA-kramare som Norberg och andra.

Det där såg vi ju också i Sverige under fastighetskraschen i början av 90-talet, då vårt banksystem, i god nyliberal anda, hade avreglerats och bankerna kunde börja låna ut på hur lösa grunder som helst. Samma banker som var med om Europas fastighetskrascher, i början av 90-talet, tycks inblandade i den amerikanska bolånekrisen idag dessutom, genom att de tagit över lånen från amerikanska banker. Allt tyder alltså på att konsekvenserna för Europas ekonomier inte börjat visa sig ännu och att det kan gå riktigt illa, även denna gång, i värsta fall blir det ännu värre den här gången.

Så nu undrar vän av ordning:

1) Hur kan det komma sig att bankfolk har så ytterligt dåligt omdöme att de lånar ut pengar utan ordentliga säkerheter?

Hur kan det komma sig att europeiska banker tagit över dessa minst sagt luftiga lån? Beror det på att man suttit här i Europa och varit övertygad om att USA-kramande nyliberaler haft rätt i att USA:s ekonomi är ett under av sundhet och därför kan ingenting liknande det som nu sker hända där: ”Där har ju skatterna sänkts rejält för de rika, det finns inga fack som ställer till problem för företagen, de får sparka folk på fläcken och dessutom har man rustat ner välfärdsprogrammen rejält i frihetens stamort på jorden”?

2) Hur kan det komma sig att den osynliga handen inte ordnar så att sådana här krascher inte uppstår?

Eller är sådana krascher kanske rentav önskvärda för de ekonomiska eliterna, så att dessa eliter anser att krascher av det här slaget är just den välsignade osynliga handens sätt att ställa allt till det bästa? Kriser och krascher kan ju användas för att trycka ner vanliga människor ännu mer, och omfördela ännu mer från de sämre ställda till de ohemult rika – i enlighet med den chockpolitik som Naomi Klein skriver om (men som egentligen ”rekomenderades av Friedman – skapa en kris, då går det bra att montera ner välfärden för då protesterar inte folk?)

3) Hur kan det komma sig att man låter hus förfalla på det sätt som visades i programmet?

Det vi såg var ju ingenting annat än ett gigantiskt slöseri med samhällsresurser. Husen var ju byggda, de stod där, de representerade en arbetsinsats och de var dugliga bostäder – som ingen fick bo i, istället förföll de totalt. Samma sak hände på somliga orter i Sverige under 90-talet, men inte i denna skala. Folk hade inte råd att bo, istället rev kommuner fullt bodugliga och moderna hus.

Det måste vara något allvarligt fel med ett ekonomiskt system som fungerar på det sättet, åtminstone om man anser att samhällena, och samhällens resurser är till för sina medborgare, inte bara till för de rika eliterna att roffa åt sig.

Behöver man inte betala tillbaka lån i USA?
Slutligen undrar jag över en sak i programmet: Det gav sken av att den som lånat pengar på ett hus i USA bara kunde lämna in nycklarna till banken och sedan var han/hon kvitt sina skulder, även om huset inte på långa vägar hade det värde som lånen omfattade. Är det verkligen på det sättet i USA, eller väljer och kan människor där ”försvinna”, ta annat namn, flytta till en annan stat och därmed slippa undan återbetalning av lån de tagit? Det kan man ju inte göra i Sverige.

Den nyliberala drömmen en mardröm för många
Hur som helst så avslöjas nu, i nyliberalernas idelaland – USA, nyliberalernas dröm som den mardröm den i själva verket är, vilket många andra länder redan fått erfara. Vi har bara sett början på det elände USA skapat även för vår del, ytterligare en drömkris för dem som är mycket, mycket rika. Det kan bli många fler billiga pigor, butlers, chaufförer och trädgårdsmästare, till reapris, när krisens effekter slår till på allvar även hos oss.

Med tanke på alliansregeringens antydan om att den tänker klara inflationen genom att ”öka utbudet av arbetskraft”, för att öka konkurrensen, så har många svenskar anledning att bäva idag. Det betyder i klartext att man tänker öka arbetslösheten och därmed öka konkurrensen mellan löntagarna om jobben och mjuka upp dem till att acceptera betydligt lägre löner. Facket har man ju i praktiken redan krossat och många kommer i den kommande krisen att stå utan skyddsnät.

Ska vi gissa att nästa kris kommer att användas för att helt eller till stora delar avskaffa den allmänna folkpensionen för att kunna sänka skatterna ännu mer för de allra rikaste? Enligt vad som skrivs på bloggen ”Alliansfritt Sverige”, Vem tror på Reinfeldt?, om Reinfeldts tal i Almedalen, så är detta kanske inte alls att vara svartsynt i överkant?

Länk:
– ”Krisen som skakar USA”, TV 1, sänds även i TV 2 15/7

Jag har inte orkat skriva om allt elände som galna konservativa politiker ställer till, härhemma och runtom i världen. Jag lyssnar dock fortfarande på nyheterna och blir alltmer förundrad över den nyhetsförmedling vi har.

Här har USA:s fanatiska neo-konservativa oligarki, med Bush som galjonsfigur, hållit på att hota resten av världen ända sedan 9/11 (den som inte är med oss är emot oss), men i massmedia, radio och tidningar (TV tittar jag mer sällan på) framställs allt elände, alla konflikter som vi ser på den internationella politiska arenan, som resultat av andra länders hot och krigiskhet, som hot mot frihet och demokrati (!). Det är så man tror att det inte är sant.

USA har hotat att angripa Iran flera år nu, och mycket tyder på att ett angrepp, av något slag, väntar precis runt hörnet. Det antas allmänt, bland folk som använder insidan av huvudet, att Bushadministrationen kan tänkas vilja slå till innan Bush avgår. När så Iran till sist svarar med att visa att man i så fall är beredd att försvara sig, genom att prov(demonstrations-) skjuta en missil, ja då framställer Bush detta som att han har rätt i sina påståenden om att Iran är farligt för hela Västvärlden och få i svenska massmedia säger emot.

USA håller på att snäva in sin robotbasring (den som byggdes upp kring g:a Sovjet,) runt Ryssland och försöker idag placera ut sådana allt närmare den numer snävare ryska gränsen, i de före detta sovjetiska buffertstaterna (vem i historia kunnig förundras över att Sovjet ville ha sådana förresten och vilka tror att de inte åter kommer att vilja ha det om USA framhärdar i sin nya kalla-krigspolitik?). När Ryssland svarar med att man inte kommer att acceptera detta, som man ser precis som det hot det är, då får vi höra att Ryssland är hotfullt. Det är man förvisso i somliga av närområdena, där man i USA:s efterföljd bekämpar alldeles egna ”terrorister”, men inte mot Väst, förrän USA börjat tränga sig allt närmare inpå Ryssland med sin vapenarsenal.

Samtidigt förklarar vår fullkomligt världsfrånvända regering (liksom den förra gjorde,) att nu ska det minsann aldrig mer bli krig i Europa, för nu har ”vi” skapat ett Europas förenta stater (eller i varje fall bra nära) och så lägger den ner vårt värnpliktsförsvar för nu ska vi istället försvara oss gemensamt, dvs delta i USA:s kolonialkrig. Det ska vi göra med hjälp av svenska legoknektar och för att få vara med och lägga beslag på all världens oljereserver, eller i varje fall få en liten del av dem. Fast Bildt, som redan har lite fingrar i oljesyltburken, räknar förmodligen med att tjäna egna privata pengar på detta framöver (allt enligt den liberala devisen om rätten till privat ägande, den där rätten som man (Haliburton ex) omedelbart började tillämpa i Irak).

I själva verket har hotet mot freden i Europa förmodligen inte varit större sedan Hitlers dagar. Allt tyder på att USA:s styrande i grunden har även rysk olja och gas i kikaren och en förhoppning att framtiden ska ge möjligheter att lägga beslag även på dessa. Nu får vi dessutom höra att det är Rysslands nättrafik som FRA-lagen är till för att fånga upp och sälja – till USA förstår man. Stiligt!

Den här gången ställer ”vi” alltså modigt upp, vilket vi inte gjorde förra gången, trots att högerkrafterna i Sverige gärna hade sett att vi hade gjort det, på Hitlers sida, och ivrigt agerade för den saken. Går vi med i NATO så har vi formligen bett om bomber över Stockholm och Göteborg, om det smäller mellan USA (NATO) och Ryssland och den risken är inte försumbar med den politik som förs i Väst idag, på USA:s begäran.

Men i massmedia får vi höra hur en massa andra länder är hotfulla och vi ska helt klart förstå att vi måste bekämpa dessa hot mot oss. Ja vi hotas förstås bara av av de stater som har olja eller gas (vid sidan av av terrorister förstås,) inte av några andra länder. Kina hotar oss inte, vad jag förstår, och inte heller Brasilien, ja inte ens Kuba hotar oss just nu.

Vem tror på de där blå dunsterna? Tror regeringen själv på dem? Tror socialdemokraterna på dem? Tror massmedias journalister på dem eller lyder de bara order?

Se även inlägg på bloggen ”Biology and Politics”:
– Ingrid Betancourt om Hugo Chavéz och svenska mediers lögner
– Pressenes frihet” som grundläggande rättighet och politiskt propagandavapen
– USA tar efter Sverige: FRA-lagen som auktoritärt exempel

Också detta blogginlägg handlar om medias förvridna verklighetsbilder:
– Magnus Berg, Burgsvik, ”Om detta må ni berätta”

Jag läser ett blogginlägg på Alliansupproret: Vill vi ha dödsstraff här i landet? som jag inte riktigt vill tro på eftersom det är för vidrigt. Det handlar om att Lissabonfördraget inför dödsstraffet lite sådär i en fotnot. Enligt bloggen skrivs där alltså:

”vid fall av krig, kravaller, uppror” är dödsstraff möjligt.”

Som jag skrivit tidigare, FRA-lagen en liten bit i ett övergripande mönster, Motvallsbloggen 24/6, så har mönstret länge varit mörkt men nu börjar det se svart ut, heltsvart.

Snälla någon, säg att det här med dödsstraff inte är sant!

Jag börjar allvarligt betvivla att Margot Wallström begriper vad det är hon medverkar till och arbetar så ivrigt för.

Och som sagt, den förra demokratiperioden, den berömda i Grekland (som vi kanske inte skulle anse så demokratisk då medbestämmanderätten endast gällde fria män, inte kvinnor och inte slavar), varade i c:a 70 år, sedan återtog eliterna makten och så tog det 2.500 år innan nästa demokratiperiod i Europa inföll, nämligen till åren åren efter första världskriget, som tog slut 1918.

Allting hänger ihop med allt annat, som miljöförkämpen Barry Commoner sade på 70-talet.

Just nu lyssnar jag på Studio Ett, som diskuterar HIV/AIDS, som återigen ökar i Sverige, liksom andra könssjukdomar.

För c:a 15 år sedan skrev jag ett bokmanus (numer en nätbok) om det biologistiska perspektivet (varmed jag avser tendensen att förklarar våra samhällssystem utifrån biologin och som om denna biologi tvingar på oss ett visst samhällssystem och specifika mellanmänskliga relationer).

Vi befinner oss återigen i en biologistisk era (den förra såg vi kring och i början av 1900-talet), där mer och mer av våra mänskliga egenskaper och betéenden förklaras med hänvisning till våra gener , vår evolutionshistoria och till vår biologiska natur. Framför allt är det numer populärt att hävda att människan, som alla andra biologiska varelser, är egoist av naturen och att konkurrens mellan allt och alla om begränsade resurser därmed är en naturlag som man inte kan (bör) göra något åt eller som vi bör anpassa oss efter, alternativt inte kan undkomma. Numer börjar det dessutom, precis som förra gången, bli alltmer vanligt att förklara främlingsfientlighet med en genetisk nedärvd räsla för det främmande.

Därför lägger jag i dagens inlägg ut ett stycke ur ovan nämnda nätbok (länk till denna finns i länkrullen th). Jag har plockat ihop bitar ur ett kapitel:

Det har förundrat mig hur ogärna biologister ser på evolutionen ur en rent biologisk synvinkel. För sociobiologer handlar det enbart om inomartslig konkurrens om begränsade resurser, vilket passar perfekt ihop med det moderna samhälleliga marknadstänkandet. I själva verket handlar evolutionen nog mycket oftare om hur individer klarar av andra påfrestningar i miljön, som parasiter, bakterier och virus och hur de kommer över miljöförändringar som klimatförändringar eller fluktuationer inom andra arter m.m.

Efter att rävskabben kom till landet, för några årtionden sedan, har rävstammen decimerats avsevärt. Forskare menar att i somliga områden slogs 90% av stammen ut av skabben. Man talar om en snittutslagning på omkring 50%.
Egenskapen att tåla skabb hade varit helt irrelevant innan skabben kom till landet. Därför hade ingen selektion för immunitet mot denna parasit förekommit. När skabben så kom blev denna egenskap, som somliga individer av en ren slump troligen besitter, helt avgörande. Även om parasiter och andra hot mot hälsan, som bakterier och virus, slår hårdare mot försvagade individer, alltså mot sämre jägare exempelvis, så torde många goda jägare bland rävarna också ha slagits ut därför att de inte hade något genetiskt betingat försvar mot skabbangreppen.
Efter en tid kommer endast de rävar som kan härbärgera skabbdjur utan att lida märkbart av dem, att finnas kvar i landet. Den svenska rävpopulationen har då utvecklats till en bättre anpassning till den nya miljön, den som innefattar skabbdjur. Därmed har den svenska rävpopulationens genpool förändrats något lite, om inte på något annat sätt så vad gäller motståndskraft mot rävskabb. Om motståndskraften mot skabb skulle råka vara genetiskt kopplad till någon annan egenskap skulle rävarna troligen förändras även vad gäller denna andra egenskap, förutsatt att egenskapen ifråga inte är negativ för överlevnaden. (anm: Även skabbdjuren förändras under denna evolutionsprocess.)

Även bland oss människor fungerar sjukdomar som naturliga selektionsfaktorer. Digerdöden, som drog fram över Europa under medeltiden, dödade stora delar av befolkningen och inte bara de fattiga. Den torde ha utgjort en enorm biologisk selektionsfaktor. Idag ser vi en liknande selektionsfaktor i full verksamhet bland oss, nämligen HIV–viruset, som slår ut de drabbade tämligen effektivt (anm. nu: vilket var fallet då). Om man inte finner något botemedel mot sjukdomen kommer den troligen att med tiden gå runt hela mänskligheten, vilket kan ta flera hundra år, kanske tusentals år. Kvar finns sedan endast de människor som har en naturlig immunitet mot AID:s, som somliga troligen kommer att visa sig ha. Om inte, kan sjukdomen mycket väl komma att utrota hela mänskligheten så småningom. Men under hösten 2001 påstod man i ett TV-program att man hade hittat kvinnor i Afrika som var resistenta mot HIV-viruset, ett både hoppingivande och hotfullt faktum, om det är korrekt. (Att det finns immuna människor kan nämligen innebära att HIV-viruset blir omöjligt att utrota och därmed kommer viruset obönhörligen att spridas vidare tills alla icke-immuna dött ut (såvida vi inte hittar botemedel alltså).
De som nu eventuellt är immuna mot AIDs är inte automatiskt de som lyckats bäst i samhället, i berömdisvärlden, på aktiemarknaden eller i det ekonomiska eller politiska livet, vilket vi redan sett tydliga exempel på. I det verkliga evolutionsspelet, det som även innefattar AID:s, kommer alltså helt andra människor att överleva än de som nyliberaler tänker sig som biologiskt överlägsna, alltså de som lyckats roffa åt sig mer än andra av jordens resurser, de som betalas väl på grund av sin kändisstatus eller som sitter i alla tänkbara styrelser och korsvis ger varandra fantasilöner och fallskärmar som deras avkomma kan leva gott på i generationer, eller de som lyckats bäst med spekulationer på börsen.

Sociobiologer, moderna evolutionister, och biologistiskt orienterade beteendevetare väljer emellertid att inte ta sådana faktorer som bakterier, virus, parasiter, förändrade klimat– eller andra miljöfaktorer med i beräkningen när de diskuterar evolutionen. De utgår som en självklarhet från att evolutionen drivs och fortgår enbart genom att individer inom samma art konkurrerar ut varandra. De tar för givet att de aggressivaste och mest egoistiska individerna alltid får mer av de per definition begränsade resurserna och att dessa därför kan förmera sina överlägsna gener effektivare. De förutsätter sedan att de överlevande generna tvingar sina bärare att slå hårt mot medmänniskorna i den inomartsliga konkurrensen om de begränsade resurserna.

Det finns helt enkelt ingenting som garanterar att det avgörande för arternas utveckling har varit individers förmåga att roffa åt sig från sina artfränder, att slå ut andra sådana i konkurrensen om begränsade resurser. Där miljön plötsligt förändras är det troligen helt andra faktorer som är avgörande, genetiskt betingad immunitet, effektiv matsmältning, extrem köldtålighet etc. Vad som kanske är en bra egenskap idag kan visa sig vara en värdelös sådan i morgon, och under förändrade förhållanden. Den framgångsrike börsmäklaren som drabbas av AID:s har inte så stor nytta av att han är en överdängare vad gäller att trycka på datortangenter eller att prata upp eller ner aktiekurserna och göra sig miljoner på optionsaffärer.

Idag skulle ingen människa behöva svälta om resurserna fördelades rättvist, om naturresurserna inte reserverades för ett litet fåtal människor att exploatera och leva i överflöd på medan de flesta fråntagits sin ”djuriska” rätt att försörja sig på vad jorden erbjuder av föda och förnödenheter. De flesta människor har alltså ingen möjlighet idag att försörja sig på vad jorden ger. Det beror fortfarande inte på att jordens resurser inte räcker till alla utan på att stora delar av vår jord numer ägs av ett litet fåtal individer. Dessa individer äger ofantligt mycket mer än de behöver för sin egen omedelbara överlevnad och de använder jorden till produktion av lyx för ett fåtal rikare människor istället för till föda och förnödenheter åt alla de människor som finns. Något sådant förekommer inte i djurvärlden!

Vore vi ”bara en djurart bland alla andra” (som är så populärt att hävda numer) skulle ingen av oss anstränga sig för att roffa åt sig mer än den själv behöver för sin egen omedelbara överlevnad och effektiva fortplantning. Nu gör somliga människor just detta, ja de går över lik, över massor av lik, för att få kontroll över alla naturresurser. Det visar att vi inte bara är ett djur bland alla andra, utan ett alldeles unikt djur, ett som i flera och mycket väsentliga avseenden beter sig helt olikt alla andra djur.

Det senare är ett argument så gott som något, att inte kritiklöst köpa det biologistiska perspektivet på mänskliga betéenden och våra samhällssystem.