Upplys mig kära bloggbesökare, för jag kan inte komma på ett enda land som genom enbart privata initiativ och frihandel har lyckats bygga en modern stat och lyckats utveckla modern teknologi, samt skapat ett relativt västånd för de flesta av sina medborgare. Allt vad jag sett och vet tyder på något helt annat nämligen.

Så var i sinnevärlden finns denna idealstat som alla nyliberaler drömmer om och målar upp för oss och som vår alliansregering tror, eller påstår att den håller på att bygga åt oss? Berätta ni som vet.

Är liberalismen ett förstadium till fascism, frågade jag på den här bloggen för snart två år sedan och med några irriterade kommentarer som resultat. Alltmer tyder på att frågan var befogad, och mer så än jag själv riktigt trodde när jag ställde den.

Mycket tyder på att det är ganska lätt för (åtminstone somliga) liberaler att ta steget över till fascism och ifrågasätta demokratin, exempelvis dess absoluta grundförutsättning, den allmäna och lika rösträtten. Nu gör Marie Söderqvist just detta i Expressen. Inom företagsamheten har det ju också alltmer öppet talats om ”det demokratiska överskottet”.

Alltfler liberaler glider liksom successivt i den riktningen och utan att de som rutschar utför det sluttande planet tycks förstå vart de är på väg. Den där frågan som Söderqvist ställer i artikeln, nämligen om alla borde ha rösträtt, hade ingen överhuvudtaget ställt offentligt för 15 år sedan även om det inom högern alltid har funnits folk som anser att demokratin är ett Satans påfund. Liberaler brukar ju däremot inte hysa denna åsikt men i valet mellan allmän, gemensamt finanserad välfärd å ena sidan och råkapitalististisk utslagning och utsugning av människor å den andra, har sådana inte helt sällan halkat in i den fascistiska fållan.

Länkar:
– Alla borde inte ha rösträtt, Expressen
Fick tipset om artikeln i Expressen från
– Josefin Brink
– Liberalismen – ett förstadium till fascism?,Motvallsbloggen 9/5 2006

Kan inte låta bli att citera några avsnitt från SvD om Sören Holmbergs undersökning om vad svenska folket kan om vårt politiska system och om de politiska partierna: Resultatet är ganska festligt eftersom det visar att de av så många ungdomar (i alla fall av många av dem som rumsterar på nätet) föraktade äldre är de kunnigaste, vilket väl egentligen inte är någon nyhet eller förvånande på något sätt.

Så här skriver alltså SvD om saken:

Under 1960-talet kunde mellan 65 och 70 procent av väljarna tala om hur den sittande regeringen såg ut. Inför 2006 års val var det bara 46 procent som visste vilket parti som satt i regeringen. Resten hade inte en aning eller gissade på något helt annat parti än socialdemokraterna.
…………
Undersökningen visar också att kunnigheten ökar ju äldre man blir. De allra äldsta pensionärerna, 71-80 år, var bäst på att sätta partibeteckning efter olika politikernamn jämfört med förstagångsväljarna 18-21 år.

Konstaterar alltså att jag har ytterligare ett par år på mig att bli ännu kunnigare om svensk politik :-).

Dystrare är följande avsnitt dock, men det är heller inte någon nyhet:

Kunskapsnivån påverkar även viljan att rösta överhuvudtaget. 40 procent av okunniga avstod från att rösta medan 95 procent av de kunniga utnyttjade sin möjlighet att välja.

När jag var ung visste de flesta att man inte kan ta demokratin för självklar utan att den måste försvaras, hela tiden, för att inte gå förlorad. Nu håller vi på att förlora den.

Länk:
– Svenska väljare okunniga, SvD

Apropå en artikel i Aftonbladet idag är det kanske dags att plocka fram den här Motvallstanten från 6/2 2006:

Den här mannen, som AB skriver om, är kanske inte den förste som råkar illa ut trots att han är oskyldig och han är definitivt inte den siste. Jag gissar att fler kommer att råka ut för hämnare, och sådana verkar det ju finnas gott om i Sverige idag, av nätmobbingen och nättrakasserierna att döma. Vitt mjöl i påsen räcker nog inte i framtiden. Det brukar inte vara någon garanti så fort man har byggt upp ett angiverisamhälle. Det gäller nog snarare att vara ursnäll mot alla och att aldrig irritera någon, varken bekanta, grannar eller överhet – vilket är meningen med angiverisamhället.

PS: Mannen ifråga hade ju tur trots allt. Han blev inte inskickad i USA:s Gulag. Han fick bara tillbringa en natt i en äcklig cell i USA, på grund av falsk angivelse, blev satt på nästa plan hem och förlorade jobbet och angivaren står nu inför rätta för falsk tillvitelse.

Överhuvudet i USA (som vad jag förstått numer pga ett antal kunniga och intelligenta kommentatorer på bloggen, inte är en kapitalistisk stat, inte är en nyliberal stat och inte heller är en demokrati – fast vad USA är istället har jag nog inte förstått) travar alltså vidare på lögnens väg och försöker nu ljuga ihop ett nytt skäl att börja bomba Iran, sedan CIA påvisat att Iran inte har något kärnvapenprogram, precis som Irak inte hade några massförstörelsevapen och Saddam Hussein var en svuren fiende till allt vad islamisk fundamentalism heter och alltså inte hade ett dugg med Al Qaida (vad nu det är mer än ett hjärnspöke i Washigton?) att göra och definitivt ingenting att göra med dem som styrde planen in i World Trade Center.

Läs några bra inlägg om saken på bloggen Motbilder, här och här

OBS: Inga kommentarer kommer att tas in på denna bloggpost.

Tillgängligheten ska öka med privatiseringen av Apoteket, påstås det. Det tror vi när vi har sett det. Det blir med stor sannolikhet som med annan privatisering. Ganska snart har några, eller ett enda stort företag tagit över de flesta eller alla apotek. För stordrift krävs många kunder, då lägger man ner apoteken på mindre orter, som inte anses lönsamma nog, varvid tillgängligheten minskar för stora delar av befolkningen.
Men vi vet vi ju redan att moderater anser att folk som bor utanför Stockholm inte har existensberättigande.

Privatiseringen av allt fler vårdcentraler får också obehagliga konsekvenser, vid sidan av dem som andra påtalat, som att de rika och friskaste får bättre tillgång till sådana än de sämre ställda och de som är sjukare. Den andra och verkligt dystra effekten ser vi i Halland, som infört liknande modell som Stockholm nu ska genomföra, där det förskrivs mer antibiotika än i andra delar av landet. Ökad förskrivning av antibiotika är en högst obehaglig, för att inte säga för oss alla mycket farlig verksamhet på lite sikt.

Börjar man tala om kundval när det gäller läkare och vård, och utgå ifrån att det är kunderna som ska bestämma, eller att läkarnas första uppgift är att få nöjda patienter (han ska i första hand tänka på att få patienten frisk istället), vilket inte sällan blir resultatet då profiten beror på antalet patienter, då är vi snart riktigt illa ute. Det är allmänt omvittnat att alldeles för många människor inte känner sig nöjda med mindre än de får ett recept på något preparat med sig från läkaren. Ska man tjäna snabba pengar och så att patienterna dessutom blir nöjda efter varje besök, så blir frestelsen stor att skriva ut mer antibiotika, liksom mer av andra s.k. läkemedel, än som är befogat med andra ord, vilket just Halland verkar utgöra ett exempel på. Läkare måste också kunna säga ifrån, utan att behöva sänka sin lön ex.

Vi har redan börjat få allvarliga problem med antibiotikaresistenta bakterier. bl.a. på sjukhusen och delvis på grund av besparingar där, och värre förefaller det snart bli. Resistens utvecklas när antibiotikan inte intas som den bör intas, ex. när människor bara använder en del av kuren de har fått recept på (kanske för att spara till nästan gång och därmed spara pengar – fattigdom eller små tillgångar är alltså en riskfaktor här), varvid bakterier får en chans att utveckla just resistens. Det utvecklas tydligen också i miljöer där de lätt kommer i kontakt med antibiotika.
I länder där man inte har statligt veterinärsystem skrivs dessutom ut mycket mer antibiotika till djur i boskapsbesättningar, vilket också ökar antalet resistenta sjukdomsframkallande bakterier. Idag hörde jag på radion att man nu också funnit resistenta bakterier hos vilda fåglar. Det betyder att antibiotika är mycket allmänt spridd och används väldigt fel alldeles för ofta.

Undrar hur många som idag vet att ganska mycket folk dog i lunginflammationer och blodförgiftningar före antibiotikans tid, dvs så sent som på 1930-talet. För att inte tala om alla som drabbades av och dog av TBC. Nu är vi i rask takt på väg att få tillbaka den situationen.

Så illa går det när profiten är viktigare än allt annat, för de angivna skälen till att privatisera vård och Apotek är nu ordentligt ihåliga. Det handlar inte om allmänt månande om svenska folket utan om månande om de stora bolagens möjligheter att gå in och göra stora profiter inom fler områden och om läkemedelsföretagens önskan att få sälja mer och tjäna ännu mer. Kombinerar man de här privatiseringarna med att klämma åt de sjuka ännu mer ekonomiskt dessutom, som man gör nu, då kan det inte gå annat än riktigt illa.

Länkar:
– Bakterier resistenta mot antibiotika funna (i fåglar), Ekot
– Fritt vårdval gav mer antibiotika, Ekot
– Användandet av antibiotika i Halland ökar, Ekot 21/12 2007
– Bakterie med ny typ av motståndskraft, Ekot 7/12 2007

Här ska ingen få vara sjuk i fortsättningen. Därmed står det klart vad moderaterna menade med att kalla sig ”det nya arbetarpartiet”.
Det betyder att varenda själ ska piskas till arbete och är människor sjuka – ja då är det deras problem, då får de arbeta tills de stupar. För trots allt, man kan ju inte avliva folk som är utarbetade och vars kroppar inte stoppar längre. Sådant skulle ju kunna föra tankarna till politiska ledare med ännu sämre rykte.

Var väl det jag tänkte, att moderaterna knappast hade gått och blivit humana efter århundranden av empatilöshet, folk- och demokratiförakt.

Länkar:
S sågar regeringens sjukförslag, DN

En socialdemokrat, Erik Åsbrink, har utsetts till ny ordförande för Försäkringskassans styrelse sedan den förra socialdemokratiska ordföranden, Inger Efraimsson, avgått i protest över att man behandlar de sjuka illa, heder åt henne. Åsbrink däremot, har inga problem med den saken, förstår man. Han ser bara som sin uppgift att genomföra den politik på området som regeringen beslutat, som förväntas av en opolitisk och lojal tjänsteman i staten (den visan har vi hört från andra i historien, brukar användas av dem som medverkar i inhumana processer).

Inte förvånande alls att Åsbrink inte har några betänkligheter, eller att han fick erbjudandet. Åsbrink var ju en av huvudingenjörerna bakom den socialdemokratiska politiska helomvändningen efter Olof Palmes död, från traditionell socialdemokratisk jämlikhetspolitik med en human inställning till befolkningen och full sysselsättning som mål, till en nyliberal sådan, där målsättningen framför allt är att vi måste organisera fram fler fattiga i landet och obarmhärtigt slå ut alla som är/blir sjuka, handikappade och äldre, allt i enlighet med SNS:s nyligen deklarerade önskemål.

För att få acceptans för denna politik, vad gäller försäkrings- och pensionssystemen, har såväl den förra socialdemokratiska regeringen som de förra och nuvarande borgerliga regeringarna understött en många år lång propaganda om att de som är arbetslösa, sjuka eller utslagna av andra skäl, är mindervärdiga människor, i synnerhet i moraliskt avséende. Ska man föra en politik där man ska ha en viss arbetslöshet, den s.k. jämviktsarbetslösheten, för att kunna driva ner lönerna för stora befolkningsgrupper måste folk betrakta alla dem som är drabbade av denna politik som ett gäng fuskare som måste klämmas åt. Man vet så väl att svenskar, såväl som alla andra folk, tycker illa om fuskare. Alltså har det gällt att få alla dem som är unga, friska och har jobb, att betrakta de arbetslösa, de sjuka och de gamla som ett slags sämre ”människomaterial”, både vad gäller fysik och moral. Stora grupper i samhället har återigen förvandlats till oxar som måste piskas, i de ”starkares ögon”. Detta är i grunden en fascistisk människosyn, en som skymtar fram allt oftare dessutom, inte minst i synen på Kina ex.

Åsbrink erkänner i radions program Studio ett, just nu, att den nuvarande regeringen i stort sett bara fortsätter på den socialdemokratiska linjen ifråga om sjukförsäkringarna, även om det finns ”smärre skillnader”. Skönt att äntligen få höra detta från hästens mun.

Sedan undrar man vilka som idag köper det evigt använda retoriska knepet om att all den inhumanitet, som politikerna administrerat fram sedan 15 år, krävs för att bevara välfärdssamhället? Det är ju liksom välfärden man monterar ner. Eller talar man måhända bara om de överlägsna människornas välfärd, utan att säga detta i klartext?

Länkar:
– Ny ordförande för Försäkringskassan, Studio ett
– Inger Efraimsson hoppar av, GP
– Åsbrink ordförande för Försäkringskassan, DN
– Socialdemokratin tiger bort jämlikhetsfrågan. Dags att vända blad från epoken Persson, Per Wirten, Arena

I brist på egen tid och inspiration rekommenderar jag ett par mycket bra och viktiga inlägg om neo-cons i USA, hur det började och hur det har gått sedan.

Klas Sandberg klargör bl.a, indirekt, för oss varifrån Timbro, vår svenska motsvarighet till den amerikanska propagandahydran, hämtade och hämtar sin inspiration och hur enorma summor de ekonomiska eliterna i Västvärlden pumpar in i propaganda för att lura upp oss. Det handlar bl.a. om att skaffa sig kontrollen över alla större media om att förvanska historien och om att använda sig av modern betéendevetenskap för att hitta bästa sättet att lura så många som möjligt. Det handlar också om en mycket långsiktig strategi för att skaffa sig total kontroll över oss alla och över världens samlade resurser.

Var och en som vill hålla sig informerad om vad som händer bakom kulisserna (fast de som befinner sig där inte ens bemödar sig allvarligt att dra ner kulisserna, eftersom man vet att de allra flesta inte informerar sig om vad de håller på med) bör läsa Klas Sandbergs bloggposter om USA:s neo-cons.

Läs alltså de två artiklar som Klas Sandberg hittills skrivit om neo-cons i USA, Vad är Neokonservatismen? och Vad är Neokonservatismen? 2 Nätverket. Jag ser med stort intresse fram emot den fortsättning som förhoppningsvis kommer.

Länk: Vindskupan, Klas Sandberg
(för senare besökare: Klicka på kategorier/neokonservatism)

Via Milton Frihetssons blogg har jag hittat bloggen Kurranz. Med utgångspunkt i denne bloggares första inlägg (som jag länkar till här), utspann sig en diskussionen mellan maken och mig om huruvida Kurranz blogg var en ren parodi på dagens nyliberaler eller om den var allvarligt menad. Maken var tvärsäker: den är en parodi. Jag som har läst vad Bo Södersten sagt om Pinochet och vet att det som Kurranz skriver stämmer med verkligheten i det fallet, kände mig mer osäker. Det är uppenbart, av kommentarerna att döma, att fler reagerat med tveksamhet och att människor bedömt bloggarens intentioner helt olika, i varje fall i de inlägg jag har läst.

Är bloggen en ren parodi så visar bloggaren, på ett utmärkt bra sätt, att det inte är så lätt att göra parodi på folk som i sig själva är rena parodier. För att inte tala om vad det säger om den absurda tid vi lever i.

Läs lite på bloggen och döm själv. Den är riktigt rolig, vare sig den är parodi eller seriöst menad.