Vill bara göra besökare uppmärksamma på att Craig Murrays blogg är uppe igen. Mycket glädjande.

Jag trodde det var på skoj, men uppenbarligen var det mycket allvarligt menat, och därmed ännu ett uttryck för alliansregeringens kunskapsförakt och ett exempel på dess totala brist på känsla för vad som är absurt.

Regeringen tänker nämligen göra allvar, läser jag i DN, av Sven Otto Littorins förslag att företag med god arbetsmiljö får/kan använda en smiley för att visa att man har sådan.

Vi har fått en regering som inte vuxit ur barnkammaren och som tror att inte heller resten av befolkningen har gjort det. Först ska årets arbetare få äta en lunch med Littorin (!), sedan har Arbetlivsinstitutet lagts ner och man har skurit ner på Arbetsmiljöverket. Detta ska nu ersättas av en smiley. Ingen intelligent människa kan hysa något förtroende för en regering som agerar på det sättet.

Vad värre är, vi har en regering som inte ens verkar fatta vad konkurrens är och hur sådan fungerar. DN refererar statssekreteraren Jöran Hägglund sålunda:

Det företag som vill kunna pryda sig med en smiley måste uppfylla vissa kriterier.
– Det kan tyckas vara en enkel och simpel åtgärd, men vi tror på konkurrens även när det gäller arbetsmiljön. Det ska inte bara bli fler jobb, de ska vara goda och utvecklande också, sade Jöran Hägglund.

Nu är det ju så att konkurrens av det slaget fungerar endast om det finns överskott på jobb och de arbetssökande eller anställda kan välja och vraka mellan de goda och de onda jobben. Vi som varit med några år vet exempelvis att på den tiden företagen skrek efter arbetskraft var de ganska måna om sina anställda – jämförelsevis, något allt färre av dem verkar vara numer. Vad unga människor berättar för mig om vad de råkar ut för på sina arbetsplatser idag hörde jag aldrig talas om för 25-35 år sedan, än mindre råkade jag själv ut för något liknande.

Dessutom är regeringen synnerligen inkonsekvent, eftersom den i andra änden säger att här ska folk piskas att arbeta, tvingas med hot om svält om de vägrar, att slita hur mycket som helst på hur dåliga villkor som helst och i företag med hur usel arbetsmiljö som helst. Ovanpå detta ska man öka konkurrensen om jobben genom att öka arbetskraftsinvandringen. Här handlar det inte om att företagen ska konkurrera om de anställdas gunst inte!

Betecknande dessutom att alliansen vill klistra på de ”goda företagen” ny demokratis gamla partisymbol.

Länk:
Gula gubbar för bättre arbetsmiljö, DN

Fick en länk i kommentaren till det förra inlägget om Bush som vår nye Hitler, till den amerikanska bloggen Political Waves som jag rekommenderar (trots att bloggaren förefaller vara republikan). Det värmer när man inser att många amerikaner är förtvivlade över vad deras regering gör, men somligt av det som bloggaren skriver skrämmer också, som när hon berättar om människor som ”vill protestera”, men som är livrädda för att göra det, för vad det kan innebära för dem att hamna på svarta listan (inlägget: American Tears, scrolla ner lite på bloggen).

Så fria känner sig alltså en hel del amerikaner idag, vilket är på pricken många tyskars situation under trettiotalet. Ska en stat där medborgarna känner på det sättet vara något att se upp till och beundra? Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag vore Carl Bildt med beundraranhang, som inte bara beundrar Bush m anhang, utan som dessutom agerar medlöpare och knähundar åt dem och ännu värre: Gör alla oss svenskar medskyldiga till det elände som USA skapar runtom i världen.

Lyssnade just på programmet Konflikt i radions P1 och nu går det inte att blunda eller tiga längre. Parallellerna mellan Bush med nyliberalt och konservativt anhang (varav somliga finns i EU, i ledande positioner) och Hitler med hans gangsters, är nu så slående att varje tänkande människa måste inse att världen just nu hotas av en galning av samma kaliber som Hitler.

Det Bush nu är i färd med att göra, börja bomba Iran, av ren maktlystnad och på lögnaktiga grunder, kan mycket väl tända en världsbrand, ett kärnvapenkrig med många stater inblandade.

Under många, många år frågade jag mig hur det som hände i Tyskland kunde hända. Det verkade så helt obegripligt under hela min uppväxttid och många år därefter. Idag undrar jag inte längre av flera skäl. Bland annat för att jag numer vet att med lögner och ihållande propaganda kan man alltid lura och locka tillräckligt många människor till precis vilka dårskaper och vilka illdåd som helst.

Lyssna på Konflikt. Det man fick höra där var fruktansvärt skrämmande.

Länk:
Konflikt, ”Kraftmätningen om Iran –
håller fronten på att rämna?”, SR

Det påstås alltid, envetet och årtionde efter årtionde, att vi inte påverkas av massmedia, av filmer, av vad vi ser och hör på TV. Detta är rent obegripligt och den enda förklaring jag kan finna till att massmediafolk envisas med att hävda detta år ut och år in, är att många journalister själva är djupt involverade i medveten påverkan av oss, och om de inte tjänar massor med pengar på det just nu, så hoppas de kunna göra det i framtiden om de sköter sina kort väl.

Det finns forskningsresultat som tyder på att barn och ungdomar tar direkt intryck av vad de ser på film eller på TV. Stora företag, liksom politiska partier numer, använder sig av experimentpaneler för att ta reda på hur budskap ska föras ut för att få bäst effekt på publik och tittare. De lägger ner ofantliga summor på reklam för att påverka oss att köpa deras produkter, respektive att rösta på dem. Det kan visas hur stora kampanjer ger ganska snabb effekt i försäljningsstatistiken och i opinionens åsikter.

Så låt oss sluta hävda att vi inte påverkas av någonting och att ungdomar inte tar intryck av det våld de ser och hör om, i massmedia och på filmduken. Det gör de, ja det gör vi allihop, och allra mest som barn och ungdomar. Inte minst tycks journalister och kulturpersonligheter göra det, just de där som hävdar att vi inte tar intryck alltså.

Senast igår lyssnade jag på radions program Kulturfredag där kända personer inom kultureliten vittnade om sin tjusningen av våld, i olika former. Ernst Brunner fick förklara varför han är så förtjust i boxning och hans förklaring var i stort sett ett sammandrag av fascismens essens, uttryckt i poetiska och förförande ordalag. Det handlade om att få kontakt med det mest grundläggande inom oss – våldet alltså. Det handlade om en världsbild enligt vilken allting började som allas krig mot alla. Journalisten som ledde programmet, berättar sedan om hur hon hade maffianbossar som hjältar som liten och hur hon drömde om att en gång själv bli maffioso.

Människan är det mest påverkbara djuret av alla. Vore vi inte det skulle vi aldrig ha sett den utveckling vi har sett de senaste 10.000 åren. Då skulle de uppväxande generationerna inte ta lärdom av de äldre, inte kunna föra vunna landvinningar vidare. Vore vi inte det skulle skolor vara meningslösa och alla försök att uppfostra barn skulle vara totalt bortkastad energi.

Porr och våld, modersmjölk för dagens barn och daglig föda för ungdomen, så vad förväntar vi oss?
De senaste 15 åren har porrindustrin exploderat och det tycks som om alla ungdomar idag ser på porrfilmer och dessa har tydligen blivit allt grövre. Ingen kan inbilla mig att unga männskor inte påverkas av vad de ser, och att dessa filmer inte förgrovar deras inställning till relationen mellan människor och till sex och relationen mellan könen. Dessutom matas vi alla ständigt med våldsfilmer där våldet blir allt vidrigare. Samtidigt får vi läsa och höra om faktiskt utövat vidrigt våld mot människor, inte minst mellan ungdomar, som senaste veckornas nyheter omvittnat.

Frågan är vad vi kan göra för att motverka den fullkomliga störtflod av våldsromantik och hårdporr som skjöljer över ungomarna idag, för att få dem att förstå vad det faktiskt handlar om. Jag vet inte, men fick tips om en hemsida om pedagogiskt material för skolorna om problemet. Det är ”Forum för levande historia” som står bakom detta material, och även om jag inte kan säga att jag uppskattar denna institution så tycks denna satsning i alla fall vara behjärtansvärd.

Här ett exempel på diskussionsunderlag för skolelever.

20/10 sände P1 en radiopjäs om tingsrättens behandling av stureplansprofilerna. Det finns inte ute på nätet ännu (återkommer med länk till programmet då det lagts ut där), men det sänds i repris söndagen 21/10 kl. 16.30.

Länkar
– Spelar roll
– I kulturens våld” Kulturfredag, sr, P1
– Sr, tablå: Vad är våldtäkt, sr. P1, (återkommer med länk till programmet)

Jag vill här bara ge en länk till ett antal Youtube-filmer som nog är bland det viktigaste jag har sett på Youtube. Filmerna visar Naomi Klein när hon föreläser om sin nya bok, om Nyliberala Chockterapier som ett sätt att demontera demokratin och välfärden samt som ett sätt för världens eliter att roffa åt sig den totala makten och jordklotet.

Föreläsningen är uppdelad på 6 filmsnuttar och bör ses i nummerordning eftersom varje filmparti är fortsättningen på den tidigare.

Givetvis kommer jag att köpa och läsa boken. Gissar att jag får anledning att återkomma till temat.

Länk:
Tackar Milton Frihetson för länken.

I regeringsförklaringen, skriver AB, står att:

– Ett aktivt jämställdhetsarbete kommer att prägla regeringens arbete.
– Jämställdheten mellan kvinnor och män ska förbättras.
– Jämställdhet och lika möjligheter är viktigt både för kvinnor och män.

Det här är tydligen inte något regeringen menar, utan bara något den låtsas vilja agera för, för så här säger Nyamko Sabuni, enligt AB, om det faktum att kvinnorna på regeringskansliet har lägre löner än männen:

Löneskillnaderna på regeringskansliet förklarar hon med att det är så det ser ut i Sverige.
– Vi är en arbetsplats som alla andra. Det är marknaden som styr.

Jaha ja, och vilka är ”marknaden”? Det är möjligtvis inte männen med makt som är själva marknaden, som bestämmer vad de anser att man ska betala för kvinnors arbetskraft, och det är möjligen inte just detta som är problemet, just det problem som regeringen förklarat att man ämnar ta itu med och vill åtgärda?

Att hänskjuta problemet till marknaden är inte att åtgärda det. Det är att endera säga att marknaden (dvs. män med makt) alltid vet bäst så därför är det rätt att betala lägre löner till kvinnor och det tänker vi inte göra något för förändra, eller att försöka skyla över det faktum att regeringen inte bryr sig om att försöka leva upp till sin egen regeringsförklaring genom att hänvisa till en opersonlig, ansvarslös och förment naturlagsstyrd marknad.

Reinfeldt bryr sig förstås inte om sådana petitesser som kvinnors lägre löner, så han låter sin förvaltningschef svara på frågan om lönerna på regeringskansliet. Om vad denne man, Jan Landahl, säger skriver AB:

– Vi har inga osakliga löneskillnader, säger han.
I stället menar han att skillnaderna beror på att det finns fler kvinnor bland de grupper som tjänar minst.
Och av de hundra högst betalda på regeringskansliet är 64 män.

Det var ju intressant information men vad menar mannen? Att eftersom löner är lägre på arbetsplatser med många kvinnor, så är det här helt naturligt (dvs hänvisar indirekt till de män med makt som bestämmer över löner, precis som Nyamko Sabuni gör)? Eller menar han att: ”Vi har valt att anställa män på de mer kvalificerade jobben och kvinnor på de mindre kvalificerade, därför har kvinnorna lägre löner”?

Vad han än menar så innebär det att man väljer att fortsätta att diskriminera kvinnor på regeringskansliet. Om inte annat kunde man exempelvis anställa fler kvinnor på de där mer kvalificerade jobben. Det torde inte föreligga brist på kompetenta kvinnor med tanke på att kvinnor idag har genomsnittligt högre utbildning än män.

Länkar:
– Jämställt? På regeringskansliet tjänar männen 5 500 mer än kvinnorna, AB
– Kvinnolön = svältlön. Ju fler kvinnor i ett yrke desto lägre lön, AB

Tsunamibanden förblir hemliga i 70 år, hör jag på Ekot. Konstigt! De skulle ju avslöja socialdemokraternas förfärliga missdåd. Vad kommer det sig att den borgerliga regeringen bytt fot i det avséendet.

Hårdaste kritikerna har varit Journalistförbundet och tidningsutgivarna, som tycker att regeringen bidrar till konspirationsteorier med sitt hemlighetsmakeri.

Det kan man ju hålla med om. Först använde alliansen tsunamikatastrofen för att plocka poäng på regeringen Persson inför valet, återkommande och ihärdigt. Sedan kunde alliansen plocka fram de här banden och använda dem, utan att säga något alls, så fort det kom fram något för alliansregeringen obehagligt.

Hela spelet stinker.

Dags att påminna om den här animeringen kanske

Fler inlägg på Motvallsbloggen om den här saken:
– Hur var det nu med Reinfeldts serbiska barnflicka?, 6/2 2007
– Reinfeldt i blåsväder – fram med tsunamibanden igen, 29/1 2007
– Bildt och Reinfeldt begår lagbrott – helt normalt för den här regeringen förstås! 29/11 2007

Fler inslag på bloggen om samma sak kan man hitta om man söker på ”Danielsson” i sökrutan överst till höger.

Länk:
Tsunamibanden förblir hemliga i 70 år, Ekot

Jag är, som jag väl redan har avslöjat, inte ett dugg religiös, har knappt besökt i en kyrka i hela mitt liv (fast tror att jag var på en gudstjänst en gång i min ungdom, och tom en julotta en gång) och är inte ens komfirmerad, vilket är tämligen ovanligt i min generation. Men jag har läst Bibeln, från pärm till pärm (gamla översättningen).

Som saker och ting ser ut idag, och utvecklar sig, börjar jag fundera. Man kanske skulle bli religiös i alla fall. Han sade ju en hel del förnuftig den där Jesus: ”Älska din nästa såsom dig själv”, exempelvis, eller ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder det skolen I ock göra dem”, (fast det uttrycks kanske på modernare svenska i nya bibelöversättningen).

Ja, så drog han ju lite liknelser som inte heller var så dumma, som handlade om att man skulle hjälpa de nödställda, de lidande och de utstötta, ingen dum idé alls. Han låter faktiskt riktigt socialistisk när jag tänker efter. Och inte minst den här är ju bra: ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i himlen/Guds rike”. (Kds-pamparna verkar inte ha läst det här.)

De är alltså synd om de rika. De kommer, enligt Jesus, inte att få ”Pie in the sky when they die”, som de troende fattiglapparna kommer att få.

Kunde ju kännas tröstrikt i dessa tider om man trodde på det där – men det går liksom inte, med tanke på hur världen ser ut, att tro på en god och allsmäktig Gud. Istället får man väl trösta sig med Edward Perssons sång om att ”man kan ingenting ta med sig dit man går”, att inför döden är vi alla i alla fall totalt jämlika.

Det sorgliga i sammanhanget är de där som arvskattebefriat ärver miljoner, eller miljarder, utan att de har gjort ett dugg för att förtjäna pengarna, eller rättare sagt, som inte ens stulit pengarna själva.

När de nya regeringen tillträdde funderade jag på att skapa en ny skandalkalender, eller en slags fortsättning på den jag förde fram till valet. Efter moget övervägande beslutade jag att inte göra det. Skandalkalendern, som jag trodde skulle bli måttligt arbetssam med sådär en skandal i veckan fram till valet, blev mycket jobbigare att uppdatera än jag hade tänkt mig, med i stort sett någon smutskastning/skandal varje dag. Så jag var ganska glad när valet var över, och jag slapp fortsätta med eländet, slapp det jobbet.

Nu är jag mycket tacksam att jag aldrig beslutade mig för en fortsättning på Skandalkalendern. Någon som undrar varför?